WITS no 2/2023

Email till Johan Sander, KPMG, Stockholm den 11 februari 2023

Hej Johan

Jag noterar att du genom Dagens Industris notis häromdagen !har kommenterat att regeringen beslutat lägga ned utredningen om exitskatt samt att  KPMG har tagit emot denna nyhet ”med stora famnen”.

Med hänsyn till att en reformering av tioårsregeln faktiskt i princip är något som 'alla' anser nödvändigt tycker jag att en sådan glädjeyttring över beslutet är något malplacerad med hänsyn till att KPMG som rådgivare/skatteplanerare i hithörande frågor är en sådan uppenbar stake-holder i frågan.

Trots att beslutet om nedläggningen av utredningen inte innehåller någon motivering har du låtit tolka beskedet som att det beror på att ett införande av exitskatten skulle avhålla "duktiga entreprenörer från att starta och utveckla företag här som i sin tur skapar jobb och genererar skatteintäkter och välstånd". Själv menar jag att en entreprenör, svensk eller utländsk, knappast - det första han gör - låter en lovande investering påverkas av att en eventuell vinst därpå blir beskattad enligt en exitskatt om han i en obestämd framtid eventuellt flyttar utomlands. Men oavsett detta menar jag att det i anständighetens namn bör påpekas att en sådan beskattning även sker enligt den gällande tioårsregeln! Redan idag måste med andra ord alla entreprenörer alltså ta med i beräkningen att de blir beskattade efter en framtida utflyttning! 

Du skriver också i din notis, utan närmare förklaring, att nedläggningen av utredningen har att göra med att vi i flera av våra skatteavtal förhandlat bort rätten att tillämpa tioårsregeln. Men då, och tvärtom,  är det väl bra att byta ut tioårsregeln mot en exitskatt så att vi därmed kan bibehålla vår rätt att beskatta alla aktivinstutflyttningar enligt intern rätt! Eller hur menar du? 

Du uttalar dig vidare på tidningen Näringslivets website att tioårsregeln ”krockar” med dubbelbeskattningsavtal och inte erkänns av vissa utländska skattemyndigheter. Vad menas härmed och av vilket skäl skulle det avhålla oss från att införa en exitskatt som ju inte påverkas av några sådana ”krockar” eller erkännanden av utländska skattemyndigheter?

Det skulle också ’sett snyggt ut’ om du åtminstone hade påpekat att det främsta och helt överskuggande skälet till att byta ut tioårsregeln mot en exitskatt är att därmed motverka de utmanande skatteflyktsmetoder som finns för att undgå utflyttningsbeskattning, (metoder som KPMG kanske också använder sig av!) 

 Min främsta kritik av Skatteverkets tidigare förslag om införande av en exitskatt, men som egentligen inte påpekats av någon annan, är att man utan någon grund därför har utvidgat  tioårsregeln till ett evigt fungerande (exit)skatteanspråk. Om man således begränsar exitskatten till tio år och samtidigt medger anstånd lika länge så fungerar exitskatten på exakt, jag repeterar, exakt samma sätt som tioårsregeln. Och detta, observera, gäller även om en redan utflyttad person därefter förvärvat aktierna genom arv eller gåva!  På just denna punkt, dvs att exitskatten skall tas ut av den utflyttade personen direkt i samband med den benefika överlåtelsen utan att en avyttring skett av aktierna, delar jag den kritik som riktats mot Skatteverkets förslag.

Vidare, vilket också sopats under mattan av både dig och andra kritiker av exitskatten, är det ju så att den i sig faktiskt är lindrigare än tioårsregeln eftersom den bara beskattar värdestegringen fram till utflyttningstillfället och kan tillämpas först efter fem års bosättning/vistelse i Sverige, jämfört med tioårsregeln som beskattar värdestegring ända fram till tidpunkten för avyttringen av aktierna och som utlöses efter utflyttning redan efter en enda dags bosättning/vistelse iSverige. (I Tyskland har man en tioårsfrist som man dock avser att sänka till sju år innan deras exitskatt triggas.)

Personligen menar jag vidare att en exitskatt, vilket regelmässigt är fallet i de länder som redan har en sådan, endast bör tillämpas på onoterade (fåmans)bolagsandelar, därmed kraftigt reducerande den administrativa hanteringen av skatten. 

Sammanfattningsvis tycker jag att en institution som KPMG, som ju dessutom, vilket jag ovan redan påpekat, har ett så uppenbart intresse av status quo när det gäller beskattning av aktievinstutflyttningar, för sin trovärdighets skull borde agera och resonera mer opartiskt och neutralt i en fråga som denna och utan några sympatiyttringar för den ena eller den andra sidan. 

Jag tänkte ta upp dessa frågor i min nästa blogg , WebJournal on International Taxation in Sweden,WITS, och vore intresserad av dina eventuellt vidare kommentarer.

Bästa hälsningar

Peter

(PS. Johan Sander har avböjt mitt erbjudande att publicera det svarsmail han skickat till mig på mitt ovanstående mail,)

peter.sundgren@gmail.com

070 491 76 70

 

WITS no 1/2023

”Den skadliga förmögenhetsskatten”.

Anders Ydstedt, kommunikationsrådgivare med fokus på skatter, skrev för en tid sedan på Svenskt Näringslivs blogg en notis med rubriken ”Tydliga exempel på att förmögenhetsskatt är skadligt”. Detta med hänvisning till att ett 30-tal norska ”entreprenörer” (som det alltid heter) flyttar till Schweiz sedan Norge höjt sin förmögenhetsskatt. Förutom att Norge går miste om alla utflyttande personers inkomstskatter menar Ydstedt att den främsta förlusten är att investeringskapital och entreprenörskap försvinner från landet vilket hämmar sysselsättningen och tillväxten i Norge. Ydstedt har tidigare tillsammans med Amanda Wollstad, Scantech AB, skrivit en hel bok, som kommit ut i två upplagor, om avskaffandet av bl.a. vår förmögenhetsskatt 2007. Boken heter "Sörjda av ingen saknade av få" och har underrubriken ”Så blev Sverige ett bättre land utan skadliga skatter”. Den finns även på engelska. 

Det finns utöver det Ydstedt/Wollstad skrivit om förmögenhetsskatt en hel del vetenskaplig forskning härom även med fokus på frågan om utflyttning i dessa sammanhang till utlandet. Generellt framgår därav att förmögenhetsskatter inte nämnvärt eller som enda orsak medför att kapitalägare flyttar utomlands. I en 250-sidig expertutredning i Storbritannien 2020 som rekommenderar införandet av en engångsskatt på 1 procent under fem år konstateras sålunda att internationella migrationseffekter är svaga vid införande av förmögenhetsskatter. Vidare kan nämnas en forskarrapport från Stanford University 2014, ”Do millionaires Migrate When Taxes Are Raised?” samt en artikel av professorn vid Stockholms Universitet, David Seim, i American Economic Journal 2017, ”Behavioural Responses to Wealth Taxes: Evidence from Sweden” Enligt dessa rapporter finns inget underlag för påståendet att människor flyttar enbart för att undvika en förmögenhetsskatt. I en rapport från Timbro 2020 meddelas vidare att entreprenörsutflyttningen även i nutid är hög trots de förbättringar av företagsklimatet som gjorts under gångna år. Detta kan då rimligen inte bero på vår förmögenhetsskatt som ju avskaffades för 15 år sedan. Generellt kan sägas att permanent utvandra från sitt hemland är för varje individ en ’stor’ fråga som regelmässigt påverkas av en rad olika faktorer.

Vidare kan nämnas att det finns möjligheter - något som för övrigt föreslås i det ovan nämnda brittiska utredningsförslaget – att förmöghenhetsbeskatta även utflyttande personer om de dessförinnan har varit bosatta i landet under en längre tid. En s.k. ”backwards tail”. (Denna typ av regel fanns f.ö, i vår tidigare arvsskattelag medförande att personer som avlidit utomlands ansågs ha bibehållit bosättning och en vidmakthållen arvsskatteskyldighet i Sverige under fem år efter utflyttningen.)

I sin bok nämner Ydstedt/Wollstad vidare, liksom många andra motståndare till förmögenhetsskatt, att Ingvar Kamprad och Hans Rausing ju flyttade utomlands på 1970-talet på grund av vår förmögenhetsskatt. Detta är emellertid fel. Kamprad flyttade huvudsakligen för att genom bildandet av (delvis hemliga) utländska truster och stiftelser undvika arvsskatt i Sverige och utomlands och Rausing flyttade till England pga det planerade införandet av löntagarfonder.

Ydstedts vidare påståenden om att utflyttande entreprenörer medför en dränering av kapital och investeringar i det land från vilket man flyttar vilket kan hämma sysselsättning och tillväxt där måste också problematiseras. Med dagens fria kapitalrörelser finns det ju ingenting som hindrar en utflyttad person att behålla och vidare investera i det land från vilket hen flyttat och möjligheterna att fortsatt leda företaget från utlandet i dagens virtuella och digitaliserade värld är numera stora och vanligt förekommande. Se på Börje Ekholm som bor i USA och samtidigt fungerar som koncernchef för Ericsson!

Slutligen, och kanske viktigast att påpeka i detta sammanhang är att synen på och behovet av förmögenhetsskatter och andra kapitalskatter har förändrats radikalt både här hemma och utomlands sedan den tid till vilken Ydstedt/Wollstad hänvisar. Hela världen har ju som bekant drabbats av både en finanskris, en förödande pandemi och krig i vårt närområde - företeelser som illustrerar Marknadens otillräcklighet och kräver ökade samhällsinsatser. För att inte tala om hur den nuvarande energikrisen och den galopperande inflationen nu ytterligare späder på de fullständigt astronomiska förmögenhetsklyftorna som råder mellan rika och fattiga. Se härom i Oxfams senaste rapport med den ironiska rubriken ”Survival of the richest”. Utomlands, särskilt i England, strejkar och demonstrerar bl.a. sjukvårdare och ambulanspersonal. Man lyssnar inte längre på parollen från blitzen under andra världskriget: ”Keep calm and carry on”. Kraven på en mer rättvis fördelning av av skattebördorna börjar likna en annalkande tsunami.

Både Världsbanken, IMF och OECD varnar också för de stora ekonomiska ojämlikheterna och föreslår införandet av förmögenhetsskatter. Och i Sverige förespråkar både Studieförbundet Näringsliv & Samhälle (SNS), Jämlikhetskommissionen och Konjunkturrådet att våra kapital- och egendomsskatter bör ses över för att stärka vår samhällsekonomi. Till och med The Bank for International Settlements (BIS), alla centralbankers centralbank, rekommenderar ”a recourse to a wealth tax that would allow us to reduce other existing tax levies that tend to priviledge the already priviledged.” Bland medlemsstaterna i OECD är f.ö. skillnaden mellan den högsta marginalskatten på arbete och den högsta kapitalskatten som störst i Sverige. Sänk därför skatten på arbete och höj skatten på kapital.

Men i denna diskurs ’sitter Ydstedt på en annan planet’! Och meddelar på förfrågan att man inte har något utrymme för kommentarer till vad som skrivs på Svenskt Näringslivs blogg!

(För ytterligare information i dessa frågor se WebJournal on International Taxation in Sweden (WITS) no 1/2022 under rubriken ”Jacob Wallenberg, Göran Persson m.fl. om förmögenhetsskatt och de ekonomiska klyftorna i vårt samhälle” samt WITS no 5/2022 , ”En miljardärsskatt!”)

peter.sundgren@gmail.com

070 491 76 70