WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS, nr 5/2022

En miljardärsskatt!

För ungefär ett år sedan föreslog Magdalena Andersson att man borde införa en "miljonärsskatt" i Sverige på personer med mycket stora förmögenheter.

I sin senaste och mycket uppmärksammade bok ”Girig-Sverige” med underrubriken ”Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika” föreslår författaren och journalisten vid Aftonbladet Andreas Cervenka införandet av en engångsskatt på förmögenhet - inte för miljonärer - utan för miljardärer! Dvs en skatt för personer som äger en nettoförmögenhet överstigande 1000 miljoner kronor. Han han har tagit reda på att det finns och namnger i bokens slutkapitel 542 svenska medborgare som är miljardärer. Han uppger vidare att de sammanlagt är goda för 3 514 miljarder kronor. I siffror 3 514 000 000 000 kronor. Eller drygt 3.5 biljoner kronor.

Skatten tas ut med 1 procent per år under fem år och beräknas därmed inbringa ca 175 miljarder kronor, eller ”ungefär lika mycket som polisen kostar sammanlagt under lika många år”.

Cervenka skriver med både intellektuell och retorisk elegans. Här följer den ingress han själv lämnar på insidan av omslaget till boken:

”Sverige var länge känt som en av världens mest jämlika länder. Men de senaste decennierna har något skett. Klyftan mellan de superförmögna och resten av befolkningen har ökat snabbt. Andelen av ekonomin som ägs av den rikaste promillen är högre än i USA och Sverige har fler dollarmiljonärer än i Japan och Brasilien.

Sverige är ett land där skatten på arbete tillhör jordens högsta, men där tillgångar beskattas betydligt lägre än i många andra länder. Det är ett land där det 2022 råder bostadsfeber, börsfeber och kryptofeber. Samtidigt. ett land där jakten på snabba pengar blivit en folkrörelse. 1996 fanns det 28 miljardärer i Sverige. Idag är de 542. Tillsammans har de blivit trettio gånger rikare på 25 år. Samtidigt är andelen svenska hushåll med låg ekonomisk standard den högsta någonsin.”

På bokens baksida skriver han vidare: ”Skenade bostadspriser. Hundratusentals svenskar som kastar sig in på börsen. Över 330 nya miljardärer inom loppet av tjugofyra månader. Ett tidigare kommunalråd som tjänar miljarder på fastighetsaffärer (Ilja Baltjan, nr 84 på miljardärslistan – författarens påpekande) Vad är det egentligen som har hänt i Sverige?”

Förmodligen dras alla läsares intresse först till den nämnda miljardärslistan på sid.221. Och miljardärerna själva är antagligen intresserade av hur de platsar på listan!

Nummer 1 på listan är Stefan Persson som äger 150 miljarder kronor (eller 150 tusen miljoner). Tillsammans med sina närstående (på platserna 28, 35, 36, 54, 318 och 319) äger familjen 225 tusen miljoner. Familjen Rausing (platserna 2-5 på listan) - 493 tusen miljoner. Familjen Gustaf Douglas (platserna 12, 18 och 19) - 152 tusen miljoner. Familjen Schörling, (platserna 6, 63 och 64) – 128,5 tusen miljoner. Familjen Fredrik Lundberg (platserna 9, 34, 35, 424-428) – 111,5 tusen miljoner.

I kapitel 8 som har rubriken ”Sverige – det nya skatteparadiset. Landet där miljardärer kan betala mindre än städare” räknar Cervenka upp alla de nio tillfällen då riksdagen till alla kapitalägares glädje

1997 avskaffade förmögenhetsskatt för ägare med mer än 25% av aktierna i börsbolag,

2003 avskaffade skatt på utdelningar och aktievinster för ägare med mer än 10% av aktierna i ett bolag,

2004 avskaffade arvsskatten,

2004 avskaffade gåvoskatten,

2006 sänkte 3;12-skatten på utdelningar i fåmansbolag under vissa villkor från 30 till 20 procent,

2007 slopade förmögenhetsskatten,

2008 avskaffade fastighetsskatten,

2008-2012 sänkte bolagsskatten successivt från 28 till 20.6 % och

2012 införde investeringssparkonton (ISK).

Cervenka ger vidare flera exempel på hur mycket skatt som har betalats av vissa av miljardärerna på listan. Ett sådant exempel är Conni Jonsson, medgrundare och styrelseordförande av EQT (förmögenhet 18 miljarder och nummer 33 på miljardärslistan). Han deklarerade mellan 2016 och 2019 för sammanlagt 323 miljoner kronor i inkomst av tjänst och kapital. På dessa inkomster betalade han totalt 59 miljoner eller 18 procent i svensk skatt (trots att en del av hans kapitalinkomster pga förment dålig skatterådgivning av PricewaterhouseCoopers kommit att ”smittas” av de s.k. 3:12-reglerna och därmed beskattats som inkomst av tjänst.) Samtidigt uppger Cervenka att en städare i Stockholm med en månadslön på 24 000 kronor betalar 21 procent i skatt.

Vad gäller beskattningen av ISK-konton redovisas hur ett aktiefondköp 2011 på Stockholmsbörsen vars värde trefaldigats vid en avyttring efter tio år leder till en skatt på bara 4 procent. Med normal kapitalbeskattning på 30 procent hade skatten blivit mer än sju gånger högre. ISK-skatten har inte heller någon ’cap’. Man kan med andra ord sätta in obegränsade medel på ISK. Detta har medfört att de skattebortfall för staten som skett bara under 2021 - 73 miljarder kronor - till allra största delen gynnat den mycket lilla del av befolkningen som satt riktigt stora belopp på ISK. Det genomsnittliga sparandet på ISK är ca 50 000 kronor.

Magdalena Andersson framförde också vissa tankar på att göra ISK-sparandet mindre förmånligt för just dem som sparade stora belopp på sådana konton. Reaktionerna häremot blev mycket starka. Ett (digitalt) upprop mot en sådan förändring samlade 30 000 namnunderskrifter. I en undersökning som nyligen presenterats av den socialdemokratiska tankesmedjan Katalys visas emellertid att det finns en klar majoritet av befolkningen som ställer sig bakom en reform som innebär en begränsning av sparandet på ISK-konton till 10 miljoner kronor.

En ytterligare aspekt vad gäller skatter på inkomster, särskilt  kapitalskatter och i synnerhet kapitalvinstskatter, är att de är lätta att regelmässigt  manipulera, Skattesystemet framstår därmed ofta som ”riggat” till kapitalägarnas fördel. Särskilt gäller detta i en internationell kontext. Borttagandet av gåvoskatten lämnar således fältet fritt att utan rapporteringsskyldighet skattefritt överföra obegränsade medel till utländska och ofta anonyma och juridiskt komplicerade truster vars stiftare och förmånstagare är närmast omöjliga att spåra upp. Och att ta lån från sådana truster är helt tillåtet. Räntor på lån, den mest lättrörliga av alla skattebaser, belastas inte med någon svensk källskatt inte ens för betalningar till utländska långivare i skatteparadis. Enmansföretagare sätter sig på bolag i lågskatteländer som saknar skatteinformationsavtal med Sverige och fakturerar sina tjänster därifrån. Svenska entreprenörer flyttar utomlands och säljer sina bolag skattefritt genom ett sofistikerat kringgående av det regelverk som funnits sedan 1984 och som är avsett att hindra detta. Kryphål i skatteavtal kan vidare leda till intressanta skatteupplägg. Roland Dahlmans doktorsavhandling ”Corporate Form and International Taxation of Box Corporations” utgör intressant läsning för praktiserande internationella skatteplanerare.

På sid 65 i sin bok citerar Cervenka ett uttalande av Harald Mix (förmögenhet 8.5 miljarder och nr 79 på miljardärslistan): ”Sverige är extremt attraktivt för kapital!”

The Wealth Tax Commission i Storbritannien

Cervenkas förslag om en engångsskatt på förmögenhet grundas på de idéer som lades fram i december 2020 i en utredning  av den prestigefyllda London School of Economics i Storbritannien, The Wealth Tax Commission (WTC). Kommissionen har biståtts av bl.a. OECD och ett femtiotal världsledande experter inom den akademiska finansvärlden, näringslivet samt advokat- och revisionskårerna.

Själva konstruktionen av beskattningen enligt WTC är av sådan allmängiltig natur att den faktiskt kan tillämpas ’rakt av’ av vilket land som helst. I Argentina har en engångsskatt på förmögenhet redan införts. Självklart kan dock skattesatsen (1 procent), grundavdraget (1 miljard) samt den tid under vilken skatten skall betalas (5 år) som Cervenka föreslår, varieras på det sätt som kan anses ändamålsenligt. I Amerika har sålunda framlagts ett förslag om en ”Ultra-Millionaire Tax on Fortunes” överstigande 50 miljoner USD dvs ca 500 miljoner kronor.

Med hänsyn tagen till administrativa kostnader beräknar WTC att en engångsskatt på 1% på all individuell nettoförmögenhet överstigande 500 000 GBP (ca 6.1 miljoner kronor) som tas ut under fem år skulle ge den brittiska statskassan ett tillskott på drygt 260 miljarder GBP. Nästan 3.2 biljoner kronor! Om den skattepliktiga förmögenhetsgränsen höjs till förmögenhet överstigande 2 miljoner GBP (ca 24.5 miljoner kronor) får staten in drygt 80 miljarder GBP (975 miljarder kronor). Antalet britter som skulle komma att omfattas av skatten vid den lägre skattepliktiga förmögenhetsgränsen beräknas till ca 8 200 000 – ungefär 8% av befolkningen - och vid den högre förmögenhetsgränsen till ca 81 000.

WTC menar att skatten skall betalas av alla som var bosatta i Storbritannien (inklusive s.k. non-doms) vid den tidpunkt då skattskyldigheten inträder men även de personer som flyttat från landet och dessförinnan varit bosatta där under fyra av de sju år som föregår det år då skatten införs (backwards tail). För dem som flyttat in till Storbritannien någon gång under en treårsperiod före skattens ikraftträdandetidpunkt reduceras skatten proportionellt i förhållande till bosättningstiden.

Skattskyldighet föreslås även för truster som bildats av personer bosatta i Storbritannien.

Skattebasen skall omfatta all slags egendom utan undantag inom eller utom riket och upptas till tillgångarnas marknadsvärde (open market value) den dag då skattskyldigheten inträder. Detta för att bl.a. upprätthålla s.k. horisontell rättvisa. En person som exempelvis lagt undan pengar för pension skall därmed behandlas på samma sätt som den som återinvesterat medel i sitt företag. Och den som sparar till en bostad skall behandlas likvärdigt med den som redan köpt sin bostad. Utredningen innehåller en omfattande reglering om värdering av olika tillgångsslag för engångsskatten.

En viktig aspekt beträffande en engångsförmögenhetsskatt är att den är mycket svår att undvika ”since it is based on behaviour that has already ocurred and past values”. Man kan således inte, som ovan framgår, flytta utomlands för att undvika beskattningen och inte heller reducera skattebasen genom gåvor eller genom att flytta förmögenheten till tillgångar som beskattas lägre eller kan vara undantagna från beskattning. Skatten har vidare enligt WTC den ekonomiskt balanserande effekten att den huvudsakligen drabbar den äldre, och regelmässigt rikare delen av befolkningen, och inte i samma mån de arbetande yngre generationerna som ju generellt belastas med höga skatter på sina arbetsinkomster. Dr Andy Summers, Associate Professor vid London School of Economics’ Departement of Law och Associate Member of International Inequalities Institute säger sammanfattningsvis att:” A one-off wealth tax would work, raise significant revenue, and be fairer and more efficient than other alternatives.”

En svensk miljardärskatt av WTCs modell skulle som ovan anförts ge den svenska statskassan ett tillskott på ca 175 miljarder kronor. Och bara drabba de 542 miljardärer som listats av Cervenka. Alla vilka ”skulle rymmas i en jumbojet”! De administrativa kostnaderna för beskattningen av en sådan liten grupp skattskyldiga skulle således bli försumbara. Beräkningen av de 175 miljarderna - det erkänner Cervenka själv- är naturligtvis ungefärlig. Den är gjord per den 30 juni 2021 och tar alltså inte hänsyn till de värdeförändringar som skett sedan dess. Vidare skall från den beräknade sammanlagda skattebasen på 3 514 miljarder borträknas den skattefria miljard som medges varje miljardär såsom grundavdrag, dvs 542 miljarder (vilket medför att antalet skattskyldiga miljardärer sjunker till 449). Man måste också uppmärksamma att en del av miljardärerna på listan inte är bosatta i Sverige bland vilka särskilt kan nämnas Tetra Pak-arvtagarna i familjen Rausing (platserna 2-5 på listan) samt Roger Akelius (plats 8). Å andra sidan skall dock beaktas att skattebasen måhända bör höjas med en del av de 500 – 600 miljarder kronor som enligt Skatteverket förvaltas utomlands. Ofta i olika anonyma skatteparadis. Något som gett upphov till en enorm uppmärksamhet på sistone när det gäller alla ryska oligarkers biljoner undangömda i dessa jurisdiktioner,

Familjen Persson skulle efter betalning av den engångsskatt som här redovisats ha kvar en förmögenhet på 213 750 miljoner kronor. Närmare en kvarts biljon alltså.

Men det är ingalunda bara Cervenka som pekar på hur en förmögenhetsskatt kan minska de ekonomiska klyftorna. I januari i år kom en rapporter från Oxfam, Patriotic Millioaires och Institute for Policy Studies, den sistnämnda med rubriken ”Taxing Extreme Wealth, An annual tax on the world’s multi-millionaires and billionaires: What it would raise and what it could pay for.” Under ”Sweden Factsheet” meddelas att Sverige (per den sista november 2021) hade 38 995 personer med en nettoförmögenhet på 50 miljoner US-dollar eller mer samt att en förmögenhetsskatt på 2% överstigande en förmögenhet på 5 miljoner US-dollar, 3% på förmögenhet överstigande 50 miljoner US-dollar och 5% på förmögenhet överstigande 1 miljard US-dollar skulle inbringa en skatt på 29.98 miljarder US-dollar årligen.

Men mest överraskande är det stöd för ökade kapital- och förmögenhetsskatter som alldeles nyligen presenterades i en drygt 100-sidig rapport: ”Inequality hysteresis and the effectiveness of macroeconomic stabilization policies”, från ingen mindre än den institution som brukar kallas för alla centralbankers bank, den Basel-baserade Bank for International Settlements, BIS . Rapporten meddelar att modern ekonomisk forskning har övertygande bevisat att ojämlikhet och ekonomiska klyftor minskar samhällets tillväxt och produktivitet och undergräver makroekonomisk stabilitet. Och svaret på frågan hur moderna ekonomier bör motverka de härav följande ”distributional concerns” är mycket precist: ”Nations need to reconsider their tax policies more forcefully for their redistributive consequences” och förespråkar därför införandet inte bara av högre marginalskatter för höginkomsttagare utan även progressiva skatter på arv, gåvor och egendom samt ”a recourse to a wealth tax that would allow us to reduce other existing tax levies that tend to priviledge the already priviledged.”

Även den Internationella Valutafonden (IMF) och OECD förespråkar införandet av förmögenhetsskatter på höga förmögenheter .

Fjällbacka 14 juni 2022

Peter Sundgren

peter.sundgren@gmail.com

070-491 76 70

 WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS no 3/2022

Samtal med Leif Östling om skattebrott

Kommissionen för skattenytta som satts upp av Leif Östling anordnade för en tid sedan ett seminarium om brott mot välfärdssystemen. Den mycket namnkunniga panelen bestod av Anne-Marie Begler - tidigare generaldirektör på Försäkringskassan, Juno Blom -, partisekreterare och riksdagsman för Liberalerna, Boel Godner (S) - Kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, Per Wadhed -, Polisöverintendent Nationella operativa avdelningen och Sekretariatet för myndighetssamverkan samt Ida Ingerö – Näringspolitisk expert Vårdföretagarna.

Jag och en handfull ytterligare personer var på plats men seminariet finns på webben. Gå till Kommissionens hemsida.

Omfattningen av och allvaret i problematiken avslöjades redan i inbjudan till seminariet som berättar att varje år utbetalas 18 miljarder kronor felaktigt från välfärdssystemen. ”Det handlar om alltifrån enstaka misstag till grov organiserad brottslighet. Trots att flertalet statliga utredningar föreslagit såväl ny lagstiftning som förändrade organisatoriska former, kvarstår problemen. Inte bara är det ett slöseri med våra gemensamma resurser – det göder också en organiserad brottslighet”. Vid seminariet belystes särskilt den personliga assistansen där det finns risker för kopplingar till människohandel, utnyttjande av utländsk arbetskraft och vanvård.

Av sammanhanget framgick att den brottslighet som förekommer mot välfärdssystemen så gott som uteslutande kretsar kring människor i vårt land som har en mycket svag socioekonomisk ställning och att de i mycket stor omfattning är av utländsk härkomst.

Vid ett samtal med Stig Östling efter seminariet gjorde jag just detta sistnämnda påpekande och att detta borde ställas i motsats till den mycket omfattande brottslighet som även utövas av det motsatta befolkningssegmentet, nämligen den grupp medborgare i Sverige, vilka  tillhör den allra högsta finansiella och ekonomiska eliten i vårt land, människor med mycket stora förmögenheter som ägnar sig åt att mörklägga dessa i utlandet, så gott som uteslutande i s.k. tax havens som välvilligt bidrar till de berörda personernas ansträngningar att inte bara fullborda skattebrott utan även penningtvätt, knark- och vapenhandel och terrorverksamhet.

När det gäller just skattebrott har EU-kommissionen nyligen publicerat en rapport: ”Monitoring the amount of wealth hidden by individuals in international financial centres and impact of recent internationally agreed standards on tax transparency on the fight against tax evasion”. I denna underökning intar Sverige den mindre smickrande fjärde platsen inom unionen vad gäller undanhållen skatt i förhållande till bruttonationalprodukt. I nominella tal ca 28 miljarder kronor av en uppskattad hemlighållen förmögenhet på mellan 500-600 miljarder kronor. Och det är ironiskt att konstatera att denna brottslighet begås av personer i ett land som avskaffat såväl fastighets-, förmögenhets-, arvs- som gåvoskatt!

Omfattningen på världsbasis av den svarta ekonomin har varit föremål för stort intresse under lång tid, särskilt i kölvattnet av finanskrisen och pandemin. Särskilt uppmärksammade har de avslöjanden varit som gjorts av det internationella journalistnätverket International Consortium of Investigative Journalists, ICIJ. Något jag inte behövde påminna Leif Östling om som fått sin utländska bolagskoncern i Luxemburg och Malta offentliggjord av denna organisation.

Skatteundanhållandet i Sverige – 28 miljarder jämfört med välfärdsbrottens 18 miljarder som ovan nämnts, borde - menade jag - motivera Kommissionen för skattenytta att anordna ett seminarium även om den svenska skattebrottslighet som gäller utländska tillgångar. Ett förhindrande av att förmögenheter placeras anonymt utomlands medför ju också den nyttan att dessa i stället kan omsättas och investeras i Sverige.

Leif Östling instämde i allvaret av den aktuella problematiken men ansåg att den framför allt berodde på det den höga beskattningen i Sverige. Jag invände att undanhållandet av de aktuella inkomsterna från beskattning var lika allvarligt. Straffsatserna för grovt bidragsbrott och grovt skattebrott är desamma - fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Och, som just påpekats, förlusten för statskassan är ju betydligt större vad gäller skattebrotten än den som åsamkas av välfärdsbrotten.  En första och självklar åtgärd borde vara att införa skyldighet för alla berörda att i sin självdeklaration redovisa sina utländska tillgångar!

Med en obestämd känsla av pessimism lämnade jag mötet med misstanken att Kommissionen för skattenytta inte kommer att anordna något seminarium om alla internationella skattebrottslingar i vårt land.

En positiv utveckling i kölvattnet av Rysslands krig mot Ukraina är emellertid den beslutsamhet som givits tillkänna om upprättandet av EU-kommissionen, Frankrike, Tyskland, Italien, Storbritannien, Canada och Förenta Staterna av en Transatlantic Task Force ”that will ensure the effective implementation of our financial sanctions by identifying and freezing the assets of sanctioned individuals and companies that exist within our jurisdictions….We will also engage other governments and work to detect and disrupt the movement of ill-gotten gains, and to deny these individuals the ability to hide their assets in jurisdictions across the world”.

I en kommentar härtill säger Tax Justice Network: ”The commitment to establish taskforces dedicated to uncovering the true beneficial ownership of assets provides a powerful opportunity to create a robust international system of financial transparency. The benefits of doing so would go far beyond the immediate crisis, and respond to a longstanding need to remedy a global financial system that loses $483 billion a year to tax havens”.

peter.sundgren@gmail.com

0704917670

 

WITS no 4/2022

Föreningen Auktoriserade Revisorer 0m skatterådgivning.

Hans-Peter Larsson, tidigare Tax Partner på PriceWaterhouseCoopers och numera Föreningen Auktoriserade Revisorers skattesakkunnige, skrev nyligen på sin blogg att skatterådgivarnas uppdrag runt millennieskiftet främst handlade om - ibland aggressiv - planering för att minska skatten, och detta  genom investeringar via bolag på Cypern, Malta eller i Luxemburg - ofta dessutom i samband med avsikten hos bolagsägarna att därefter flytta utomlands. När man talar om att "investera via bolag" i nämnda länder skall detta uppfattas att en fysisk person i detta fall boende i Sverige låter ett holding- eller skalbolag i dessa länder äga en investering i Sverige eller annorstädes. (Ända fram till 1989 var det förbjudet enligt dåvarande valutarestriktioner för både juridiska och fysiska personer i Sverige att äga sådana bolag utan Riksbankens godkännande.)

Den skatterådgivning som Hans-Peter syftar på är de förvisso mycket aggressiva skatteflyktsupplägg som sedan länge förekommit för att kringgå den s.k. tioårsregeln, dvs den lagstiftning som vi haft i Sverige allt sedan 1984 som föreskriver att den som flyttar utomlands förblir skattskyldig i Sverige för en försäljning av aktier, både svenska och utländska, under tio år efter utflyttningen.

Men, uppgav Hans-Peter, denna typ av planerade upplägg hade till största delen numera upphört och att skatterådgivarnas roll hade förändrats: ”Idag ges råd främst kring innebörden av komplexa internationella regler, för att företagen vill göra rätt”. 

Jag har ofta funderat just på problemet hur stort antalet företagare varit som flyttat utomlands för att undgå beskattning av sina aktievinster men aldrig kommit till någon klarhet härom. Det främsta skälet härtill är sannolikt att den slutliga avyttring som genererar kapitalvinsten görs efter entreprenörens utflyttning och därför rätteligen aldrig redovisas i någon deklaration i Sverige. Under sådana förhållanden är det naturligtvis mycket svårt att få en korrekt bild av omfattningen av antalet entreprenörer som flyttar utomlands för att undgå beskattning enligt tioårsregeln.

Enligt ett lagförslag från Skatteverket 2017 om ett införande av en exitskatt som skulle ersätta tioårsregeln lämnades dock vissa uppgifter om aktievinstutflyttningarnas omfattning. Man pekades således på på en förstudie av denna skatteflykt omfattande åren 2005 och 2006 där skattebortfallet vad gällde utflyttade fåmansföretagsdelägare, försiktigt beräknat, uppskattades till 2.6 miljarder kronor. Någon uppgift om hur många utflyttande företagsägare det handlade om angavs inte. Det aktuella bortfallet (dvs 2017) utgjorde enligt Skatteverket ca 1 miljard årligen vilket i huvudsak också gällde utflyttande fåmansföretagare.

Dessa uppgifter från Skatteverket kan enligt min mening inte anses peka på någon avtagande trend som Hans-Peter påstår när det gäller omfattningen av dessa upplägg sedan millennieskiftet.

Jag kontaktade honom därför för att höra vad han hade för underlag för sitt påstående att dessa skatteundandraganden till största delen numera har upphört.

Jag påpekade dock samtidigt att jag förutsatte att han under alla omständigheter ansluter sig till den grundläggande uppfattningen att Sverige skall vidmakthålla sitt skatteanspråk på aktieavyttringar som sker under tio år efter aktieägarens utflyttning. Denna lagstiftning infördes av en socialdemokratisk regering 1984 och utvidgades (till att omfatta även utländska bolag) 2007 av en borgerlig regering. Och det finns inte någon opinionsbildare som någonsin föreslagit någon lindring eller något avskaffande av dessa bestämmelser som sådana. Tvärtom har det från flera håll framhållits att lagstiftaren måste göra något för att stoppa denna skatteflykt. Och varenda finansminister sedan 1984 har bedyrat att så skall ske. Men utan resultat. Trots att även Riksrevisionen - riksdagens "vakthund" - vid två tillfällen, 2010 och 2015 har uppmanat regeringen att vidta åtgärder.

Uppgiften blir då, fortsatte jag, att vi experter på området, dvs Hans-Peter och jag borde bidraga till att göra skatteanspråket effektivt i syfte att förhindra den mycket aggressiva och utmanande skatteflykt som sedan åratal skett beträffande tioårsregeln. 

En bra utgångspunkt konstaterade jag vidare vore införandet av den exitskatt som Skatteverket föreslagit dock med följande modifieringar:

1. Exitskatten  görs tillämplig endast under tio år efter utflyttningen, precis som enligt nuvarande tioårsregel. Skatteverket föreslog att någon bortre tidsgräns för eitskatten inte skulle gälla. Skatten skall också gälla vid gåva av aktier till någon som bor utomlands såsom Skatteverket föreslagit.

2. Uppskov med betalning av den vid utflyttningen beräknade exitskatten medges till dess en faktisk avyttring av aktierna sker eller under de tio år exitskatteskulden består. Sådant uppskov medges vid utflyttning till alla länder.

3. Säkerhet för betalning av exitskatten ställs men endast vid utflyttning till länder med vilka vi saknar avtal om utbyte av information.

4. Om svensk skatt vid den verkliga försäljningen efter utflyttningen blir lägre än exitskatten nedsätts denna till denna lägre skatt.

På detta sätt sker den effektiva beskattningen av aktievinsten på exakt samma sätt som enligt tioårsregeln. Att särskilt observera är att denna överensstämmelse med den befintliga tioårsregeln även gäller vad avser gåva av aktier till någon som flyttat utomlands. Skatteverkets förslag på denna punkt väckte ju särskilt avståndstagande hos många remissinstanser. I en debattartikel i Dagens Industri den 19 januari 2019 framförde även Hans-Peter allvarlig kritik mot exitskatteförslaget.

Min underliggande tanke är naturligtvis att om alla är överens om att upprätthålla skatteanspråket beträffande utvandrande aktieägare enligt tioårsregeln och att det ovan skisserade förslaget om en exitskatt har exakt samma rättsverkningar som denna tioårsregel samt att alla naturligtvis är besjälade av att bekämpa skatteflykt så finns det inga rationella hinder att vidare fördröja införandet av en exitskattelag.

Det vore kul att höra dina kommentarer avslutade jag mitt e-mail till Hans-Peter!

Han svarade att underlaget för det han skrivit om skatterådgivning avseende utflyttande entreprenörer byggde på hans erfarenhet som tidigare skattekonsult och senare diskussioner i FARs strategigrupp kring trender inom rådgivning. 

Vad gällde exitskatten var detta en fråga som FAR inte hade på agendan just nu.

Han framhöll vidare att Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi och forskare vid Institutet för Näringslivsforskning, i det senaste numret av Ekonomisk Debatt skrivit en utmärkt artikel som redogör för de olika förändringar i skattesystemet  som skett sedan tiden före skattereformen vilket givetvis påverkar frågan om vilka råd som önskas.

Det kan påpekas att Henreksons artikel berör vare sig tioårsregeln eller exitskatten utan ägnas huvudsakligen åt konstaterandet att familjestiftelsernas betydelse som kontrollägare har minskat och ersatts av förmögna privatpersoner som äger kontrollposter via holdingbolag.

Vidare kan tilläggas det ironiska i att det var just genom skattereformen som den tidigare mycket stränga beskattningen av interna aktieöverlåtelser avskaffades vilket några år senare i samband med Sveriges anslutning till EU öppnade slussarna på vid gavel för de interna underprisöverlåtelser till holdingbolag inom unionen som ligger till grund för de gängse  uppläggen för utflyttande entreprenörer som därmed kan kringgå tioårsregeln.

(Jag föreslog att synpunkterna i mitt email skulle publiceras på FARs blogg men detta ignorerades av Hans-Peter.)

peter.sundgren@gmail.com

0704917670

Expertskatt för Volvo Cars nya VD

 

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS no 2/2022

Nyligen har meddelats att Volvo Cars AB har tillsatt en ny verkställande direktör och koncernchef för bolaget. En skotte som heter Jim Rowan.

Eftersom han är utländsk medborgare och enligt uppgift avser att bosätta sig här i skatterättslig bemärkelse uppstår frågan om han kan dra fördel av de speciella regler som gäller i inkomstskattelagen för utländska s.k. "experter".

Den främsta fördelen härmed är att man får ett avdrag vid beskattningen med 25% av sin skattepliktiga lön. Syftet med denna reglering, som efter en mycket het samhällsdebatt infördes 2001 av en socialdemokratisk regering, var att, med hänsyn till de höga inkomstskatter vi har i Sverige, göra det lättare, dvs billigare för svenska företag att rekrytera ”specialister inom tekniskt avancerad och kunskapsintensiv verksamhet, högt kvalificerade forskare och personer i företagsledande ställning” vilket härigenom kan gynna utvecklingen av den svenska samhällsekonomin. (Enligt förarbetena till lagstiftningen tog man huvudsakligen sikte på verksamhet inom den svenska industrin).

Vid sidan av denna skatterabatt för den anställde medges också arbetsgivaren en nedsättning av arbetsgivaravgiften med 25% på expertens lön.

Det bör i detta sammanhang observeras att det inte finns någon ”cap” dvs någon övre beloppsmässig begränsning av den lön (inklusive bonusar m,m,)som skall expertbeskattas. Dessa ersättningar kan alltså vara hur höga som helst. Eftersom inkomstskatten är progressiv medför detta att skatten enligt expertskatten blir regressiv. Med andra ord, ju högre lön desto lägre relativ skatt.

Dessa skatte- och arbetsgivareftergifter medgavs enligt den ursprungliga expertskattelagen under maximalt tre år. Efter intensiv lobbyverksamhet från industrins och arbetsgivarsidans representanter har emellertid denna tidsfrist höjts till fem år fr.o.m. 2022.

Med hänsyn till Rowans företagsledande roll som vd för ett så stort bolag som Volvo Cars kan man utan vidare dra slutsatsen att han kommer att omfattas av våra expertskatteregler. Bland vd:ar för svenska börsbolag finns flera utländska medborgare som kunnat utnyttja detta regelverk, bl.a. Christian Fredriksson, Fingerprint Cards och Allison Kirby, Telia. Tidigare har även Electrolux och Skanska haft utländska vd:ar.

Och hur stor kan då skatte- och avgiftssänkningen ’i kronor och ören’ tänkas bli för Jim Rowan när han börjar på Volvo Cars? Detta kan naturligtvis inte anges utan exakt information om hans lön. Om emellertid – och vilket här starkt betonas – han kan antagas få en årslön från Volvo Cars på förslagsvis 50 miljoner kronor - den avgående vdn bolaget, Håkan Samuelsson, uppbar lön och bonusar för 2020 på ungefär detta belopp - är svaret att summan av hans skatt (vid riksgenomsnittligt kommunalt skatteuttag) och Volvo Cars arbetsgivaravgift sjunker med hela 10.5 miljoner kronor per år. Över fem år med oförändrat skattetryck och arbetsgivaravgiftsuttag medför detta således att staten efterskänker 52.5 miljoner kronor i skatter och avgifter!

År 2006 gjorde Institutet för Tillväxtpolitiska Studier, ITPS, en utvärdering av expertskattens effektivitet och fastslog därvid ”att Sveriges förmåga att attrahera spetskompetens kunde endast i ringa utsträckning sägas ha påverkats av expertskatterna”. Flera av de utländska experter som intervjuats av ITPS framhöll att lönen inte haft en primär betydelse för att söka sig till Sverige. De hade främst lockats av intressanta arbetsuppgifter och att de ändock skulle arbeta i Sverige och ville härigenom ta ett steg uppåt i karriären. Till och med fritidsintressen och tryggheten i Sverige hade varit viktigare skäl än lönen.

Likväl kom lagstiftningen, i syfte att göra den lättare att tillämpa – problemet var att definiera i varje enskilt fall vem som skulle anses vara ”expert” - att därefter utvidgas av den då sittande alliansregeringen till alla utländska arbetstagare under förutsättning att de tjänar mer än 2 prisbasbelopp per månad. Denna bestämmelse kallas för förenklingsregeln. Någon särskild expertis ”inom teknisk avancerad och kunskapsintensiv verksamhet etc.” och som därigenom skulle kunna gynna våra företags konkurrensförmåga krävs således inte enligt denna regel utan endast att lönen avseende vederbörandes arbete uppgår brutto till mer än två prisbasbelopp per månad. För 2022 är prisbasbeloppet 48 300 kr vilket medför att man måste ha en månadslön på mer än 96 600 kronor dvs en årslön överstigande 1 159 000 kronor för att därmed automatiskt kvalificera för expertskatt.

Om en utlänning får expertskattestatus enligt denna förenklingsregel och har en kvalificerande bruttolön på just nämnda 2 basbelopp/mån, blir dennes årliga skattereduktion ca 184 700 kr, dvs en skattesänkning på drygt 15 000 kr per månad. Och arbetsgivaravgiftssänkningen blir ca 91 000 kr om året. Och statens slutnota efter fem år blir således närmare 1.4 miljoner kronor.

Vid sidan av dessa skatte- och arbetsgivaravgiftsnedsättningar är alla experter även befriade från förmånsbeskattning om arbetsgivaren betalar deras flyttning till Sverige och återflyttning till hemlandet vid arbetets början och slut plus därtill hemresor två gånger om året för familjen samt betalning av barnens skolgång i Sverige t.o.m. gymnasienivå. Om vederbörande behåller sin bostad i hemlandet under den tid han arbetar i Sverige kan han yrka avdrag för kostnaderna på denna bostad enligt normalt förekommande regler.

Efter förenklingsregelns införande har man särskilt kunnat uppmärksamma att många utländska fotbolls- och ishockeyproffs har kunnat dra fördel av expertskatten. På samma sätt kan exempelvis också utländska mäklare av olika slag, stjärnkockar och andra höglönetagare få samma skattefavörer. Och detta utan att de - med all respekt - kan anses ha bidraga till den allmänt avsedda ekonomiska tillväxt i Sverige som expertreglerna ursprungligen syftat till.

Beslut om expertskatt fattas av den s.k. Forskarskattenämnden. Beträffande deras beslut råder absolut sekretess vilket medför att man, i de fall som inte överklagas, inte vet på vilka grunder de medgivits expertskatt. Och man har inte heller någon uppfattning om hur mycket expertskatten totalt kostar statskassan varje år. Det finns heller inga uppgifter om hur många experter som stannat kvar efter det att expertskatteförmånen upphört.

Det kan tilläggas att man från arbetsgivarsidan fortfarande inte är nöjd med förenklingsregeln och att man önskar att det kvalificerande lönebeloppet skall sänkas ytterligare.

Enligt praxis medges också expertskattefavörer för lönedelar som betalas ut innan och efter det att vederbörande flyttat in till eller flyttat ut från Sverige (trots att expertskattereglerna är intagna endast i inkomstskattelagen avseende här bosatta personer.) När det gäller utländska idrottsproffs förekommer ofta s.k. sign-on- och sign-offbonusar i samband med in- och utflyttningen till och från Sverige. Dessa lönedelar får räknas in i de två prisbasbelopp som gäller för kvalifikation av förenklingsregeln. Enligt den särskilda skattelag som gäller för icke bosatta personer, SINK, där skatten är proportionellt 25% sänks skatten till 18.75% för dessa löneandelar. Om SINK-skatten vidare kombineras med artistskatten för utländska idrottsproffs blir skattebelastningen bara 11.25 procent. (Vid tillämpning i vissa specifika fall av en del avtal för undvikande av dubbelbeskattning med vederbörandes hemviststat kan skatten på dessa för- och efterskottsbetalningar helt undvikas.) Vidare, om man flyttar till Sverige och ”sätter sig på bolag” och kan ta ut en lön på minst två prisbasbelopp i månaden, kan man också utnyttja expertskattelagen.

Om exempelvis 25% av Rowans årslön på 50 miljoner för år 5 skulle utgöra bonus som av Volvo Cars utbetalas efter det han flyttat tillbaka till utlandet och denna bonus därmed beskattas enligt SINK med 18.75% blir hans sammanlagda skatt ytterligare ca 2.75 miljoner kronor lägre. (Arbetsgivaravgiften påverkas inte).

Expertskatten är som framgår av ovan mycket skatteplaneringsvänlig.

Om Rowan under sin vistelse i Sverige anses ha dubbel skatterättslig bosättning men hemvist i sin hemstat enligt ett skatteavtal som är baserat på OECDs modellavtal får han betala högst 15% skatt på eventuella utdelningar från aktier i svenska bolag. Utdelningar på utländska aktier är skattebefriade. Om han säljer svenska aktier är vinsten som regel också skattebefriad i Sverige. Samma sak gäller vinster på försäljning av utländska aktier. Skattefrihet för Rowan gäller vidare i Sverige enligt de flesta skatteavtal också för alla hans ränteinkomster men han får, eftersom han är bosatt i Sverige enligt svensk skatterätt, avdrag för alla sina räntekostnader och kan i vanlig ordning avräkna del av ett ränteunderskott mot sin svenska inkomstskatt. Om räntorna avser lån på förvärv av fastighet i hemlandet kan han som regel få avdrag för dessa även i denna stat (vilket kanske leder till att effekten av ränteavdragen blir högre än räntekostnaden). Om slutligen han har hemvist i en medlemsstat i EU kan han också få ROT- och RUTavdrag i Sverige för kostnader i den staten.

Det är inte bara i Sverige utan även i vissa andra länder som man har speciella skattenedsättningar för utlänningar bl.a Danmark, Lettland och Kina vilka i vissa avseenden har ännu förmånligare regler än Sverige. Förmodligen kan man därför räkna med ytterligare påtryckningar för att svenska arbetsgivare inte skall hamna på efterkälken i konkurrensen om utländska experter.

Som ovan nämnts har man sedan årsskiftet förlängt expertreglernas giltighetstid från tre till fem år. Samtidigt har man ironiskt nog infört ett enormt regelverk om att andra utlänningar som kommer hit för att arbeta under kortare tid - högst sex månader - nu måste betala skatt här från första dagen. Denna förändring drabbar bl.a. alla thailändare som kommer hit under några sommarveckor för att plocka lingon. I jämförelse med vår gynnsamma beskattning av utländska experter skulle man här således kunna tala om en situation av omvänd Robin Hood-skatt! Man tar från dom fattiga och ger till dom rika!

Stockholm 11 februari 2022

Peter Sundgren

peter.sundgren@gmail.com

070 491 76 70

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS, no 1/2022

 

Jacob Wallenberg, Göran Persson m.fl. om förmögenhetsskatt och de ekonomiska klyftorna i vårt samhälle.

Inledning

Ordföranden i styrelsen för Investor AB Jacob Wallenberg intervjuades nyligen i tv-programmet 30 minuter av Anders Holmberg. En stor del av tiden kom därvid att ägnas åt problemet med de växande ekonomiska klyftorna. En problematik som alltsedan finanskrisen för ca tio år sedan skapat en världsomspännande diskussion och som gavs särskild uppmärksamhet genom den s.k. Occupy Wall Street demonstrationen 2011. Sedan dess har också förekommit omfattande akademisk forskning inom området.

Ämnets fortsatta aktualitet understryks vidare av publiceringen alldeles nyligen av The World Inequality Report 2022. Denna rapport beskriver ånyo de hissnande och allt snabbare accelererande inkomst- och förmögenhetsklyftorna som följt i kölvattnet av pandemin. Inkomstklyftorna i Sverige är rekordstora och växer snabbast efter Ryssland. Ojämlikheten i världen har nått den nivå som rådde i början av 1900-talet vid höjdpunkten av världsimperiernas tid. En epok som utmynnade i ett världskrig. Slutklämmen i förordet till rapporten av Abhijit Banerjee och hans maka Esther Duflo, båda nobelpristagare i ekonomi 2019”för deras experimentella ansats för att mildra fattigdomen i världen”, den senare även professor i fattigdomslindrande och utvecklingsekonomi vid MIT, lyder: As the world comes out of the pandemic and there is renewed attention to economic policy, a report like this is extaordinarily timely. It has the potential to light a fire under us to do something now, before the cumulative concentration of economic (and other) power in the hands of a smaller and smaller minority makes it impossible to fight back. Read it, shout out its messages, find ways to act upon it.

Rapporten visar också på att teorin om s.k.trickle-down economics som karakteriseras av låga marginal-, företags- och kapitalskatter, privatiseringar och avregleringar ”does not pass the scrutiny of data. Key lessons from the past 40 years of data is that the cuts in top tax rates have not triggered prosperity for all, as they were supposed to trigger”. Joe Biden säger också; ” Trickle-down is being consigned to the dustbin of history”.

Gordon Geckos berömda replik i filmen Wall Street ”Greed is good” är förlegad.

På facebook för en tid sedan sade också vår nya statsminister Magdalena Andersson att alltfler forskare har kommit fram till att ökande klyftor är dåligt för den ekonomiska tillväxten och även kan leda till extremism och kriminalitet. Wallenberg sade att han höll med statsministern om att det var hemskt om de ekonomiska klyftorna ledde till våld och extremism.

Entreprenörer flyttar utomlands

Han menade dock att Sverige har mindre klyftor än övriga länder i västvärlden och att han därför inte uppfattade att det förelåg några så jättestora problem som andra länder har att hantera. Han framhöll att vad vi inom näringslivet jobbar för är att skapa konkurrenskraftiga företag som i sin tur genererar nya arbetstillfällen som statsministern så gärna vill ha. Han ansåg att det måste finnas en balans i den mycket höga beskattning vi alltjämt har i vårt land och att han inte såg något problem med att enskilda företag går bra och han varnade för en återgång till den situation som rådde under 1970- och 80talet då förmögenhetsskatten föranlett att många företagare och entreprenörer flyttade till utlandet.

På Svenskt Näringslivs blogg (9.12.21 ) ”Fokus på skatterna” lyfter Anders Ydstedt fram vad Göran Persson nyligen uttalade som gästtalare vid Deloittes Stora Skattedag. Som första punkt pekade vår tidigare statsminister därvid på att ”förmögenhetsskatten blev något som kom att drabba Sverige med utflyttning. Vi tappade en hel del framgångsrika entreprenörer. Det var inte värt det”.

Ydstedt hänvisade också till den bok han skrivit om skadliga skatter som kom ut i sin andra upplaga 2020 med titeln ”Sörjda av ingen - saknade av få”. Denna handlar huvudsakligen om hur vår tidigare arvsskatt men kort även om att förmögenhetsskatten drivit entreprenörer ur landet. En version av boken på engelska kom ut 2015.

Även Jan-Olof Jacke, chefen för Svenskt Näringsliv, har nyligen också uttalat att miljonärerna i Sverige kommer att flytta utomlands om man återinför förmögenhetsskatt.

Påståendena av Wallenberg, Persson, Ydstedt och Jacke om att vår tidigare förmögenhetsskatt lett till en fanflykt av svenska entreprenörer till utlandet kräver dock närmare analys.

I Ydstedts bok finns inget statistiskt underlag eller andra uppgifter om omfattningen över utflyttning av entreprenörer på grund av beskattningen i Sverige. Liksom många andra hänvisar han endast till vissa kända entreprenörer, särskilt nämns alltid Ingvar Kamprad och Hans Rausing, som lämnade Sverige under 1970-talet. Ett annat uppmärksammat fall gällde f.ö. Wallenbergs namne och farfarsbror Jacob Wallenberg (1892-1980). När han flyttade till Frankrike på 70-talet i syfte, som det misstänktes, att undvika den arvsskatt som skulle utgå i Sverige efter hans död, vägrade skattemyndigheterna att skattemässigt godkänna utflyttningen. Knäckfrågan gällde specifikt hur Wallenbergs hemvist enligt arvsskatteavtalet med Frankrike skulle bedömas. Frågan avgjordes slutligen i förhandlingar mellan den svenska och franska regeringen! Och frågan avgjordes i Sveriges ’favör’.

När det gäller orsaken till Kamprads utflyttning är saken något oklar. Det är möjligt att den kan ha berott på den svenska arvsskatten – Kamprad var emellertid bara 47 år när han flyttade - men kan möjligen också berott på att den dåvarande svenska valutaregleringen sannolikt aldrig skulle ha gjort det möjligt för honom att såsom bosatt i Sverige genomdriva bildandet av den bolagsstruktur omfattande flera utländska bolag och stiftelser som kännetecknar IKEAs företagsimperium.

När det gäller Rausing har denne i en intervju i Svenskar i Världen härom året framhållit att hans utlandsflytt till helt överskuggande del berodde på hotet om införande av löntagarfonder.

En omständighet som vidare talar emot att just förmögenhetsskatten och arvsskatten skulle ha föranlett att våra företagare flyttade utomlands var att de normalt inte betalade någon sådan skatt i större utsträckning. I Ydstedts bok citeras vad Helena Robertsson, partner på EY Tax Sweden, sade om denna skatt nämligen att den normalt planerades bort genom årsskiftespositioneringar såsom fyllnadsinbetalningar av skatt och förvärv av lägre beskattade OTC-aktier m.m. Och, som Göran Persson sade i sin ovannämnda Deloitte-intervju om skatteplanering”så var det ganska enkelt att ta bort arvs- och gåvoskatten eftersom den bara betalades av sådana som inte hade råd att anlita skattekonsulter”.

Det är motstridigt att jämföra Ydstedts och Perssons resonemang när det gäller utflyttningarna från Sverige. Ydstedt säger att dessa berodde på den svenska arvsskatten medan Persson säger att denna planerades bort av dem som anlitade skattekonsulter. När det gäller förmögenhetsskatten är det tvärtom. Persson säger att entreprenörerna drevs ur landet av denna skatt medan Ydstedt hänvisar till att den undveks genom årsskiftespositioneringar m.m.

Vad gäller svenska inkomstskatter finns emellertid många rättsfall och omfattande litteratur som visar hur svenska entreprenörer och aktie-/fastighetsägare flyttar utomlands för att undgå kapitalvinstbeskattningen i Sverige. Dessa är speciellt skatteplaneringsvänliga i ett internationellt scenario eftersom aktieägaren själv kan bestämma och samordna både tillfället för utflyttningen och tidpunkten för avyttringen.

Ett icke oansenligt antal entreprenörer och företagare som alltsedan1984 således flyttat och alltjämt flyttar utomlands av skatteskäl är de som härigenom vill undvika framför allt (löne)inkomstbeskattningen enligt de s.k. 3/12-reglerna i samband med en avyttring av sina företag. Den mycket sofistikerade skatteplanering som genom interna aktieöverlåtelser och bildande av lågbeskattade utländska holdingbolag därvid utvecklats för att kringgå den specifika anti-skatteflyktsregel som finns i inkomstskattelagens s.k. tioårsregel ger stora pengar till skattekonsulterna. Bortfallet av skatt uppgår till ca 1 miljard om året. Ett förslag om exitskatt i stället för tioårsregeln skrotades för några år sedan av den nuvarande socialdemokratiska regeringen.

Under slutet av 80-talet, och de våldsamma värdestegringar som då ägde rum av fastigheter i Sverige och till följd av avskaffandet av valutaregleringen uppstod vidare vad som närmast kan betecknas som en folkvandring av fastighetsägare till Belgien då det uppdagades att dubbelbeskattningsavtalet med detta land gjorde det möjligt att skattefritt avyttra svenska fastigheter och fastighetsbolag både i Sverige och i Belgien. Under ett antal år gjordes enorma skatteklipp på detta sätt.

Tidigare under 80-talet blev det också ett rally av aktieägare som flyttade till England när det framkom, enligt Regeringsrättens tolkning av vårt dåvarande dubbelbeskattningsavtal med det landet, att man kunde flytta dit och undgå vinstbeskattning både där och i Sverige för oremitterade aktievinster. Upplägget prövades i vad som då blev det största skattemålet som förekommit avseende en fysisk person och medförde att den kommun i vilken den aktuella aktieägaren hade varit bosatt innan hen flyttat till England var tvungen att höja sin kommunalskatt pga det skattetapp som följde av domen i Regeringsrätten!

Och under en tidigare epok kunde man också undgå svensk beskattning av aktievinster vid utflyttning genom tillämpning av den s.k ”första kronans princip”. Upplägget gick ut på att avyttra egendomen innan utflyttningen från Sverige och att lyfta köpeskillingen efter inflyttningen i det nya låg- eller nollskattehemlandet.

Ett skäl till varför de verkliga ”superentreprenörerna” bosätter sig utomlands kan helt enkelt vara att deras verksamheter är så starkt internationaliserade att detta detta är lämpligt av marknadsmässiga skäl. Detta skulle således måhända kunna gälla t.ex. Jan Stenbäck och Bertil Hult.

En nyligen publicerad källa till förståelse av entreprenörsflykten till utlandet återfinns i en artikel från Timbro 2020 av Nima Sanmandaji som redan i första meningen av artikeln förklarar att ”trots att företagsklimatet har förbättrats sedan 1970- och 80-talen, då många av de mest framgångsrika entreprenörerna lämnade landet, lider Sverige fortfarande av en omfattande entreprenörsflykt”. Detta kan ju då inte bero på arv-/gåvoskatten eller förmögenhetsskatten eftersom dessa varit avskaffade de senaste 16 respektive 14 åren.

En ytterligare fråga vad gäller en företagsledares utflyttning från Sverige är i vilken mån detta faktiskt påverkar själva företagets verksamhet i Sverige. Det kan naturligtvis finnas en risk att företagarens utlandsbosättning drar med sig viktiga ledarfunktioner m.m. till samma land men i dagens samhälle som karaktäriseras av snabba virtuella, digitala och andra kommunikationer skall oron häröver inte överdrivas. Se bara på Börje Ekholm som är bosatt i USA och därifrån leder verksamheten i Sveriges största bolag Ericsson!

Såsom påpekats ovan har Ydstedt i sin bok om skadliga skatter inte redovisat något evidensbaserat underlag för sina åsikter. Inte heller har han tagit intryck av den mycket omfattande diskurs som pågått utomlands angående bl.a. förmögenhetsskatter. Inför presidentvalet i USA 2020 förekom en intensiv debatt härom särskilt med anledning av covid-pandemin. I Argentina infördes 2021 en engångsförmögenhetsskatt för att minska den kraftiga statsskuld som pandemin givit upphov till. Och i England har en särskild expertkommission framlagt ett ambitiöst förslag om en engångsskatt på förmögenhet som, om den görs tillämplig på förmögenhet överstigande 500 000 brittiska pund och tas ut med 1% över fem år, beräknas inbringa en skatt på inte mindre än 260 miljarder GBP! Vidare kan nämnas att den internationella valutafonden, IMF, just rekommenderat införandet av engångsskatter på förmögenhet ”that could help tackle inequalities that have widened due to the crises”.

I utländsk forskningslitteratur finns vidare mycket skrivet om ”behavioural responses to the introduction of wealth taxes”.

I det ovan just nämnda förslaget om en engångsförmögenhetsskatt i Storbritannien pekar författarna, (med hänvisning till Advani, A and Tarrant, H (2020) Behavioural reponses to a wealth tax. Wealth Tax Commission Evidence Paper, 5), på den migration som har kunnat iakttagas beträffande å ena sidan Spanien och Schweiz som har interna regionala och kantonala förmögenhetsskatter inom landet, och å andra sidan Storbritannien som enligt förslaget skulle ha en nationell förmögenhetsskatt som skulle kunna föranleda internationell migration dvs utflyttning till ett annat land. Beträffande Spanien och Schweiz konstateras att en viss omfattning av migration kan iakttagas pga variationen inom dessa regioners och kantoners skattesatser på förmögenhet. Däremot konstateras att internationella migrationseffekter är svaga vid införande av en nationell förmögenhetsskatt.

Det engelska förslaget om en engångsförmögenhetsskatt innehåller för övrigt en ’exitklausul’ som innebär att den som varit bosatt i England en längre tid vid det tillfälle då skattskyldigheten inträder måste betala skatten även om hen därefter flyttar utomlands. (I vår avskaffade arvsskattelag fanns f.ö. också en liknande bestämmelse som innebar att dödsfall inom fem år efter en utflyttning från Sverige utlöste arvsskatt för arvingarna.)

Av särskilt intresse när det gäller hur en förmögenhetsskatt påverkar det mänskliga beteendet är också en rapport i American Economical Journal: Economic Policy Vol . 9. No. 4 (November 2017) pp. 395-421, ”Behavioural Responses to Wealth Taxes: Evidence from Sweden” av David Seim. I denna tar författaren över huvud taget inte upp frågan om den elasticitet som föranleds av migration utan endast det bortfall av förmögenhetsskatt som uppkom enligt vår förmögenhetsbeskattning pga dels lagligt undvikande av skatten dels olagligt skatteundanhållande.

När det vidare gäller argumentet att entreprenörer/miljonärer tar sitt pick och pack och flyttar utomlands på grund av förmögenhetsskatter kan slutligen också hänvisas till den amerikanska forskarrapporten från Stanford University, 2014, ”Do Millionaires Migrate When Taxes Are Raised?” Och svaret som gavs var i huvudsak nekande. Skälet för detta är att miljonärer också är fast förankrade (embedded) i sin närmiljö på grund av socioekonomiska, kulturella och sociala omständigheter och där de har sina rötter, nätverk och kunder.

Sammanfattningsvis kan sägas att det inte finns något tillförlitligt underlag för påståendet att en massa entreprenörer i Sverige flyttar utomlands av förmögenhetsskatteskäl. De omständigheter som föranleder en människas och dennes familjs uppbrott och permanenta utflyttning och emigration från sitt fädernesland är normalt så mångfacetterade och av sådan natur att de inte låter sig fångas utan en noggrann analys i varje enskilt fall.

Kapitalet flyttar utomlands

Ett ytterligare argument som envetet bitit sig fast i narrativet om just förmögenhetsbeskattningens skadeverkningar är det som handlar om att kapitalet förs ut ur Sverige. På Ydstedts blogg som har rubriken: ”Göran Perssons kloka ord om skadliga skatter”, säger denne sistnämnde ”att kapitalbeskattning inte fungerar därför att valutaregleringen nu är avskaffad och man kan föra pengar hur man vill. Vi ser att pengar förs ut ur landet och i stället placeras i utländska sparkonton, där man inte tar ut skatt”. Detta uttalande gäller såvitt kan bedömas naturligtvis inte kapital som legitimt investeras utomlands och vars avkastning beskattas i Sverige i vederbörlig ordning utan kan åsyfta endast det kapital som olagligen placeras utomlands utan att deklareras i Sverige. Vår kloka f.d. statsminister menar således att man skall kasta yxan i sjön och avskaffa förmögenhetsskatt för alla medborgare på grund av det skattefusk som en samling av ett förhållandevis mycket litet antal skattebrottslingar gör sig skyldiga till!

Förespråkarna för påståendet att kapitalet flyttar utomlands pga förmögenhetsskatt har veterligen aldrig presenterat något underlag härför trots att det finns omfattande material härom. I den av EU i februari 2021 utgivna rapporten (250 sidor) ”Monitoring the amount of wealth hidden by individuals in international financial centres and impact of recent internationally agreed standards of tax transparency on the fight against tax evasion” finns  således exakta siffror på det kapital som svenskar gömmer utomlands. Enligt denna rapport uppgick den "offshore wealth" år 2008 till 14.9 miljarder US-dollar. År 2018 hade denna siffra stigit till 36.3 miljarder. Avskaffandet av förmögenhetsskatten har således på intet sätt minskat intresset för att gömma pengar utomlands.

Och, vilket knappast behöver påpekas; hela den skatteförlust som Sverige idag åsamkas pga undanhållandet av utländska anonyma tillgångar utgör skatt på avkastningen av dessa tillgångar. Denna  har ju förblivit skattepliktig även efter förmögenhetsskattens avskaffande.

Vidare skall också påpekas att detta utländska anonyma kapital inte är medräknat i diskussionen om de ekonomiska klyftorna samt att det naturligtvis uteslutande ägs av samhällets s.k. HNWI:s och UHNWI; - High Net Worth Individuals resp. Ultra High Net Worth Individuals - vilket inom bankvärlden är den gängse benämningen på dess private banking-kunder. För det är ju inga vanliga knegare i Sverige som har hemliga konton på Bahamas eller truster i British Virgin Islands!

Enligt den ovan nämnda EU-rapporten hade Sverige år 2018 3824 UHNWIs vilket var det överlägset högsta relativa antalet bland EUs medlemsstater. Med UHNWI:s förstås därvid svenskar som äger 50 miljoner US-dollar eller mer. Antalet svenska HNWIs - som äger 1 miljon US-dollar eller mer - uppgick samma år till 374 000. Ett antal som under pandemin har stigit betydligt. (Häromdagen meddelade en fondförvaltare att man under 2021 fått 130 000 nya svenska kronmiljonärer.)

Avslutning

Som ovan nämnts ansåg Wallenberg i sin tv-intervju att man, när det gäller de ekonomiska klyftorna i samhället, måste vidmakthålla en balans mellan beskattningen av kapitalinkomster och arbetsinkomster. Det finns säkert många som anser att det nu är angeläget att just se över denna balans.

Vad gällde Perssons Deloitte-intervju kom de ekonomiska klyftorna över huvud taget aldrig på tal. I sina funderingar på den framtida internationella utvecklingen nämnde han i stället bekymret med all den compliance som framför allt alla banker numera blir underkastade när det gäller transfereringar av pengar. Något som han naturligtvis blivit särskilt varse om sedan han blev styrelseordförande i Swedbank!

Att de tio rikaste procenten av världens befolkning ökat sina tillgångar under pandemin med 35000000000000 (= 3.5 tusen miljarder) US-dollar medan antalet människor i världen som inte har mat för dagen under samma tid ökat med 200 miljoner ägnade han inte någon uppmärksamhet åt.

Göran: Läs The World Inequality Report! Ropa ut dess budskap!

Stockholm 23 januari 2022

Peter Sundgren

peter.sundgren@gmail.com

070 491 76 70