We don't pay tax, only the little people pay tax!

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS. No 6,  nov/2018


På den internationella skattefronten har på senare tid rapporterats flera nyheter. Dels gäller det s.k. ”golden passports”, dels kryphål i det regelverk som OECD och EU genomdrivit angående automatiskt informationslämnande i skatteärenden, dels slutligen de sensationella avslöjandena om s.k. cum ex- och cum-cum-upplägg varigenom - med benäget bistånd av en massa storbanker och satteexperter- statskassorna runt om i världen har dränerats på (käll)skatteintäkter i mångmiljardklassen. Skandinaviska Enskilda Banken finns med bland misstänkta banker.

Golden passports

Med ”golden passports” avses många länders - särskilt diskreta skatteparadisjurisdiktioners - mot skyhög betalning tillhandahållande av medborgarskap och skattehemvist till utlänningar. Dessa tjänster utnyttjas huvudsakligen av ryska oligarker, shejker från mellanöstern och stormrika kineser. Verksamheten generar miljardinkomster för de aktuella länderna. Särskilt allvarligt anser OECD, som är den institution som nyligen framlagt en rapport i frågan, är att bland de länder som är upptagna på dess ’svarta lista’, befinner sig EU-medlemsstaterna Cypern och Malta. För personer som på detta sätt förvärvar medborgarskap i dessa länder är det ju sedan 'fritt fram’ i hela Unionen. Samtidigt ’slarvar’ många banker med att kolla varifrån alla dessa deras kunders pengar kommer ifrån. 



Utbyte av skatteinformation

Vad gäller frågan om de överenskommelser om skatteinformationsrapportering som OECD enligt sin s.k. Common Reporting Standard arbetat fram med ett hundratal stater uppges att den är behäftad med flera kryphål. USA deltar exempelvis inte fullt ut i överenskommelsen vilket medför att skatteskygga individer kan gömma sina tillgångar bakom bolag i Amerika. Ett ytterligare problem enligt EU-parlamentets Green Party, som slagit larm om bristerna i regelverket, är att just personer som köpt ovannämnda ”golden passports/visas” blir osynliga för skattemyndigheterna samt att flera länders nätverk med rapporteringsskyldiga stater inte är heltäckande. I ett scenario beskrivs således hur en person som bor i Italien och köpt medborgarskap i Cypern, som endast har avtal med ett begränsat antal stater, kan gömma sina pengar i stater som inte omfattas av överenskommelsen utan att bli upptäckt.


Skattesvindleri genom cum ex- och cum-cumupplägg

Ett cum ex- eller cum-cumupplägg innebär kortfattat att en bank övertar aktier från den egentliga aktieägaren strax innan utdelning sker och lämnar tillbaka aktierna till denne utan utdelning. Aktieägaren begär sedan återbetalning av skatt enligt förekommande credit of tax-regler i relevanta avtal om - ja, du läser rätt - undanröjande av dubbel beskattning! Aktieägaren får med andra ord en återbetalning av skatt som denne aldrig betalat.
Den specifika affär i vilken SE-bankens filial i Tyskland misstänks ha deltagit har lett till att den tyska statskassan åderlåtits på ca 1000 miljoner kronor varav banken, för sitt deltagande i upplägget, tillgodogjort sig 70 miljoner.
Enligt vissa uppgifter, för att ta ett närliggande exempel, ska den danska statskassan under ett antal år ha dränerats på 18 000 miljoner kronor genom dessa upplägg.


Kommentar

Gemensamt för den skatteflykt eller de skattebrott som orsakas av de ovan redovisade förfarandena är att de kan utnyttjas av endast mycket få personer med avsevärda penning- och andra resurser. De ofta mycket komplicerade juridiska och ekonomiska strukturer som etableras och den fortlöpande administrationen därav kräver tillgång till erfaren (och dyr) expertis. Kanske mest uppseendeväckande är dock att skatteundandragandena ger upphov till sådana helt astronomiska belopp. I cum ex- och cum-cumfallen talas om statskassor som har dränerats på hundratusentals miljoner kronor.

Allt detta bidrar på ett oroväckande sätt till ytterligare klyftor i samhället och ett bristande förtroende för våra samhällsinstitutioner. Trots att Sverige rankas bland de mest jämlika länderna i världen, ökar inkomstklyftorna här i riket snabbare än i något annat OECD-land. (OECD Economic Surveys, Sweden, February 2017, Overview.) Enligt Veckans Affärer (VA) 2016-12-07 var Sveriges 178 miljardärer – 22 fler än året dessförinnan – rikare än någonsin vid 2016 års utgång. Tillsammans ägde de då 2076 miljarder kronor (exklusive – får det antas – eventuellt okända tillgångar i utländska bolag, truster m.m.). Mer än dubbelt så mycket som den svenska statsbudgeten för 2017 som då uppgick till  972 miljarder kronor. För att minska inkomstklyftorna har bl.a. SNS rekommenderat att man i Sverige bör höja skatterna på kapital något som dock tillbakavisats från flera håll bl.a. Svenskt Näringsliv.

På ett specifikt område där vår kapitalbeskattning ger upphov till stora skattetapp som är de aktieägare som flyttar utomlands och därefter skattefritt säljer sina bolag. Och detta trots att vi alltsedan 1984 haft en specifik lagstiftning som skall förhindra sådan skatteflykt! Skattebortfallet uppgår till ca 1000 miljoner kronor om året. Sammanlagt således, för alla de år under vilka detta pågått, ca 35 000 miljoner kronor! När jag häromdagen besökte (nya) Nationalmuseum så slogs jag av tanken hur de ca 1200 miljoner kronor som lagts ned på restaurationen hade kunnat finansieras av några tusen pensionerade aktieägare som stuckit till Portugal!

I syfte att stoppa denna skatteflykt framlade Skatteverket för ungefär ett år sedan ett förslag om införande av en särskild s.k. exitskatt. Förslaget kom emellertid att av aktieägarnas lobbyorganisationer bemötas med en så våldsam kritik - stundtals kännetecknad av en vulgär retorik och innehållande både alternativa och ignorerade sanningar - att Magdalena Andersson inte vågade gå vidare med lagförslaget.

Denna (fortsatta) icke-beskattning av smarta utvandrande aktieägare utgör ett illustrativt exempel på hur skattesystemet anses ”riggat” till förmån för de rika i vårt samhälle. Personer vilka kanske instämmer i det beryktade uttalande som den amerikanska arvtagerskan och miljardärskan Leona Helmsley (The Queen of Mean) gjorde när man granskade hennes deklaration: ”We don't pay tax, only the little people pay tax!”.