Glädjande utgång i Cypern-målet

WebbJournal on International Taxation in Sweden WITS, no 9/2012 November

Rubriken ovan motsvarar den jag skrev på min blogg för en tid sedan vad gällde det s.k. Peru-målet och ger uttryck för tillfredsställelsen att vårt skattesystem faktiskt kunnat hålla stånd, och något överraskande kan man nog tillägga, mot vad som i båda fallen varit fråga om synnerligen utmanande skatteupplägg vilka, om de godtagits, skulle ha gett upphov till enorma skattebastapp till utlandet - motsvarande kostnaderna för sisådär ett par tre sjukhusbyggen. Ett utmärkande kännetecken i båda fallen, och något som för övrigt förekommer i väldigt många andra internationella skatteupplägg, är att man med utnyttjande av de avregleringar som skett på kapitalmarknaden, särskilt inom EU, överför avyttrings-/kapitalvinster till utlandet, och då alltid till länder med låg eller obefintlig skatt på dessa vinster. Man undflyr med andra ord det andra ledet i den dubbla beskattning vi har på bolagsvinster vilka som regel helt hänför sig till värdestegring avseende verksamhet som bedrivits i Sverige. Under den tid som verksamheten bedrivs utnyttjar man sig alltså, som en engelsk chief justice en gång uttryckte saken, ”of the protection of the laws” i detta fall i Sverige för att därefter ”kränga av” värdestegringen utomlands. Anledningen till att avyttringsvinster tilldrar sig ett särskilt intresse vid skatteplaneringen är att fråga är om engångstransaktioner som regelmässigt rör mycket stora belopp. En annan fördel med dessa inkomster är vidare möjligheten att tidsmässigt styra transaktionen eller transaktionerna i fråga. De flesta av dessa upplägg, vilket framstår som särskilt stötande för rättskänslan, går också ut på att dra icke avsedda fördelar av våra avtal för undvikande av dubbelbeskattning, vilka ju är tillkomna för just detta ändamål och inget annat. Ett väsentligt syfte med avtalen är ju just för övrigt att de skall förhindra skatteflykt. I kommentarerna till artikel 1 i OECDs modellavtal finns en hel katalog med rekommendationer för att förhindra missbruk av skatteavtal. Finansdepartementet fick redan 2009 svidande kritik från Riksrevisionen över de skatteläckage som förekommer i våra skatteavtal men mycket litet har hänt sedan dess.¹

Vad som hänt i Cypern-målet är att Högsta Förvaltningsdomstolen HFD, (Billum, Dexe, Jermsten, Stenman, Saldén Enerus), den 30 maj 2012, mål nr 4799-10 – och i överensstämmelse med Skatterättsnämndens (också enhälliga) förhandsbesked - ansett att det aktuella Cypern-upplägget utgjort skatteflykt enligt vår allmänna skatteflyktsklausul. Detta har föranlett Herr Martin Nilsson, advokat och delägare i Mannheimer Swartling att i Svensk Skattetidning, sid. 397 ff. skriva en mycket kritisk (niosidig) artikel över HFDs dom. Sammanfattningsvis menar han att varken rekvisit 1, 3 eller 4 i skatteflyktslagen är uppfyllda. Han har retoriskt beslöjat sin kritik över domen med uttrycket - upprepat elva gånger - att han "inte förstår" HFDs resonemang. I sin slutkläm uttrycker han sig dock mer oförtäckt när han förklarar att ”domstolen tyvärr återigen har skapat betydande rättsosäkerhet och att dess domskäl med hänsyn till domens principiella betydelse inte uppfyller de krav som man bör ställa på en prejudikatinstans.

Enligt Dagens Industri (18 juni) kommer utgången i målet att föranleda enorma upptaxeringar för en rad svenska bolag särskilt inom fastighetssektorn. Skatteverket driver över 100 skatteprocesser som handlar om upptaxeringar på 70 miljarder kronor.

Omständigheterna i målet var följande: Salénhuset AB ägde 100 % av ett cypriotiskt aktiebolag, Candice Ltd.. Tillsammans bildade bolagen ett svenskt handelsbolag i vilket Salénhuset ägde 0,1 % av andelarna och Candice resterande 99.9%. Salénhuset övervägde att till underpris överlåta en fastighet till handelsbolaget, varefter andelarna i detta bolag skulle avyttras till en extern köpare till marknadspris. De 99,9 % av vinsten som förvärvades av Candice var skattefri i Cypern enligt cypriotiska regler och givetvis också i Sverige eftersom bolaget är utländskt. Frågan som prövades i ansökningen var huruvida underprisöverlåtelsen av fastigheten till handelsbolaget eller försäljningen av handelsbolaget till en extern köpare för marknadspris stred mot skatteflyktslagen.

HFD ansåg alltså att skatteflykt förelåg och anförde i sina domskäl att underprisöverlåtelsen av fastigheten innebär en betydande värdeöverföring till Candice , som inte är skattskyldigt för kapitalvinst vare sig i Sverige eller Cypern. Denna värdeöverföring, fortsätter HFD ”är inte betingad av bolagens verksamhet utan har tillkommit enbart för att förbereda den externa försäljningen av fastigheten genom handelsbolaget, vilket kommer att kunna ske utan att den latenta skatteskuld som åvilar fastigheten behöver infrias.”

HFD tog alltså ställning till två transaktioner, dels fastighetspaketeringen dels försäljningen av handelsbolaget. Själva skatteupplägget avsåg emellertid ytterligare en transaktion, som alltså inte var föremål för prövning, nämligen hemtagningen av den vinst som uppburits av det cypriotiska dotterbolaget. Det får tas för givet att avsikten varit att ta hem densamma till Sverige genom en utdelning. Vad får då detta för skattekonsekvenser? Jo, att det kan ske helt skattefritt både i Cypern och Sverige. Och grunden för denna skattefrihet är att finna i det s.k. moder/dotterbolagsdirektiv som EU utfärdat som förbjuder alla dotterbolag inom unionen att ta ut skatt på utdelningar till moderbolag inom unionen och som tillika förbjuder alla moderbolag inom unionen att beskatta utdelningar från dotterbolag inom unionen. Cypern är som bekant också medlem inom unionen. Det torde således inte råda någon osäkerhet om att valet av hemvist för Candice har skett av en slump för att som HFD uttrycker det undvika att den latenta skatteskulden som åvilar fastigheten inte behöver infrias. Den totala slutliga skattebördan för avyttringen av det aktuella svenska fastighetsbeståndet skulle således under dessa förhållanden bli svensk bolagsskatt på endast 0,1 % av hela kapitalvinsten. I domen talar HFD om att förfarandet enligt skatteflyktslagen innebär en väsentlig skatteförmån för Salénhuset och syftar då av allt att döma på att vinsten överförs till Cypern. Men, såsom just påpekats, skatteförmånen består även efter en utdelning till Sverige. Jag menar alltså att det är viktigt att se skatteupplägget i hela sin vidd dvs. efter en hemtagning av vinsten från Cypern och att inte begränsa sin analys av detsamma på det sätt som skett i ansökningen. Detta för att därmed närmare belysa själva kärnan i HFDs domsmotivering som är att reglerna om underprisöveråtelser "inte varit avsedda att kunna utnyttjas för konstlade förfaranden som uppenbart saknar samband med organisationen av en näringsverksamhet och endast kommer till stånd för att undvika den beskattning som annars skulle ske vid avyttring av en tillgång i näringsverksamheten." Det kan också noteras att uttrycket ”att förfarandet uppenbart saknar samband med organisationen av näringsverksamheten” framstår som en upprepning av vad som dessförinnan sagts om att värdeöverföringen ”inte betingats av bolagens verksamhet”. Slutresultatet av domen är att Salénhuset, som också Skatterättsnämnden funnit, skall beskattas som om bolaget överlåter fastigheten till handelsbolaget till marknadsvärdet. Man kan tolka detta som att Candice i skattehänseende ses som en nullitet. Man har med andra ord bortsett från Candice. ”Disregarded the company”, som är ett etablerat concept i internationell skatterättsvetenskap.

Herr Nilsson har i sin artikel radat upp inte mindre än 12 numrerade punkter i vilka han går till angrepp på HFDs dom. Jag skall i det fortsatta ta upp två av dessa; nummer 7, som handlar om domens förhållande till EUs principer om fri etablering och nummer 8 om diskrimineringsproblematiken i skatteavtalet med Cypern. I båda dessa fall vill jag dra en lans till försvar av HFDs dom.

I punkten 7 framhåller Herr Nilsson att HFDs dom står i strid med EU-rätten. HFD har i själva verket avfärdat problemet pga att det inte förekommit någon unionsrättslig fråga. Herr Nilsson "förstår inte" hur domstolen kunnat undgå att diskutera den EU-rättsliga aspekten av sina ståndpunkter och resonerar sig fram till uppfattningen att tillämpningen av skatteflyktsklausulen medfört en "negativ särbehandling" pga att Salénhusets dotterbolag varit cypriotiskt. (Skatterättsnämnden, som tagit ställning till frågan, har ansett att någon negativ särbehandling inte skett).

Det är alltid mycket vanskligt att bedöma luxemburgdomstolens uppfattning om konflikter mellan en medlemsstats interna skatteregim och gemenskapens principer om fri etablering. Men det finns flera fall där man visat sig lyhörd för medlemsstaternas invändningar när dessa etableringar baserats på konstlade förhållanden (artificial arrangements) i syfte att enbart undandraga sig beskattning. Ett exempel härpå är EU-domstolens dom i Cadbury Schweppes (C-196/04) se Doc 2006-/19082 där domstolen uttalade att medlemsstaternas interna CFC-regler kunde accepteras men endast under förutsättning att det kontrollerade utländska bolaget utgör en ”wholly artificial arrangement” exemplifierat som letterbox companies utan anställda eller lokaler etc. Det finns inga närmare uppgifter i målet om när eller i vilket syfte Candice bildades eller om det haft några anställda etc. men det är svårt att föreställa sig att bolaget haft någon affärsmässig betydelse för Salénhusets svenska näringsverksamhet (fastighetsförvaltning). HFDs dom antyder att Candice utgjort ett rent brevlådeföretag utan annat syfte än att först skattefritt överföra 99,9 % av vinsten till bolaget för att därefter, också skattefritt, ta hem den till Sverige.

I betraktande härav, inte minst att detta skatteupplägg som lett till en total skattebelastning på 0,1 % av kapitalvinsten skett bl.a. med stöd av EUs egna moder/dotterbolagsdirektiv, tror jag att domarna i Luxemburg skulle ställa sig kallsinniga till Herr Nilssons argumentering om "negativ särbehandling". I själva direktivet finns för övrigt en specifik bestämmelse som tillåter tillämpning av en medlemsstats interna regler vars syfte är att förhindra missbruk av direktivet.

 

Herr Nilsson är vidare (i punkt 8) kritisk till att HFD förbigått diskrimineringsproblematiken i skatteavtalet med Cypern med tystnad och "förstår inte" hur man i sammanhanget kan undvika att diskutera alla de rättsfall - han radar upp fem tidigare regeringsrättsdomar - som innebär en diskriminering av utländskt ägande.

Det finns två skäl till att på denna punkt tillbakavisa Herr Nilssons kritik: För det första handlar ingen av de åberopade regeringsrättsdomarna om skatteflykt enligt skatteflyktsklausulen. Och för det andra har HFD nyligen meddelat, för övrigt just i den tidigare nämnda Peru-domen, att ingenting hindrar en avtalsslutande stat att tillämpa sina internrättsliga regler mot skatteflykt när det gäller förfaranden som berör en skatteavtalsstat. Detta får i princip antas betyda att Sverige, om skatteflykt anses föreligga enligt intern rätt, kan beskatta utan hänsyn till avtalets bestämmelser och rimligen även de som gäller diskriminering. Ett företrädande syfte med skatteavtal är ju, som redan påpekats, att förhindra skatteflykt. Det framstår för övrigt som ganska absurt, som det föresvävar Herr Nilsson, att ett konstaterat fall av skatteflykt skulle kunna omkullkastas genom att den skattskyldige kan åberopa diskriminering enligt ett skatteavtal!

Det kan nämnas att inte bara HFD utan även Skatterättsnämnden har förbigått frågan om diskriminering med tystnad och eftersom spörsmål som berör inkomstskatteavtal alltid skall iakttagas ex officio av domstol får det antas att man avsiktligt ignorerat denna fråga. Slutligen kan tilläggas att Salénhuset naturligtvis alltjämt kan vända sig till den s.k. behöriga myndigheten för våra skatteavtal - Skatteverket - för att få en ändring av HFDs dom i denna del. Personligen bedömer jag dock möjligheten till framgång med en sådan framställan som synnerligen liten.

Det viktigaste är emellertid, som Herr Nilsson diskuterar i avslutningen av sin artikel, att fastställa de vidare konsekvenserna av det aktuella domslutet. Jag instämmer därvid i hans bedömning att Cypern-målet får anses utgöra en liberalisering vad avser möjligheterna att underkänna underprisöverlåtelser med stöd av lagen mot skatteflykt och att man hädanefter måste utgå ifrån att alla sådana överlåtelser som innebär en skatteförmån för någon skattskyldig och som inte huvudsakligen är affärsmässigt motiverade kan underkännas enligt skatteflyktslagen.

Till skillnad mot vad som synes vara Nilssons uppfattning välkomnar jag den utveckling som HFD ger uttryck för i Cypern-målet vad gäller vår skatteflyktslag. I en artikel jag skrev 2008 under rubriken "Swedish CFC Taxation and the 'Business Purpose' Concept" - en artikel som nekades publicering i Svensk Skattetidning men som sedermera togs in i Tax Notes International (Volume 50, Number 2, April 14, 2008) och som också återfinns på www.skatter.se - har jag starkt förordat att alla förfaranden och transaktioner för att godtagas skattemässigt måste karakteriseras av vad som kallas 'business purpose', ett uttryck som jag menar överensstämmer med HFDs krav att den skattskyldiges förfaranden måste kunna visas utgöra ett led i dennes näringsverksamhet eller varit betingade av verksamheten, och att de inte endast kommit till stånd för att undfly den svenska beskattningen.

I Peru-målet samt i de allra flesta aktievinstutflyttningsfall där en svensk aktieägare transfererar sitt bolag till ett av honom bildat utländskt bolag till underpris vilket bolag därefter realiserar värdestegringen på det svenska bolaget utom räckhåll för svenska skatteanspråk ligger det nästan alltid alltid nära till hands att se upplägget som ett konstlat förfarande som uppenbart saknar samband med organisationen av den verksamhet som den skattskyldige bedriver och endast kommit till stånd för att undvika den beskattning som annars skulle ske vid avyttring av en tillgång i näringsverksamheten". Man kan förmoda att denna skrivning kommer att citeras och refereras i många skatteverksyrkanden och skattedomstolar i framtiden.²

 

Kanske kommer domen, vars betydelse också stärks av det faktum att utgången varit enhällig i både Skatterättsnämnden och HFD, att framstå som en milstolpe i ansträngningarna att motverka skatteflykt.

Stockholm i november 2012

peter@sundgren.net

 

1På finansdepartementet grubblar man sedan ca två års tid på hur man skall förhindra vissa typer av aktievinstutflyttningar. På upprepade förfrågningar uppges endast att ”ärendet bereds.”

2Ett alternativ till att förhindra en utflyttning av den svenska bolagsskattebasen på det sätt som skett i Cypern-målet är att se över vår CFC-beskattning så att bolag av typ Candice Ltd., ett nollbeskattat utländskt dotterbolag, omfattas av denna lagstiftning. På det sättet behöver man inte heller vänta i sju år på ett förhandsbesked för att, såsom skett i det aktuella fallet, få svar på sina skatteproblem.

Swedish IFA branch seminar on beneficial ownership and permanent establishments

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS, (no 8/2012 November)

I have recently attended a tax seminar arranged by the Swedish branch of the International Fiscal Association (IFA) regarding the changes considered by the Fiscal Committee of the OECD of the commentaries to their Model Tax Treaty on the application of the rules on

• ”beneficial ownership” in articles 10-12 on dividends, interest and royalties
• and on the definition of ”permanent establishment” in article 5. 

See the homepage of the OECD.

Beneficial ownership

Considering the recent blogs I have written (WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS, numbers 1,6 and 7 posted on petersundgren.blogspot.com) on the beneficial ownership issue, involving specifically certain royalty payments made within the IKEA group, my interest at the seminar was of course mainly focused on the development in the OECD of this matter.

Moreover, which is also gearing up the interest in this field is that the Swedish Supreme Administrative Court (Högsta Förvaltningsdomstolen, HFD,) has issued a ruling regarding the  meaning in Swedish tax law of the expression ”the true recipient of income” (faktiskt har rätt till inkomst) which closely resembles the beneficial ownership concept in our tax treaties. David Kleist has recently published an article in Skattenytt 2012 page 619 ff. about this case titled ”HFDs bedömning av vem som ”faktiskt har rätt till inkomsten” - det första svenska avgörandet om beneficial owner?” (The HFD's opinion on who is ”the true recipient of income” - Sweden's first case on beneficial ownership?) Mr Kleist concludes that these issues are now squarely on the table (”uppe på banan”).

In my afore mentioned blogs I have raised the question of who is the beneficial owner of the (very substantial) royalty payments made by all IKEA stores in Sweden – and in fact by all such stores worldwide – to Inter IKEA B.V. in the Netherlands. This question has become highlighted since the revelation in the Swedish television broadcast ”Uppdrag Granskning” (Mission Investigation) in early 2011 that Inter IKEA was owned by a hitherto completely unknown Liechtenstein based trust (Stiftung) called Interogo which was fully controlled by IKEA's founder Ingvar Kamprad and his family and which trust also owned the IKEA trademark(s). Kamprad has further confirmed that Interogo has a capital of - are you ready - about 100 billion SEK, approximately 15 billion USD. (It has subsequently also been anounced that as per 1 January 2012 the trademarks have been transferred by Interogo to Inter IKEA for 75 billion SEK).

OECD's proposals for the update of the commentaries to the model treaty on the beneficial ownership concept were published on 29 April 2011. After considering comments submitted thereto by various interested parties the OECD has recently issued a somewhat revised version published on 19 October 2012.

The main focus of the OECD proposals made in the spring of 2011 and which remain unaltered in the revised version is to determine whether the recipient of the royalty (or the dividend or interest for that matter) has ”the full right to use and enjoy the income received unconstrained by any contractual or legal obligation to pass the payment received to another person.” If so the recipient is considered the beneficial owner of the income. Or, in other words regarding Inter IKEA and Interogo: Does Inter IKEA in the Netherlands have the right to fully use and enjoy its royalty payments received from Sweden unconstrained by any contractual or legal obligation to pass them on to Interogo in Liechtenstein?

According to the information in the Uppdrag Granskning broadcast and various other press reports together with the somewhat contradictory (and paternalizing) information I have received from Inter IKEA's head of information (see WITS no 6-7/2012) it cannot be excluded that Inter IKEA has been obliged to pass on its Swedish sourced royalties (or parts thereof) to Interogo. Particularly indicative hereof is a) as afore mentioned, that Interogo has owned the IKEA trademarks, b) that there has existed a license agreement, i.e. a contractual obligation, for Inter IKEA to pass on, as it seems, its received royalties to Interogo and c) that Interogo, which as it appears, has not conducted any other business, has amassed a 100 billion SEK fortune therefrom. The IKEA group is well-known for its very ingenious and often secretive business structure consisting of companies, trusts etc, around the world. And one has never denied fhat the the purpose hereof has been to shelter the group from tax exposure. As further implied in my earlier blogs it may also be argued that Interogo has engineered an unacceptable tax avoiding treaty shopping set-up which, according to the OECD Model Treaty commentaries, sometimes could deny treaty benefits.

My own conclusions of the application of the beneficial ownership rules in our tax treaty with the Netherlands as far as IKEA is concerned, as mentioned above, is based only on official sources and without exact knowledge of ownership relations, business agreements or timing issues etc. and a final decision of the implications hereof for the beneficial ownership determination must of course await a thorough investigation of all relevant facts and circumstances in the particular case.

It would be surprising if none of the tax administrations in countries that have tax treaties with the Netherlands including beneficial ownership clauses and tax information exchange agreements with Liechtenstein would not test those treaties.

A further tricky question, which Mr Kleist has brought to my attention, is how to determine the royalty income if Interogo would be considered the beneficial owner of the royalty payments or parts thereof made from Sweden to the Netherlands and subsequently passed on to Liechtenstein. According to Swedish tax law royalty income derived by foreign residents is taxed as regular business income (from a permanent establishment in Sweden) subject to ordinary income tax rates. (It has been suggested several times that Sweden should switch to a withholding tax regime on gross income but this idea has been rejected). Inter IKEA in the Netherlands should thus report its gross Swedish royalties as taxable income but also deduct all royalties passed on to Interogo (and other business costs).

Example: Inter IKEA receives 100 million SEK in royalties from its Swedish IKEA stores and passes on (directly or indirectly) 70 million thereof to Interogo in Liechtenstein. The remaining 30 million SEK is subjected to regular Swedish corporate tax (which qualifies for tax credit purposes in the Netherlands). What then happens to the 70 million passed on to Liechtenstein? It remains an open question but it is a fair guess that the Swedish fisc will consider this to be permanent establishment income in Sweden of Interogo. What an irony it would otherwise be in these situations if Sweden should lose its taxing rights on outgoing royalties to foreign licensors because it taxes them as net (business) income instead of a final source gross income by withholding!

Permanent establishments

The second issue, as mentioned above, discussed at the IFA seminar was the OECD's new commentaries in the model treaty of the definition of permanent establishments. These problems, however, are too comprehensive to discuss in this report. See again OECD's home page.

However, my main reaction to what was said is the desperation one feels from the level of complexity and detail to which this problem has now risen! From the original 15 pages of commentaries these have now grown to 37! And considering further that this material shall apply to constantly varying facts and circumstances in each and every case, one can easily imagine the misery of the tax payer and the fiscal authorities of dealing with these problems.

But to solve these problems - like Alexander's slicing of the Gordian knot - I propose, which I did in an article already in 1996 in Skattenytt, that Sweden should unilaterally abolish taxation alltogether of ”small” permanent establishments during (say) the first five years of their presence in our country. This, actually, was something that was suggested in some long-forgotten EU report. And the idea as such was indeed adopted by Sweden and Denmark (in our tax treaty) during the construction of the Öresund bridge. It could be worth while introducing this idea again to a new generation of policy makers.

The taxation of permanent establishments is something particularly complicated (and expensive) for small and mid-sized businesses. Moreover, in many cases, there is nothing or very little to tax as the start up period of a business is often burdened by high costs. Cost which to a large extent represent wages paid to employees who are subject to tax in Sweden. Or, in other words, we are considering a system that creates new jobs! Also, of course, the business will allways generate employers fees, value added taxes etc. And - which I especially thought of during the seminar presentation - think of all the costs and head-ache spared for employers, taxpayers and their experts, the fiscs and our tax courts by doing away with permanent establishment taxation of this kind.

First of all in a tax regime of this kind one must of course determine what is meant by a ”small” permanent establishment. In my 1996 article I referred to an explanation hereof by the EU. Personally I suggested a business employing up to 25 people and/or with a turnover of not more than 7 million ECUs. In order to prevent an undue competitive situation (= double non-taxation) only enterprises that are subject to business taxation in their home countries (and which countries do not have a tax treaty with Sweden that prevent double taxation of business income by exemption) should be eligible for the proposed tax system. Maybe, too, financial institutions, which do not generate so many jobs, and tax haven companies which may engage in improper tax avoidance operations should be excluded. Losses made during the five year start up phase should of course not be deductible in the sixth and following years of operation. A good idea would also be to persuade our treaty partners, especially our Scandinavian neighbors, to introduce this system on a reciprocal basis in our multilateral tax treaty.

Finally and most importantly, just imagine the psychological effect of being able to present Sweden as a country where foreign entrepreneurs can settle and operate tax free! (And, by the way, where also – see my earlier blogs hereon – there are a number of very generous tax breaks for foreigners assigned to work in Sweden.)

Stockholm in November 2012

peter@sundgren.net

Correspondence with Robert Couzin, Canada, Chairman of the Permanent Scientific Committee of the International Fiscal Association (IFA) regarding tax information exchange

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS, (no 8/2012 November)

25 October 2012

Dear Robert,

 

As you may recall, but it is a long while ago, I recommended that you and the PSC should put international tax information exchange on the agenda for an IFA congress. Not that I am suggesting that this had any decisive influence but I am of course delighted that this topic now has been chosen as a subject for next year's meeting in Copenhagen.

I think we can all agree that information exchange and the worldwide rampant tax evasion it is trying to reverse is one of the most pressing issues today in international taxation. The amounts of capital and the income thereon which today is being hidden in the multitude of secrecy jurisdictions around the world is now of unbelievable and mindboggling proportions. Recent studies, see at www.taxjustice.net , estimate that high net wealth individuals held between 21-32 trillion dollars in offshore unreported accounts at the end of 2010. This sum is equivalent to the size of the United States and Japanese economies combined. A moderate rate of return of 3% hereon these sums subjected to an income tax at  30% would generate income tax revenues of 190 – 280 billion dollars roughly twice the amount of what OECD countries spend on all overseas assistance around the world. Inheritance, capital gains and other taxes would boost this figure considerably. The top 10 private banks, which include UBS and Credit Suisse in Switzerland, as well as the US investment bank Goldman Sachs, managed more than 12.1 trillion dollars 2010 in cross-border invested assets for private clients at the end of 2010 a sharp rise from 5.4 trillion in 2005. In Sweden the tax authorities, in an official report (Skattefelskarta för Sverige, Rapport 2008:1), have estimated the non-reported foreign holdings by Swedish residents at 500-600 billion SEK. The Confederation of Swedish Enterprise' estimate is 900 billion SEK. If this latter figure is correct it would mean that each and every Swedish resident would have a foreign secret bank account of 100 000 SEK! About 75 000 swedes are suspected of having bank accounts in Switzerland.

It also turns out that this offshore sector which specializes in tax dodging is basically designed and operated not by shady no-name banks located in sultry islands but by the world's largest private banks, law firms and accounting firms headquartered in First World capitals like New York, London and Geneva. A detailed analysis shows that many of these banks are the very same ones that have figured so prominently in government bailouts and other recent financial chicanery.

And when at the same time debtridden countries around the world are standing on the brink of economic disaster and where ordinary citizens and loyal tax payers facing widespread redundancy are borne down by ever growing tax bills and other charges and where secrecy jurisdiction practices are giving rise to outright poverty in many third world countries, it is shameful and completely unacceptable that – and let the rhetoric be very clear in this respect – a number of criminals in Sweden and around the world do not shoulder their part of the tax burden for the common good of our societies. It is also frustrating, that when everything is being done to promote free trade, open markets and international investment opportunities, so many states are throwing wrenches into the machinery to prevent effective measures for information disclosure and transparancy in these matters.

A lot has been achieved regarding information exchange by the G 20 states and their executive arm The Global Forum of the OECD in the last couple of years. Most importantly is the doing away with bank secrecy which has been a formidable obstacle to information exchange. But, as many agree, the bar has been set to low by the Global Forum in prescribing information exchange only on request as the internationally agreed standard and disallowing fishing expeditions. The goal must be, as has been decided within the EU, to impose automatic exchange in tax information exchange agreements. Only this can have effect on the behaviour of all the tax criminals we are dealing with.

IFA consists of a body of the world's most experienced and influential tax experts and tax policy makers and thus commands a strong voice in international taxation affairs. Therefore the purpose of the congress must be to suggest proposals to enhance the effectiveness of information exchange and all measures that can be considered that will counteract the enormous tax evasion and other criminal activities we are witnessing today.

I have recently read the final directives by the general reporter Mr. Xavier Oberson¹ to be observed by the national reporters to next year's congress and I have recently also attended the annual meeting of the Swedish IFA branch to discuss the draft Swedish national report. And this has raised some doubts in my mind of what will be the scope and shape of the subject and its treatment at the congress. The directives have thus been limited to a rather technical investigation of the interpretation of information exchange agreements at the national level with particular emphasis on the limitations of their application including such aspects of procedural guarantees and taxpayers' protection under the European Convention of Human Rights and the International Covenant on Civil and Political Rights. I am not suggesting that such aspects are unimportant but they are not of such general interest as to merit a full IFA congress treatment thereof. The national reports may well serve as a comparative study/handbook for achademic purposes of the application of information exchange agreements but for the congress itself it is more important to set these agreements into their socio-economic context, which I have outlined above, underlining the urgency in these matters and, as already mentioned above, suggesting proactive measures of all kinds to stem the tsunami of tax evasion following from the use of secrecy jurisdictions.

It could thus be worthwhile exploring what other methods beside information exchange, that have been been adopted unilatterally by governments and tax administrations to obtain information about hidden assets around the world? In the US, I am told, there is a whistle-blower program where anyone that reports evidence that leads to the disclosure of tax evasion will be compensated from the tax collected thereof. In the U.K. the tax administration is using special internet spiders that can sift vast amounts of information - like tracing a property owner from foreign tax authority data to match with information about property to let on holiday web sites.The experiences of various offshore voluntary disclosure programs could be worth while discussing. In Sweden the tax administration has had some success checking credit cards geared to foreign bank holdings. And with regard again to information exchange agreements, what's wrong with a fishing expedition providing it is sensibly construed and paid for by the requesting state? And why should, by the way, always the requested state that has no fiscal interest in the matter, bear the costs for its efforts to provide information? It would make more sense that the requesting state should foot the bill and - why not - to share some of the tax collected from the information provided with the requested state! In this regard one should also consider, especially between high tax and secrecy jurisdictions, that requests for information will allways be running a 'one way street' meaning that the low tax secrecy jurisdiction will constantly be the requested state. Other secrecy barriers such as nominee shares etc. could be dealt with. Further lines of thought to follow up to improve tax payer compliance could be to increase tax penalties and jail sentences on international tax evasion and to lengten the periods of limitations for such criminal acts.

In his final directives Mr. Oberson has, it shall be admitted, raised an interesting issue of a tax policy nature regarding information exchange (which, considering his nationality, is not surprising). Namely the approach taken by Switzerland in agreements with the U.K. ad Germany where a withholding tax is levied on certain incomes deriving from holdings by U.K. and German residents instead of exchange of information and disclosure of the client's identity. The lump sum of the withholding tax thus collected is subsequently passed on to the first mentioned countries. This approach has been heavily contested by other states which could make this issue interesting to debate at the congress.

In summary I am thus suggesting that the discussion that will take place in Copenhagen on this subject should not limit the scope thereof to only the application of information agreements but to include also all conceivable aspects and proposals that can counteract the tax evasion that results from the use of secrecy jurisdictions.

The congress in itself offers an exellent opportunity to rouse public opinion in these matters and to inform about the vast amounts of tax revenue which is at stake. All efforts should be made and all opportunities taken to raise public opinion against tax evasion of the kind the congress is facing. (It is thus not helpful when the chief economist of the Skandinaviska Enskilda Banken Klas Eklund a wellknown public figure, in his book a couple of years ago ”The chase for the vanishing taxes” describes his bank clients who loyally declare their foreign assets in their Swedish tax returns as being naive.)

As you may have gleaned from the above I have a passionate interest in exchange of information matters and other aspects of counteracting international tax evasion something about which I have recently also posted my thoughts on my blog (in Swedish). My interest and knowledge in these matters, I would humbly suggest, is such that I would appreciate being considered to participate in the discussion panel in Copenhagen. If you also put an IFA member representing the banking community from Switzerland on the panel I believe we can look forward to a lively debate!

As I have a lot of IFA friends around the world who are 'subscribers' to my ”WebJournal on International Taxation in Sweden” (including yourself), which may have an interest in my views about the upcoming congress I intend to post this letter on my blog in the near future. I am also copying it to Mr. Anders Erasmie who is chairman of the board of Swedish IFA.

Best regards

Peter

30 October 2012

Peter - Thank you for your note. Good to hear from you. The subject for the Copenhagen congress is meant to broadly consider exchange of information and related matters. The branch reports, and the directives, are meant to elicit national practices rather than commentary or personal views. Therefore they could not easily accommodate many of your issues. However I assume that some of these questions will come up in the panel discussion at the Congress. That depends largely on the approach taken by the chair and the general reporter, in consultation with the PSC. The composition of the panel has not yet been finalized. Our process is to develop a long list of persons proposed and choose from that list in trying to achieve balanced overall representation (not just on this panel but all the panels) taking into account professional backgrounds, regions, countries, etc. While we can put your name on the list as a "volunteer" that is somewhat unusual. Generally, the names are proposed by PSC members or the various branches. Perhaps you should consider asking the Swedish branch to propose you. This should be done soon as the panel will be settled shortly. Regards, Robert Couzin Chair, Permanent Scientific Committee International Fiscal Association

1Partner Oberson Avocats, Geneva, member of the PSC of IFAand author of several recent articles on bank secrecy, tax fraud and international exchange of tax information.