We don't pay tax, only the little people pay tax!

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS. No 6,  nov/2018


På den internationella skattefronten har på senare tid rapporterats flera nyheter. Dels gäller det s.k. ”golden passports”, dels kryphål i det regelverk som OECD och EU genomdrivit angående automatiskt informationslämnande i skatteärenden, dels slutligen de sensationella avslöjandena om s.k. cum ex- och cum-cum-upplägg varigenom - med benäget bistånd av en massa storbanker och satteexperter- statskassorna runt om i världen har dränerats på (käll)skatteintäkter i mångmiljardklassen. Skandinaviska Enskilda Banken finns med bland misstänkta banker.

Golden passports

Med ”golden passports” avses många länders - särskilt diskreta skatteparadisjurisdiktioners - mot skyhög betalning tillhandahållande av medborgarskap och skattehemvist till utlänningar. Dessa tjänster utnyttjas huvudsakligen av ryska oligarker, shejker från mellanöstern och stormrika kineser. Verksamheten generar miljardinkomster för de aktuella länderna. Särskilt allvarligt anser OECD, som är den institution som nyligen framlagt en rapport i frågan, är att bland de länder som är upptagna på dess ’svarta lista’, befinner sig EU-medlemsstaterna Cypern och Malta. För personer som på detta sätt förvärvar medborgarskap i dessa länder är det ju sedan 'fritt fram’ i hela Unionen. Samtidigt ’slarvar’ många banker med att kolla varifrån alla dessa deras kunders pengar kommer ifrån. 



Utbyte av skatteinformation

Vad gäller frågan om de överenskommelser om skatteinformationsrapportering som OECD enligt sin s.k. Common Reporting Standard arbetat fram med ett hundratal stater uppges att den är behäftad med flera kryphål. USA deltar exempelvis inte fullt ut i överenskommelsen vilket medför att skatteskygga individer kan gömma sina tillgångar bakom bolag i Amerika. Ett ytterligare problem enligt EU-parlamentets Green Party, som slagit larm om bristerna i regelverket, är att just personer som köpt ovannämnda ”golden passports/visas” blir osynliga för skattemyndigheterna samt att flera länders nätverk med rapporteringsskyldiga stater inte är heltäckande. I ett scenario beskrivs således hur en person som bor i Italien och köpt medborgarskap i Cypern, som endast har avtal med ett begränsat antal stater, kan gömma sina pengar i stater som inte omfattas av överenskommelsen utan att bli upptäckt.


Skattesvindleri genom cum ex- och cum-cumupplägg

Ett cum ex- eller cum-cumupplägg innebär kortfattat att en bank övertar aktier från den egentliga aktieägaren strax innan utdelning sker och lämnar tillbaka aktierna till denne utan utdelning. Aktieägaren begär sedan återbetalning av skatt enligt förekommande credit of tax-regler i relevanta avtal om - ja, du läser rätt - undanröjande av dubbel beskattning! Aktieägaren får med andra ord en återbetalning av skatt som denne aldrig betalat.
Den specifika affär i vilken SE-bankens filial i Tyskland misstänks ha deltagit har lett till att den tyska statskassan åderlåtits på ca 1000 miljoner kronor varav banken, för sitt deltagande i upplägget, tillgodogjort sig 70 miljoner.
Enligt vissa uppgifter, för att ta ett närliggande exempel, ska den danska statskassan under ett antal år ha dränerats på 18 000 miljoner kronor genom dessa upplägg.


Kommentar

Gemensamt för den skatteflykt eller de skattebrott som orsakas av de ovan redovisade förfarandena är att de kan utnyttjas av endast mycket få personer med avsevärda penning- och andra resurser. De ofta mycket komplicerade juridiska och ekonomiska strukturer som etableras och den fortlöpande administrationen därav kräver tillgång till erfaren (och dyr) expertis. Kanske mest uppseendeväckande är dock att skatteundandragandena ger upphov till sådana helt astronomiska belopp. I cum ex- och cum-cumfallen talas om statskassor som har dränerats på hundratusentals miljoner kronor.

Allt detta bidrar på ett oroväckande sätt till ytterligare klyftor i samhället och ett bristande förtroende för våra samhällsinstitutioner. Trots att Sverige rankas bland de mest jämlika länderna i världen, ökar inkomstklyftorna här i riket snabbare än i något annat OECD-land. (OECD Economic Surveys, Sweden, February 2017, Overview.) Enligt Veckans Affärer (VA) 2016-12-07 var Sveriges 178 miljardärer – 22 fler än året dessförinnan – rikare än någonsin vid 2016 års utgång. Tillsammans ägde de då 2076 miljarder kronor (exklusive – får det antas – eventuellt okända tillgångar i utländska bolag, truster m.m.). Mer än dubbelt så mycket som den svenska statsbudgeten för 2017 som då uppgick till  972 miljarder kronor. För att minska inkomstklyftorna har bl.a. SNS rekommenderat att man i Sverige bör höja skatterna på kapital något som dock tillbakavisats från flera håll bl.a. Svenskt Näringsliv.

På ett specifikt område där vår kapitalbeskattning ger upphov till stora skattetapp som är de aktieägare som flyttar utomlands och därefter skattefritt säljer sina bolag. Och detta trots att vi alltsedan 1984 haft en specifik lagstiftning som skall förhindra sådan skatteflykt! Skattebortfallet uppgår till ca 1000 miljoner kronor om året. Sammanlagt således, för alla de år under vilka detta pågått, ca 35 000 miljoner kronor! När jag häromdagen besökte (nya) Nationalmuseum så slogs jag av tanken hur de ca 1200 miljoner kronor som lagts ned på restaurationen hade kunnat finansieras av några tusen pensionerade aktieägare som stuckit till Portugal!

I syfte att stoppa denna skatteflykt framlade Skatteverket för ungefär ett år sedan ett förslag om införande av en särskild s.k. exitskatt. Förslaget kom emellertid att av aktieägarnas lobbyorganisationer bemötas med en så våldsam kritik - stundtals kännetecknad av en vulgär retorik och innehållande både alternativa och ignorerade sanningar - att Magdalena Andersson inte vågade gå vidare med lagförslaget.

Denna (fortsatta) icke-beskattning av smarta utvandrande aktieägare utgör ett illustrativt exempel på hur skattesystemet anses ”riggat” till förmån för de rika i vårt samhälle. Personer vilka kanske instämmer i det beryktade uttalande som den amerikanska arvtagerskan och miljardärskan Leona Helmsley (The Queen of Mean) gjorde när man granskade hennes deklaration: ”We don't pay tax, only the little people pay tax!”.

Begreppet "ekonomisk arbetsgivare" ger Sverige 50 000 nya skattebetalare.

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS,  no 5/(juli) 2018


För andra gången på kort tid har vår ’internationella skattelagstiftare’ varit i farten.

För en tid sedan gällde det förslaget om exitskatt (se min blogg www.petersundgren.blogspot.se) som handlar om att stoppa den miljardrullning i aktievinster som undanhålls från beskattning av företagare som flyttar utomlands. Och nu senast har det kommit ett förslag som remitterats till lagrådet angående införandet av begreppet ”ekonomisk arbetsgivare”. Kortfattat innebär detta sistnämnda förslag att utlänningar som stationeras av sina utländska arbetsgivare för att arbeta i Sverige under en kortare tid - högst 183 dagar- kommer att beskattas här redan från sin första arbetsdag (med 25 procent skatt enligt lagen om statlig inkomstskatt för utomlands bosatta, SINK) om arbetet utförs för en verksamhet i Sverige och detta även om vederbörandes lön utbetalas av den utländska arbetsgivaren. Enligt nu gällande rätt är inkomst av sådant korttidsarbete i Sverige helt befriad från svensk beskattning om den utländska arbetsgivaren saknar s.k. fast driftställe i Sverige. Den största kategorin arbetstagare som kommer att drabbas av den nya beskattningen är utländska byggnadsarbetare som tillfälligt jobbar i Sverige och ofta är anställda av utländska bemanningsföretag. I ett tv-inslag nyligen har också redovisats hur alla thailändska bärplockare som sommartid tar sig ända hit för att försörja sig får sina ekonomiska förutsättningar härför helt förändrade.

Här skall inte särskilt diskuteras denna nya lagstiftning utan endast kortfattat redovisas vissa likheter och (ironiska) skillnader som föreligger vad gäller själva lagstiftningsarbetet avseende de nämnda lagstiftningsförslagen.

Gemensamt för de båda förslagen är att de framtagits genom utredningar utförda av Skatteverket. Med hänsyn till att båda lagstiftningarna är av en synnerligen detaljerad och lagteknisk komplicerad natur och medför införandet av en lång rad kontrollregler och tillämpningsföreskrifter m.m. får det anses vara klokt att Skatteverket har verkställt det grundläggande utredningsarbetet. Men reaktionen häremot från remissinstansernas sida har varit helt olika. När det gäller utredningen om ekonomisk arbetsgivare har ingen kritik framförts om att Skatteverket gjort utredningen i fråga. Men när det gäller exitskatten har det kommit omfattande och högljudda protester häremot. Detta, menar man, på grund av att det ansetts olämpligt att en lagstiftning som tagits fram av Skatteverket också skall tillämpas av samma myndighet. 

Men detta är ju något som i samma utsträckning gäller frågorna om ekonomisk arbetsgivare! Och i slutändan är det ju alltid våra fristående skattedomstolar som avgör. Även i övrigt har reaktionen från remissinstanserna mot att nu beskatta utländska gästarbetare varit mycket återhållsam medan reaktionen mot exitskatten varit synnerligen stark. I det senare fallet har man t.o.m. låtit upprätta en särskild webbsida, www.stoppaexitskatten.se, med färdigskrivna mallar för företagare landet runt som uppmanats att skicka in privata remisskrivelser över lagförslaget till finansdepartementet. Det är alltså fråga om mallar som i förväg uttrycker den kritik som bör framföras över förslaget. Sammanlagt har över 80 remisser inlämnats.

En ytterligare skillnad mellan de båda förslagen är att arbetet med införandet av en beskattning av tillfälligt verksamma utlänningar i vårt land är en helt ny ide’ som till synes spontant har initierats av Skatteverket utan att det funnits några initiativ härom från politiskt håll medan å andra sidan exitskatten endast utgör en särskild skatteteknisk metod för att tillvarata det beskattningsanspråk som gäller aktievinster som uppkommer för aktieägare som flyttar utomlands som gällt allt sedan mitten av 1980-talet men som genom uppfinningsrika juridiska konstruktioner ständigt kunnat kringgås. 

Enligt Skatteverkets rapport har den nuvarande regimen, den s.k. tioårsregeln som skall tillvarata detta skatteanspråk inte inbringat en enda krona i skatt! Riksrevisionen har vid två tillfällen sedan 2010, dvs för redan åtta år sedan, kritiserat både den tidigare allians- och den nuvarande rödgröna regeringen för att de inte stoppat den miljardrullning i skatteflykt som utlandsflyttande kapitalägare ägnat sig åt. Skatteverkets förslag om införandet av en exitskatteskuld vid utflyttningstillfället är därför i den meningen inget annat än ett (senkommet) initiativ om hur detta beskattningsanspråk skall tillvaratas och som svarar upp mot Riksrevisionens uppmaningar och även de upprepade försäkringar som finansdepartementet under åratal givit om att en lagstiftning mot aktievinstutflyttningarna skall införas. Exitskatten är med andra ord inte något som introducerar ett nytt beskattningsanspråk för aktieägare som flyttar utomlands och därefter säljer sina företag. Likväl kräver flera remissinstanser att en exitskatt inte kan införas utan att dessförinnan noggrannt ha utretts av en särskild parlamentarisk utredning med bistånd av alla slags experter på området.

En ytterligare skillnad mellan de båda lagstiftningsförslagen är att det som handlar om ekonomisk arbetsgivare årligen berör inte mindre än ca 50 000 utländska arbetstagare och deras utländska arbetsgivare vilket drar med sig ett gigantiskt utbildnings- och informationsbehov av både myndigheter och utländska arbetsgivare m.m. samt stora resurser för tillämpning av lagstiftningen. Skatten väntas dra in ca 600 miljoner kronor årligen men föranleder kostnader för både skattemyndigheter, skattedomstolar och kronofogdar med uppåt 100 miljoner kronor om året samt Initiala kostnader på ca 80 miljoner.  Regelmässigt kommer arbetstagarna dessutom att drabbas av (löpande) källskatteavdrag både i Sverige och hemlandet vilket medför att dessa anställda kan få vänta länge med att få ut sina löner och drar med sig tidskrävande åtgärder för att rätta till.

Exitskatten däremot berör endast mellan ett till två tusen svenska bolagsägare som flyttar utomlands och medför mycket begränsade administrativa rutiner. Samtidigt beräknas exitskatten dra in inte mindre än 1 miljard kronor om året dvs nästan dubbelt så mycket som beskattningen av alla utländska arbetstagare.

Den främsta skillnaden mellan de båda lagstiftningsförslagen är dock naturligtvis att det som gäller utländska gästarbetare faktiskt kommer att genomföras (med verkan fr o m 2019) men att förslaget om exitskatt har skrotats. Den främsta anledningen till denna skillnad torde vara att den förstnämnda arbetstagargruppen är svagt representerad på den svenska arbetsmarknaden (och saknar rösträtt) medan å andra sidan de svenska kapitalägarna har kunnat mobilisera mycket starka lobbygrupper och talesmän för att bevaka sina intressen i remissarbetet. Detta arbete har dessutom karakteriserats av en i många fall vulgär retorik om att exitskatten reser en ”Berlinmur runt svenska entreprenörer” (Tobias Wikström i Dagens Industri) och utgör en ”konfiskatorisk skatt ” (Carola Lemne och Johan Fall, Svenskt Näringsliv). Och detta beträffande en typ av skattelagstiftning  som redan finns i tiotalet demokratiska konkurrentländer (även inom EU)! Och den sakliga kritiken mot exitskatten hos remissinstanserna kännetecknas vidare av vad som i många fall kan kallas för alternativa fakta.Se vidare min blogg. Det bör vidare understrykas att den skatteregim som gäller enligt 10-årsregeln beträffande beskattning av aktievinstutflyttningar infördes redan 1984 under Kjell Olof Feldt och utvidgades 2008 av Anders Borg och aldrig har ifrågasatts av några politiska partier eller andra opinionsbildare. 

Slutresultatet är således att ca 50 000 utlänningar, som sannolikt med avsevärda personliga uppoffringar söker sig till Sverige för tjäna sitt uppehälle och bidraga till vår välfärd, kommer att få betala skatt i vårt land medan en liten grupp svenska kapitalägare genom smarta och konstlade skatteflyktsförfaranden med stöd av underprisförsäljningar till utländska brevlådebolag i lågskatteländer och med utnyttjande av avtal för undvikande av dubbelbeskattning (!) och EU-regler vars syfte är att främja internationell handel och gränsöverskridande investeringar kan fortsatt lura den svenska statskassan på miljardbelopp! Detta skattebortfall som av Skatteverket beräknats uppgå till ca 1miljard kronor per år  sedan 1984 skulle således sammanlagt utgöra mellan 30 och 40 miljarder. Något som får de 1,3 miljarder som Skatteverket nu kan kräva in efter sitt slutgiltigt framgångsrika processande angående beskattningen av carried interest att framstå som småpotatis.

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS.
Stockholm juli 2018
Peter Sundgren

Pomperipossa och exitskatten (WITS no 3/2018)

Nu skall jag berätta en saga. Den handlar om en människa, Pomperipossa kan vi kalla henne, för det brukar ju folk heta i sagorna. Hon bodde i ett land som vi kan kalla Monismanien, nånting måste vi ju kalla det.

Pomperipossa hade ett bolag i Monismanien som gav ut dom böcker som Pomperipossa skrev. Bolaget var värt 100 001 kronor.

En dag hittade Pomperipossa en charterresa som gick till Kurrekurreduttön. Och vad hände där? Jo, hon träffade Pippi Långstrumps pappa sjökaptenen och söderhavskungen Efraim Långsrump. Och sen, hör och häpna, han och Pomperipossa blev så kära i varandra att dom bestämde sig för att gifta sig med varann!

Men så, när Pomperipossa slutligen skulle flytta från Monismanien för att bo på Kurrekurreduttön med Efraim, fick hon reda på att finansministern i Monismanien, Magdalena Andersson, hade infört en skatt som hette exitskatt när man flyttade utomlands. Detta betydde att Pomperipossa måste betala nästan 60 000 kronor i exitskatt! Och så mycket pengar hade inte Pomperipossa på banken för att betala skatten med.

Men då kom Pomperipossa på något fiffigt. Hon gav bort bolaget till Efraim och sen flyttade hon till Söderhavet. För då visade det sig behövde hon inte betala någon exitskatt! Och hon behövde inte heller betala någon gåvoskatt för den hade man tagit bort i Monismanien sedan några år tillbaka.

Efter en tid sålde Efraim bolaget  och han behövde heller inte betala någon skatt för Kurrekurreduttön är ett skatteparadis och där finns det inga skatter alls!

Och därefter levde Efraim och Pomperipossa lyckliga i alla sina dagar!

Stockholm den 24 mars 2018

Peter Sundgren

0704917670

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS no 2/2018 Ang remissutfallet över förslaget om exitskatt

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS,

no 2/2018 (11.2.2018)

Angående remissutfallet över skatteverkets förslag om exitskatt.

Remisstiden för skatteverkets förslag om exitskatt gick ut den 5 mars. Jag har läst alla yttranden som ligger på finansdepartementets webbsite vilket givit upphov till en hel del funderingar som redovisas nedan. (Jag har själv skrivit ett enskilt remissyttrande vilket dock inte ligger på finansens webb. Det kan dock läsas på denna blogg, WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS. no 1/2018 (26.1.2018)

Allmänt

Sammanfattningsvis finns tre huvudsakliga problemområden där kritiken varit mycket stark från remissinstansernas sida mot förslaget. Kritiken avser dels de problem som anses uppkomma för svenska företag att rekrytera kompetent arbetskraft från utlandet dels de svårigheter som uppstår för exportnäringen som sänder personal till utlandet samt slutligen, och framför allt, de konsekvenser som uppstår särskilt för ägarledda företag när exitskatteomfattad egendom överlåts benefikt till fysiska personer bosatta utomlands.

Tillfredsställande är dock att det finns en total samsyn bland alla remissinstanser om att Sverige skall behålla sitt principiella skatteanspråk på aktievinster som uppbärs av en fysisk person även efter det att denne flyttat utomlands. Se härom bl.a. SACOs remissvar. Detta synsätt sammanfaller för övrigt också med det som både den tidigare allians- och vår nuvarande rödgröna regering vid flera tillfällen givit uttryck för. Det är således inte så länge sedan den dåvarande finansministern Anders Borg stod i riksdagens talarstol och gav yttryck för det angelägna behovet att motverka den skatteflykt som den nuvarande tioårsregeln ger upphov till och att ersätta den med ett nytt regelverk som tillvaratar Sveriges skatteanspråk på utflyttade aktievinster på ett bättre sätt samt upplyste att frågan var under beredning hos finansdepartementet.

Att skatteverket lägger fram det nu aktuella förslaget om exitskatt får därför närmast betecknas som fullgörandet av ett beställningsuppdrag från hela riksdagens sida! Samtidigt skall beaktas att exitskatten är en skattetekniskt mycket komplicerad produkt t.ex. vad gäller anståndsförfarandet, avräkning, rapporteringskrav m.m. vilket gör att skatteverket får anses ha varit särskilt lämpat för detta uppdrag. De rent av upprörda synpunkter som framhållits om att skatteverket har lagt fram lagförslaget, se t.ex. Hans Peter Larssons kritik på PricewaterhouseCoopers blogg, får därför anses ha skjutit över målet. Under alla omständigheter får det anses vara regeringen som bär ansvaret för det sätt på vilket lagstiftningen bedrivits.

Skatteverkets förslag utgör inte heller något principiellt nytt påfund. Exitskatter har sedan länge införts i både Norge, Danmark, Tyskland, Österrike, Nederländerna, Frankrike, Spanien, Sydafrika, Kanada och USA, alla stater som lyder under demokratiska samhällsformer och har kapitalistiska ekonomier. Det finns inget som tyder på att dessa länder på grund av sina exitskatter drabbats av alla de samhällsekonomiska problem med rekrytering av arbetskraft och utsändning av personal m.m. som enligt remissinstanserna riskerar att hemsöka Sverige.

Att notera vidare är att skatteverkets förslag till exitregel är snävare än vad som gäller enligt tioårsregeln. Således omfattar exitregeln endast värdestegring fram till utflyttningstillfället men inte vinst som därefter uppkommer fram till avyttringstillfället vilket är fallet med tioårsregeln. Vidare uppkommer inte exitskatt för en till Sverige inflyttad person förrän denne varit bosatt här mer än fem år jämfört med tioårsregeln som utlöser skattskyldighet efter utflyttning redan efter en dags bosättning i Sverige. Vidare medför exitregeln en lindring i förhållande till tioårsregeln genom det gränsbelopp på 100 000 kronor som föreslås.

Problem vid rekrytering av utländsk kompetens.

Kritiken har också varit hård pga att skatteverket inte gjort en konsekvensanalys av sitt förslag för näringslivets betingelser och de som berörs av skatten. I stort sett får nu dock dessa konsekvenser en mycket god belysning genom den analys och kritik som i remissförfarandet framkommit över förslaget. Detta är väl för övrigt just vad som är själva syftet med att skicka ut lagförslag på remiss!

Framför allt anses exitskatten medföra svåra konsekvenser för svenska företag att rekrytera kompetent personal från utlandet. Detta gäller särskilt s.k. startups, som ofta har begränsade resurser att betala marknadsmässiga (och högbeskattade) löner och som i stället lockar sina medarbetare med olika former av delägarskap i företaget ifråga. Om de värdepapper som representerar dessa delägarskap avyttras när vederbörande återvänder hem kommer dessa att drabbas av exitskatt , menar de aktuella remissinstanserna, vilket gör att de aktuella löntagarna kommer att avstå från att söka sig till Sverige. Ett sådant beslut av de aktuella personerna torde dock komma att bero på en rad olika faktorer beroende på omständigheterna i varje enskilt fall där frågan om beskattningen bara är en. Vad som därvid synes ha bortsetts ifrån i denna fråga är ju att en hemvändande utlänning efter tjänstgöring i Sverige redan idag enligt vår tioårsregel blir skattskyldig här i riket för vinster på de aktieoptioner eller dylikt han under en tioårsperiod efter hemflyttningen avyttrar. Detta i kontrast till vad som ovan redan påpekats beträffande exitskatten nämligen att denna inte utlöses över huvud taget om vederbörande bott i Sverige mindre än fem år när han flyttar hem. Om vederbörande flyttar hem efter mer än fem års bosättning i Sverige och flytten sker till ett EES-land medges anstånd med betalning av exitskatten ända tills dess aktierna/optionerna avyttras. Se vidare nedan om anstånd.

Vad gäller just startups kan vidare anmärkas att investeringsklimatet i Sverige för dessa i internationella jämförelser visat sig vara bland det bästa i världen. (Se The Atlantic Magazine den 28 september 2017 under rubriken ”Why does Sweden have so many startups?”) En omständighet som i hög grad ytterligare förbättrar detta klimat när det gäller just skatter är de mycket gynnsamma regler för s.k. kvalificerade personaloptioner som införts sedan årsskiftet. Slutligen bör iakttas att inflyttande utlänningar i vissa fall också kan erhålla expertskattestatus om de har ledande befattningar i bolaget eller anses vara nyckelpersoner i dess verksamhet, något som också ger avsevärda skattefördelar.

De aktuella remissinstansernas konsekvensanalys av exitskattens inverkan på våra företags möjligheter att dra till sig kompetent personal från utlandet synes i detta ljus vara alltför pessimistisk.

Exitskatt för personal inom exportföretagen

Den andra och mycket allvarliga konsekvens som en analys av exitskatten enligt flera remissinstanser anses dra med sig är att våra exportföretag skulle få väldiga problem när man skickar personal utomlands eftersom dessa anställda därvid kan komma att bli exitskatteskyldiga om de råkar äga aktier överstigande ett värde på 100 000 kronor.

I vad som var ett genmäle till en artikel i Dagens Industri där man framhöll dessa svårigheter, har jag tillbakavisat dessa farhågor. Detta på grund av att de personer som här avses regelmässigt har kvar sådan anknytning till och bibehåller centrum för sina levnadsförhållande i Sverige under utlandsvistelsen och därmed inte anses skattemässigt utflyttade i den mening som krävs för att exitskatteskyldighet skall uppkomma. I de sannolikt mycket sällsynta fall detta ändock skulle kunna inträffa medför det anståndsförfarande som är kopplat till exitskatten att denna regelmässigt undanröjs när den utsände återvänder till Sverige efter utfört uppdrag.

Näringslivets Skattesakkunnige Johan Fall har i sitt remissyttrande hänvisat till den aktuella artikeln i Dagens Industri men ignorerat mitt genmäle.

Det förtjänar också tilläggas att Konjunkturinstitutet i sin remiss över exitskatten uttalat att denna inte kommer att påverka vår bruttonationalprodukt eller exporten på grund av att exitskattereglerna just innebär goda möjligheter till anstånd.

Exitskatt vid benefika överlåtelser till personer bosatta utomlands.

Den allvarligaste kritiken mot exitskatten, i vilken nästan alla remissinstanser deltagit och till vilken jag också ansluter mig, riktas, som ovan understrukits, mot att exitskatt skall uttas vid benefika överlåtelser av exitskatteomfattad egendom till fysiska personer som bor utomlands. På denna punkt har remissinstanserna på ett mycket förtjänstfullt sätt analyserat och exemplifierat de mycket allvarliga konsekvenser som i dessa fall uppkommer i synnerhet vid generationsväxlingar i ägarledda företag. Främst inriktas kritiken mot det faktum att anstånd ej medges i dessa fall och att skatten därför omedelbart måste betalas trots att någon avyttring ej skett och att arvingen/gåvotagaren därmed saknar medel för betalningen av exitskatten. Svenskt Näringsliv har i en artikel i Dagens Industri tidigare gått så långt att man ansett att exitskatten i benefika situationer är konfiskatorisk (vilket väl i detta sammanhang får anses innebära ett ingrepp i äganderätten!)

I sin remiss över exitskatten påpekar likväl Näringslivets Skattedelegation att flera andra länder, Norge, Tyskland och Österrike, också har regler om exitskatt vid benefika överlåtelser men att man därvid medger anstånd med betalningen av skatten om tillgångarna efter viss tid är kvar i gåvomottagarens/arvingens ägo samt även att exitskattekravet därefter helt slopas. Den kända företagsprofilen Rune Andersson har vid en hearing i riksdagshuset för en tid sedan om Sveriges framtida skattesystem också framhållit att ett sådant anstånd och en sådan eftergift av skatten borde vara ett minimikrav vad gäller exitskatt i benefika situationer.

I den remiss jag skrivit har jag vidare anfört, vilket också uppmärksammats i remissyttrandet från Lunds Universitet, att exitskatten i dessa fall lätt kan kringgås genom att aktierna/egendomen ifråga överförs till en stiftelse eller trust i utlandet i vilken donatorns/arvlåtarens utlandsbosatta avkomlingar är förmånstagare eller till ett utländskt bolag som dessa äger.

Det finns också starka skäl, vilket påpekats av flera remissinstanser, för uppfattningen att en exitskatt vid benefika överlåtelser inte kan anses EU-konform och att redan av denna anledning förslaget i denna del inte bör genomföras.

Anstånd

Frågan om anstånd vid exitskatt har ovan berörts i olika sammanhang men har inte varit föremål för några djupare funderingar i remissomgången trots att detta utgör en mycket viktig komponent i exitskatteförslaget. Enligt förslaget medges i utflyttningssituationerna ett tidsmässigt obegränsat anstånd med betalning av exitskatten i de fall den skattskyldige flyttar till ett EES-land. Om utflyttning sker till ett annat land med vilket vi har träffat avtal om utbyte av skatteinformation medges också anstånd men högst i fem år. Vid utflyttning till övriga länder medges ej anstånd över huvud taget. Sverige har (fullständiga) skatteavtal med informationsutbytesklausuler med ett drygt åttiotal länder och därtill 49 separata avtal om skatteinformationsutbyte med andra länder. Antalet avtalslösa länder är således mycket litet och antalet människor som utvandrar till dem torde vara försumbart.

Skatteverkets förslag om anstånd skall inte uppfattas som ”huggna i sten”. Det finns således inget egentligt skäl varför man inte kan ge evigt anstånd vid utflyttning även till icke-EESländer. Det kan för övrigt vara bra att ha samma anståndslängd för alla länder vilket motverkar problem om den exitskatteskyldige byter land efter utflyttningen. För att belysa den flexibilitet som lagstiftaren har kan man alternativt tänka sig att ge ”EES-status” vad gäller anstånd bara till vissa särskilt utvalda länder. Förslagsvis Kina, Indien och USA. Då har man ju täckt in stora och viktiga delar av våra exportmarknader!

Som ovan nämnts beträffande anstånd i benefika fall kan man också tänka sig att låta exitskatten helt efterges även i utflyttningsfallen efter en viss tid om den egendom som har exitbeskattats fortfarande är kvar i den skattskyldiges ägo. En rimlig tidsgräns skulle kunna vara tio år vilket motsvarar den tidrymd under vilket Sveriges skatteanspråk görs gällande enligt den nuvarande tioårsregeln. I Nederländerna upphör exitskatt efter just tio år meddelar Näringslivets Skattedelegation.

Övriga frågor

Skatteverket föreslår att exitskatt endast skall utgå om den exitskatteomfattade egendomens värde överstiger ett gränsbelopp på 100 000 kr. I syfte att reducera antalet skattskyldiga bör man överväga att höja detta gränsbelopp. Förslagsvis till 500 000 kr som är det gränsbelopp som förekommer i Norges exitskattelagstiftning. Näringslivets Skattedelegation har också tagit fasta på detta belopp.

Man kan också överväga att endast exitbeskatta väsentliga innehav av aktier vilket ju avsevärt skulle ytterligare nedbringa antalet exitskatteskyldiga. I Nederländerna exempelvis uttas exitskatt endast på ”substantial holdings” för aktieägare som ensam eller med anhöriga äger 5% eller mer av ett bolag.

En fråga som vidare dykt upp i flera remisser avser de problem och kostnader som är förknippade med värdering av exitskatteomfattad egendom, särskilt onoterade aktier. Att en sådan värdering måste ske är en ofrånkomlig effekt av en exitskatt och förekommer i alla andra länders exitskattesystem, Samtidigt bör dock påpekas att aktieägare, fråga är då ofta om företagare i pensionsåldern som i samband med en utflyttning ofta står i begrepp att därvid avyttra sitt företag, so vie so anser sig behöva göra en värdering av detsamma. Det är för övrigt just denna kategori bolagsägare som drar stora fördelar av möjligheterna att kringgå tioårsregeln vid utflyttning.

Vad gäller kostnaden har skatteverket beräknat att en värdering av ett onoterat bolag i normalfallet uppgår till ca 25 000-30 000 kronor. Srf-konsulterna anser emellertid i sitt remissyttrande att kostnaden uppgår till dubbelt och till och med tre gånger så mycket. Vad som samtidigt dock bör hållas i minnet är att kostnaden för värderingen torde vara avdragsgill vid fastställandet av exitskatten. En ytterligare omständighet att beakta är att de kostnader som idag, för kringgående av tioårsregeln, läggs ned på anlitande av skatteexpertis både i Sverige och utlandet oftast med råge överstiger Srfs beräkning av en bolagsvärdering och att dessa kostnader således inbesparas vid en tillämpning av exitskatt. 

Avslutande kommentarer

Den tidvis mycket hårda ton som genomsyrar många remissyttranden samt samhällsdebatten i övrigt vad gäller exitskatteförslaget ger upphov till spekulationen att exitskatten kan blåsa upp till strid i den stundande valrörelsen. Oppositionspartierna har således meddelat att det efter ett eventuellt regeringsskifte inte kommer att bli tal om någon exitskatt. Och detta trots att, som ovan påpekats, dessa partier alltid ställt sig bakom tanken att förhindra den miljardrullning till utlandet som aktievinstutflyttningarna ger upphov till!

Eftersom det dock kan konstateras att det i breda samhällsskikt råder en stor frustration över alla avslöjanden om den skatteflykt och det skattefusk som sker på den internationella beskattningens område skulle å andra sidan regeringen - kan man tänka - genom att nu fullfölja framläggandet av en lagstiftning om exitskatt och visa konkret handlingskraft mot skatteflykt finna det välkommet att detta blir föremål för de röstberättigades intresse. Kringgåendet av tioårsregeln som för närvarande sker till förmån för en liten och välsituerad grupp medborgare som flyr/flyttar till utlandet utgör vidare ett tydligt exempel på hur de ekonomiska klyftorna i samhället vidgas. Något som sammanfaller med socialdemokratins verklighetsbeskrivning och dess uttalade ambition att höja skatterna för kapitalägarna.

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS

Stockholm den 11 mars 2018

Peter Sundgren

Åtgärder mot internationell skatteflykt

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS,

no 1/2018, 26.1.2018

Åtgärder mot internationell skatteflykt

Paradisläckan har avslöjat hur Leif Östling och en liten välsituerad grupp av innevånare i vårt land placerar sina tillgångar i lågskatteländer som Luxemburg och Malta utom räckhåll för svensk beskattning. Och det är inga småbelopp det handlar om! Indignationen i massmedia har varit stark och vänt sig mot de förmenta skatteflyktingarnas bristande moral och samhällssolidaritet. Ett starkt exempel på den hårdnande retoriken är uttalandet nyligen av EU-kommissionären för skatter, Pierre Moscovici, att både de som ägnar sig åt internationell skatteflykt och de som aktivt marknadsför den är ”vampyrer som skyr ljuset”! Leif Östling erkänner att hans handlande haft en egoistiskt grund men menar att han inte skall beläggas med dåligt samvete härför eftersom han agerat helt lagenligt.

Ja, det är just det som är problemet, skatteflykt är lagligt! Det som därför måste göras är att göra skatteflykten olaglig! Missnöjet skall således inte riktas mot de som handlar lagligt utan i stället att sätta press på regering och lagstiftare som inte gör något för att komma tillrätta med missförhållandena och sätta fokus på de åtgärder som kan vidtagas för att bekämpa skatteflykten.

I en artikel i Svenska Dagbladet den 25 november förordar professorn i finansrätt vid universitetet i Uppsala, Mattias Dahlberg, framför allt användningen av en kombination av politiska och diplomatiska påtryckningar i olika internationella organisationer samt bedrivandet av förhandlingar med andra stater om skatteavtal, utbyte av skatteinformation mellan skattemyndigheter m.m. för att få bukt med den internationella skatteflykten. Särskilt verksamt vore det enligt Dahlberg om USA och EU kunde göra gemensam sak i dessa frågor. Problemet med alla sådana åtgärder är dock den mycket långa tid som detta tar i anspråk och att många stater aktivt sätter käppar i hjulet för samarbete av detta slag. I EU har varje medlemsstat vetorätt när det gäller inkomstbeskattning. Särskilt kan nämnas Luxemburgs och Österrikes långvariga motstånd mot införandet av automatiskt uppgiftslämnande av banker om ränteinkomster inom EU. Vidare är det nog naivt att vänta sig att Donald Trump blir fanbärare för ett korståg mot skatteflykt.

I första hand bör man därför utveckla och ta vara på alla möjligheter som kan erbjudas i vår egen lagstiftning och annat administrativt regelverk över vilket vår riksdag har suverän makt för att bekämpa skatteflykt samt utveckla rutiner och procedurer som motverkar hemlighållande och ökar transparensen och insynen i internationella affärer och transaktioner för skattemyndigheterna. I vår globala miljö är vi alla överens om att ha öppna vägar för handel och tjänster men detta måste motsvaras av samma öppenhet och transparens för att detta sköts på ett riktigt och rättvist sätt.

Förslag till åtgärder mot skatteflykt och hemlighetsmakeri i intern rätt.

I det följande skall lämnas en hel katalog av idéer och förslag på vad man på hemmaplan – i många fall med ganska enkla medel – kan göra för att motverka skatteflykt över gränserna samt förbättra och mer effektivt ta tillvara svenska skatteanspråk. (Jag introducerade de flesta av dessa i en skrivelse till den svenska avdelningen av International Fiscal Association IFA för några år sedan med de visade sig vara ointresserade av frågan.)

Med hänsyn till avslöjandena i Paradisläckan om undangömda bolag i utlandet bör man i första hand se över den specifika svenska lagstiftning som redan finns för att beskatta utländska lågbeskattade bolag som ägs och kontrolleras från Sverige, Controlled Foreign Corporation legislation, (en lagstiftning som för övrigt eventuellt redan idag kan tillämpas på Leif Östling och andra maltabolagsägare.) Detta är en lagstiftning som inte begränsas av skatteavtal. F.n. inträder sådan beskattning vid ett innehav av 25% eller mer av det utländska bolaget och då bolagsskatten i lågskattelandet understiger den svenska skatt som skulle ha utgått på 55% av det utländska bolagets vinst dvs 12.1 %. Man kan således enkelt skärpa bestämmelserna om CFC i vart fall för fysiska personers utländska bolagsbildningar genom att sänka den förstnämnda och höja den sistnämnda procentsatsen. Sedan 7 - jag repeterar 7 - år, ligger för övrigt ett färdigt lagförslag om en effektivisering av vår CFC-lagstiftning på Magdalena Anderssons bord utan åtgärd!

En ytterligare åtgärd mot skatteflykt som just i dagarna aviserats av Skatteverket är införandet av en s.k. exitregel som förhindrar aktieägare att undfly det andra ledet i dubbelbeskattningen av bolagsvinst genom att aktieägaren flyttar utomlands med sina bolag. Även i dessa sammanhang innebär skatteplaneringen att man upprättar (holding)bolag ofta i just Malta och liknande skatteparadis. Denna skatteflykt har tillåtits fortgå under de senaste 15 – jag repeterar 15 - åren utan åtgärd. Skatteverkets prislapp på denna förlust för statskassan utgör ca 1 miljard om året! (Se särskild rapport härom i detta nummer av WITS.)

I denna webbtidning (no 1/2017) har jag vidare pekat på att det tagit finansdepartementet 8 - jag repeterar 8 - år, att vakna till medvetande om den dubbla skattefrihet som alla utflyttande pensionärer använder sig av i vårt skatteavtal med Portugal. Samtidigt har jag visat på hur man ”med ett pennstreck” kan ingripa mot denna skatteflykt. Det sägs att finansdepartementet tagit upp förhandlingar med Portugal om att ändra skatteavtalet vad gäller beskattningen av pensioner, en process som dock kommer att ta sisådär en tre fyra år.

Dessa brister i vår lagstiftning kan finnas anledning att hålla i minnet när man lyssnar till vår finansministers prat om att bekämpa den internationella skatteflykten!

Källbeskattning i Sverige av räntor och royalties som betalas till icke-avtalsländer bör övervägas (med särskilt kännbara skattesatser för betalningar till tax havens). Vad gäller möjligheten att skattefritt slussa räntebetalningar – den mest lättflyktiga av alla skattebaser - skattefritt genom Sverige gör vårt land till en ”lekstuga” för internationell skatteplanering. Vad gäller källskatt på royalties har förslag härom, med positivt bemötande från remissinstanserna, lagts fram vid två tillfällen. Åtgärd från lagstiftarens sida: noll.

Vidare föreslås i punktform följande interna åtgärder:

• slopande av avdragsrätt för kostnader som inte upptas till beskattning av mottagare (inom koncern) i annan stat
• införande av offentlig country-by-country reporting (som redan finns för banker)
• reglering, eventuellt CFC-beskattning som i Norge, av beskattningen av utländska truster och stiftelser med förmånstagare i Sverige

• slopande av avdragsrätt för räntor för fysiska personer med dubbel bosättning enligt avtal,
• slopande av RUT- och ROT-avdrag för verksamhet och arbete på fastigheter i EU. För utländska EU-medborgare tillåts i stället sådana avdrag för verksamhet bedriven i Sverige och för arbeten på svenska fastigheter

• införande av skyldighet (vid vite?) att fortlöpande, (och, såsom gällde under den tid vi hade förmögenhetsbeskattning), lämna uppgifter om tillgångar i utlandet samt att lämna kopia av utländska deklarationshandlingar

• det nyligen framlagda förslaget om begränsningar av möjligheten att göra självrättelse kompletteras med en höjning av själva skattetillägget för undanhållande av just utländska tillgångar och förlängning av preskriptionstiden för dem som gömmer dessa utomlands. Vidare bör beslut om självrättelse rivas upp om det senare visar sig att vederbörande inte deklarerat alla sina undangömda tillgångar. OECD har publicerat en rapport 2015, Offshore Voluntary Disclosure, Comparativ Analysis, Guidance and Policy Advice som visar att Sverige är den medlemsstat som har den mildaste lagstiftningen för självrättelser och proportionellt sett inbringar minst skatteintäkter från självrättelser
• ersättande av reglerna om väsentlig anknytning vid utflyttning enligt de förslag som lämnats av juris doktor Katia Cejie i hennes bok ”Den utsträckta hemvistprincipen, Regler om väsentlig anknytning”,
• en god idé kunde också vara att låta vår allmänna skatteflyktsklusul eller skattepraxis harmonieras med den av EU-domstolens vid flera tillfällen tillkännagivna synpunkten att etableringsfriheten kan inskränkas då bolag eller bolagskonstruktioner inom gemenskapen skett som är ”konstlade” och utan någon affärsmässig eller ekonomisk substans samt uppenbart kan anses ha ägt rum endast i syfte att på ett otillbörligt sätt undvika att bli föremål för en medlemsstats nationella skatteanspråk

Även vad gäller tillämpning av skatteavtal kan en hel del göras internt för att motverka skatteflykt och effektivisera tillämpningen av avtalen:

• skyldighet för inkomsttagaren generellt att begära och motivera tillämpning av skatteavtal (på sätt gällde våra tidigare tillämpliga skatteavtal beträffande arv och gåva) t.ex. att visa att man som inkomsttagare ”har rätt till inkomsten” (beneficial owner) enligt skatteavtal och att visa att remittering av och beskattning av inkomst i mottagarlandet skett i förekommande fall
• slopande av den s,k. ”gyllene regeln” som innebär att avtal skall tillämpas endast när de inskränker den skattskyldighet som gäller enligt intern rätt,
• återinförande av lagen om tillämpning av skatteavtal samt en uppdatering av vårt svenska inofficiella skatteavtal

Förslag till ändringar i skatteavtal

Ytterligare (successiva) förbättringar bör vid förhandlingar om skatteavtal tas in i dessa för att förhindra skatteflykt. Exempelvis införande av subject-to-taxregler (både när Sverige är hemviststat eller källstat), ökad användning av limitation-of-benefitsregler mot treaty-shopping, omvänd credit i vissa fall (särskilt gällande kapitalvinstbeskattning), införande av most-favoured-nationklausuler i våra avtal, överenskommelser om indrivning av skatt i andra länder, uttrycklig möjlighet att säga upp enskilda artiklar i skatteavtal.

Mattias Dahlberg och skattefakulteten i Uppsala kan säkert komma med ytterligare förslag till ovan nämnda axplock.

Det är val till riksdagen om mindre än ett år och därför särskilt opportunt att just nu föreslå åtgärder för att motverka skatteflykt. Det skulle nog de flesta väljare tycka vore en bra ide' i vart fall dom som inte har bolag i Luxemburg och på Malta!

Peter Sundgren
(0704917670)