no 2/2018 (11.2.2018)
Angående remissutfallet över skatteverkets förslag om exitskatt.
Remisstiden
för skatteverkets förslag om exitskatt gick ut den 5 mars. Jag har läst alla
yttranden som ligger på finansdepartementets webbsite vilket givit
upphov till en hel del funderingar som redovisas nedan. (Jag har
själv skrivit ett enskilt remissyttrande vilket dock inte ligger på finansens webb. Det kan dock läsas på denna blogg, WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS. no 1/2018 (26.1.2018)
Allmänt
Sammanfattningsvis
finns tre huvudsakliga problemområden där kritiken varit mycket
stark från remissinstansernas sida mot förslaget. Kritiken avser dels de problem som
anses uppkomma för svenska företag att rekrytera kompetent
arbetskraft från utlandet dels de svårigheter som uppstår för exportnäringen som
sänder personal till utlandet samt slutligen, och framför allt,
de konsekvenser som uppstår särskilt för ägarledda företag när
exitskatteomfattad egendom överlåts benefikt till fysiska personer
bosatta utomlands.
Tillfredsställande
är dock att det finns en total samsyn bland alla remissinstanser om
att Sverige skall behålla sitt principiella skatteanspråk på
aktievinster som uppbärs av en fysisk person även efter det att
denne flyttat utomlands. Se härom bl.a. SACOs remissvar. Detta
synsätt sammanfaller för övrigt också med det som både den
tidigare allians- och vår nuvarande rödgröna regering vid flera
tillfällen givit uttryck för. Det är således inte så länge sedan den dåvarande finansministern Anders Borg stod i riksdagens
talarstol och gav yttryck för det angelägna behovet att motverka den skatteflykt som den nuvarande tioårsregeln ger upphov till och att ersätta den med ett nytt regelverk som tillvaratar
Sveriges skatteanspråk på utflyttade aktievinster på ett bättre
sätt samt upplyste att frågan var under beredning hos
finansdepartementet.
Att
skatteverket lägger fram det nu aktuella förslaget om exitskatt får
därför närmast betecknas som fullgörandet av ett
beställningsuppdrag från hela riksdagens sida! Samtidigt skall
beaktas att exitskatten är en skattetekniskt mycket komplicerad
produkt t.ex. vad gäller anståndsförfarandet, avräkning,
rapporteringskrav m.m. vilket gör att skatteverket får anses ha
varit särskilt lämpat för detta uppdrag. De rent av upprörda
synpunkter som framhållits om att skatteverket har lagt fram lagförslaget, se t.ex. Hans Peter Larssons kritik på
PricewaterhouseCoopers blogg, får därför anses ha skjutit över målet.
Under alla omständigheter får det anses vara regeringen som bär
ansvaret för det sätt på vilket lagstiftningen bedrivits.
Skatteverkets
förslag utgör inte heller något principiellt nytt påfund.
Exitskatter har sedan länge införts i både Norge, Danmark,
Tyskland, Österrike, Nederländerna, Frankrike, Spanien, Sydafrika, Kanada och USA, alla stater som lyder under demokratiska
samhällsformer och har kapitalistiska ekonomier. Det finns inget som
tyder på att dessa länder på grund av sina exitskatter drabbats av
alla de samhällsekonomiska problem med rekrytering av arbetskraft
och utsändning av personal m.m. som enligt remissinstanserna
riskerar att hemsöka Sverige.
Att
notera vidare är att skatteverkets förslag till exitregel är
snävare än vad som gäller enligt tioårsregeln. Således omfattar
exitregeln endast värdestegring fram till utflyttningstillfället
men inte vinst som därefter uppkommer fram till avyttringstillfället
vilket är fallet med tioårsregeln. Vidare uppkommer inte exitskatt
för en till Sverige inflyttad person förrän denne varit bosatt här mer än fem år jämfört med tioårsregeln som utlöser
skattskyldighet efter utflyttning redan efter en dags bosättning i
Sverige. Vidare medför exitregeln en lindring i förhållande till
tioårsregeln genom det gränsbelopp på 100 000 kronor som föreslås.
Problem
vid rekrytering av utländsk kompetens.
Kritiken
har också varit hård pga att skatteverket inte gjort en
konsekvensanalys av sitt förslag för näringslivets betingelser och
de som berörs av skatten. I stort sett får nu dock dessa
konsekvenser en mycket god belysning genom den analys och kritik som
i remissförfarandet framkommit över förslaget. Detta är väl för
övrigt just vad som är själva syftet med att skicka ut lagförslag
på remiss!
Framför
allt anses exitskatten medföra svåra konsekvenser för svenska
företag att rekrytera kompetent personal från utlandet. Detta
gäller särskilt s.k. startups, som ofta har begränsade resurser
att betala marknadsmässiga (och högbeskattade) löner och som i stället
lockar sina medarbetare med olika former av delägarskap i företaget
ifråga. Om de värdepapper som representerar dessa delägarskap
avyttras när vederbörande återvänder hem kommer dessa att
drabbas av exitskatt , menar de aktuella remissinstanserna, vilket
gör att de aktuella löntagarna kommer att avstå från att söka
sig till Sverige. Ett sådant beslut av de aktuella personerna torde
dock komma att bero på en rad olika faktorer beroende på
omständigheterna i varje enskilt fall där frågan om beskattningen
bara är en. Vad som därvid synes ha bortsetts ifrån i denna fråga
är ju att en hemvändande utlänning efter tjänstgöring i Sverige
redan idag enligt vår tioårsregel blir skattskyldig här
i riket för vinster på de aktieoptioner eller dylikt han under en
tioårsperiod efter hemflyttningen avyttrar. Detta i kontrast till
vad som ovan redan påpekats beträffande exitskatten nämligen att
denna inte utlöses över huvud taget om vederbörande bott i Sverige
mindre än fem år när han flyttar hem. Om vederbörande
flyttar hem efter mer än fem års bosättning i Sverige och flytten
sker till ett EES-land medges anstånd med betalning av exitskatten
ända tills dess aktierna/optionerna avyttras. Se vidare nedan om
anstånd.
Vad
gäller just startups kan vidare anmärkas att investeringsklimatet i
Sverige för dessa i internationella jämförelser visat sig vara
bland det bästa i världen. (Se The Atlantic Magazine den 28
september 2017 under rubriken ”Why does Sweden have so many
startups?”) En omständighet som i hög grad ytterligare förbättrar
detta klimat när det gäller just skatter är de mycket gynnsamma regler
för s.k. kvalificerade personaloptioner som införts sedan
årsskiftet. Slutligen bör iakttas att inflyttande utlänningar i
vissa fall också kan erhålla expertskattestatus om de har ledande
befattningar i bolaget eller anses vara nyckelpersoner i dess
verksamhet, något som också ger avsevärda skattefördelar.
De
aktuella remissinstansernas konsekvensanalys av exitskattens inverkan
på våra företags möjligheter att dra till sig kompetent personal
från utlandet synes i detta ljus vara alltför pessimistisk.
Exitskatt
för personal inom exportföretagen
Den
andra och mycket allvarliga konsekvens som en analys av
exitskatten enligt flera remissinstanser anses dra med sig är att
våra exportföretag skulle få väldiga problem när man skickar
personal utomlands eftersom dessa anställda därvid kan komma att
bli exitskatteskyldiga om de råkar äga aktier överstigande ett
värde på 100 000 kronor.
I vad som var ett
genmäle till en artikel i Dagens Industri där man framhöll dessa svårigheter, har jag tillbakavisat dessa
farhågor. Detta på grund av att de personer som här avses
regelmässigt har kvar sådan anknytning till och bibehåller centrum
för sina levnadsförhållande i Sverige under utlandsvistelsen och därmed inte anses
skattemässigt utflyttade i den mening som krävs för att
exitskatteskyldighet skall uppkomma. I de sannolikt mycket sällsynta
fall detta ändock skulle kunna inträffa medför det
anståndsförfarande som är kopplat till exitskatten att denna
regelmässigt undanröjs när den utsände återvänder till Sverige
efter utfört uppdrag.
Näringslivets
Skattesakkunnige Johan Fall har i sitt remissyttrande hänvisat till
den aktuella artikeln i Dagens Industri men ignorerat mitt genmäle.
Det
förtjänar också tilläggas att Konjunkturinstitutet i sin remiss
över exitskatten uttalat att denna inte kommer att påverka vår
bruttonationalprodukt eller exporten på grund av att
exitskattereglerna just innebär goda möjligheter till anstånd.
Exitskatt
vid benefika överlåtelser till personer bosatta utomlands.
Den
allvarligaste kritiken mot exitskatten, i vilken nästan alla
remissinstanser deltagit och till vilken jag också ansluter mig,
riktas, som ovan understrukits, mot att exitskatt skall uttas vid
benefika överlåtelser av exitskatteomfattad egendom till fysiska
personer som bor utomlands. På denna punkt har remissinstanserna på
ett mycket förtjänstfullt sätt analyserat och exemplifierat de
mycket allvarliga konsekvenser som i dessa fall uppkommer i synnerhet
vid generationsväxlingar i ägarledda företag. Främst inriktas
kritiken mot det faktum att anstånd ej medges i dessa fall och att
skatten därför omedelbart måste betalas trots att någon avyttring ej skett
och att arvingen/gåvotagaren därmed saknar medel för betalningen
av exitskatten. Svenskt Näringsliv har i en artikel i Dagens
Industri tidigare gått så långt att man ansett att exitskatten i
benefika situationer är konfiskatorisk (vilket väl i detta
sammanhang får anses innebära ett ingrepp i äganderätten!)
I
sin remiss över exitskatten påpekar likväl Näringslivets
Skattedelegation att flera andra länder, Norge, Tyskland och
Österrike, också har regler om exitskatt vid benefika överlåtelser
men att man därvid medger anstånd med betalningen av skatten om
tillgångarna efter viss tid är kvar i gåvomottagarens/arvingens
ägo samt även att exitskattekravet därefter helt slopas. Den kända
företagsprofilen Rune Andersson har vid en hearing i riksdagshuset
för en tid sedan om Sveriges framtida skattesystem också framhållit
att ett sådant anstånd och en sådan eftergift av skatten borde
vara ett minimikrav vad gäller exitskatt i benefika situationer.
I
den remiss jag skrivit har jag vidare anfört, vilket också
uppmärksammats i remissyttrandet från Lunds Universitet, att
exitskatten i dessa fall lätt kan kringgås genom att
aktierna/egendomen ifråga överförs till en stiftelse eller trust i
utlandet i vilken donatorns/arvlåtarens utlandsbosatta avkomlingar är
förmånstagare eller till ett utländskt bolag som dessa äger.
Det
finns också starka skäl, vilket påpekats av flera remissinstanser,
för uppfattningen att en exitskatt vid benefika överlåtelser inte
kan anses EU-konform och att redan av denna anledning förslaget i
denna del inte bör genomföras.
Anstånd
Frågan
om anstånd vid exitskatt har ovan berörts i olika sammanhang men
har inte varit föremål för några djupare funderingar i
remissomgången trots att detta utgör en mycket viktig komponent i
exitskatteförslaget. Enligt förslaget medges i
utflyttningssituationerna ett tidsmässigt obegränsat anstånd med
betalning av exitskatten i de fall den skattskyldige flyttar till ett
EES-land. Om utflyttning sker till ett annat land med vilket vi har
träffat avtal om utbyte av skatteinformation medges också anstånd
men högst i fem år. Vid utflyttning till övriga länder medges ej
anstånd över huvud taget. Sverige har (fullständiga) skatteavtal
med informationsutbytesklausuler med ett drygt åttiotal länder och
därtill 49 separata avtal om skatteinformationsutbyte med andra
länder. Antalet avtalslösa länder är således mycket litet och
antalet människor som utvandrar till dem torde vara försumbart.
Skatteverkets förslag om anstånd skall inte uppfattas som ”huggna
i sten”. Det finns således inget egentligt skäl varför man inte
kan ge evigt anstånd vid utflyttning även till icke-EESländer.
Det kan för övrigt vara bra att ha samma anståndslängd för alla
länder vilket motverkar problem om den exitskatteskyldige byter land
efter utflyttningen. För att belysa den flexibilitet som
lagstiftaren har kan man alternativt tänka sig att ge ”EES-status”
vad gäller anstånd bara till vissa särskilt utvalda länder. Förslagsvis Kina,
Indien och USA. Då har man ju täckt in stora och viktiga delar av
våra exportmarknader!
Som
ovan nämnts beträffande anstånd i benefika fall kan
man också tänka sig att låta exitskatten helt efterges även i
utflyttningsfallen efter en viss tid om den egendom som har
exitbeskattats fortfarande är kvar i den skattskyldiges ägo. En
rimlig tidsgräns skulle kunna vara tio år vilket motsvarar den
tidrymd under vilket Sveriges skatteanspråk görs gällande enligt
den nuvarande tioårsregeln. I Nederländerna upphör exitskatt efter
just tio år meddelar Näringslivets Skattedelegation.
Övriga
frågor
Skatteverket
föreslår att exitskatt endast skall utgå om den
exitskatteomfattade egendomens värde överstiger ett gränsbelopp på
100 000 kr. I syfte att reducera antalet skattskyldiga bör man
överväga att höja detta gränsbelopp. Förslagsvis till 500 000 kr
som är det gränsbelopp som förekommer i Norges
exitskattelagstiftning. Näringslivets Skattedelegation har också
tagit fasta på detta belopp.
Man
kan också överväga att endast exitbeskatta väsentliga innehav av
aktier vilket ju avsevärt skulle ytterligare nedbringa antalet
exitskatteskyldiga. I Nederländerna exempelvis uttas exitskatt
endast på ”substantial holdings” för aktieägare som ensam
eller med anhöriga äger 5% eller mer av ett bolag.
En
fråga som vidare dykt upp i flera remisser avser de problem och
kostnader som är förknippade med värdering av exitskatteomfattad
egendom, särskilt onoterade aktier. Att en sådan värdering måste
ske är en ofrånkomlig effekt av en exitskatt och förekommer i alla
andra länders exitskattesystem, Samtidigt bör dock påpekas att
aktieägare, fråga är då ofta om företagare i pensionsåldern som
i samband med en utflyttning ofta står i begrepp att därvid avyttra
sitt företag, so vie so anser sig behöva göra en värdering av
detsamma. Det är för övrigt just denna kategori bolagsägare som
drar stora fördelar av möjligheterna att kringgå tioårsregeln vid
utflyttning.
Vad
gäller kostnaden har skatteverket beräknat att en värdering
av ett onoterat bolag i normalfallet uppgår till ca 25 000-30 000 kronor.
Srf-konsulterna anser emellertid i sitt remissyttrande att kostnaden
uppgår till dubbelt och till och med tre gånger så mycket. Vad som
samtidigt dock bör hållas i minnet är att kostnaden för
värderingen torde vara avdragsgill vid fastställandet av
exitskatten. En ytterligare omständighet att beakta är att de
kostnader som idag, för kringgående av tioårsregeln, läggs ned på
anlitande av skatteexpertis både i Sverige och utlandet oftast med
råge överstiger Srfs beräkning av en bolagsvärdering och att
dessa kostnader således inbesparas vid en tillämpning av exitskatt.
Avslutande
kommentarer
Den
tidvis mycket hårda ton som genomsyrar många remissyttranden samt
samhällsdebatten i övrigt vad gäller exitskatteförslaget ger upphov till
spekulationen att exitskatten kan blåsa upp till strid i den stundande
valrörelsen. Oppositionspartierna har således meddelat att det
efter ett eventuellt regeringsskifte inte kommer att bli tal om någon
exitskatt. Och detta trots att, som ovan påpekats, dessa partier
alltid ställt sig bakom tanken att förhindra den miljardrullning
till utlandet som aktievinstutflyttningarna ger upphov till!
Eftersom
det dock kan konstateras att det i breda samhällsskikt råder en
stor frustration över alla avslöjanden om den skatteflykt och det
skattefusk som sker på den internationella beskattningens område
skulle å andra sidan regeringen - kan man tänka - genom att nu fullfölja framläggandet av en lagstiftning om exitskatt och visa
konkret handlingskraft mot skatteflykt finna det välkommet att detta blir föremål för de röstberättigades intresse.
Kringgåendet av tioårsregeln som för närvarande sker till förmån
för en liten och välsituerad grupp medborgare som flyr/flyttar till
utlandet utgör vidare ett tydligt exempel på hur de ekonomiska
klyftorna i samhället vidgas. Något som sammanfaller med
socialdemokratins verklighetsbeskrivning och dess uttalade ambition
att höja skatterna för kapitalägarna.
WebJournal
on International Taxation in Sweden, WITS
Stockholm
den 11 mars 2018
Peter
Sundgren
