WebJournal on International Taxation in Sweden, no 1/2021

Förmögenhetsskatten - på retur?

Sverige avskaffade sin förmögenhetsskatt 2007 och sedan dess har det inte funnits någon betydande opinion för dess återinförande.

Den främsta kritiken som alltid riktas mot förmögenhets- och andra kapitalskatter är att de minskar tillgången på kapital och leder till färre jobb och investeringar. I en så sent som i december förra året publicerad rapport från Kings College, London, visas emellertid ”that cutting taxes for the wealthiest in a host of Western societies has had no significant effect on economic growth and unemployment but did serve to concentrate a greater share of national income among those at the very top”. Rapporten baseras på en undersökning av effekterna av kapitalskattesänkningar i en rad OECD-länder inklusive Sverige sedan mitten av 1990-talet. Enligt OECD är Sverige vidare den medlemsstat där inkomst- och förmögenhetsklyftorna ökar snabbast.

En negativ effekt av förmögenhetsbeskattning, nyligen även framhållen av Klas Eklund i hans ESO-rapport 2020:7 med förslag på en genomgripande skattereform, är att deN driver kapitalet ur landet. Något som dock bortser från att detta kapital förblir förmögenhetsskattepliktigt här i landet om ägaren är fortsatt bosatt här!

Ett ytterligare narrativ som envist bitit sig fast som ett argument emot förmögenhetsbeskattning är att den medför att de som drabbas av den själva flyttar utomlands. De exempel som alltid nämns är familjerna Kamprad och Rausing som flyttade utomlands på 1970-talet. Men i deras fall skedde detta på grund av den då gällande arvsskatten.

I en forskarrapport från Stanford University, 2014, ställde författarna Cristobal Young och Charles Varner frågan: ”Do Millionaires Migrate When Tax Rates Are Raised?” Och svaret de gav var nekande. Skälet för deras resonemang var att miljonärer också är fast förankrade (embedded) där de bor på grund av socioekonomiska, kulturella och sociala omständigheter m.m. vilka motverkar deras benägenhet att flytta. Under vissa år efter det att Kalifornien införde en miljonärsskatt fann man att antalet inflyttade miljonärer t.o.m. var större än det som flyttade ut. Och, tillade författarna avslutningsvis: ”If these millionaires’ tax dollars are prudently managed and well-invested in communities , some of the benefits may even be appreciated by millionaires themselves.”

Vidare kan framhållas att en utflyttning från Sverige inte nödvändigtvis behöver medföra att vederbörande undgår beskattning. Man kan nämligen utforma lagstiftningen på så sätt att den omfattar även utflyttade personer om de dessförinnan varit bosatta i Sverige. (En sådan typ av ex-territoriell lagstiftning finns för övrigt sedan länge både i Sverige och utomlands vad gäller utflyttade personer som avyttrar aktier och andra värdepapper efter en utflyttning.)

Utomlands har frågan om att införa förmögenhetsbeskattning kommit att bli väldigt livlig.I den amerikanska valrörelsen framlade således presidentkandidaterna Bernie Sanders och Elisabeth Warren förslag om en förmögenhetsskatt på 2% för ultramiljonärer och 3% för miljardärer. Joe Biden har på senare tid också aviserat högre beskattning för både bolag och kapitalägare.

Även i England och Tyskland finns en växande opinion för att införa förmögenhetsskatt och - vilket är av särskilt intresse och som nedan skall visas – nya ide’er om hur sådana förmögenhetsskatter bör konstrueras.

Den främsta orsaken till intresset för höjda kapitalskatter är naturligtvis den sedan länge galopperande förmögenhetskoncentration som skett hos ett fåtal kapitalägare i våra samhällen. En utveckling som tagit ytterligare fart i takt med att kapitalägarna kommit att ytterligare gynnas av den pågående världspandemin samtidigt som de som arbetar för sin försörjning har blivit arbetslösa.

I Amerika har man i miljonärskretsar, Millionaires for Humanity, t.o.m. begärt att man skall få betala mera skatt! I en TED-föreläsning utbrast en miljardär, med uppenbar anspelning på pöbeltåget som under franska revolutionen förde kungafamiljen från Versailles till Paris: ”The pick-forks are coming!”

I Sverige har, utan närmare specificering, i januariöverenskommelsen 2019 uttalats att man skall verka för att minska klyftorna i landet och finansministern har på sistone flera gånger talat om att öka kapitalskatterna.

I syfte att stimulera debatten om förmögenhetsskatt även i Sverige skall här kortfattat redovisas två modeller för en sådan beskattning som på senare tid diskuterats utomlands vilka – och detta är av särskild vikt att påpeka - går fria från den kritik som enligt vad ovan anförts gjorde sig gällande mot vår tidigare förmögenhetsskatt.

Engångsskatt på förmögenhet

Engångsskatter är ingen ny företeelse. Första gången en sådan nämns är den som togs ut av kung Alyattes II av Lydien i dagens Mindre Asien på 600-talet f.Kr. Och i det antika Grekland finns flera exempel på en förmögenhetsskatt, eisphora, som ålades de rikaste medborgarna i Aten under kris- och krigstider.

I en nyligen publicerad utredning (på 146 sidor), ”A wealth tax for the UK”, från London School of Economics, föreslås införandet av en engångsskatt på (netto)förmögenhet vilken, beroende på vilken skattesats som tillämpas och vilket grundavdrag som medges, kan inbringa mycket avsevärda statsinkomster. Med ett grundavdrag på 500 000 GBP och en proportionell skattesats på 5% skulle skatten – såsom föreslås av utredningen - ge den engelska statskassan ett tillskott på hela 260 miljarder GBP. Ett belopp som motsvarar praktiskt taget hela den statsskuld som Storbritannien dragit på sig under pandemin!

Skatten föreslås tas ut av alla i Storbritannien bosatta personer inklusive non-doms samt alla som flyttat utomlands om de tidigare varit bosatta i Storbritannien under fyra av de sju senaste år som föregår den dag som fastslås för skattskyldighetens inträde. På detta sätt kan skattskyldigheten inte kringgås eller manipuleras genom gåvor till närstående eller utlandsflyttning eller på andra sätt.

Utlandsbosatta som direkt eller indirekt (genom bolag) innehar fast egendom i Storbritannien blir också skattskyldiga.

Skatten baseras på all lös och fast egendom i och utanför Storbritannien inklusive pensions- och företagsförmögenhet samt truster.

Skatten betalas med 1 % per år under 5 år. För personer som är ”asset rich but cash poor” medges särskilda lättnader.

Det kan nämnas att Argentina nyligen infört en progressiv engångsskatt på förmögenhet som uppgår till 3.5% för egendom i Argentina och 5.25% för utländsk egendom som sammanlagt överstiger (omräknat) ca 20 miljoner kronor. Skatten beräknas omfatta bara 12 000 av landets rikaste personer och inbringa ett belopp som betydligt lättar landets statsskuld.

Av särskilt intresse är vidare att den internationella valutafonden IMF ställt sig positiv till tanken att stater inför en temporär postpandemisk förmögenhetsskatt, en Covid-19 recovery contribution, på de rika i samhället. 

Förmögenhetsskatt ”by consent”.

En annan ide' för en förmögenhetsskatt diskuteras i en artikel av Ibrahim Khan i novembernumret 2020 av Foreign Policy under rubriken ”Wealth taxes will not disrupt or end capitalism, as champions and critics allege”.

Författarens grundide’ är att skatten, med beaktande av den samsyn som alltmer gör sig gällande om att det nu är kapitalägarna som särskilt gynnats av pandemin måste bära ett större ansvar för att utjämna de ekonomiska klyftorna i samhället. Genom den särskilda utformning av skatten som Kahn föreslår skall kapitalägarna kunna ’acceptera’ den samtidigt som den inte framstår som en attack från vänsterorienterat håll på själva kapitalismen.

Så här skriver Kahn härom: ”To get consent, a new wealth tax would need to be framed so that it preserves capitalism in its most sustainable and meritocratic forms and encourages wealth creation, Indeed, a wealth tax would not tax wealth-creating activities, like investments, but would rather only go after wealth hoarding”. Skatten skall således tas ut endast på kontanta och andra likvida tillgångar men inte på andra tillgångar. Detta betyder att man kan undvika skatten genom att omsätta sitt kapital genom konsumtion eller investeringar i stället för att bara dumpa det på sitt bankkonto. En sådan förmögenhetsskatt skulle därmed drabba endast de icke-riskbenägna men belöna entreprenörer och riskvilliga personer som är beredda att satsa sina pengar i det ekonomiska kretsloppet till allas gagn.

Khan fortsätter: ”To be sure, the real benefit of a wealth tax framed in this way is not in the additional money it might raise for government but the money it circulates into the economy. For example, if someone is sitting on 2 million dollars in cash and doesen’t invest it, the government could take in 40 000 dollars with a 2 percent tax. But if that same person wants to avoid the tax, the full 2 million could well end up circulating in the economy instead, an outcome that could be 50 times better (as a contribution to GDP) than the 40 000 dollars. This increased economic activity would in turn create more activities for productive and vauable activity that would fuel tax receipits and job creation – and help alleviate poverty.”

En fördel med en förmögenhetsskatt av detta slag för ett land som Sverige är att den ju är utomordentligt lätt att administrera eftersom banktillgångar m.m. redan redovisas i kontrolluppgifter inom hela EU och att metoder för att få fram uppgifter om tillgångar i andra länder numera har effektiviserats betydligt.

Enligt CIA World Factbook finns det ca 80 000 miljarder dollar runt om i världen huvudsakligen i form av kontanta och likvida medel varav det mesta är obeskattat. En universell förmögenhetsskatt härpå på 2% skulle inbringa 1600 miljarder dollar per år.  Därtill kommer naturligtvis också den inkomstskatt som belöper på detta kapital. (Enligt International Food Policy Research Institute skulle så litet som 7 miljarder dollar per år räcka för att eliminera svälten i världen.) I Sverige beräknar Skatteverket att det oredovisade kapital som undanhålls utomlands av här bosatta personer till ca 500 miljarder kronor. En förmögenhetsskatt plus vanlig inkomstskatt härpå skulle efter några få år kunna betala av en stor del av notan för coronaepidemin.

Stockholm i maj 2021

peter.sundgren@gmail.com

070 491 76 70

Version för publicering i Expressen

Sverige avskaffade sin förmögenhetsskatt 2007. Detta främst pga att den ansågs minska tillgången på kapital och ledde till färre jobb. En färsk rapport från Kings College i London som studerat flera länder inom OECD inklusive Sverige som avskaffat sina förmögenhetsskatter visar dock att detta inte medfört någon påtaglig tillväxt utan bara lett till en ytterligare förmögenhetsökning för kapitalägarna. Ytterligare kritik mot förmögenhetsskatten var att den drev kapitalet ur landet trots att det dock fortsatt behåller sin skatteplikt (!) Skatten ansågs vidare medföra att även de skattskyldiga flyttade utomlands.

I den internationella diskursen har frågan om förmögenhetsbeskattning, särskilt på senare tid, kommit att bli väldigt livlig. Detta pga att pandemin har gjort att alla kapitalägares inkomster och förmögenheter har skjutit i höjden med en väldig fart genom stigande aktie- och fastighetsvärden.

Mot bakgrund härav skall här redovisas två modeller för förmögenhetsbeskattning som diskuterats utomlands vilka helt undviker den kritik som enligt ovan riktats mot vår förmögenhetsskatt.

Engångsskatt på förmögenhet

I en nyligen publicerad rapport från London School of Economics ”A wealth tax for the UK” förordas således införandet av en engångsskatt på (netto)förmögenhet vilken kan inbringa mycket avsevärda statsinkomster. Skatten tas ut av alla som bor i Storbritannien men även de som som flyttat utomlands om de tidigare varit bosatta i landet under en längre tid. På detta sätt kan skattskyldigheten inte kringgås genom utflyttning eller på annat sätt. Skatten baseras på all – dvs även utländsk - egendom inklusive företagsförmögenhet m.m. Skatten betalas med 1 % per år under 5 år. Med ett grundavdrag på 500 000 pund och en skattesats på 5% beräknas skatten ge ett tillskott till den engelska statskassan på hela 260 miljarder pund! Något som skall jämföras med att den engelska regeringens totala utgifter för pandemibekämpningen hittills uppgår till ca 280 miljarder pund.

Det kan nämnas att Argentina nyligen infört en engångsskatt på förmögenhet som beräknas omfatta 12 000 av landets rikaste personer och inbringa (omräknat) så mycket som drygt 20 miljarder kronor.

Förmögenhetsskatt ”by consent”

Ett annat förslag på en (årlig) förmögenhetsskatt diskuteras i en artikel av Ibrahim Khan i höstnumret (2020) av Foreign Policy under rubriken ”Wealth taxes will not disrupt or end capitalism, as champions and critics allege”.

Författarens grundide’ är att skatten inte skall framstå som en attack från vänsterorienterat håll på de rika och på själva kapitalismen utan framstå som en solidaritetsskatt som skall kunna ’accepteras’ även av dem som betalar den.

Skatten skall därför endast tas ut på kontanta och likvida medel, ”hoarded wealth”, både inom och utom landet men inte på riskvilligt kapital som omsätts och investeras i värdeskapande aktiviteter och tillgångar.

Detta betyder att den som träffas av skatten inte ’straffas’ för sina tillgångar per se utan i stället entusiasmeras att cirkulera och investera sitt passiva kapital.

Som exempel nämner Khan att om en person sitter på kontanta medel uppgående till 2 miljoner dollar skulle en förmögenhetsskatt på 2% inbringa 40 000 dollar till statskassan. Men om vederbörande i stället vill undvika skatten kan hen göra detta genom att omsätta de 2 miljonerna genom investeringar eller köp av varor och tjänster. Något som han menar skulle vara 50 gånger bättre för att öka tillväxten och sänka arbetslösheten!

Skatteverket har beräknat att de kontanta och obeskattade tillgångar som gömts undan utomlands av här bosatta personer uppgår till ca 500 miljarder kronor varå en lämpligt beräknad förmögenhetsskatt enligt ovan (plus inkomstskatt) på några år sannolikt skulle kunna betala en avsevärd del av notan för coronaepidemin.