tisdag 13 juli 2021

 WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS no 2/2021


Ett litet antal Joakim von Ankor badar i sköljvattnet av pandemin…


I en debattartikel i Dagens Nyheter den 28 maj uttryckte finansminister Magdalena Andersson en del tankar om en förmögenhetsskatt för – vilket hon betonade - miljonärer i syfte att minska förmögenhetsklyftorna i landet. En miljonärsskatt som hon kallade den.

Enligt en opinionsundersökning av den internationella forskningsbyrån Glocalities svarar varannan svensk att de starkt stödjer en förmögenhetsskatt för miljonärer och superrika för att därigenom bidra till återhämtningen efter covid-19 och bistå utsatta människor. Endast 15 procent av de tillfrågade är emot förslaget.

Inom loppet av några få dagar kom emellertid finansministerns funderingar att släppa loss en fullständig tsunami av kritik i alla slags medier från berörda lobbygrupper, företagsrepresentanter, tankesmedjor m.fl.

Svenskt Näringslivs representanter Jan-Olof Jacke och Johan Fall varnar, vilket är den mest frekventa invändningen mot alla förmögenhetsskatter, för hur kapitalet kommer att försvinna ur landet. Investeringarna kommer att minska och arbetslösheten öka. Även miljonärerna själva kommer att flytta utomlands.

Argumentet att kapitalet flyttas till utlandet i syfte att det, som det måste uppfattas, kommer att undgå beskattning är vilseledande och rent av bedrägligt eftersom detta kapital ju är fortsatt skattepliktigt för den kapitalägare som bor kvar i Sverige. Det kan rent av uppfattas som en slags legitimering av att de kapitalägare som flyttar ut sina pengar och inte deklarerar dessa tillgångar härigenom gör sig till skattesmitare.

Ekonomiprofessorn och tidigare ordförande för finanspolitiska rådet John Hassler anser att finansministerns förslag är ett slag i luften och att skatten inte kommer att inbringa några nämnvärda inkomster till statskassan.

Själva retoriken i debatten har antagit rent vulgära proportioner. Sverigedemokraternas ekonomiske talesman Oscar Sjöstedt anser sålunda att finansministerns tal om höjda skatter är ”äckligt” och att han känner sig ”pissed off” över socialdemokraternas skattehöjningsförslag.

Generellt och genomgående kan sägas att den kritik som riktas mot förslaget bara återupprepar alla de argument som anfördes mot vår tidigare förmögenhetsskatt vilket ledde till dess avskaffande 2007, dvs för 14 år sedan. Och lika generellt och genomgående kan sägas att kritikerna mot förslaget synes ha blundat för allt som hänt sedan dess. Att en världsomfattande finanskris och framför allt naturligtvis den ännu pågående världspandemin medfört en fullständigt explosionsartad ytterligare förmögenhetsansamling hos ett litet fåtal människor i världen. Vi bevittnar således hur ett litet antal Joakim von Ankor badar i sköljvattnet av pandemin samtidigt som vanligt folk sitter i karantän, förlorar sina jobb och dör i den pågående världsbranden. Men för kritikerna över finansministerns förslag tycks tiden ha stått still.

Inte heller har de beaktat den mycket omfattande debatt som utomlands pågår om förmögenhets- och annan kapitalbeskattning.

Särskilt värt att uppmärksamma är sålunda att ingen mindre än IMF, den Internationella Valutafonden, som länge givit sin välsignelse åt mantrat om låga kapitalskatter nu svängt i dessa frågor och föreslagit ”a temporary increase in taxes on wealth or high incomes that could help tackle inequalities that have widened due to the crises”.

I den amerikanska valrörelsen har förekommit en livlig debatt, ledd av senatorerna Bernie Sanders och Elisabeth Warren, om förmögenhetsskatter för miljonärer och miljardärer. Joe Biden har visat sig lyhörd för en progressiv beskattningsagenda och förklarat att trickle-down economics bör förpassas till historiens skräphög. T.o.m. påven Fransiscus har i sin senaste encyklika ”Fratelli Tutti” tagit avstånd från de förhärskande neoliberala krafter som ”in the face of the pandemic has demonstrated that not everything can be resolved by market freedom.”

Även i England och Tyskland har röster höjts för att införa förmögenhets- och kapitalskatter. I den engelska vårbudgeten förebådar således finansministern Rishi Sunak en framtida höjning av den generella bolagsskatten till från nuvarande 19% till 25%.

Något parentetiskt kan också nämnas att Donald Trump år 1999, dvs långt före världspandemin, föreslog att man borde förmögenhetsbeskatta de rika i Amerika!

Man kan således inte beskylla Magdalena Andersson för att ha ’suttit i en glasbubbla’ och totat ihop sitt förslag om en miljonärsskatt omedveten om vad som rör sig i omvärlden.

Vidare har Jan-Olof Jacke et consortes ignorerat den utländska forskning som på senare tid kritiserat effekterna av den förhärskande lågskatte- och avregleringspolitik som förts i många länder.

I en under december förra året publicerad forskningsrapport från Kings College, London, framhålls sålunda ”that cutting taxes for the wealthiest in a host of Western societies has had no significant effect on economic growth and unemployment but did serve to concentrate a greater share of national income among those at the very top”. Rapporten baseras på en undersökning av effekterna av kapitalskattesänkningar i en rad OECD-länder inklusive Sverige sedan mitten av 1990-talet. Enligt OECD är Sverige vidare den medlemsstat där inkomst- och förmögenhetsklyftorna ökar snabbast.

När det gäller argumentet att miljonärerna tar sitt pick och pack och flyttar utomlands om man inför en förmögenhetsskatt kan hänvisas till den akademiska studie från Stanford University, 2014, där författarna ställde följande fråga: ”Do Millionaires Migrate When Tax Rates Are Raised?” Och svaret de gav var nekande. Skälen för deras resonemang är att miljonärer också är fast förankrade i sin närmiljö på grund av socioekonomiska, kulturella och sociala omständigheter och där de har sina ekonomiska nätverk. Under vissa år efter det att Kalifornien införde en miljonärsskatt fann de att antalet inflyttade miljonärer t.o.m. var större än det som flyttade ut!

Vidare, när det gäller argumentet att folk flyttar utomlands om man inför förmögenhetsskatt, hänvisar man alltid till Ingvar Kamprads och familjen Rausings utflyttning från Sverige på 1970-talet, dvs för drygt 50 år sedan. Detta skedde emellertid huvudsakligen pga generationsskiftes- och arvsskatteskäl. Ingvar Kamprads personliga förmögenhet har för övrigt aldrig varit någon stor sak eftersom IKEA ägs av ett antal utländska och självständiga stiftelser och truster. Mer problematiskt är alla kapital-/bolagsägare som flyttar utomlands – ibland är det fråga om rena skenutflyttningar – för att sedan med avancerade skatteupplägg undvika den svenska kapitalvinstskatten på försäljningen av sina bolag.

Vidare kan framhållas, se nedan, att en utflyttning i skatteflyktssyfte kan motverkas genom att låta lagstiftningen omfatta även utflyttade personer om de dessförinnan varit bosatta i landet ifråga under en längre tid.

Magdalena Anderssons kritiker tycks vidare föreställa sig att hennes ide`er om en miljonärsskatt skulle likna den tidigare förmögenhetsskatt som gällde i Sverige. Det är riktigt att den på många sätt var ineffektiv och inbringade obetydliga belopp till statskassan. Den var också föremål för omfattande skatteplanering som medförde att de stora förmögenhetsinnehavarna ofta och i stor utsträckning kunde undvika skatten. Men det synes också som om kritikerna av finansministerns förslag även i denna fråga försummat att ta del av den omfattande diskussion som pågår utomlands om hur alternativa förmögenhetsskatter kan utformas. I syfte att stimulera debatten härom även i Sverige skall här kortfattat redovisas ett par modeller för en sådan beskattning som på senare tid diskuterats utomlands. Den ena handlar om en engångsskatt på förmögenhet och den andra om en miljonärsskatt ”by consent”.


Engångsskatter på förmögenhet

Engångsskatter på förmögenhet är ingen ny företeelse. Första gången en sådan nämns är den som togs ut av kung Alyattes II av Lydien i dagens Mindre Asien på 600-talet f.Kr. Och i det antika Grekland finns flera exempel på en förmögenhetsskatt, eisphora, som vid olika tillfällen ålades de rikaste medborgarna i Aten under kris- och krigstider. Efter andra världskriget förekom också tillfälliga skatter i Amerika för att återuppbygga landets ekonomi efter kriget.

I en nyligen publicerad utredning (på 146 sidor), ”A wealth tax for the UK”, från London School of Economics, föreslås införandet av en engångsskatt på (netto)förmögenhet som skulle kunna inbringa mycket stora statsinkomster. Skatten föreslås tas ut med 1% per år under fem år. Med ett grundavdrag på en halv miljon GBP skulle skatten ge den engelska statskassan ett tillskott på hela 260 miljarder GBP. Ett belopp som motsvarar nästan hela den ytterligare statsskuld som Storbritannien dragit på sig under pandemin. En sådan skatt skulle drabba endast drygt 8000 personer i England.

Skatteunderlaget fastställs således vid ett bestämt tillfälle och tas ut av alla i Storbritannien bosatta miljonärer, även non-doms, samt alla som flyttat utomlands om de tidigare varit bosatta i Storbritannien under fyra av de sju senaste år som föregår den dag som fastslås för skattskyldighetens inträde. På detta sätt kan skattskyldigheten inte kringgås eller manipuleras genom utlandsflyttning eller på andra sätt. En engångsskatt av denna modell påverkar inte heller sparande eller investeringar och den genererar omedelbara och högre skatteintäkter och den reducerar förmögenhetsklyftorna snabbare än fortlöpande årliga förmögenhetsskatter.

Slutligen kan nämnas att Argentina nyligen infört en engångsskatt för miljonärer vars förmögenhet överstiger (omräknat) ca 20 miljoner kronor. Skatten beräknas omfatta bara 12 000 av landets rikaste personer.

Förmögenhetsskatt ”by consent”.

En annan ide' för en förmögenhetsskatt diskuteras i en artikel av Ibrahim Khan i höstnumret 2020 av Foreign Policy under rubriken ”Wealth taxes will not disrupt or end capitalism, as champions and critics allege”.

Författarens grundtanke är att de som drabbas av skatten trots allt skall kunna tänkas ’acceptera’ den genom att den, som han anser, inte framstår som en attack från ett populistiskt vänsterorienterat håll på själva kapitalismen. Hans resonemang kan anses återspeglas i att ett antal mångmiljonärer i Amerika har bildat en klubb, Millionaires for Humanity, som t.o.m. begärt att få betala mera skatt! Och i en TED-föreläsning utbrister en miljardär ( med uppenbar anspelning på pöbeltåget som under franska revolutionen förde kungafamiljen från Versailles till Paris): ”The pick-forks are coming!”

Så här skriver Kahn: ”To get consent, a new wealth tax would need to be framed so that it preserves capitalism in its most sustainable and meritocratic forms and encourages wealth creation, Indeed, a wealth tax would not tax wealth-creating activities, like investments, but would rather only go after wealth hoarding”. Skatten skall således tas ut endast på kontanta och andra likvida tillgångar. Detta betyder att man kan undvika skatten genom att omsätta sitt kapital genom konsumtion eller investeringar i stället för att bara dumpa det på sitt bankkonto. En sådan förmögenhetsskatt skulle därmed drabba endast de icke-riskbenägna, som, med Khans uttryck, ’hamstrar pengar’ men inte entreprenörer och riskvilliga personer som är beredda att satsa dem i det ekonomiska kretsloppet till allas gagn.

Khan fortsätter: ”To be sure, the real benefit of a wealth tax framed in this way is not in the additional money it might raise for government but the money it circulates into the economy. For example, if someone is sitting on 2 million dollars in cash and doesn’t invest it, the government could take in 40 000 dollars with a 2 percent tax. But if that same person wants to avoid the tax, the full 2 million could well end up circulating in the economy instead, an outcome that could be 50 times better (as a contribution to GDP) than the 40 000 dollars. This increased economic activity would in turn create more activities for productive and valuable activity that would fuel tax receipits and job creation – and help alleviate poverty.”

Enligt Financial Times den 14 maj under rubriken ”The billionaire boom: how the super-rich soaked up Covid cash” meddelas att antalet miljardärer i Sverige stigit under den senaste femårsperioden från 26 till 41 (varav 10 under det senaste corona-året) och att denna ökning är den näst snabbaste i världen efter Ryssland. Dessa 41 personers samlade privata förmögenhet, av vilket ca 60 procent utgör ärvd förmögenhet, uppgår till ca 182 miljarder dollar eller över 1500 miljarder kronor vilket motsvarar ca 30 procent av Sveriges bruttonationalprodukt.

Och så fanns det förra året – dvs pre-corona - 142 000 dollarmiljonärer i vårt land, vilket, om alla dessa äger just 1miljon dollar vardera, motsvarar en sammanlagd förmögenhet på ytterligare ca 1200 miljarder kronor.

Därtill skall läggas de 500 miljarder som enligt Skatteverket finns undanstoppade på hemliga konton i utlandet, pengar som huvudsakligen torde ägas av våra miljonärer och andra superrika.

Det finns således en ansenlig skattebas för Magdalena Anderssons miljonärsskatt.


Fjällbacka 13 juli 2021

peter.sundgren@gmail.com

070-491 76 70



fredag 7 maj 2021

 

WebJournal on International Taxation in Sweden, no 1/2021


Förmögenhetsskatten - på retur?


Sverige avskaffade sin förmögenhetsskatt 2007 och sedan dess har det inte funnits någon betydande opinion för dess återinförande.

Den främsta kritiken som alltid riktas mot förmögenhets- och andra kapitalskatter är att de minskar tillgången på kapital och leder till färre jobb och investeringar. I en så sent som i december förra året publicerad rapport från Kings College, London, visas emellertid ”that cutting taxes for the wealthiest in a host of Western societies has had no significant effect on economic growth and unemployment but did serve to concentrate a greater share of national income among those at the very top”. Rapporten baseras på en undersökning av effekterna av kapitalskattesänkningar i en rad OECD-länder inklusive Sverige sedan mitten av 1990-talet. Enligt OECD är Sverige vidare den medlemsstat där inkomst- och förmögenhetsklyftorna ökar snabbast.

En negativ effekt av förmögenhetsbeskattning, nyligen även framhållen av Klas Eklund i hans ESO-rapport 2020:7 med förslag på en genomgripande skattereform, är att deN driver kapitalet ur landet. Något som dock bortser från att detta kapital förblir förmögenhetsskattepliktigt här i landet om ägaren är fortsatt bosatt här!

Ett ytterligare narrativ som envist bitit sig fast som ett argument emot förmögenhetsbeskattning är att den medför att de som drabbas av den själva flyttar utomlands. De exempel som alltid nämns är familjerna Kamprad och Rausing som flyttade utomlands på 1970-talet. Men i deras fall skedde detta på grund av den då gällande arvsskatten.

I en forskarrapport från Stanford University, 2014, ställde författarna Cristobal Young och Charles Varner frågan: ”Do Millionaires Migrate When Tax Rates Are Raised?” Och svaret de gav var nekande. Skälet för deras resonemang var att miljonärer också är fast förankrade (embedded) där de bor på grund av socioekonomiska, kulturella och sociala omständigheter m.m. vilka motverkar deras benägenhet att flytta. Under vissa år efter det att Kalifornien införde en miljonärsskatt fann man att antalet inflyttade miljonärer t.o.m. var större än det som flyttade ut. Och, tillade författarna avslutningsvis: ”If these millionaires’ tax dollars are prudently managed and well-invested in communities , some of the benefits may even be appreciated by millionaires themselves.”

Vidare kan framhållas att en utflyttning från Sverige inte nödvändigtvis behöver medföra att vederbörande undgår beskattning. Man kan nämligen utforma lagstiftningen på så sätt att den omfattar även utflyttade personer om de dessförinnan varit bosatta i Sverige. (En sådan typ av ex-territoriell lagstiftning finns för övrigt sedan länge både i Sverige och utomlands vad gäller utflyttade personer som avyttrar aktier och andra värdepapper efter en utflyttning.)

Utomlands har frågan om att införa förmögenhetsbeskattning kommit att bli väldigt livlig.I den amerikanska valrörelsen framlade således presidentkandidaterna Bernie Sanders och Elisabeth Warren förslag om en förmögenhetsskatt på 2% för ultramiljonärer och 3% för miljardärer. Joe Biden har på senare tid också aviserat högre beskattning för både bolag och kapitalägare.

Även i England och Tyskland finns en växande opinion för att införa förmögenhetsskatt och - vilket är av särskilt intresse och som nedan skall visas – nya ide’er om hur sådana förmögenhetsskatter bör konstrueras.

Den främsta orsaken till intresset för höjda kapitalskatter är naturligtvis den sedan länge galopperande förmögenhetskoncentration som skett hos ett fåtal kapitalägare i våra samhällen. En utveckling som tagit ytterligare fart i takt med att kapitalägarna kommit att ytterligare gynnas av den pågående världspandemin samtidigt som de som arbetar för sin försörjning har blivit arbetslösa.

I Amerika har man i miljonärskretsar, Millionaires for Humanity, t.o.m. begärt att man skall få betala mera skatt! I en TED-föreläsning utbrast en miljardär, med uppenbar anspelning på pöbeltåget som under franska revolutionen förde kungafamiljen från Versailles till Paris: ”The pick-forks are coming!”

I Sverige har, utan närmare specificering, i januariöverenskommelsen 2019 uttalats att man skall verka för att minska klyftorna i landet och finansministern har på sistone flera gånger talat om att öka kapitalskatterna.

I syfte att stimulera debatten om förmögenhetsskatt även i Sverige skall här kortfattat redovisas två modeller för en sådan beskattning som på senare tid diskuterats utomlands vilka – och detta är av särskild vikt att påpeka - går fria från den kritik som enligt vad ovan anförts gjorde sig gällande mot vår tidigare förmögenhetsskatt.


Engångsskatt på förmögenhet

Engångsskatter är ingen ny företeelse. Första gången en sådan nämns är den som togs ut av kung Alyattes II av Lydien i dagens Mindre Asien på 600-talet f.Kr. Och i det antika Grekland finns flera exempel på en förmögenhetsskatt, eisphora, som ålades de rikaste medborgarna i Aten under kris- och krigstider.

I en nyligen publicerad utredning (på 146 sidor), ”A wealth tax for the UK”, från London School of Economics, föreslås införandet av en engångsskatt på (netto)förmögenhet vilken, beroende på vilken skattesats som tillämpas och vilket grundavdrag som medges, kan inbringa mycket avsevärda statsinkomster. Med ett grundavdrag på 500 000 GBP och en proportionell skattesats på 5% skulle skatten – såsom föreslås av utredningen - ge den engelska statskassan ett tillskott på hela 260 miljarder GBP. Ett belopp som motsvarar praktiskt taget hela den statsskuld som Storbritannien dragit på sig under pandemin!

Skatten föreslås tas ut av alla i Storbritannien bosatta personer inklusive non-doms samt alla som flyttat utomlands om de tidigare varit bosatta i Storbritannien under fyra av de sju senaste år som föregår den dag som fastslås för skattskyldighetens inträde. På detta sätt kan skattskyldigheten inte kringgås eller manipuleras genom gåvor till närstående eller utlandsflyttning eller på andra sätt.

Utlandsbosatta som direkt eller indirekt (genom bolag) innehar fast egendom i Storbritannien blir också skattskyldiga.

Skatten baseras på all lös och fast egendom i och utanför Storbritannien inklusive pensions- och företagsförmögenhet samt truster.

Skatten betalas med 1 % per år under 5 år. För personer som är ”asset rich but cash poor” medges särskilda lättnader.

Det kan nämnas att Argentina nyligen infört en progressiv engångsskatt på förmögenhet som uppgår till 3.5% för egendom i Argentina och 5.25% för utländsk egendom som sammanlagt överstiger (omräknat) ca 20 miljoner kronor. Skatten beräknas omfatta bara 12 000 av landets rikaste personer och inbringa ett belopp som betydligt lättar landets statsskuld.

Av särskilt intresse är vidare att den internationella valutafonden IMF ställt sig positiv till tanken att stater inför en temporär postpandemisk förmögenhetsskatt, en Covid-19 recovery contribution, på de rika i samhället. 


Förmögenhetsskatt ”by consent”.

En annan ide' för en förmögenhetsskatt diskuteras i en artikel av Ibrahim Khan i novembernumret 2020 av Foreign Policy under rubriken ”Wealth taxes will not disrupt or end capitalism, as champions and critics allege”.

Författarens grundide’ är att skatten, med beaktande av den samsyn som alltmer gör sig gällande om att det nu är kapitalägarna som särskilt gynnats av pandemin måste bära ett större ansvar för att utjämna de ekonomiska klyftorna i samhället. Genom den särskilda utformning av skatten som Kahn föreslår skall kapitalägarna kunna ’acceptera’ den samtidigt som den inte framstår som en attack från vänsterorienterat håll på själva kapitalismen.

Så här skriver Kahn härom: ”To get consent, a new wealth tax would need to be framed so that it preserves capitalism in its most sustainable and meritocratic forms and encourages wealth creation, Indeed, a wealth tax would not tax wealth-creating activities, like investments, but would rather only go after wealth hoarding”. Skatten skall således tas ut endast på kontanta och andra likvida tillgångar men inte på andra tillgångar. Detta betyder att man kan undvika skatten genom att omsätta sitt kapital genom konsumtion eller investeringar i stället för att bara dumpa det på sitt bankkonto. En sådan förmögenhetsskatt skulle därmed drabba endast de icke-riskbenägna men belöna entreprenörer och riskvilliga personer som är beredda att satsa sina pengar i det ekonomiska kretsloppet till allas gagn.

Khan fortsätter: ”To be sure, the real benefit of a wealth tax framed in this way is not in the additional money it might raise for government but the money it circulates into the economy. For example, if someone is sitting on 2 million dollars in cash and doesen’t invest it, the government could take in 40 000 dollars with a 2 percent tax. But if that same person wants to avoid the tax, the full 2 million could well end up circulating in the economy instead, an outcome that could be 50 times better (as a contribution to GDP) than the 40 000 dollars. This increased economic activity would in turn create more activities for productive and vauable activity that would fuel tax receipits and job creation – and help alleviate poverty.”

En fördel med en förmögenhetsskatt av detta slag för ett land som Sverige är att den ju är utomordentligt lätt att administrera eftersom banktillgångar m.m. redan redovisas i kontrolluppgifter inom hela EU och att metoder för att få fram uppgifter om tillgångar i andra länder numera har effektiviserats betydligt.

Enligt CIA World Factbook finns det ca 80 000 miljarder dollar runt om i världen huvudsakligen i form av kontanta och likvida medel varav det mesta är obeskattat. En universell förmögenhetsskatt härpå på 2% skulle inbringa 1600 miljarder dollar per år.  Därtill kommer naturligtvis också den inkomstskatt som belöper på detta kapital. (Enligt International Food Policy Research Institute skulle så litet som 7 miljarder dollar per år räcka för att eliminera svälten i världen.) I Sverige beräknar Skatteverket att det oredovisade kapital som undanhålls utomlands av här bosatta personer till ca 500 miljarder kronor. En förmögenhetsskatt plus vanlig inkomstskatt härpå skulle efter några få år kunna betala av en stor del av notan för coronaepidemin.

Stockholm i maj 2021

peter.sundgren@gmail.com

070 491 76 70


































Version för publicering i Expressen


Sverige avskaffade sin förmögenhetsskatt 2007. Detta främst pga att den ansågs minska tillgången på kapital och ledde till färre jobb. En färsk rapport från Kings College i London som studerat flera länder inom OECD inklusive Sverige som avskaffat sina förmögenhetsskatter visar dock att detta inte medfört någon påtaglig tillväxt utan bara lett till en ytterligare förmögenhetsökning för kapitalägarna. Ytterligare kritik mot förmögenhetsskatten var att den drev kapitalet ur landet trots att det dock fortsatt behåller sin skatteplikt (!) Skatten ansågs vidare medföra att även de skattskyldiga flyttade utomlands.

I den internationella diskursen har frågan om förmögenhetsbeskattning, särskilt på senare tid, kommit att bli väldigt livlig. Detta pga att pandemin har gjort att alla kapitalägares inkomster och förmögenheter har skjutit i höjden med en väldig fart genom stigande aktie- och fastighetsvärden.

Mot bakgrund härav skall här redovisas två modeller för förmögenhetsbeskattning som diskuterats utomlands vilka helt undviker den kritik som enligt ovan riktats mot vår förmögenhetsskatt.

Engångsskatt på förmögenhet

I en nyligen publicerad rapport från London School of Economics ”A wealth tax for the UK” förordas således införandet av en engångsskatt på (netto)förmögenhet vilken kan inbringa mycket avsevärda statsinkomster. Skatten tas ut av alla som bor i Storbritannien men även de som som flyttat utomlands om de tidigare varit bosatta i landet under en längre tid. På detta sätt kan skattskyldigheten inte kringgås genom utflyttning eller på annat sätt. Skatten baseras på all – dvs även utländsk - egendom inklusive företagsförmögenhet m.m. Skatten betalas med 1 % per år under 5 år. Med ett grundavdrag på 500 000 pund och en skattesats på 5% beräknas skatten ge ett tillskott till den engelska statskassan på hela 260 miljarder pund! Något som skall jämföras med att den engelska regeringens totala utgifter för pandemibekämpningen hittills uppgår till ca 280 miljarder pund.

Det kan nämnas att Argentina nyligen infört en engångsskatt på förmögenhet som beräknas omfatta 12 000 av landets rikaste personer och inbringa (omräknat) så mycket som drygt 20 miljarder kronor.

Förmögenhetsskatt ”by consent”

Ett annat förslag på en (årlig) förmögenhetsskatt diskuteras i en artikel av Ibrahim Khan i höstnumret (2020) av Foreign Policy under rubriken ”Wealth taxes will not disrupt or end capitalism, as champions and critics allege”.

Författarens grundide’ är att skatten inte skall framstå som en attack från vänsterorienterat håll på de rika och på själva kapitalismen utan framstå som en solidaritetsskatt som skall kunna ’accepteras’ även av dem som betalar den.

Skatten skall därför endast tas ut på kontanta och likvida medel, ”hoarded wealth”, både inom och utom landet men inte på riskvilligt kapital som omsätts och investeras i värdeskapande aktiviteter och tillgångar.

Detta betyder att den som träffas av skatten inte ’straffas’ för sina tillgångar per se utan i stället entusiasmeras att cirkulera och investera sitt passiva kapital.

Som exempel nämner Khan att om en person sitter på kontanta medel uppgående till 2 miljoner dollar skulle en förmögenhetsskatt på 2% inbringa 40 000 dollar till statskassan. Men om vederbörande i stället vill undvika skatten kan hen göra detta genom att omsätta de 2 miljonerna genom investeringar eller köp av varor och tjänster. Något som han menar skulle vara 50 gånger bättre för att öka tillväxten och sänka arbetslösheten!

Skatteverket har beräknat att de kontanta och obeskattade tillgångar som gömts undan utomlands av här bosatta personer uppgår till ca 500 miljarder kronor varå en lämpligt beräknad förmögenhetsskatt enligt ovan (plus inkomstskatt) på några år sannolikt skulle kunna betala en avsevärd del av notan för coronaepidemin.


fredag 27 november 2020

 

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS no 10/2020


Ojämlikheten och det anonyma (utländska) kapitalet – och coronan.


Rubriken pekar på två av vår tids mest mest brännande samhällsproblem. Ojämlikhetens återkomst, som har kunnat observeras i stort sett överallt sedan 1980-talet, tillhör en av de mest oroväckande strukturella förändringar vi står inför idag. Enligt OECD är Sverige det land där ojämlikheten accelererar snabbast. Och när det gäller det anonyma utländska kapitalet dvs alla de tillgångar som hemlighålls runt om i världen är detta också något som hela tiden tilltar i en skrämmande omfattning.


Ojämlikheten i ett internationellt perspektiv

För en övergripande sammanfattning av ojämlikheten i världen, men redovisad också land för land, kan hänvisas särskilt till The World Inequality Report 2018.

Ambitionen att motverka den tilltagande ojämlikheten i vårt land, och framförd i högtravande retorik, står högt på den nuvarande regeringens agenda. Och den är inskriven som punkt 4 i januariöverenskommelsen 2019. Men de faktiskt genomförda lagstiftningsåtgärderna under senare tid har tvärtom snarast kommit att öka de ekonomiska klyftorna. Den mest uppmärksammade åtgärden har naturligtvis varit avskaffandet av värnskatten för snart ett år sedan. Debatten i övrigt handlar huvudsakligen om ett återinförande av vissa egendomsskatter och att höja eller sänka skatten på kapitalinkomster. I dessa frågor råder dock avsevärda politiska motsättningar vilket lett till att problematiken har grävts ned i diverse utredningar. Under tiden kan dock innehavare av svenska aktier i stället glädjas åt ytterligare sänkt bolagsskatt och därmed höjda utdelningar. 3:12are kan sannolikt också se fram emot en ytterligare uppluckring av beskattningen, och om de för ut sina vinster till utlandet genom finurliga skatteupplägg kan de – vilket de kunnat göra under 36 års tid - fortsätta att skratta hela vägen till banken. Något de direkt kan tacka regeringen för sedan den spolat ett förslag om s.k. exitskatt som skulle stoppa denna årliga miljardskatteflykt.

Ett belysande exempel på det internationella skatteområdet som illustrerar våra makthavares olikabehandling av rika och fattiga är det som gäller beskattningen av utlänningar som arbetar i Sverige. Sålunda aviseras i höstbudgeten att utländska medborgare, bara de tjänar mer än två basbelopp i månaden, vilket motsvarar en årsinkomst på drygt 1.1 miljon kr om året, skall betala skatt på endast 75% av sin löneinkomst även under det fjärde och femte året av sin vistelse i Sverige. I just det löneinkomstskiktet blir skattesänkningen inte mindre än ca 150 000 kr per år eller 750 000 kr över en femårsperiod. Denna s.k. expertskatt, som ursprungligen var avsedd att omfatta endast för vårt näringsliv attraktiva och kompetenta utländska ”experter” och ”nyckelpersoner” m.fl. kan dock utnyttjas av varje utländsk inkomsttagare bara hen har tillräckligt hög lön. Särskilt uppmärksammat är hur detta kommit att utnyttjas av utländska ishockey- och fotbollsproffs. Det finns inte heller någon cap på denna typ av skattelättnad. Utländska chefer i svenska börsbolag och andra utlänningar med tiotals miljoner i lön får därmed skatterabatter med vad som också är miljonbelopp varje år. Samt förmånsfria hemresor för familjen två gånger om året, skattefria ersättningar för barnens skolgång samt resorna till och från Sverige när tjänsten tillträds och avslutas. Om lönen tas ut före eller efter det att experten tar bosättning i Sverige, s.k. sign on bonuses, utgår skatt med 75% på den för utlandsbosatta gällande SINK-skatten på 25% dvs. en skattesats på endast18.75%. I vissa av dessa fall när man använder sig av sign on bonuses och tillämpar skatteavtal med det land där ’experten’ är bosatt och iakttar noggrann timing av löneutbetalningarna kan man nedbringa skatten i Sverige till noll! (se WITS nr 1/2014, "Expertskatt 15% eller noll (ibland) m.m." Om ’experten’ ifråga bildar bolag och fakturerar sina tjänster kan beskattningen i dessa sammanhang ytterligare ’finjusteras’. En ytterligare förmån med expertskatten är att arbetsgivaren bara behöver betala arbetsgivaravgifter på 75 % av lönebetalningarna. Detta medför en avgiftsminskning för arbetsgivaren med ca 90000 kr per år. Skatteverket har inga siffror på hur mycket expertskatten kostar den svenska statskassan. År 2006 genomförde Institutet för Näringspolitiska Studier (ITPS) en utvärdering av expertskatten men fann att den inte bidragit till att just de personer sim sökt sig till Sverige hade gjort detta pga expertskatten, ITPS fann att personerna ifråga mer hade attraherats av ta ytterligare ett steg i sina karriärer eller därför att arbetsuppgifterna varit intressanta. Till och med fritidsintressen och tryggheten hade varit viktigare än lönen. Föreningen Svenskt Näringsliv har uttryckt tillfredsställelse med utvidgningen av expertskatten men vill ha ytterligare förbättringar av den. Denna typ av beskattning är som ovan antyds föremål för intensiv skatteplanering. KPMG (m.fl.) har en omfattande verksamhet avseende ”Global Mobility Services”.

Som kontrast till de nämnda utländska höginkomsttagarnas förmånliga skattesituation meddelas däremot vidare i höstbudgeten att andra utlänningar med ofta mycket låga inkomster som exempelvis utländska bärplockare som under kortare tid – mindre än sex månader - tar jobb i Sverige måste börja betala svensk skatt på sina bruttolöner fr.o.m. nästa år, något de tidigare varit befriade ifrån.

Med andra ord: vi hjälper våra allsvenska klubbar att värva högbetalda utländska proffsspelare men klämmer åt fattiga lingonplockare från Thailand!

The World Inequality Report pekar på att beskattning, särskilt progressiv beskattning, är ett effektivt medel för att motverka ojämlikhet och skriver: ”Progressive tax rates do not only reduce post-tax inequality, they also diminish pre-tax inequality by giving top earners less incentive to capture higher shares of growth via aggressive bargaining for pay rises and wealth accumulation”. Vad gäller Sverige är det också intressant att ta del av vad rapporten säger om arvsskatter: ”It is also worth noting that inheritance taxes are nonexistent or near zero in high-inequality emerging countries, leaving space for important tax reforms in these countries”. Eller med andra ord, avskaffandet av arvsskatt i Sverige har varit ägnat att öka och permanenta ojämlikheten.


Det utländska anonyma kapitalet

När det gäller det utländska anonyma kapitalets omfattning räcker det med att bara ta del av alla tidningsrubriker om bankskandaler om penningtvätt, skattefusk och hemlighållanden. I en alldeles färsk rapport från Tax Justice Network: ” The State of Tax Justice 2020: Tax Justice in the time of COVID-19” har man fastställt hur mycket skatt som olika länder gått miste om p.g.a. både genom laglig internationell skatteflykt och direkt skattefusk. För Sveriges del meddelas sålunda att den skatt som härigenom undanhållits p.g.a. rent skattefusk av privatpersoner under 2019 uppgått till ca 2 miljarder dollar. Värdet på de tillgångar som lett till dessa skattetapp kan därmed beräknas till flera hundra miljarder kronor. Av inkomna självrättelser, dvs uppgifter som självmant inlämnas av skattskyldiga i Sverige om deras utländska inkomster, fick statskassan för år 2019 in 133 miljoner kronor enligt uppgifter från Skatteverket. Mörkertalet är således enormt.

Andra källor av intresse i sammanhanget är vidare den nyutkomna boken ”Big Dirty Money:The Shocking Injustice and Unseen Cost of White Collar Crime” och en doktorsavhandling från London School of Economics, ”Hidden Wealth” 2018. I rapporten ”Tax Evasion and Inequality”(Technical Report, American Economic Review 2019) avslöjas genom bankläckor och mikro-data från Norge, Danmark och Sverige hur ”0.01 procent av de rikaste hushållen undviker att betala ca 25 procent av sin skatt”. I samhällsdebatten klagas ofta på hur mycket bidrag och stöd som utbetalas för uppehället av  invandrande flyktingar m.fl. Detta problem skulle vara som bortblåst om all den skatt som undanhålles utomlands av rika svenskar med hemliga konton hade gjort rätt för sig. Hemlighållandet av tillgångar i utlandet och annan korruption har t.o.m. lett till att undersökande journalister och visselblåsare har blivit brutalt mördade. Som exempelvis Sergej Magnitsky i Ryssland och Daphne Caruana Galizia i just Malta.

The World Inequality Report pekar också på hur tillväxten och utnyttjandet av hemlighetsfulla skatteparadis runt om i världen har skjutit i höjden sedan 1970-talet. Vad som därvid måste särskilt beaktas är ju hur allt det anonyma kapitalet som hemlighålls i dessa stater snedvrider och undervärderar beräkningen av den faktiska ojämlikheten. I avsaknad av kännedom om såväl de aktuella kapitalägarnas antal och identitet som storleken av deras tillgångar måste ju ojämlikheten i de länder där dessa ägare bor vara betydligt större. I synnerhet som de uteslutande utgörs av den förhållandevis mycket lilla sektor av befolkningen som finns i toppen av inkomst- och förmögenhetsskalan. Det finns ju inga 'vanliga jobbare’ som har holdingbolag eller truster och hemliga konton utomlands! Att mäta de ekonomiska klyftorna utan att ta hänsyn till det utländska anonyma kapitalet ger således en felaktig och undervärderad bild av ojämlikheten. 

Ansträngningar görs förvisso för att skapa insyn i vilka personer som är ”the beneficial owners”, de verkliga ägarna, bakom alla holding- och skalbolag, truster och fonder m.fl. runt om i världen men detta motarbetas frenetiskt och framgångsrikt av många inflytelserika länder, inte minst USA men även stater i Europa (och EU) särskilt de som ingår i ”the axis of tax avoidance”, Storbritannien, Nederländerna, Schweiz, Luxemburg, Malta och Cypern.

När det gäller att skapa insyn i det internationella finanskapitalet är det också intressant att jämföra vår regerings vältalighet med dess åtgärder i praktiken. Inför parlamentsvalet i EU 2018 stod således Magdalena Andersson och Stefan Löfven hand i hand på valaffischerna och bedyrade hur man med krafttag skulle avslöja alla utländska skatteskojare. Men nyligen lade man in sitt veto mot ett Kommissionsförslag som skulle tvinga multinationella företag att offentligt redovisa sina utländska dotterbolags vinster och skattebetalningar (country-by-country reporting). Vidare, när ett förslag nyligen lades fram om att alla skattekonsulter/revisorer m.fl. skulle rapportera sina (aggressiva) skattearrangemang i Sverige till skattemyndigheterna kastade regeringen också in handduken efter ilskna protester från företrädare för skatteplaneringsindustrin. Föreningen Auktoriserade Revisorers skatteansvarige Hans Peter Larsson twittrade triumferande att förhindrandet av genomförandet av förslaget utgjorde hans främsta näringspolitiska bedrift under de senaste trettio åren! Att beakta vidare är att aggressiva (och dyra) skattearrangemang är något som ju endast de mer välbeställda inkomsttagarna och kapitalägarna i samhället kan ägna sig åt.


Förslag till åtgärder

Man behöver inte invänta tvingande EU-direktiv m.m. för att driva kampen mot internationell skatteflykt, skattefusk och hemlighållande av utländska tillgångar. Detta kan beslutas helt unilateralt av den svenska riksdagen! Särskilt befogat är detta vad avser de mest beryktade skatteparadisen i vår omvärld som bygger hela sitt välstånd på att med låg- eller obefintlig skatt locka till sig utländskt kapital. Investeringar och affärer i dessa jurisdiktioner har ju aldrig några genuina kommersiella motiv utan bedrivs uteslutande av skatteskäl och för att undgå upptäckt och andra former av regleringar.

En åtgärd kunde vara att, utöver vad som redan skett beträffande vår s.k CFC-lagstiftning, införa fler ’svarta listor’ med restriktioner avseende investeringar i dessa skatteparadis.

I USA för ett antal år sedan tillgrep man en så drastisk åtgärd som att hota Caymanöarna att man skulle vägra amerikanska företag skatteavdrag för kostnader för arrangemang av bolagssammanträden, seminarier och andra företagsjippon på Caymanöarna – en för deras hospitalitysektor mycket lukrativ verksamhet – om de inte öppnade sina bankvalv! Men i Sverige röstade man nyligen för att Caymanöarna inte skulle tas upp på EUs svarta lista över skatteparadis.

Och att i dagens internationella finansvärld fortsatt låta räntebetalningar - den mest lättrörliga skattebasen av alla – till alla skatteparadis och länder med vilka vi saknar skatteavtal ske utan att ta ut källskatt framstår som att göra självmål i kampen mot alla skatteflyktsplanerare! Det gör vidare Sverige till en gynnsam ”stepping-stone” även för utländska skatteplanerare.

En åtgärd, som jag rekommenderat i annat sammanhang för att skapa ytterligare transparens vad gäller förekomsten av utländska tillgångar, är att göra som i Spanien - införa skyldighet för medborgare med större förmögenheter utomlands att årligen deklarera dessa - med höga böter för dem som bryter häremot.

Särskilt angeläget är vidare att få insyn i de mycket stora belopp som ligger i utländska truster och stiftelser vilka svenskar numera helt gåvoskattefritt kan bilda utomlands. I dagspressen har nyligen avslöjats hur Antonia Ax:son Johnson och (ELLOS-grundaren) Olle Blomqvist använt sig av allehanda sofistikerade utländska truster och stiftelser i ekonomiska skurkstater som mörklagt deras ekonomiska förhållanden och varigenom de kan tagas ha fuskat med beskattningen i Sverige.

Ett ytterligare åtgörande som kan övervägas är att, såsom gäller i USA, komplettera den visselblåsarfunktion som redan finns hos såväl Finansinspektionen och Skatteverket med att låta visselblåsaren få del av de böter eller skatter som de nämnda myndigheterna drar in på grund av visselblåsarens avslöjanden. Nyligen rapporterades att den amerikanska finansinspektionen, Securities and Exchange Commission, SEC, till en enskild och anonym visselblåsare betalat ut en rekordsumma på 114 miljoner dollar (!) avseende en del av de böter som SEC i ett visst ärende dragit in för brott mot de amerikanska finansmarknadsreglerna.

Man kan också överväga att skriva om vår allmänna skatteflyktslagstiftning i linje med de principer som EU-domstolen anammar. Framför allt gäller detta vad man kallar "konstlade" bolag som saknar ekonomisk substans. Bolaget måste vara "en verklig etablering från vilken en affärsmässigt motiverad verksamhet bedrivs och - tillägger EU-domstolen: "The purpose of the establishment must be to participate and assist for an indefinite period and for economic gain in the commercial and economic environment of the Community and not just for the purpose of achieving tax benefits"

Jag har tidigare skrivit en rapport med ytterligare ett dussintal åtgärder som unilateralt och enkelt skulle kunna införas för att motverka skattebedrägeri och hemlighållanden m.m. när det gäller utländska affärer och investeringar.


Avslutning

Vi lever i en värld och i en tid där hundratusental människor dör i den pågående världspandemin och där våra samhällen hotas av en ekonomisk härdsmälta av aldrig tidigare upplevda proportioner. Och detta samtidigt som det rapporteras hur de rika i samhället fortsätter att höja sina inkomster och förmögenheter i coronans spår och därmed ytterligare vidgar de ekonomiska klyftorna. En del miljardärer i USA har nervöst börjat ana oråd över den galopperande ojämlikheten och t.o.m. själva begärt att få betala mer skatt! En av dem utbrast; ”högafflarna kommer”! I San Fransisco röstade man i en lokal folkomröstning (i samband med det senaste presidentvalet) med bred marginal igenom en ny progressiv bolagsskatt som skall tas ut av bolag som till sin chefer utbetalar mer än hundra gånger bolagets medianlön (excess executive compensation tax). Teslas chef Elon Musk som bor i San Fransisco tjänade 2019 595 miljoner dollar vilket representerade ca 10 000 gånger mer än företagets medianlön! Den nya skatten skall finansiera sjuk- och socialvård för de 45 000 hemlösa i San Fransisco.

T.o.m. påven Franciskus har lagt sig i skattedebatten och lägger skulden på alla skattefuskare för de brister som har uppstått i coronabekämpningen. I sin senaste encyklika ”Fratelli Tutti” tillbakavisar han med mycket frän retorik de förhärskande marknadsteorierna. Så här låter det: The marketplace, by itself, cannot resolve every problem, however much we are asked to believe this dogma of neoliberal faith. Whatever the challenge, this impoverished and repetitive school of thought always offers the same recipies. Neoliberalism simply reproduces itself by resorting to the magic theories of ”spillover” or ”trickle” - without using the name – as the only solution to societal problems….and does not resolve the inequality that gives rise to new forms of violence threatening the the fabric of society.”

Pandemin har helt förändrat vår värld. Död och fattigdom, splittring mellan länder och folkgrupper, protektionism, fake news och just ökande ekonomiska klyftor kastar mörka skuggor över våra samhällen och hotar själva demokratin. Våra nuvarande beslutsfattare som med sin halvkvädna retorik och hyckleri fortsätter att ”rigga systemet”så att de rika i samhället kan springa iväg med kyrksilvret har anledning att skämmas. Opinionsbildningen och motståndet mot denna utveckling – och här står hoppet främst till våra unga generationer - måste sättas in med en helt annan kraft för att rädda framtiden för våra barn och barnbarn.

Stockholm november 2020

Peter Sundgren

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS

peter.sundgren@gmail.com

070 491 76 70

--------------------------------------------------------------------------

PS. Under fem dagar, 7-11 december, utlyser OffshoreAlertvGLOBAL, www.oavglobal.com en  virtuell konferens ”on intelligence and investigations for stakeholders in high-value, cross-border finance”.

Programmet omfattar bl.a. seminarier under rubrikerna:

The Use of Artificial Intelligence to Locate Hidden Bank Accounts

Developments in Transnational Whistleblowing: The Impact of the EU Whistleblowing Directive and New Rules Governing the Foreign Corrupt Practises Act, (FCPA) Whistleblower Reward Program

Trumps Tax Returns: An Analysis of Techniques (Legal or Illegal?).