Åtgärder mot skatteflykt: mycket snack men ingen verkstad

Web Journal on International Taxation in Sweden, WITS no 5/2019

Skatteflykt, i synnerhet gränsöverskridande skatteflykt, utgör ett stort hot mot samhällsekonomin. Därom råder total enighet. Med hänsyn till att detta är ett fenomen som så gott som uteslutande berör endast beskattningen av företagen och dess aktieägare utgör skatteflykten dessutom en omständighet som särskilt underblåser och ökar inkomst- och förmögenhetsklyftorna i vårt samhälle. Inte så konstigt för övrigt att löneinkomsttagare som kan, i allt större utsträckning ”sätter sig på bolag” - ibland även på utländska bolag - för att därigenom bli aktieägare.

En starkt bidragande orsak till skatteflykten är även de stundtals extrema ansträngningar som görs, särskilt vid internationell skatteflykt, för att dölja spåren av de skattearrangemang som genomförs av de aktuella aktörerna. För skattemyndigheterna som har att anpassa sig till preskriptionsregler och att de regelmässigt även har bevisbördan i sina rättsprocesser utgör hemlighetsmakeriet – vilket ofta ivrigt understöds och uppmuntras av andra stater, även inom EU – en faktor som ökar skatteflyktsproblemen. Härom vittnar alla de avslöjanden som gjorts av press och massmedier under senare år.

För den vanliga inkomsttagaren, han som inte kan eller framför allt inte har råd att ägna sig åt skatteflykt, ökar frustrationen över lagstiftarens letargi och bristerna hos samhällets institutioner och hans lojalitet som medborgare undergrävs. Han knyter handen i byxfickan efter att han i kölvattnet av finanskrisen kan ha förlorat sitt jobb samtidigt som eliternas förmögenhet fortsätter att stiga och avgångsvederlagen för (ofta misslyckade och korrupta) bolagsdirektörer går i höjden.

Men när man hör Magdalena Andersson prata och prata om sin beslutsamhet att bekämpa skatteflykt så låter det som om 'änglar den sjungo'. Men lyssna noggrant så hör du att dom sjunger falskt.

Tre exempel skall här illustrera vad som blir av allt detta prat.

Sålunda har vår finansminister under senare tid:

1. kapitulerat inför skatteflyktsplaneringsindustrins motstånd mot införande av en exitskatt,

2. röstat emot EUs förslag till direktiv om införande av offentlig s.k. country-by-country reporting samt,

3.skrotat - återigen efter häftiga protester från skattekonsultlobbyn - ett förslag om att på hemmaplan införa en skyldighet för skatterådgivare att i förväg till skatteverket rapportera in de aggressiva skattearrangemang som de rekommenderat sina klienter. När det gäller gränsöverskridande skattearrangemang som genom tvingande direktiv påbjudits av EU kommer naturligtvis lagstiftning att ske. I detta avseende förekommer därför inga invändningar från skattekonsulterna.

Exitskatten

Det förslag om denna typ av skatt som framlades 2017 syftade till att på ett effektivt sätt tillvarata det skatteanspråk som vi i Sverige haft ända sedan 1984 om att företagare och andra aktieägare som flyttar utomlands skall betala skatt i Sverige om de säljer sina aktier med vinst någon gång under den tioårsperiod som följer efter utflyttningen. Problemet med denna s.k. 10-årsregel har emellertid varit att skattemyndigheterna inte kunnat kontrollera dess efterlevnad och att den regelmässigt kringgås genom olika och mycket utmanande skatteflyktsstrategier som länsat statskassan på 1 miljard kr om året. 

Exitskatten utgör således ingen ny skatt utan endast en ny metod för uttagande av den skatt som gäller enligt 10-årsregeln. Det kan vidare nämnas att exitskatter för utlandsflyttande aktieägare sedan länge funnits i flera andra länder, även inom EU.

I framför allt medierna (särskilt i Dagens Industri) fördes stundtals i vulgärt retoriska ordalag en hätsk kampanj emot lagförslaget innehållande även ett flertal alternativa sanningar.

Och detta ledde alltså till att vår finansminister kastade in handduken.

(Det kan tilläggas att ett förslag om exitskatt vid utflyttning till utlandet av rörelsetillgångar eller bolag för närvarande ligger på riksdagens bord utan att detta medfört några protester.)

Country-by-country reporting (CbCR)

Metoden om offentlig country-by-country reporting har varit föremål för en intensiv debatt inom främst OECD och EU under flera år. Den innebär kortfattat att moderbolag i stora internationella koncerner i sina bokslut skall öppet och separat redovisa uppgifter om vinster, omsättning, antal anställda m.m. i varje land där man har dotterbolag eller filialer. Inom EU finns redan sådana regler för banker samt bolag verksamma inom gruv- och skogsindustrin utan att detta heller vållat några protester från svensk sida.

Vidare kan nämnas att bl.a. Global Reporting Initiative (GRI), den allmänt respekterade internationella organisation som tar fram riktlinjer för företag i deras hållbarhetsarbete när det gäller redovisning, nyligen har rekommenderat offentlig CbCR för företagskoncerners redovisning av skatter. Här ser vi alltså hur företagsvärlden själv går i spetsen för offentlig CbCR och en transparant skatteredovisning! Alla statligt ägda bolag i Sverige tillämpar frivilligt offentlig CbCR.

Syftet härmed menar man är att det affärsmässigt är fördelaktigt att ur hållbarhetssynpunkt höja bolagens renommé så att alla medborgare eller ”stake-holders” i samhället såsom aktieägare, investerare och journalister m.fl. skall kunna få inblick i och göra sig en uppfattning om bolagens skattestrategier. Under den sekretess som f.n. gäller ägnar sig företagen åt att genomföra enorma - jag upprepar enorma - vinstöverföringar till länder som har låg skatt för bolag och dess delägare, länder som också iakttar strikt konfidentialitet om dessa ägares identitet. Den erosion av bolagens skattebser som dessa åtgärder ger upphov till enbart för Sveriges del uppgår till - håll i dig nu - 2.263 miljoner amerikanska dollar per år! ( Torslov, Wier and Zucman, ”The Missing Profits of Nations, 2019). En annan källa gör gällande att svenska bolags profit-shifting medför en utsugning av skattebaser i fattiga länder som motsvarar det officiella bistånd som Sverige - dvs vi skattebetalare - ger till dessa länder.  

Men vad hände i Bryssel härom veckan när EU lade fram ett direktivförslag för medlemsstaterna om offentlig CbCR? Jo, det röstades ned av Sverige! Och detta tillsammans med Malta, Cypern, Luxemburg och Irland! Malta - en notorisk ”rouge state” i internationella skattesammanhang, som bidrar till flyktinghjälpen genom att för miljonbelopp sälja medborgarskap, ”golden visas”, till ryska oligarker och kinesiska miljardärer, och vars högsta politiska ledning f.n. sitter i häkte, misstänkta för att ha ’blod på sina händer’ vad gäller mordet på Daphne Caruana Galizia! Hon som försökt avslöja all den korruption och skatteflykt som uppdagats i Panamapapprena.

Rapporteringspliktiga skattearrangemang

Och slutligen vad gäller förslaget om att skatterådgivare skall i förväg lämna information om de skatteflyktsplaneringsförslag inom Sverige som de rekommenderat sina klienter. Det finns flera andra länder som redan har rapporteringsplikt av detta slag.

Här har även detta förslag givit upphov till högljudda protester från hela skatteflyktrådgivningskollektivet. Inte så överraskande kanske eftersom det trampar på en mycket öm (ekonomisk) tå, eller som professorn i finansrätt vid Stockholms Universitet Roger Persson-Österman utan krusiduller uttryckte det: ”Det hela handlar bara om hur skatterådgivarna med näbbar och klor vill försvara sina kommersiella intressen: att i det fördolda lämna råd om aggressiv skatteplanering”.

Även detta lagförslag har nu alltså skrotats av vår finansminister.

Slutkommentar

Det är sålunda märkligt att notera hur företagsvärlden å ena sidan ställer sig positiv till att avslöja sina skattestrategier i öppen country-by-countryredovisning men å andra sidan motsätter sig att rapportera sina skatteupplägg till skattemyndigheterna!

Hans-Peter Larsson som är skatteansvarig på Föreningen Auktoriserade Revisorer skriver på sin blogg att stoppandet av förslaget om rapporteringsplikt för aggressiva skatteflyktsupplägg utgör den största framgången i hans trettioåriga näringspolitiska engagemang.

Och Magdalena Andersson hon bara fortsätter att prata och prata…..

Stockholm 19 december 2019

Peter Sundgren (peter.sundgren@gmail.com  070 4917670)

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS.