Synpunkter av Niclas Virin ang WITS 5/2019 "Åtgärder mot skatteflykt: mycket snack men ingen verkstad

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS, no 2/2020

Hej Peter

Jag har sent omsider varseblivit din artikel WITS no 5/2019, Åtgärder mot skatteflykt: mycket snack men ingen verkstad.

Jag har inga synpunkter på din irritation angående exitskatten. Det är närmast en politisk fråga om hur samhället ska underlätta entreprenörer och företagandet.  

Din övriga kritik rörande CbCR och Rapporteringspliktiga arrangemang förvånar mig en smula. Bägge två bidrar till en enorm administration med medföljande sekretessrisk. Frågan är om det är nödvändigt att ytterligare belasta näringsliv och förvaltning med dessa åtgärder.

Vad är det egentligen som står på spel? Du skriver att det rör sig om 2.263 miljoner USD per år. Enligt en OECD-rapport (https://www.oecd.org/ctp/background-brief-inclusive-framework-for-beps-implementation.pdf) är det t.o.m. 100-240 miljarder USD, alltså kanske hundra gånger så mycket.

För att ge en föreställning om beloppens väldighet, skulle jag vilja ställa dem i relation till några relevanta siffror i världsekonomin. Världens BNP (värdet av allt som produceras under ett år) för 2017 var enligt IMFs, Världsbankens och FNs olika beräkningar ca 80 tusen miljarder USD. Om skattebortfallet vore 100 miljarder USD, motsvarar detta en åttahundradel, eller 0,125 procent av värdet av världens hela produktion; en nästan lika obegripligt liten andel som beloppet är stort i absoluta tal. Är det, som du skriver, fråga om drygt 2 miljarder USD är det fråga om kaffepengar. Kameralt

Sveriges BNP var enligt samma beräkningar drygt 500 miljarder USD, eller 5 tusen miljarder SEK. De svenska skatteinkomsterna var ca 2 tusen miljarder SEK, motsvarande ca 40 procent av BNP. Sveriges andel av världens BNP var ca 0,625 procent. Om det internationella skattetrycket vore detsamma som i Sverige, skulle skattebortfallet motsvara ca 6 250 milj kronor, en i statsbudgetsammanhang obetydlig siffra. Nu är skattetrycket i Sverige säkert åtminstone 30 procent högre än det globala genomsnittet, så om skattesvinnet vore på den nivån, skulle det svida hårdare i Sverige, dvs. som om det svenska svinnet vore drygt 8 mdr SEK, dock fortfarande ett ringa belopp statsfinansiellt. Med tanke på att Sverige måste anses ha en välfungerande skatteförvaltning, hög tillit till skattesystemet och låg korruption, kan man dock anta att skatteundandragandet ligger långt under omvärldsgenomsnittet.

Och det endast kameralt!

Att bolagsskatten - som ovan konstaterats - undandras staterna till följd av den avancerade skatteplaneringen betyder nämligen inte att deras skatteinkomster minskar. Det sker bara omfördelningar mellan skattesubjekt och stater samt omfördelning mellan skattearter och i tid.

Den skatt, som bolagen inte betalar till följd av sin avancerade skatteplanering, innebär ingen förlust för världsekonomin. Ingen äter sedlar och mynt. De varor och tjänster som har producerats, har producerats och investerats och konsumerats. (Det har kanske rent av skapats varor och tjänster till högre värden, eftersom företagen eller deras ägare kunna disponera större resurser än om skattena betalats och slösats bort på statlig administration, men den invändningen ligger utanför detta resonemang). De skattebetalningar som uteblivit har "endast" medfört att dispositionen över en avsedd andel av uppkomna resurser i första rummet inte tillkommit stater utan behållits inom företagssfären. Detta kan vara besvärande nog, dvs. staterna har inte fått in de bolagsskatter de budgeterat för, eller så har skatter tillfallit andra länder än dem, i vilka de utan skatteplaneringen skulle hamnat, vilket skapar politiska spänningar mellan länderna. Men de genom skatteplaneringen uteblivna bolagsskatterna kan (och gör det i sinom tid) framkalla nyinvesteringar genom sänkta avkastningskrav. Nyinvesteringarna genererar i sin tur ökade lönekostnader/-intäkter till följd av ökad sysselsättning och/eller höjda löner samt aktieutdelningar; allt utgörande underlag som kan och brukar beskattas. Med höjda lönebetalningar och utdelningar ökas också basen för olika konsumtionsskatter. Och varifrån skulle pengarna till bolagsskatter tas om inte från kontona för lönekostnader, försäljningsintäkter och aktieutdelningar? Från Himmelen?

Att inte ens det kamerala bortfallet av bolagsskatt är större beror bl.a. på att bolagsskattebasen i det långa loppet motsvarar (är) nettoinvesteringarna i den skattepliktiga delen av näringslivet. I Sverige ligger denna andel av BNP på kanske 10 procent. Även med en hög bolagsskattesats kan bolagsskatteinkomsterna inte uppnå särskilt hög andel av ett lands BNP och totala skatteinkomster; inte ens om skattesatsens höjd inte skulle ha någon effekt på näringslivets aktivitet eller landets förmåga att attrahera riskkapital. Följaktligen uppgår ländernas bolagsskatteinkomster endast i undantagsfall till mer än 6-7 procent av totala skatter och 2-3 procent av BNP.

Det är naturligtvis viktigt och intressant att diskutera skattereglernas utformning och hur de tillämpas, men jag tycker att man måste kunna ifrågasätta eller åtminstone relativisera påståendena om att världen skulle gå miste om omfattande beskattningsunderlag på grund av företagens skatteplanering. Statsfinansiellt torde effekterna på global nivå av de multinationella företagens skatteplanering vara negligerbara. Staterna har ju f.ö. dessutom alltid möjlighet att stifta sina egna lagar, om de anser sig ha skatteanspråk eller ekonomiska behov som äventyras av att företagen manipulerar underlaget för beskattning av företagsvinst.

De största förlusterna till följd av den avancerade internationella skatteplaneringen är inte pekuniära utan kan vara att bolagsskattesystemet förlorar i legitimitet och/eller att konkurrensvillkoren blir olika för inhemska och internationellt verksamma företag. Det är illa nog. Hur ska t.ex. en lokal bokhandlare i Dublin, som betalar skatt på den vinst verksamheten kräver för att överleva, kunna konkurrera med den verksamhet som Amazon med obetydlig beskattning anses bedriva i Irland? Andra olägenheter är att stater kommer i tvist med varandra om beskattningsunderlagen (snarare än att företagen tvistar med skattemyndigheter), och - inte minst - att betydande ekonomiska resurser i form av högavlönade befattningar binds inom lagstiftande organ och rättsvårdande myndigheter samt i akademier och advokat- och konsultvärlden. Vad har t.ex. BEPS kostat bara i löner och omkostnader?

Dessa förluster och olägenheter avhjälps inte genom att tillföra systemet ytterligare komplicerande regler.

Vad är det som gör att bolagsbeskattningen, trots det ynkliga budgetmässiga utbytet och de enorma principiella och praktiska problemen för dess upprätthållande, anses så oundgänglig att den inte omgående avskaffas? Världen skulle befrias från en helt onödig och resurskrävande administration, en investeringshämmande och skadlig beskattningsform och en för allmänheten upprörande eller upphetsande formell skatteflykt .

Jag trodde vi var överens om att bolagsbeskattningen borde helt avskaffas.

Om du vill, kan du lägga ut ovanstående på din blogg. Jag vet inte hur man bär sig åt.

Ha det så gott

Niclas

Stockholm den 16 januari 2020
peter.sundgren@gmail.com
070 491 76 70