WITS no 4/2022

Föreningen Auktoriserade Revisorer 0m skatterådgivning.

Hans-Peter Larsson, tidigare Tax Partner på PriceWaterhouseCoopers och numera Föreningen Auktoriserade Revisorers skattesakkunnige, skrev nyligen på sin blogg att skatterådgivarnas uppdrag runt millennieskiftet främst handlade om - ibland aggressiv - planering för att minska skatten, och detta  genom investeringar via bolag på Cypern, Malta eller i Luxemburg - ofta dessutom i samband med avsikten hos bolagsägarna att därefter flytta utomlands. När man talar om att "investera via bolag" i nämnda länder skall detta uppfattas att en fysisk person i detta fall boende i Sverige låter ett holding- eller skalbolag i dessa länder äga en investering i Sverige eller annorstädes. (Ända fram till 1989 var det förbjudet enligt dåvarande valutarestriktioner för både juridiska och fysiska personer i Sverige att äga sådana bolag utan Riksbankens godkännande.)

Den skatterådgivning som Hans-Peter syftar på är de förvisso mycket aggressiva skatteflyktsupplägg som sedan länge förekommit för att kringgå den s.k. tioårsregeln, dvs den lagstiftning som vi haft i Sverige allt sedan 1984 som föreskriver att den som flyttar utomlands förblir skattskyldig i Sverige för en försäljning av aktier, både svenska och utländska, under tio år efter utflyttningen.

Men, uppgav Hans-Peter, denna typ av planerade upplägg hade till största delen numera upphört och att skatterådgivarnas roll hade förändrats: ”Idag ges råd främst kring innebörden av komplexa internationella regler, för att företagen vill göra rätt”. 

Jag har ofta funderat just på problemet hur stort antalet företagare varit som flyttat utomlands för att undgå beskattning av sina aktievinster men aldrig kommit till någon klarhet härom. Det främsta skälet härtill är sannolikt att den slutliga avyttring som genererar kapitalvinsten görs efter entreprenörens utflyttning och därför rätteligen aldrig redovisas i någon deklaration i Sverige. Under sådana förhållanden är det naturligtvis mycket svårt att få en korrekt bild av omfattningen av antalet entreprenörer som flyttar utomlands för att undgå beskattning enligt tioårsregeln.

Enligt ett lagförslag från Skatteverket 2017 om ett införande av en exitskatt som skulle ersätta tioårsregeln lämnades dock vissa uppgifter om aktievinstutflyttningarnas omfattning. Man pekades således på på en förstudie av denna skatteflykt omfattande åren 2005 och 2006 där skattebortfallet vad gällde utflyttade fåmansföretagsdelägare, försiktigt beräknat, uppskattades till 2.6 miljarder kronor. Någon uppgift om hur många utflyttande företagsägare det handlade om angavs inte. Det aktuella bortfallet (dvs 2017) utgjorde enligt Skatteverket ca 1 miljard årligen vilket i huvudsak också gällde utflyttande fåmansföretagare.

Dessa uppgifter från Skatteverket kan enligt min mening inte anses peka på någon avtagande trend som Hans-Peter påstår när det gäller omfattningen av dessa upplägg sedan millennieskiftet.

Jag kontaktade honom därför för att höra vad han hade för underlag för sitt påstående att dessa skatteundandraganden till största delen numera har upphört.

Jag påpekade dock samtidigt att jag förutsatte att han under alla omständigheter ansluter sig till den grundläggande uppfattningen att Sverige skall vidmakthålla sitt skatteanspråk på aktieavyttringar som sker under tio år efter aktieägarens utflyttning. Denna lagstiftning infördes av en socialdemokratisk regering 1984 och utvidgades (till att omfatta även utländska bolag) 2007 av en borgerlig regering. Och det finns inte någon opinionsbildare som någonsin föreslagit någon lindring eller något avskaffande av dessa bestämmelser som sådana. Tvärtom har det från flera håll framhållits att lagstiftaren måste göra något för att stoppa denna skatteflykt. Och varenda finansminister sedan 1984 har bedyrat att så skall ske. Men utan resultat. Trots att även Riksrevisionen - riksdagens "vakthund" - vid två tillfällen, 2010 och 2015 har uppmanat regeringen att vidta åtgärder.

Uppgiften blir då, fortsatte jag, att vi experter på området, dvs Hans-Peter och jag borde bidraga till att göra skatteanspråket effektivt i syfte att förhindra den mycket aggressiva och utmanande skatteflykt som sedan åratal skett beträffande tioårsregeln. 

En bra utgångspunkt konstaterade jag vidare vore införandet av den exitskatt som Skatteverket föreslagit dock med följande modifieringar:

1. Exitskatten  görs tillämplig endast under tio år efter utflyttningen, precis som enligt nuvarande tioårsregel. Skatteverket föreslog att någon bortre tidsgräns för eitskatten inte skulle gälla. Skatten skall också gälla vid gåva av aktier till någon som bor utomlands såsom Skatteverket föreslagit.

2. Uppskov med betalning av den vid utflyttningen beräknade exitskatten medges till dess en faktisk avyttring av aktierna sker eller under de tio år exitskatteskulden består. Sådant uppskov medges vid utflyttning till alla länder.

3. Säkerhet för betalning av exitskatten ställs men endast vid utflyttning till länder med vilka vi saknar avtal om utbyte av information.

4. Om svensk skatt vid den verkliga försäljningen efter utflyttningen blir lägre än exitskatten nedsätts denna till denna lägre skatt.

På detta sätt sker den effektiva beskattningen av aktievinsten på exakt samma sätt som enligt tioårsregeln. Att särskilt observera är att denna överensstämmelse med den befintliga tioårsregeln även gäller vad avser gåva av aktier till någon som flyttat utomlands. Skatteverkets förslag på denna punkt väckte ju särskilt avståndstagande hos många remissinstanser. I en debattartikel i Dagens Industri den 19 januari 2019 framförde även Hans-Peter allvarlig kritik mot exitskatteförslaget.

Min underliggande tanke är naturligtvis att om alla är överens om att upprätthålla skatteanspråket beträffande utvandrande aktieägare enligt tioårsregeln och att det ovan skisserade förslaget om en exitskatt har exakt samma rättsverkningar som denna tioårsregel samt att alla naturligtvis är besjälade av att bekämpa skatteflykt så finns det inga rationella hinder att vidare fördröja införandet av en exitskattelag.

Det vore kul att höra dina kommentarer avslutade jag mitt e-mail till Hans-Peter!

Han svarade att underlaget för det han skrivit om skatterådgivning avseende utflyttande entreprenörer byggde på hans erfarenhet som tidigare skattekonsult och senare diskussioner i FARs strategigrupp kring trender inom rådgivning. 

Vad gällde exitskatten var detta en fråga som FAR inte hade på agendan just nu.

Han framhöll vidare att Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi och forskare vid Institutet för Näringslivsforskning, i det senaste numret av Ekonomisk Debatt skrivit en utmärkt artikel som redogör för de olika förändringar i skattesystemet  som skett sedan tiden före skattereformen vilket givetvis påverkar frågan om vilka råd som önskas.

Det kan påpekas att Henreksons artikel berör vare sig tioårsregeln eller exitskatten utan ägnas huvudsakligen åt konstaterandet att familjestiftelsernas betydelse som kontrollägare har minskat och ersatts av förmögna privatpersoner som äger kontrollposter via holdingbolag.

Vidare kan tilläggas det ironiska i att det var just genom skattereformen som den tidigare mycket stränga beskattningen av interna aktieöverlåtelser avskaffades vilket några år senare i samband med Sveriges anslutning till EU öppnade slussarna på vid gavel för de interna underprisöverlåtelser till holdingbolag inom unionen som ligger till grund för de gängse  uppläggen för utflyttande entreprenörer som därmed kan kringgå tioårsregeln.

(Jag föreslog att synpunkterna i mitt email skulle publiceras på FARs blogg men detta ignorerades av Hans-Peter.)

peter.sundgren@gmail.com

0704917670