Den 13 oktober deltog jag tillsammans med ca 90 andra personer i ett seminarium arrangerat av Institutet för Skatter och Rättssäkerhet under rubriken Oriktig uppgift och anmälningsskyldighet i ärenden om s.sk genomsyn.
I diskussionspanelen deltog Teresa Simon Almedal, jur.dr. och universitetslektor vid Universitetet i Stockholm, Kent Madstedt, chefsåklagare vid Ekobrottsmyndigheten, Stephane Pleijel, advokat Advokatfirman Stephane Pleijel AB, samt Eva Alm Bloom och Olle Sundin från Skatteverket. Samtalsledare var Börje Leidhammar, advokat Wistrands Advokatbyrå och gästprofessor vid Karlstads Universitet.
I kallelsen till seminariet hade angivits att beskattning som grundas på en tolkning av den verkliga innebörden av ingångna avtal, s.k. genomsyn, oftast rör svårbedömda frågor. Inte minst gäller det vid eftertaxering och uttag av skattetillägg när den skattskyldige påstås ha lämnat oriktig uppgift. Vilka upplysningar som behöver lämnas i en deklaration är svårt att förutse. Är det rimligt att den skattskyldige i alla situationer kan utgå ifrån att ingångna avtal skall tolkas och tillämpas enligt sin ordalydelse?
Diskussionen kom främst att fokuseras - sett från ett skattskyldigsperspektiv - på hur litet information som måste lämnas i deklarationen för att undgå en eftertaxeringsprocess och därav följande skattetillägg och, omvänt, från fiskal utgångspunkt, hur mycket information som måste krävas för att initiera en utredning av den skattskyldiges förhållanden från skattemyndigheternas sida. Genom att lämna så mycket upplysningar i sin deklaration att ett sådant utredningsbehov utlöses har den skattskyldige nämligen befriat sig från risk för eftertaxering och påförande av skattetillägg. Från Skatteverkets sida framhölls vid mötet att det egentligen krävs väldigt litet, ca fem till tio rader i deklarationsmaterialet, för att skattemyndigheterna skall förstå att det finns underliggande förfaranden som gör det nödvändigt att utreda ett skatteuppläggs verkliga innebörd.
Vid den avslutande paneldiskussionen och på fråga från Leidhammar vad som kunde göras för att förbättra den rättsosäkerhet som följer av problemen avseende definitionen av oriktig/ofullständig uppgift i samband med genomsyn kunde Teresa Simon Almendal egentligen inte föreslå något annat än att en ytterligare precisering av dessa begrepp i lagstiftningen borde övervägas.
En omständighet att beakta som undertecknad förde på tal under den föregående frågestunden var det initiativ som tagits fram inom OECD som inspirerade medlemsstaterna att införa obligatoriska bestämmelser för skatterådgivare/konsulter/advokater att lämna uppgifter om de skatteupplägg de rekommenderat sina klienter (disclosure rules). Förslaget har rubriken ”Study into the Role of Tax Intermediaries” och syftar till att ge skattemyndigheterna upplysningar på ett tidigt stadium om olika skatteupplägg för att därigenom motverka en icke önskvärd skatteflykt. Detta är ett system, påpekade jag, som införts i såväl Storbritannien, Canada, USA, Portugal och Sydafrika. I England hade införandet av disclosure rules framför allt haft en synnerligen positiv preventiv effekt på skatteplaneringen. Beräkningar visade att den brittiska statskassan hade intjänat skatt på en skattebas i storleksordningen 18 miljarder GBP genom införandet av sina disclosure rules!
Denna typ av regler har också diskuterats inom det svenska Skatteverket som inte anser sig ha tillräckliga verktyg för att få information om hur de skattskyldiga skatteplanerar. (Se skatteverkets promemorior "Förslag om begränsningar i avdragsrätten för ränta m.m. på vissa skulder" den 23 juni 2008 och "Ränteavdrag i företagssektorn" den 14 december 2009.) Se även artikel i Svensk Skattetidning nyligen under rubriken "Skatteverkets förslag på åtgärder mot skatteplanering (1) - regler om informationsplikt för skatteupplägg".
Utmärkande för problematiken, detta framgick genomgående under diskussionen vid både seminariet och i den framställning som görs i den aktuella artikeln är att skatteuppläggen ifråga berör internationella transaktioner och förfaranden. Vid seminariet behandlades sålunda de beryktade kapitalförsäkringsfallen involverande försäkringsbolag i bl a Irland samt upprättande av diverse holdingbolag i lågbeskattade skattejurisdiktioner. I den nämnda artikeln nämns också förhandsbeskedsärendet avseende den beloppsmässigt mest omfattande skatteplaneringsmodellen i Sverige nämligen försäljning av fastigheter i Sverige via utlandsägda svenska handelsbolag, (ett ärende som fortfarande efter fem år ännu inte är avgjort.)
Vid sidan av disclosure rules kan för att förbättra informationslämnandet man fundera på att från Skatteverkets sida utfärda särskilda bestämmelser (som inte kräver lagstiftning) som tar fasta på att få in information från vissa begränsade grupper av skattskyldiga speciellt sådana som berörs av och har anknytning till internationella rättsförhållanden. Redan så enkla uppgifter som (kontrollerande) innehav av utländska bolag och deras funktioner skulle kunna skvallra om att vidare uppgifter än de som finns i deklarationen kan vara av intresse. Upplysningar skulle också kunna avkrävas av personer i Sverige som bildat utländska stiftelser och truster eller är förmånstagare däri. Dessa typer av 'personer' har ju sedan avskaffandet i Sverige av arv- och gåvoskatten flutit upp som synnerligen intressanta instrument för internationell skatteplanering. En typ av inkomst som bör synas speciellt ur informationssynpunkt är kapitalvinster särskilt de som har internationell anknytning. Detta pga att de inkomstbelopp dessa berör ofta är mycket stora och genereras vid ett enda tillfälle (som säljaren normalt kan styra).
Vi lever, och vill leva, i en gränslös, avreglerad och öppen värld. Alternativet till globalisering är isolering. För att därvid åstadkomma riktiga och rättvisa skatteförhållanden krävs då att vi också accepterar en en ökad transparans , informationslämnande och insyn i de avseenden som här diskuteras.
Det är dock sannolikt att alla här berörda disclosure rules kommer att få ett kyligt emottagande av berörda ”tax intermediaries”. Detta framgår för övrigt av den nämnda artikeln i Svesk Skattetidning som är skriven av Anna Sannmark-Hörgren och Thomas Andersson som är verksamma vid Deloitte.
En sak kan man dock vara ganska säker på och det är att ett införande av disclosure rules i Sverige vad gäller genomsynsärenden skulle göra det onödigt att arrangera några ytterligare seminarier hos Institutet för Skatter och Rättssäkerhet om den rättsosäkerhet som gäller oriktig/ofullständig uppgift och att de skattskyldiga därmed aldrig kommer att behöva utsättas för risken om eftertaxering och uttagande av skattetillägg.
Och vilken finansminister som helst borde väl genom att stoppa skatteflykt vara intresserad av att fylla på statskassan med 18 miljarder!
peter@sundgren.net 070-491 76 70
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar