Jacob Wallenberg, Göran Persson m.fl. om förmögenhetsskatt och de ekonomiska klyftorna i vårt samhälle.
Inledning
Ordföranden i styrelsen för Investor AB Jacob Wallenberg intervjuades nyligen i tv-programmet 30 minuter av Anders Holmberg. En stor del av tiden kom därvid att ägnas åt problemet med de växande ekonomiska klyftorna. En problematik som alltsedan finanskrisen för ca tio år sedan skapat en världsomspännande diskussion och som gavs särskild uppmärksamhet genom den s.k. Occupy Wall Street demonstrationen 2011. Sedan dess har också förekommit omfattande akademisk forskning inom området.
Ämnets fortsatta aktualitet understryks vidare av publiceringen alldeles nyligen av The World Inequality Report 2022. Denna rapport beskriver ånyo de hissnande och allt snabbare accelererande inkomst- och förmögenhetsklyftorna som följt i kölvattnet av pandemin. Inkomstklyftorna i Sverige är rekordstora och växer snabbast efter Ryssland. Ojämlikheten i världen har nått den nivå som rådde i början av 1900-talet vid höjdpunkten av världsimperiernas tid. En epok som utmynnade i ett världskrig. Slutklämmen i förordet till rapporten av Abhijit Banerjee och hans maka Esther Duflo, båda nobelpristagare i ekonomi 2019”för deras experimentella ansats för att mildra fattigdomen i världen”, den senare även professor i fattigdomslindrande och utvecklingsekonomi vid MIT, lyder: As the world comes out of the pandemic and there is renewed attention to economic policy, a report like this is extaordinarily timely. It has the potential to light a fire under us to do something now, before the cumulative concentration of economic (and other) power in the hands of a smaller and smaller minority makes it impossible to fight back. Read it, shout out its messages, find ways to act upon it.
Rapporten visar också på att teorin om s.k.trickle-down economics som karakteriseras av låga marginal-, företags- och kapitalskatter, privatiseringar och avregleringar ”does not pass the scrutiny of data. Key lessons from the past 40 years of data is that the cuts in top tax rates have not triggered prosperity for all, as they were supposed to trigger”. Joe Biden säger också; ” Trickle-down is being consigned to the dustbin of history”.
Gordon Geckos berömda replik i filmen Wall Street ”Greed is good” är förlegad.
På facebook för en tid sedan sade också vår nya statsminister Magdalena Andersson att alltfler forskare har kommit fram till att ökande klyftor är dåligt för den ekonomiska tillväxten och även kan leda till extremism och kriminalitet. Wallenberg sade att han höll med statsministern om att det var hemskt om de ekonomiska klyftorna ledde till våld och extremism.
Entreprenörer flyttar utomlands
Han menade dock att Sverige har mindre klyftor än övriga länder i västvärlden och att han därför inte uppfattade att det förelåg några så jättestora problem som andra länder har att hantera. Han framhöll att vad vi inom näringslivet jobbar för är att skapa konkurrenskraftiga företag som i sin tur genererar nya arbetstillfällen som statsministern så gärna vill ha. Han ansåg att det måste finnas en balans i den mycket höga beskattning vi alltjämt har i vårt land och att han inte såg något problem med att enskilda företag går bra och han varnade för en återgång till den situation som rådde under 1970- och 80talet då förmögenhetsskatten föranlett att många företagare och entreprenörer flyttade till utlandet.
På Svenskt Näringslivs blogg (9.12.21 ) ”Fokus på skatterna” lyfter Anders Ydstedt fram vad Göran Persson nyligen uttalade som gästtalare vid Deloittes Stora Skattedag. Som första punkt pekade vår tidigare statsminister därvid på att ”förmögenhetsskatten blev något som kom att drabba Sverige med utflyttning. Vi tappade en hel del framgångsrika entreprenörer. Det var inte värt det”.
Ydstedt hänvisade också till den bok han skrivit om skadliga skatter som kom ut i sin andra upplaga 2020 med titeln ”Sörjda av ingen - saknade av få”. Denna handlar huvudsakligen om hur vår tidigare arvsskatt men kort även om att förmögenhetsskatten drivit entreprenörer ur landet. En version av boken på engelska kom ut 2015.
Även Jan-Olof Jacke, chefen för Svenskt Näringsliv, har nyligen också uttalat att miljonärerna i Sverige kommer att flytta utomlands om man återinför förmögenhetsskatt.
Påståendena av Wallenberg, Persson, Ydstedt och Jacke om att vår tidigare förmögenhetsskatt lett till en fanflykt av svenska entreprenörer till utlandet kräver dock närmare analys.
I Ydstedts bok finns inget statistiskt underlag eller andra uppgifter om omfattningen över utflyttning av entreprenörer på grund av beskattningen i Sverige. Liksom många andra hänvisar han endast till vissa kända entreprenörer, särskilt nämns alltid Ingvar Kamprad och Hans Rausing, som lämnade Sverige under 1970-talet. Ett annat uppmärksammat fall gällde f.ö. Wallenbergs namne och farfarsbror Jacob Wallenberg (1892-1980). När han flyttade till Frankrike på 70-talet i syfte, som det misstänktes, att undvika den arvsskatt som skulle utgå i Sverige efter hans död, vägrade skattemyndigheterna att skattemässigt godkänna utflyttningen. Knäckfrågan gällde specifikt hur Wallenbergs hemvist enligt arvsskatteavtalet med Frankrike skulle bedömas. Frågan avgjordes slutligen i förhandlingar mellan den svenska och franska regeringen! Och frågan avgjordes i Sveriges ’favör’.
När det gäller orsaken till Kamprads utflyttning är saken något oklar. Det är möjligt att den kan ha berott på den svenska arvsskatten – Kamprad var emellertid bara 47 år när han flyttade - men kan möjligen också berott på att den dåvarande svenska valutaregleringen sannolikt aldrig skulle ha gjort det möjligt för honom att såsom bosatt i Sverige genomdriva bildandet av den bolagsstruktur omfattande flera utländska bolag och stiftelser som kännetecknar IKEAs företagsimperium.
När det gäller Rausing har denne i en intervju i Svenskar i Världen härom året framhållit att hans utlandsflytt till helt överskuggande del berodde på hotet om införande av löntagarfonder.
En omständighet som vidare talar emot att just förmögenhetsskatten och arvsskatten skulle ha föranlett att våra företagare flyttade utomlands var att de normalt inte betalade någon sådan skatt i större utsträckning. I Ydstedts bok citeras vad Helena Robertsson, partner på EY Tax Sweden, sade om denna skatt nämligen att den normalt planerades bort genom årsskiftespositioneringar såsom fyllnadsinbetalningar av skatt och förvärv av lägre beskattade OTC-aktier m.m. Och, som Göran Persson sade i sin ovannämnda Deloitte-intervju om skatteplanering”så var det ganska enkelt att ta bort arvs- och gåvoskatten eftersom den bara betalades av sådana som inte hade råd att anlita skattekonsulter”.
Det är motstridigt att jämföra Ydstedts och Perssons resonemang när det gäller utflyttningarna från Sverige. Ydstedt säger att dessa berodde på den svenska arvsskatten medan Persson säger att denna planerades bort av dem som anlitade skattekonsulter. När det gäller förmögenhetsskatten är det tvärtom. Persson säger att entreprenörerna drevs ur landet av denna skatt medan Ydstedt hänvisar till att den undveks genom årsskiftespositioneringar m.m.
Vad gäller svenska inkomstskatter finns emellertid många rättsfall och omfattande litteratur som visar hur svenska entreprenörer och aktie-/fastighetsägare flyttar utomlands för att undgå kapitalvinstbeskattningen i Sverige. Dessa är speciellt skatteplaneringsvänliga i ett internationellt scenario eftersom aktieägaren själv kan bestämma och samordna både tillfället för utflyttningen och tidpunkten för avyttringen.
Ett icke oansenligt antal entreprenörer och företagare som alltsedan1984 således flyttat och alltjämt flyttar utomlands av skatteskäl är de som härigenom vill undvika framför allt (löne)inkomstbeskattningen enligt de s.k. 3/12-reglerna i samband med en avyttring av sina företag. Den mycket sofistikerade skatteplanering som genom interna aktieöverlåtelser och bildande av lågbeskattade utländska holdingbolag därvid utvecklats för att kringgå den specifika anti-skatteflyktsregel som finns i inkomstskattelagens s.k. tioårsregel ger stora pengar till skattekonsulterna. Bortfallet av skatt uppgår till ca 1 miljard om året. Ett förslag om exitskatt i stället för tioårsregeln skrotades för några år sedan av den nuvarande socialdemokratiska regeringen.
Under slutet av 80-talet, och de våldsamma värdestegringar som då ägde rum av fastigheter i Sverige och till följd av avskaffandet av valutaregleringen uppstod vidare vad som närmast kan betecknas som en folkvandring av fastighetsägare till Belgien då det uppdagades att dubbelbeskattningsavtalet med detta land gjorde det möjligt att skattefritt avyttra svenska fastigheter och fastighetsbolag både i Sverige och i Belgien. Under ett antal år gjordes enorma skatteklipp på detta sätt.
Tidigare under 80-talet blev det också ett rally av aktieägare som flyttade till England när det framkom, enligt Regeringsrättens tolkning av vårt dåvarande dubbelbeskattningsavtal med det landet, att man kunde flytta dit och undgå vinstbeskattning både där och i Sverige för oremitterade aktievinster. Upplägget prövades i vad som då blev det största skattemålet som förekommit avseende en fysisk person och medförde att den kommun i vilken den aktuella aktieägaren hade varit bosatt innan hen flyttat till England var tvungen att höja sin kommunalskatt pga det skattetapp som följde av domen i Regeringsrätten!
Och under en tidigare epok kunde man också undgå svensk beskattning av aktievinster vid utflyttning genom tillämpning av den s.k ”första kronans princip”. Upplägget gick ut på att avyttra egendomen innan utflyttningen från Sverige och att lyfta köpeskillingen efter inflyttningen i det nya låg- eller nollskattehemlandet.
Ett skäl till varför de verkliga ”superentreprenörerna” bosätter sig utomlands kan helt enkelt vara att deras verksamheter är så starkt internationaliserade att detta detta är lämpligt av marknadsmässiga skäl. Detta skulle således måhända kunna gälla t.ex. Jan Stenbäck och Bertil Hult.
En nyligen publicerad källa till förståelse av entreprenörsflykten till utlandet återfinns i en artikel från Timbro 2020 av Nima Sanmandaji som redan i första meningen av artikeln förklarar att ”trots att företagsklimatet har förbättrats sedan 1970- och 80-talen, då många av de mest framgångsrika entreprenörerna lämnade landet, lider Sverige fortfarande av en omfattande entreprenörsflykt”. Detta kan ju då inte bero på arv-/gåvoskatten eller förmögenhetsskatten eftersom dessa varit avskaffade de senaste 16 respektive 14 åren.
En ytterligare fråga vad gäller en företagsledares utflyttning från Sverige är i vilken mån detta faktiskt påverkar själva företagets verksamhet i Sverige. Det kan naturligtvis finnas en risk att företagarens utlandsbosättning drar med sig viktiga ledarfunktioner m.m. till samma land men i dagens samhälle som karaktäriseras av snabba virtuella, digitala och andra kommunikationer skall oron häröver inte överdrivas. Se bara på Börje Ekholm som är bosatt i USA och därifrån leder verksamheten i Sveriges största bolag Ericsson!
Såsom påpekats ovan har Ydstedt i sin bok om skadliga skatter inte redovisat något evidensbaserat underlag för sina åsikter. Inte heller har han tagit intryck av den mycket omfattande diskurs som pågått utomlands angående bl.a. förmögenhetsskatter. Inför presidentvalet i USA 2020 förekom en intensiv debatt härom särskilt med anledning av covid-pandemin. I Argentina infördes 2021 en engångsförmögenhetsskatt för att minska den kraftiga statsskuld som pandemin givit upphov till. Och i England har en särskild expertkommission framlagt ett ambitiöst förslag om en engångsskatt på förmögenhet som, om den görs tillämplig på förmögenhet överstigande 500 000 brittiska pund och tas ut med 1% över fem år, beräknas inbringa en skatt på inte mindre än 260 miljarder GBP! Vidare kan nämnas att den internationella valutafonden, IMF, just rekommenderat införandet av engångsskatter på förmögenhet ”that could help tackle inequalities that have widened due to the crises”.
I utländsk forskningslitteratur finns vidare mycket skrivet om ”behavioural responses to the introduction of wealth taxes”.
I det ovan just nämnda förslaget om en engångsförmögenhetsskatt i Storbritannien pekar författarna, (med hänvisning till Advani, A and Tarrant, H (2020) Behavioural reponses to a wealth tax. Wealth Tax Commission Evidence Paper, 5), på den migration som har kunnat iakttagas beträffande å ena sidan Spanien och Schweiz som har interna regionala och kantonala förmögenhetsskatter inom landet, och å andra sidan Storbritannien som enligt förslaget skulle ha en nationell förmögenhetsskatt som skulle kunna föranleda internationell migration dvs utflyttning till ett annat land. Beträffande Spanien och Schweiz konstateras att en viss omfattning av migration kan iakttagas pga variationen inom dessa regioners och kantoners skattesatser på förmögenhet. Däremot konstateras att internationella migrationseffekter är svaga vid införande av en nationell förmögenhetsskatt.
Det engelska förslaget om en engångsförmögenhetsskatt innehåller för övrigt en ’exitklausul’ som innebär att den som varit bosatt i England en längre tid vid det tillfälle då skattskyldigheten inträder måste betala skatten även om hen därefter flyttar utomlands. (I vår avskaffade arvsskattelag fanns f.ö. också en liknande bestämmelse som innebar att dödsfall inom fem år efter en utflyttning från Sverige utlöste arvsskatt för arvingarna.)
Av särskilt intresse när det gäller hur en förmögenhetsskatt påverkar det mänskliga beteendet är också en rapport i American Economical Journal: Economic Policy Vol . 9. No. 4 (November 2017) pp. 395-421, ”Behavioural Responses to Wealth Taxes: Evidence from Sweden” av David Seim. I denna tar författaren över huvud taget inte upp frågan om den elasticitet som föranleds av migration utan endast det bortfall av förmögenhetsskatt som uppkom enligt vår förmögenhetsbeskattning pga dels lagligt undvikande av skatten dels olagligt skatteundanhållande.
När det vidare gäller argumentet att entreprenörer/miljonärer tar sitt pick och pack och flyttar utomlands på grund av förmögenhetsskatter kan slutligen också hänvisas till den amerikanska forskarrapporten från Stanford University, 2014, ”Do Millionaires Migrate When Taxes Are Raised?” Och svaret som gavs var i huvudsak nekande. Skälet för detta är att miljonärer också är fast förankrade (embedded) i sin närmiljö på grund av socioekonomiska, kulturella och sociala omständigheter och där de har sina rötter, nätverk och kunder.
Sammanfattningsvis kan sägas att det inte finns något tillförlitligt underlag för påståendet att en massa entreprenörer i Sverige flyttar utomlands av förmögenhetsskatteskäl. De omständigheter som föranleder en människas och dennes familjs uppbrott och permanenta utflyttning och emigration från sitt fädernesland är normalt så mångfacetterade och av sådan natur att de inte låter sig fångas utan en noggrann analys i varje enskilt fall.
Kapitalet flyttar utomlands
Ett ytterligare argument som envetet bitit sig fast i narrativet om just förmögenhetsbeskattningens skadeverkningar är det som handlar om att kapitalet förs ut ur Sverige. På Ydstedts blogg som har rubriken: ”Göran Perssons kloka ord om skadliga skatter”, säger denne sistnämnde ”att kapitalbeskattning inte fungerar därför att valutaregleringen nu är avskaffad och man kan föra pengar hur man vill. Vi ser att pengar förs ut ur landet och i stället placeras i utländska sparkonton, där man inte tar ut skatt”. Detta uttalande gäller såvitt kan bedömas naturligtvis inte kapital som legitimt investeras utomlands och vars avkastning beskattas i Sverige i vederbörlig ordning utan kan åsyfta endast det kapital som olagligen placeras utomlands utan att deklareras i Sverige. Vår kloka f.d. statsminister menar således att man skall kasta yxan i sjön och avskaffa förmögenhetsskatt för alla medborgare på grund av det skattefusk som en samling av ett förhållandevis mycket litet antal skattebrottslingar gör sig skyldiga till!
Förespråkarna för påståendet att kapitalet flyttar utomlands pga förmögenhetsskatt har veterligen aldrig presenterat något underlag härför trots att det finns omfattande material härom. I den av EU i februari 2021 utgivna rapporten (250 sidor) ”Monitoring the amount of wealth hidden by individuals in international financial centres and impact of recent internationally agreed standards of tax transparency on the fight against tax evasion” finns således exakta siffror på det kapital som svenskar gömmer utomlands. Enligt denna rapport uppgick den "offshore wealth" år 2008 till 14.9 miljarder US-dollar. År 2018 hade denna siffra stigit till 36.3 miljarder. Avskaffandet av förmögenhetsskatten har således på intet sätt minskat intresset för att gömma pengar utomlands.
Och, vilket knappast behöver påpekas; hela den skatteförlust som Sverige idag åsamkas pga undanhållandet av utländska anonyma tillgångar utgör skatt på avkastningen av dessa tillgångar. Denna har ju förblivit skattepliktig även efter förmögenhetsskattens avskaffande.
Vidare skall också påpekas att detta utländska anonyma kapital inte är medräknat i diskussionen om de ekonomiska klyftorna samt att det naturligtvis uteslutande ägs av samhällets s.k. HNWI:s och UHNWI; - High Net Worth Individuals resp. Ultra High Net Worth Individuals - vilket inom bankvärlden är den gängse benämningen på dess private banking-kunder. För det är ju inga vanliga knegare i Sverige som har hemliga konton på Bahamas eller truster i British Virgin Islands!
Enligt den ovan nämnda EU-rapporten hade Sverige år 2018 3824 UHNWIs vilket var det överlägset högsta relativa antalet bland EUs medlemsstater. Med UHNWI:s förstås därvid svenskar som äger 50 miljoner US-dollar eller mer. Antalet svenska HNWIs - som äger 1 miljon US-dollar eller mer - uppgick samma år till 374 000. Ett antal som under pandemin har stigit betydligt. (Häromdagen meddelade en fondförvaltare att man under 2021 fått 130 000 nya svenska kronmiljonärer.)
Avslutning
Som ovan nämnts ansåg Wallenberg i sin tv-intervju att man, när det gäller de ekonomiska klyftorna i samhället, måste vidmakthålla en balans mellan beskattningen av kapitalinkomster och arbetsinkomster. Det finns säkert många som anser att det nu är angeläget att just se över denna balans.
Vad gällde Perssons Deloitte-intervju kom de ekonomiska klyftorna över huvud taget aldrig på tal. I sina funderingar på den framtida internationella utvecklingen nämnde han i stället bekymret med all den compliance som framför allt alla banker numera blir underkastade när det gäller transfereringar av pengar. Något som han naturligtvis blivit särskilt varse om sedan han blev styrelseordförande i Swedbank!
Att de tio rikaste procenten av världens befolkning ökat sina tillgångar under pandemin med 35000000000000 (= 3.5 tusen miljarder) US-dollar medan antalet människor i världen som inte har mat för dagen under samma tid ökat med 200 miljoner ägnade han inte någon uppmärksamhet åt.
Göran: Läs The World Inequality Report! Ropa ut dess budskap!
Stockholm 23 januari 2022
Peter Sundgren
peter.sundgren@gmail.com
070 491 76 70
