tisdag 3 juli 2018

Begreppet "ekonomisk arbetsgivare" ger Sverige 50 000 nya skattebetalare.

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS,  no 5/(juli) 2018


För andra gången på kort tid har vår ’internationella skattelagstiftare’ varit i farten.

För en tid sedan gällde det förslaget om exitskatt (se min blogg www.petersundgren.blogspot.se) som handlar om att stoppa den miljardrullning i aktievinster som undanhålls från beskattning av företagare som flyttar utomlands. Och nu senast har det kommit ett förslag som remitterats till lagrådet angående införandet av begreppet ”ekonomisk arbetsgivare”. Kortfattat innebär detta sistnämnda förslag att utlänningar som stationeras av sina utländska arbetsgivare för att arbeta i Sverige under en kortare tid - högst 183 dagar- kommer att beskattas här redan från sin första arbetsdag (med 25 procent skatt enligt lagen om statlig inkomstskatt för utomlands bosatta, SINK) om arbetet utförs för en verksamhet i Sverige och detta även om vederbörandes lön utbetalas av den utländska arbetsgivaren. Enligt nu gällande rätt är inkomst av sådant korttidsarbete i Sverige helt befriad från svensk beskattning om den utländska arbetsgivaren saknar s.k. fast driftställe i Sverige. Den största kategorin arbetstagare som kommer att drabbas av den nya beskattningen är utländska byggnadsarbetare som tillfälligt jobbar i Sverige och ofta är anställda av utländska bemanningsföretag. I ett tv-inslag nyligen har också redovisats hur alla thailändska bärplockare som sommartid tar sig ända hit för att försörja sig får sina ekonomiska förutsättningar härför helt förändrade.

Här skall inte särskilt diskuteras denna nya lagstiftning utan endast kortfattat redovisas vissa likheter och (ironiska) skillnader som föreligger vad gäller själva lagstiftningsarbetet avseende de nämnda lagstiftningsförslagen.

Gemensamt för de båda förslagen är att de framtagits genom utredningar utförda av Skatteverket. Med hänsyn till att båda lagstiftningarna är av en synnerligen detaljerad och lagteknisk komplicerad natur och medför införandet av en lång rad kontrollregler och tillämpningsföreskrifter m.m. får det anses vara klokt att Skatteverket har verkställt det grundläggande utredningsarbetet. Men reaktionen häremot från remissinstansernas sida har varit helt olika. När det gäller utredningen om ekonomisk arbetsgivare har ingen kritik framförts om att Skatteverket gjort utredningen i fråga. Men när det gäller exitskatten har det kommit omfattande och högljudda protester häremot. Detta, menar man, på grund av att det ansetts olämpligt att en lagstiftning som tagits fram av Skatteverket också skall tillämpas av samma myndighet. 

Men detta är ju något som i samma utsträckning gäller frågorna om ekonomisk arbetsgivare! Och i slutändan är det ju alltid våra fristående skattedomstolar som avgör. Även i övrigt har reaktionen från remissinstanserna mot att nu beskatta utländska gästarbetare varit mycket återhållsam medan reaktionen mot exitskatten varit synnerligen stark. I det senare fallet har man t.o.m. låtit upprätta en särskild webbsida, www.stoppaexitskatten.se, med färdigskrivna mallar för företagare landet runt som uppmanats att skicka in privata remisskrivelser över lagförslaget till finansdepartementet. Det är alltså fråga om mallar som i förväg uttrycker den kritik som bör framföras över förslaget. Sammanlagt har över 80 remisser inlämnats.

En ytterligare skillnad mellan de båda förslagen är att arbetet med införandet av en beskattning av tillfälligt verksamma utlänningar i vårt land är en helt ny ide’ som till synes spontant har initierats av Skatteverket utan att det funnits några initiativ härom från politiskt håll medan å andra sidan exitskatten endast utgör en särskild skatteteknisk metod för att tillvarata det beskattningsanspråk som gäller aktievinster som uppkommer för aktieägare som flyttar utomlands som gällt allt sedan mitten av 1980-talet men som genom uppfinningsrika juridiska konstruktioner ständigt kunnat kringgås. 

Enligt Skatteverkets rapport har den nuvarande regimen, den s.k. tioårsregeln som skall tillvarata detta skatteanspråk inte inbringat en enda krona i skatt! Riksrevisionen har vid två tillfällen sedan 2010, dvs för redan åtta år sedan, kritiserat både den tidigare allians- och den nuvarande rödgröna regeringen för att de inte stoppat den miljardrullning i skatteflykt som utlandsflyttande kapitalägare ägnat sig åt. Skatteverkets förslag om införandet av en exitskatteskuld vid utflyttningstillfället är därför i den meningen inget annat än ett (senkommet) initiativ om hur detta beskattningsanspråk skall tillvaratas och som svarar upp mot Riksrevisionens uppmaningar och även de upprepade försäkringar som finansdepartementet under åratal givit om att en lagstiftning mot aktievinstutflyttningarna skall införas. Exitskatten är med andra ord inte något som introducerar ett nytt beskattningsanspråk för aktieägare som flyttar utomlands och därefter säljer sina företag. Likväl kräver flera remissinstanser att en exitskatt inte kan införas utan att dessförinnan noggrannt ha utretts av en särskild parlamentarisk utredning med bistånd av alla slags experter på området.

En ytterligare skillnad mellan de båda lagstiftningsförslagen är att det som handlar om ekonomisk arbetsgivare årligen berör inte mindre än ca 50 000 utländska arbetstagare och deras utländska arbetsgivare vilket drar med sig ett gigantiskt utbildnings- och informationsbehov av både myndigheter och utländska arbetsgivare m.m. samt stora resurser för tillämpning av lagstiftningen. Skatten väntas dra in ca 600 miljoner kronor årligen men föranleder kostnader för både skattemyndigheter, skattedomstolar och kronofogdar med uppåt 100 miljoner kronor om året samt Initiala kostnader på ca 80 miljoner.  Regelmässigt kommer arbetstagarna dessutom att drabbas av (löpande) källskatteavdrag både i Sverige och hemlandet vilket medför att dessa anställda kan få vänta länge med att få ut sina löner och drar med sig tidskrävande åtgärder för att rätta till.

Exitskatten däremot berör endast mellan ett till två tusen svenska bolagsägare som flyttar utomlands och medför mycket begränsade administrativa rutiner. Samtidigt beräknas exitskatten dra in inte mindre än 1 miljard kronor om året dvs nästan dubbelt så mycket som beskattningen av alla utländska arbetstagare.

Den främsta skillnaden mellan de båda lagstiftningsförslagen är dock naturligtvis att det som gäller utländska gästarbetare faktiskt kommer att genomföras (med verkan fr o m 2019) men att förslaget om exitskatt har skrotats. Den främsta anledningen till denna skillnad torde vara att den förstnämnda arbetstagargruppen är svagt representerad på den svenska arbetsmarknaden (och saknar rösträtt) medan å andra sidan de svenska kapitalägarna har kunnat mobilisera mycket starka lobbygrupper och talesmän för att bevaka sina intressen i remissarbetet. Detta arbete har dessutom karakteriserats av en i många fall vulgär retorik om att exitskatten reser en ”Berlinmur runt svenska entreprenörer” (Tobias Wikström i Dagens Industri) och utgör en ”konfiskatorisk skatt ” (Carola Lemne och Johan Fall, Svenskt Näringsliv). Och detta beträffande en typ av skattelagstiftning  som redan finns i tiotalet demokratiska konkurrentländer (även inom EU)! Och den sakliga kritiken mot exitskatten hos remissinstanserna kännetecknas vidare av vad som i många fall kan kallas för alternativa fakta.Se vidare min blogg. Det bör vidare understrykas att den skatteregim som gäller enligt 10-årsregeln beträffande beskattning av aktievinstutflyttningar infördes redan 1984 under Kjell Olof Feldt och utvidgades 2008 av Anders Borg och aldrig har ifrågasatts av några politiska partier eller andra opinionsbildare. 

Slutresultatet är således att ca 50 000 utlänningar, som sannolikt med avsevärda personliga uppoffringar söker sig till Sverige för tjäna sitt uppehälle och bidraga till vår välfärd, kommer att få betala skatt i vårt land medan en liten grupp svenska kapitalägare genom smarta och konstlade skatteflyktsförfaranden med stöd av underprisförsäljningar till utländska brevlådebolag i lågskatteländer och med utnyttjande av avtal för undvikande av dubbelbeskattning (!) och EU-regler vars syfte är att främja internationell handel och gränsöverskridande investeringar kan fortsatt lura den svenska statskassan på miljardbelopp! Detta skattebortfall som av Skatteverket beräknats uppgå till ca 1miljard kronor per år  sedan 1984 skulle således sammanlagt utgöra mellan 30 och 40 miljarder. Något som får de 1,3 miljarder som Skatteverket nu kan kräva in efter sitt slutgiltigt framgångsrika processande angående beskattningen av carried interest att framstå som småpotatis.

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS.
Stockholm juli 2018
Peter Sundgren


tisdag 8 maj 2018

Exitskatten och framtiden.


WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS, no 4/ maj 2018


Exitskatten och framtiden

Såsom framgått av en artikel i DI debatt den 25 mars har Magdalena Andersson stoppat genomförandet av det förslag till utflyttnings-/exitskatt som framlades av Skatteverket i slutet av november förra året.

Det var enligt finansministern framför allt två skäl som låg till grund för att inte gå vidare med förslaget. Dels hade det under remissomgången framkommit synpunkter ”som visar på reella problem med genomförandet av generationsskiften utan att sälja delar av företaget vilket äventyrade familjeföretagens fortlevnad dels att förslaget försvårar för företagens utsändande av personal i samband med att dessa expanderar utomlands. Detta innebär att problemen med tioårsregeln kvarstår liksom det hot som detta utgör mot legitimiteten i det svenska skattesystemet.... Jag ser nu fram emot - och förutsätter - en konstruktiv dialog med företrädare för det svenska näringslivet om hur en reform av tioårsregeln bäst bör utformas för att säkerställa såväl finansieringen av gemensamma nyttor som konkurrenskraftiga och likformiga skatteregler.”

Som ett svar på finansministerns debattinlägg har Staffan Bohman, Näringslivets Skattedelegation, och Johan Fall, chef för Svenskt Näringslivs skatteavdelning, den 4 april i DI välkomnat finansministerns åtgärd att stoppa exitskatten. ”I grunden”, skriver Bohman/Fall, ”handlar exitskattefrågan om människors rörlighet i en globaliserad värld. Genom att utforma de fundamentala skattevillkoren så att det blir attraktivt att göra entrè i Sverige och att stanna här kan vi stå oss väl i konkurrensen med andra länder.” Man förklarar sig vidare givetvis beredda att bidra till en konstruktiv dialog kring beskattningen enligt tioårsregeln.

Av finansministerns och Bohmans/Falls uttalanden framgår att det alltså är tre problem som främst måste beaktas vid utformandet av ett regelverk om beskattning av kapitalägare som flyttat utomlands.

För det första, att en sådan lagstiftning inte äventyrar familjeföretagens generationsskiftesproblem genom att exitskatt uttas när egendom överförs benefikt genom arv/gåva/bodelning m.m. till en fysisk person som är bosatt utomlands. På denna punkt har kritiken mot Skatteverkets förslag varit särskilt stark.

För det andra, att en utflyttning av en ägare av exitskatteomfattad egendom inte föranleder problem för svenska företag som skickar ut anställda till utlandet för att expandera företagets verksamhet och marknader utomlands.

För det tredje, att, som Bohman/Fall särskilt understryker, utforma de fundamentala skattevillkoren så att det blir attraktivt att ”göra entrè” i Sverige varmed åsyftas att göra det gynnsamt för utländska och särskilt kompetenta och entreprenöriella personer att investera och/eller bedriva verksamhet i vårt land. (Eftersom fråga är om en beskattning som tar sikte på personer som flyttar ut ur Sverige efter att ha arbetat här skulle man också eller alternativt kunna tala om en beskattning som gör det skattemässigt fördelaktigt för dessa att göra sorti från Sverige.)

I det följande skall presenteras ett förslag till utflyttningsskatt som tillgodoser de just nämnda kriterierna. Förslaget knyter an till den gällande 10-årsregelns principiella beskattningsanspråk men medför avsevärda lättnader i och förenklingar av beskattningen för utflyttande företagare jämfört med gällande rätt och Skatteverkets förslag.


Benefika överlåtelser till fysiska personer i utlandet.

Alla funderingar om att införa exitskatt vid benefika överåtelser av egendom till personer i utlandet bör, som ovan antytts, överges. Särskilt övertygande är de synpunkter som flera remissinstanser framfört om att en sådan beskattning inte står i överensstämmelse med EUs principer om fria kapitalrörelser.

Utflyttningsbeskattning bör således endast komma ifråga beträffande faktiskt utflyttande aktieägare precis som är fallet beträffande den gällande 10-årsregeln.

(Skatteverkets förslag kastar ljus på hur avskaffandet av arvs- och gåvoskatten gjort det möjligt att genom benefika transaktioner överföra värdestegring på i princip all slags lös egendom till alla slags personer i alla slags utländska jurisdiktioner skattefritt.)


Egendom som bör omfattas av exitskatt.

Skatteverkets förslag innebar huvudsakligen att aktier och delägarrätter m.m. som en utflyttande aktieägare äger skulle omfattas av exitskatt om den vinst som en avyttring därav ger upphov till överstiger 100 000 kronor. Man uppskattade därvid att exitskatten skulle komma att omfatta ca 1000 - 2000 utflyttande personer.

I syfte att, som det kan bedömas, starkt reducera antalet skattskyldiga bör dock övervägas att beskatta endast aktier i bolag som på ett eller annat sätt kontrolleras av en utflyttande aktieägare. Detta är bl.a. fallet i den nederländska exitskattelagen där endast s.k. ”substantial holdings” skall beläggas med exitskatt. Med sådana holdings avses innehav av minst fem procent av ett företags aktier. En sådan begränsning av exitskatten föreslås också i remissen från Lunds universitet som anser att ”med tanke på det syfte som angetts för utflyttningsbeskattning bör de tillgångar som ska träffas av utflyttningsbeskattning bestämmas med hänsyn till att uppkomna värden ska kunna hänföras till underliggande verksamhet som den skattskyldige har kunnat påverka och som har upparbetats i Sverige.”
Av Skatteverkets förslag, se tabell 6.4. om offentligfinansiella effekter, har framgått att av den miljard kronor som förslaget årligen väntas inbringa är ca 75 procent hänförligt till försäljningar av andelar i fåmansföretag. Och det är för övrigt just denna kategori företagsägare som, med utnyttjande av underprisöverlåtelser, etableringar av brevlådebolag i lågskatteländer m.m. , kringgår 10-årsregeln när de flyttar utomlands.

Slutligen, och detta också i överensstämmelse med gällande rätt, bör utländska aktier som innehafts av någon som inflyttat till Sverige inte omfattas av exitskatt när denne flyttar ut. Alternativt, och i överensstämmelse med principen om Sveriges beskattningsrätt till värdestegring som sker under den tid aktieägaren är bosatt i Sverige, bör ingångsvärdet för utländska aktier tas upp till det värde de hade vid inflyttningen till Sverige.

En ytterligare fråga som föranlett kritik från remissinstansernas sida är de svårigheter som uppkommer vid fastställande av marknadsvärdet av just onoterade aktier vid beräkningen av exitskatten. Härvid bör dock följande observeras: Om avyttringen av aktierna, vilket ofta torde vara fallet, skett strax efter utflyttningen (och att därmed ingen nämnvärd ytterligare värdestegring skett av aktierna) samt försäljningspriset därvid överstiger det marknadsvärde som uppskattats vid utflyttningen för beräkningen av exitskatten kan ju detta sistnämnda uppskattade värde inte anses vara för högt! Och vidare, om å andra sidan värdet av en tillgång som gett upphov till en utflyttningsskatt har sjunkit efter utflyttningen, ska värdenedgången, i överensstämmelse med EU-rätten (och Skatteverkets förslag), beaktas när exitskatten förfaller till betalning. En övervärdering av egendomens marknadsvärde som sker vid utflyttningstillfället ’återställs’ med andra ord vid betalningen av exitskatten. Beaktas bör också det faktum att någon ränta ej tas ut på den exitskatteskuld som fastställs vid utflyttningen.


Skattskyldighet endast under tio år.

Det väsentligaste inslaget i den exitskatt som här föreslås är att skattskyldigheten - också detta överensstämmelse med gällande rätt - endast skall gälla i tio år. Om man således har kvar egendomen tio år efter utflyttningen upphör exitskattskyldigheten.

Vidare, vilket också är ett grundläggande moment i förslaget, medges anstånd under tio år efter utflyttningen eller till dess aktierna säljs. Detta skall - återigen i syfte att åstadkomma överensstämmelse med vad som nu gäller enligt 10-årsregeln - gälla utflyttning till alla länder. Någon distinktion i detta avseende som Skatteverket föreslagit, mellan EES-stater, länder med vilka vi har avtal om informationsutbyte och stater med vilka vi saknar sådana avtal bör således inte förekomma. En sådan regel eliminerar de problem som uppstår om den skattskyldige skulle flytta mellan länder med olika anståndsperioder.

På detta sätt kommer en sådan exitskatteregel att i praktiken fungera precis som 10-årsregeln. Genom anståndet uppskjuts betalningen av exitskatteskulden till dess aktierna ifråga avyttras om detta sker inom tio år efter utflyttningen. Skatteförmågeprincipen upprätthålls därmed. Som framgår redan av Skatteverkets förslag förfaller naturligtvis skattskyldigheten för exitskatt om aktieägaren återflyttar till Sverige under anståndstiden.

Att notera är att en exitskatt ofta blir lägre än den som följer av 10-årsregeln eftersom exitskatt endast omfattar den värdestegring som skett av egendomen ifråga fram till utflyttningstidpunkten men inte den värdestegring som därefter sker fram till avyttringen av egendomen. Om således vinsten vid beräkningen av exitskatten vid utflyttningen beräknas till exempelvis en miljon kronor och skatten är 30 procent men vinsten därefter vid avyttringstillfället stigit till det dubbla, dvs 2 miljoner någon gång under den följande tioårsperioden, blir den effektiva exitskatten bara hälften dvs 15 procent. (Detta kan ha stor betydelse när det gäller avräkning för exitskatt, se vidare nedan).

Denna samordning av exitskatt och det anstånd som föreslås medför att EU-rättens frihetsprinciper och luxemburgdomstolens rättspraxis om exitskatter inte utmanas.


Svenska företags utsändning av personal till utlandet.

Såsom naturligtvis omedelbart kan konstateras skulle, tack vare återigen att skattskyldigheten och anståndet samordnas, en exitskatt av angiven modell aldrig att medföra några verkliga beskattningseffekter för företagare eller aktieägande anställda i svenska företag som flyttar eller skickas utomlands för sin arbetsgivares räkning. För övrigt torde det vara ganska sällan som personer som under en ofta förutbestämd och begränsad tid sänds ut för svenska företag kommer att bli exitskatteskyldiga över huvud taget eftersom de regelmässigt behåller sin skattemässiga bosättning och hemvist i Sverige under utsändningstiden.


Svenska företags kompetensförsörjning av personal från utlandet.

Det tredje kriterium som måste iakttas beträffande en exitskatt är att den, som framhålls av Bohman/Fall, utformas så att den inte avskräcker utländska entreprenörer att göra entrè i Sverige. Man måste med andra ord verka för att trygga kompetensförsörjningen från utlandet för svenska företag främst, som det framhållits från flera remissinstanser, för innovativa s.k. start-upföretag och liknande som kan ha svårt att betala konkurrenskraftiga löpande löneersättningar och arbetsgivareavgifer för denna kategori anställda och som i stället lockar dessa med olika slags delägarrätter i företaget. De problem som exitskatten anses medföra för denna kategori skattskyldiga har tilldragit sig ett väldigt intresse från remissinstansernas sida.
I Stockholms Handelskammares remiss sägs sålunda att exitskatten kommer att försvaga svenska företags möjligheter att tillhandahålla delägarrätter som ersättning till sina medarbetare ”eftersom de globala talangerna inte är dumma - de inser att exitskatten gör det mindre lönsamt att bli delägare i en svensk startup eftersom man straffskattas den dagen man vill flytta från Sverige”.

En utförlig diskussion om exitskattens förment skadliga effekt i dessa avseenden förs i den remiss som avgivits av Swedish Private Equity and Venture Capital Association, SVCA. Eller rättare sagt i det som framhålls i den 11-sidiga bilaga till remissyttrandet som för SVCAs räkning upprättats av Copenhagen Economics under rubriken ”The effects of introducing an exit tax in Sweden”. Däri sägs:

The proposed exit tax might have some unintended adverse effects that are not accounted for in the impact assessment by Skatteverket. High Net-Worth Individuals (hereinafter HNWIs) are globally mobile and will most likely react to the exit tax:
  • The mere discussions of an exit tax could imply that Swedish residents may accelerate plans to emigrate.
  • Furthermore, highly productive foreigners considering moving to Sweden and Swedes living abroad, but considering returning to Sweden, might be discouraged.
  • In general, the exit tax will increase the effecctive tax level for foreigners planning to live in Sweden for an extended period. For foreigners planning to stay in Sweden for a limited period, the exit tax might shorten their stay, as the rule may create significant kinks in the tax schedule of such individuals, i.e. serve as an incentive to emigrate just before the exit tax becomes effective.”

Till stöd för sina synpunkter hänvisar Copenhagen Economics särskilt till den erfarenhet som kan dras av den danska lagstiftningen om de förmånliga men tidsbegränsade regler som följer av den löpande inkomstbeskattningen av utländska forskare och nyckelpersoner som arbetar i Danmark, nämligen att knappast någon av dessa högavlönade immigranter stannar kvar i landet efter det att dessa skatteförmåner upphör.
Tyvärr innehåller dock rapporten ingenting om i vilken omfattning den danska exitskatten har haft för betydelse för dessa HNWIs benägenhet att arbeta i Danmark. Med all respekt får invändas att betydelsen av en löpande inkomstskatts inverkan på den skattskyldiges benägenhet att ta anställning inte omedelbart kan jämföras med den inverkan en kapitalskatt har på samma skattskyldiga efter det att denne avslutat sin anställning och återvänt hem. En väsentlig skillnad är ju att vederbörande inte vet eller kan vara säker på vid anställningstillfället om någon vinst över huvud taget kommer att uppkomma på delägarrätter han förvärvar den dag han återvänder till sitt hemland. Det finns också många andra icke-skatterelaterade faktorer som påverkar en människas beslut att ta anställning i ett annat land.

Vad som dock är mest anmärkningsvärt vad avser såväl Stockholms Handelskammares remiss och Copenhagen Economics’ rapport är vad som saknas däri. Således sägs inte ett ord om att en HNWI som efter avslutad tjänstgöring/bosättning i Sverige flyttar hem redan enligt nu gällande rätt, dvs enligt 10-årsregeln, förblir skattskyldig i Sverige för vinster på avyttringar av aktier efter ut-/återflyttning! Redan idag måste med andra ord en hemvändande HNWI ta med i beräkningen att han vid en avyttring av sina aktier/delägarrätter blir beskattad i Sverige om avyttring sker inom tio år efter (åter)utflyttningen. Enligt vissa skatteavtal har Sverige dock nödgats sänka skattskyldighetstiden med några år.

Det andra mycket viktiga förhållandet som både Stockholms Handelskammare och Copenhagen Economics också glömt bort/ignorerat är att kapitalvinsten ifråga, och detta till skillnad från den lön vederbörande löpande erhållit under anställningstiden i Sverige, regelmässigt blir föremål för beskattning även i det land till vilket denne ut- eller återflyttar. Dubbelbeskattning alltså. Den dubbla skatt som därvid uppkommer elimineras dock genom att (det nya) bosättningslandet enligt sin interna rätt eller skatteavtal med Sverige ger avräkning för exitskatt på samma sätt som idag gäller för den som efter utflyttning påförs skatt i Sverige enligt 10-årsregeln. Om skatten i bosättningslandet är högre än den svenska skatten - ett näraliggande exempel är för övrigt just Danmark som har en progressiv skatt på upp till 42% skatt på aktievinster - utgör den svenska skatten ingen merkostnad. Om skatten i Sverige är högre blir den extra skattebördan skillnaden mellan skatten i hemlandet och den svenska skatten (ordinary credit). Det är således funktionen av den dubbla beskattningen och avräkningsförfarandet som avgör exitskattens slutliga effekt. Beskrivningen av exitskatten som en ”straffskatt”, utan att redovisa den dubbla beskattningen av vinsten och hur den dubbla skatten elimineras enligt vad ovan just redovisats, är undermålig och allvarligt vilseledande. Man får hoppas att de (utländska) ”globala talanger” som Stockholms Handelskammare talar om inte heller är dummare än att de inser detta!

Dessutom uppkommer enligt Skatteverkets förslag exitskatt över huvud taget inte om den utländske expertens anställning och bosättning i Sverige varar kortare tid än fem år. Enligt 10-årsregeln uppkommer skattskyldighet efter utflyttning redan efter en dags bosättning i Sverige. Det finns naturligtvis inget som hindrar att lagstiftaren, om man ytterligare vill förbättra förhållandena för inflyttande utlänningar, förlänger den angivna femårsperioden under vilken man kan arbeta i Sverige utan att bli skattskyldig till exitskatt. Vidare uttas inte exitskatt om vinsten på den exitskatteomfattade egendomen understiger 100 000 kr medan skatt enligt 10-årsregeln saknar sådant gränsbelopp. Även i detta avseende är det naturligtvis fullt möjligt att begränsa exitskattens räckvidd genom att höja detta gränsbelopp. I Norge är gränsbeloppet 500 000 norska kronor. Föreningen Svenskar i Världen föreslår att gränsbeloppet bör vara 1 miljon kronor.

De, som det framstår, alarmerande synpunkter som utmålat exitskatten som en ny skatt som plötsligt kan komma att avskräcka utländsk kompetens från att söka sin lycka på den svenska arbetsmarknaden saknar fog. Om något medför exitskatten, som ovan förklarats, en icke obetydlig uppmjukning av 10-årsregelns beskattningseffekter när en aktieägare flyttar till utlandet.

Frågan om exitskattens kompetensförsörjningshämmande effekt är något som framhållits inte bara av Stockholm Handelskammare och Copenhagen Economics utan även av en lång rad andra (tunga) remissinstanser bland vilka kan särskilt nämnas Uppsala Universitet, Näringslivets Skattedelegation/Svenskt Näringsliv, Företagarna och SRF-konsulterna. Men inte heller i någon av deras yttranden har beaktats effekterna av den redan gällande 10-årsregeln eller tagits hänsyn till den dubbla beskattningssituation som uppkommer när aktierna avyttras efter utflyttningen och den avräkning som därvid medges.

Slutligen bör framhållas att exitskatt införts av ett tiotal av våra främsta (konkurrent)länder och att detta veterligen inte negativt påverkat dessa länders förutsättningar att locka till sig utländsk expertis.


Avslutning.

Liksom många andra länder upprätthåller Sverige ett beskattningsanspråk på värdestegring av aktier som ägt rum under den tid aktieägaren varit bosatt i vårt land och detta även under en rimlig tid efter det att aktieägaren lämnat landet. Vår lagstiftning härom infördes redan 1984 av en socialdemokratisk regering under Kjell Olof Feldt och denna kom att skärpas och utvidgas (till att avse även utländska aktier) 2008 när Anders Borg var finansminister. Ingen opinionsbildare och inget politiskt parti, vare sig de suttit i regeringen eller inte, har någonsin ifrågasatt detta beskattningsanspråk. Den nuvarande metoden, en utsträckt skattskyldighet enligt 10-årsregeln, har emellertid visat sig helt verkningslös och ineffektiv för att tillvara detta beskattningsanspråk. I många andra länder som brottats med samma problem har metoden med utflyttningsbeskattning med anstånd visat sig vara mycket bättre.

Den modifierade modell för utflyttningsbeskattning som här presenterats får, tack vare att skattskyldigheten begränsas till tio år och att anstånd medges fullt ut under motsvarande tid, exakt samma beskattningseffekter som de som uppkommer enligt den princip om utsträckt beskattning som gällt i 35 års tid. Den effektiva beskattningen sker först vid avyttringen av egendomen och avräkning medges enligt vanliga regler.

Vidare undviks härigenom även de problem som ansetts kunna uppkomma då svenska företag skickar folk utomlands.

Den beskrivning som getts i remissyttrandena om exitskattens försvårande effekt för försörjningen för svenska företag av utländsk kompetens stämmer inte med verkligheten.

Genom att begränsa skattskyldigheten till att gälla endast aktier fåmansföretag och onoterade företag kommer den administrativa hanteringen av exitskatten att väsentligen underlättas.

Exitskatten motverkar vad som ofta är en osund skatteplanering och skapar rättvisa förhållanden mellan aktieägare som säljer sina företag. Den leder till en avsevärd förstärkning av statskassan och bidrar till att minska de ekonomiska klyftorna i samhället.

Stockholm maj 2018
Peter Sundgren
WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS.
0704917670







lördag 24 mars 2018

Pomperipossa och exitskatten (WITS no 3/2018)



Nu skall jag berätta en saga. Den handlar om en människa, Pomperipossa kan vi kalla henne, för det brukar ju folk heta i sagorna. Hon bodde i ett land som vi kan kalla Monismanien, nånting måste vi ju kalla det.

Pomperipossa hade ett bolag i Monismanien som gav ut dom böcker som Pomperipossa skrev. Bolaget var värt 100 001 kronor.

En dag hittade Pomperipossa en charterresa som gick till Kurrekurreduttön. Och vad hände där? Jo, hon träffade Pippi Långstrumps pappa sjökaptenen och söderhavskungen Efraim Långsrump. Och sen, hör och häpna, han och Pomperipossa blev så kära i varandra att dom bestämde sig för att gifta sig med varann!

Men så, när Pomperipossa slutligen skulle flytta från Monismanien för att bo på Kurrekurreduttön med Efraim, fick hon reda på att finansministern i Monismanien, Magdalena Andersson, hade infört en skatt som hette exitskatt när man flyttade utomlands. Detta betydde att Pomperipossa måste betala nästan 60 000 kronor i exitskatt! Och så mycket pengar hade inte Pomperipossa på banken för att betala skatten med.

Men då kom Pomperipossa på något fiffigt. Hon gav bort bolaget till Efraim och sen flyttade hon till Söderhavet. För då visade det sig behövde hon inte betala någon exitskatt! Och hon behövde inte heller betala någon gåvoskatt för den hade man tagit bort i Monismanien sedan några år tillbaka.

Efter en tid sålde Efraim bolaget  och han behövde heller inte betala någon skatt för Kurrekurreduttön är ett skatteparadis och där finns det inga skatter alls!

Och därefter levde Efraim och Pomperipossa lyckliga i alla sina dagar!

Stockholm den 24 mars 2018
Peter Sundgren
0704917670



söndag 11 mars 2018

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS no 2/2018 Ang remissutfallet över förslaget om exitskatt

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS,
no 2/2018 (11.2.2018)



Angående remissutfallet över skatteverkets förslag om exitskatt.


Remisstiden för skatteverkets förslag om exitskatt gick ut den 5 mars. Jag har läst alla yttranden som ligger på finansdepartementets webbsite vilket givit upphov till en hel del funderingar som redovisas nedan. (Jag har själv skrivit ett enskilt remissyttrande vilket dock inte ligger på finansens webb. Det kan dock läsas på denna blogg, WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS. no 1/2018 (26.1.2018)


Allmänt

Sammanfattningsvis finns tre huvudsakliga problemområden där kritiken varit mycket stark från remissinstansernas sida mot förslaget. Kritiken avser dels de problem som anses uppkomma för svenska företag att rekrytera kompetent arbetskraft från utlandet dels de svårigheter som uppstår för exportnäringen som sänder personal till utlandet samt slutligen, och framför allt, de konsekvenser som uppstår särskilt för ägarledda företag när exitskatteomfattad egendom överlåts benefikt till fysiska personer bosatta utomlands.

Tillfredsställande är dock att det finns en total samsyn bland alla remissinstanser om att Sverige skall behålla sitt principiella skatteanspråk på aktievinster som uppbärs av en fysisk person även efter det att denne flyttat utomlands. Se härom bl.a. SACOs remissvar. Detta synsätt sammanfaller för övrigt också med det som både den tidigare allians- och vår nuvarande rödgröna regering vid flera tillfällen givit uttryck för. Det är således inte så länge sedan den dåvarande finansministern Anders Borg stod i riksdagens talarstol och gav yttryck för det angelägna behovet att motverka den skatteflykt som den nuvarande tioårsregeln ger upphov till och att ersätta den med ett nytt regelverk som tillvaratar Sveriges skatteanspråk på utflyttade aktievinster på ett bättre sätt samt upplyste att frågan var under beredning hos finansdepartementet.

Att skatteverket lägger fram det nu aktuella förslaget om exitskatt får därför närmast betecknas som fullgörandet av ett beställningsuppdrag från hela riksdagens sida! Samtidigt skall beaktas att exitskatten är en skattetekniskt mycket komplicerad produkt t.ex. vad gäller anståndsförfarandet, avräkning, rapporteringskrav m.m. vilket gör att skatteverket får anses ha varit särskilt lämpat för detta uppdrag. De rent av upprörda synpunkter som framhållits om att skatteverket har lagt fram lagförslaget, se t.ex. Hans Peter Larssons kritik på PricewaterhouseCoopers blogg, får därför anses ha skjutit över målet. Under alla omständigheter får det anses vara regeringen som bär ansvaret för det sätt på vilket lagstiftningen bedrivits.

Skatteverkets förslag utgör inte heller något principiellt nytt påfund. Exitskatter har sedan länge införts i både Norge, Danmark, Tyskland, Österrike, Nederländerna, Frankrike, Spanien, Sydafrika, Kanada och USA, alla stater som lyder under demokratiska samhällsformer och har kapitalistiska ekonomier. Det finns inget som tyder på att dessa länder på grund av sina exitskatter drabbats av alla de samhällsekonomiska problem med rekrytering av arbetskraft och utsändning av personal m.m. som enligt remissinstanserna riskerar att hemsöka Sverige.

Att notera vidare är att skatteverkets förslag till exitregel är snävare än vad som gäller enligt tioårsregeln. Således omfattar exitregeln endast värdestegring fram till utflyttningstillfället men inte vinst som därefter uppkommer fram till avyttringstillfället vilket är fallet med tioårsregeln. Vidare uppkommer inte exitskatt för en till Sverige inflyttad person förrän denne varit bosatt här mer än fem år jämfört med tioårsregeln som utlöser skattskyldighet efter utflyttning redan efter en dags bosättning i Sverige. Vidare medför exitregeln en lindring i förhållande till tioårsregeln genom det gränsbelopp på 100 000 kronor som föreslås.


Problem vid rekrytering av utländsk kompetens.

Kritiken har också varit hård pga att skatteverket inte gjort en konsekvensanalys av sitt förslag för näringslivets betingelser och de som berörs av skatten. I stort sett får nu dock dessa konsekvenser en mycket god belysning genom den analys och kritik som i remissförfarandet framkommit över förslaget. Detta är väl för övrigt just vad som är själva syftet med att skicka ut lagförslag på remiss!

Framför allt anses exitskatten medföra svåra konsekvenser för svenska företag att rekrytera kompetent personal från utlandet. Detta gäller särskilt s.k. startups, som ofta har begränsade resurser att betala marknadsmässiga (och högbeskattade) löner och som i stället lockar sina medarbetare med olika former av delägarskap i företaget ifråga. Om de värdepapper som representerar dessa delägarskap avyttras när vederbörande återvänder hem kommer dessa att drabbas av exitskatt , menar de aktuella remissinstanserna, vilket gör att de aktuella löntagarna kommer att avstå från att söka sig till Sverige. Ett sådant beslut av de aktuella personerna torde dock komma att bero på en rad olika faktorer beroende på omständigheterna i varje enskilt fall där frågan om beskattningen bara är en. Vad som därvid synes ha bortsetts ifrån i denna fråga är ju att en hemvändande utlänning efter tjänstgöring i Sverige redan idag enligt vår tioårsregel blir skattskyldig här i riket för vinster på de aktieoptioner eller dylikt han under en tioårsperiod efter hemflyttningen avyttrar. Detta i kontrast till vad som ovan redan påpekats beträffande exitskatten nämligen att denna inte utlöses över huvud taget om vederbörande bott i Sverige mindre än fem år när han flyttar hem. Om vederbörande flyttar hem efter mer än fem års bosättning i Sverige och flytten sker till ett EES-land medges anstånd med betalning av exitskatten ända tills dess aktierna/optionerna avyttras. Se vidare nedan om anstånd.

Vad gäller just startups kan vidare anmärkas att investeringsklimatet i Sverige för dessa i internationella jämförelser visat sig vara bland det bästa i världen. (Se The Atlantic Magazine den 28 september 2017 under rubriken ”Why does Sweden have so many startups?”) En omständighet som i hög grad ytterligare förbättrar detta klimat när det gäller just skatter är de mycket gynnsamma regler för s.k. kvalificerade personaloptioner som införts sedan årsskiftet. Slutligen bör iakttas att inflyttande utlänningar i vissa fall också kan erhålla expertskattestatus om de har ledande befattningar i bolaget eller anses vara nyckelpersoner i dess verksamhet, något som också ger avsevärda skattefördelar.

De aktuella remissinstansernas konsekvensanalys av exitskattens inverkan på våra företags möjligheter att dra till sig kompetent personal från utlandet synes i detta ljus vara alltför pessimistisk.


Exitskatt för personal inom exportföretagen

Den andra och mycket allvarliga konsekvens som en analys av exitskatten enligt flera remissinstanser anses dra med sig är att våra exportföretag skulle få väldiga problem när man skickar personal utomlands eftersom dessa anställda därvid kan komma att bli exitskatteskyldiga om de råkar äga aktier överstigande ett värde på 100 000 kronor.

I vad som var ett genmäle till en artikel i Dagens Industri där man framhöll dessa svårigheter, har jag tillbakavisat dessa farhågor. Detta på grund av att de personer som här avses regelmässigt har kvar sådan anknytning till och bibehåller centrum för sina levnadsförhållande i Sverige under utlandsvistelsen och därmed inte anses skattemässigt utflyttade i den mening som krävs för att exitskatteskyldighet skall uppkomma. I de sannolikt mycket sällsynta fall detta ändock skulle kunna inträffa medför det anståndsförfarande som är kopplat till exitskatten att denna regelmässigt undanröjs när den utsände återvänder till Sverige efter utfört uppdrag.

Näringslivets Skattesakkunnige Johan Fall har i sitt remissyttrande hänvisat till den aktuella artikeln i Dagens Industri men ignorerat mitt genmäle.

Det förtjänar också tilläggas att Konjunkturinstitutet i sin remiss över exitskatten uttalat att denna inte kommer att påverka vår bruttonationalprodukt eller exporten på grund av att exitskattereglerna just innebär goda möjligheter till anstånd.


Exitskatt vid benefika överlåtelser till personer bosatta utomlands.
Den allvarligaste kritiken mot exitskatten, i vilken nästan alla remissinstanser deltagit och till vilken jag också ansluter mig, riktas, som ovan understrukits, mot att exitskatt skall uttas vid benefika överlåtelser av exitskatteomfattad egendom till fysiska personer som bor utomlands. På denna punkt har remissinstanserna på ett mycket förtjänstfullt sätt analyserat och exemplifierat de mycket allvarliga konsekvenser som i dessa fall uppkommer i synnerhet vid generationsväxlingar i ägarledda företag. Främst inriktas kritiken mot det faktum att anstånd ej medges i dessa fall och att skatten därför omedelbart måste betalas trots att någon avyttring ej skett och att arvingen/gåvotagaren därmed saknar medel för betalningen av exitskatten. Svenskt Näringsliv har i en artikel i Dagens Industri tidigare gått så långt att man ansett att exitskatten i benefika situationer är konfiskatorisk (vilket väl i detta sammanhang får anses innebära ett ingrepp i äganderätten!)

I sin remiss över exitskatten påpekar likväl Näringslivets Skattedelegation att flera andra länder, Norge, Tyskland och Österrike, också har regler om exitskatt vid benefika överlåtelser men att man därvid medger anstånd med betalningen av skatten om tillgångarna efter viss tid är kvar i gåvomottagarens/arvingens ägo samt även att exitskattekravet därefter helt slopas. Den kända företagsprofilen Rune Andersson har vid en hearing i riksdagshuset för en tid sedan om Sveriges framtida skattesystem också framhållit att ett sådant anstånd och en sådan eftergift av skatten borde vara ett minimikrav vad gäller exitskatt i benefika situationer.

I den remiss jag skrivit har jag vidare anfört, vilket också uppmärksammats i remissyttrandet från Lunds Universitet, att exitskatten i dessa fall lätt kan kringgås genom att aktierna/egendomen ifråga överförs till en stiftelse eller trust i utlandet i vilken donatorns/arvlåtarens utlandsbosatta avkomlingar är förmånstagare eller till ett utländskt bolag som dessa äger.

Det finns också starka skäl, vilket påpekats av flera remissinstanser, för uppfattningen att en exitskatt vid benefika överlåtelser inte kan anses EU-konform och att redan av denna anledning förslaget i denna del inte bör genomföras.



Anstånd

Frågan om anstånd vid exitskatt har ovan berörts i olika sammanhang men har inte varit föremål för några djupare funderingar i remissomgången trots att detta utgör en mycket viktig komponent i exitskatteförslaget. Enligt förslaget medges i utflyttningssituationerna ett tidsmässigt obegränsat anstånd med betalning av exitskatten i de fall den skattskyldige flyttar till ett EES-land. Om utflyttning sker till ett annat land med vilket vi har träffat avtal om utbyte av skatteinformation medges också anstånd men högst i fem år. Vid utflyttning till övriga länder medges ej anstånd över huvud taget. Sverige har (fullständiga) skatteavtal med informationsutbytesklausuler med ett drygt åttiotal länder och därtill 49 separata avtal om skatteinformationsutbyte med andra länder. Antalet avtalslösa länder är således mycket litet och antalet människor som utvandrar till dem torde vara försumbart.

Skatteverkets förslag om anstånd skall inte uppfattas som ”huggna i sten”. Det finns således inget egentligt skäl varför man inte kan ge evigt anstånd vid utflyttning även till icke-EESländer. Det kan för övrigt vara bra att ha samma anståndslängd för alla länder vilket motverkar problem om den exitskatteskyldige byter land efter utflyttningen. För att belysa den flexibilitet som lagstiftaren har kan man alternativt tänka sig att ge ”EES-status” vad gäller anstånd bara till vissa särskilt utvalda länder. Förslagsvis Kina, Indien och USA. Då har man ju täckt in stora och viktiga delar av våra exportmarknader!

Som ovan nämnts beträffande anstånd i benefika fall kan man också tänka sig att låta exitskatten helt efterges även i utflyttningsfallen efter en viss tid om den egendom som har exitbeskattats fortfarande är kvar i den skattskyldiges ägo. En rimlig tidsgräns skulle kunna vara tio år vilket motsvarar den tidrymd under vilket Sveriges skatteanspråk görs gällande enligt den nuvarande tioårsregeln. I Nederländerna upphör exitskatt efter just tio år meddelar Näringslivets Skattedelegation.


Övriga frågor

Skatteverket föreslår att exitskatt endast skall utgå om den exitskatteomfattade egendomens värde överstiger ett gränsbelopp på 100 000 kr. I syfte att reducera antalet skattskyldiga bör man överväga att höja detta gränsbelopp. Förslagsvis till 500 000 kr som är det gränsbelopp som förekommer i Norges exitskattelagstiftning. Näringslivets Skattedelegation har också tagit fasta på detta belopp.

Man kan också överväga att endast exitbeskatta väsentliga innehav av aktier vilket ju avsevärt skulle ytterligare nedbringa antalet exitskatteskyldiga. I Nederländerna exempelvis uttas exitskatt endast på ”substantial holdings” för aktieägare som ensam eller med anhöriga äger 5% eller mer av ett bolag.

En fråga som vidare dykt upp i flera remisser avser de problem och kostnader som är förknippade med värdering av exitskatteomfattad egendom, särskilt onoterade aktier. Att en sådan värdering måste ske är en ofrånkomlig effekt av en exitskatt och förekommer i alla andra länders exitskattesystem, Samtidigt bör dock påpekas att aktieägare, fråga är då ofta om företagare i pensionsåldern som i samband med en utflyttning ofta står i begrepp att därvid avyttra sitt företag, so vie so anser sig behöva göra en värdering av detsamma. Det är för övrigt just denna kategori bolagsägare som drar stora fördelar av möjligheterna att kringgå tioårsregeln vid utflyttning.

Vad gäller kostnaden har skatteverket beräknat att en värdering av ett onoterat bolag i normalfallet uppgår till ca 25 000-30 000 kronor. Srf-konsulterna anser emellertid i sitt remissyttrande att kostnaden uppgår till dubbelt och till och med tre gånger så mycket. Vad som samtidigt dock bör hållas i minnet är att kostnaden för värderingen torde vara avdragsgill vid fastställandet av exitskatten. En ytterligare omständighet att beakta är att de kostnader som idag, för kringgående av tioårsregeln, läggs ned på anlitande av skatteexpertis både i Sverige och utlandet oftast med råge överstiger Srfs beräkning av en bolagsvärdering och att dessa kostnader således inbesparas vid en tillämpning av exitskatt. 


Avslutande kommentarer

Den tidvis mycket hårda ton som genomsyrar många remissyttranden samt samhällsdebatten i övrigt vad gäller exitskatteförslaget ger upphov till spekulationen att exitskatten kan blåsa upp till strid i den stundande valrörelsen. Oppositionspartierna har således meddelat att det efter ett eventuellt regeringsskifte inte kommer att bli tal om någon exitskatt. Och detta trots att, som ovan påpekats, dessa partier alltid ställt sig bakom tanken att förhindra den miljardrullning till utlandet som aktievinstutflyttningarna ger upphov till!

Eftersom det dock kan konstateras att det i breda samhällsskikt råder en stor frustration över alla avslöjanden om den skatteflykt och det skattefusk som sker på den internationella beskattningens område skulle å andra sidan regeringen - kan man tänka - genom att nu fullfölja framläggandet av en lagstiftning om exitskatt och visa konkret handlingskraft mot skatteflykt finna det välkommet att detta blir föremål för de röstberättigades intresse. Kringgåendet av tioårsregeln som för närvarande sker till förmån för en liten och välsituerad grupp medborgare som flyr/flyttar till utlandet utgör vidare ett tydligt exempel på hur de ekonomiska klyftorna i samhället vidgas. Något som sammanfaller med socialdemokratins verklighetsbeskrivning och dess uttalade ambition att höja skatterna för kapitalägarna.

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS

Stockholm den 11 mars 2018

Peter Sundgren

lördag 27 januari 2018

Åtgärder mot internationell skatteflykt

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS,
no 1/2018, 26.1.2018


Åtgärder mot internationell skatteflykt

Paradisläckan har avslöjat hur Leif Östling och en liten välsituerad grupp av innevånare i vårt land placerar sina tillgångar i lågskatteländer som Luxemburg och Malta utom räckhåll för svensk beskattning. Och det är inga småbelopp det handlar om! Indignationen i massmedia har varit stark och vänt sig mot de förmenta skatteflyktingarnas bristande moral och samhällssolidaritet. Ett starkt exempel på den hårdnande retoriken är uttalandet nyligen av EU-kommissionären för skatter, Pierre Moscovici, att både de som ägnar sig åt internationell skatteflykt och de som aktivt marknadsför den är ”vampyrer som skyr ljuset”! Leif Östling erkänner att hans handlande haft en egoistiskt grund men menar att han inte skall beläggas med dåligt samvete härför eftersom han agerat helt lagenligt.

Ja, det är just det som är problemet, skatteflykt är lagligt! Det som därför måste göras är att göra skatteflykten olaglig! Missnöjet skall således inte riktas mot de som handlar lagligt utan i stället att sätta press på regering och lagstiftare som inte gör något för att komma tillrätta med missförhållandena och sätta fokus på de åtgärder som kan vidtagas för att bekämpa skatteflykten.

I en artikel i Svenska Dagbladet den 25 november förordar professorn i finansrätt vid universitetet i Uppsala, Mattias Dahlberg, framför allt användningen av en kombination av politiska och diplomatiska påtryckningar i olika internationella organisationer samt bedrivandet av förhandlingar med andra stater om skatteavtal, utbyte av skatteinformation mellan skattemyndigheter m.m. för att få bukt med den internationella skatteflykten. Särskilt verksamt vore det enligt Dahlberg om USA och EU kunde göra gemensam sak i dessa frågor. Problemet med alla sådana åtgärder är dock den mycket långa tid som detta tar i anspråk och att många stater aktivt sätter käppar i hjulet för samarbete av detta slag. I EU har varje medlemsstat vetorätt när det gäller inkomstbeskattning. Särskilt kan nämnas Luxemburgs och Österrikes långvariga motstånd mot införandet av automatiskt uppgiftslämnande av banker om ränteinkomster inom EU. Vidare är det nog naivt att vänta sig att Donald Trump blir fanbärare för ett korståg mot skatteflykt.

I första hand bör man därför utveckla och ta vara på alla möjligheter som kan erbjudas i vår egen lagstiftning och annat administrativt regelverk över vilket vår riksdag har suverän makt för att bekämpa skatteflykt samt utveckla rutiner och procedurer som motverkar hemlighållande och ökar transparensen och insynen i internationella affärer och transaktioner för skattemyndigheterna. I vår globala miljö är vi alla överens om att ha öppna vägar för handel och tjänster men detta måste motsvaras av samma öppenhet och transparens för att detta sköts på ett riktigt och rättvist sätt.


Förslag till åtgärder mot skatteflykt och hemlighetsmakeri i intern rätt.

I det följande skall lämnas en hel katalog av idéer och förslag på vad man på hemmaplan – i många fall med ganska enkla medel – kan göra för att motverka skatteflykt över gränserna samt förbättra och mer effektivt ta tillvara svenska skatteanspråk. (Jag introducerade de flesta av dessa i en skrivelse till den svenska avdelningen av International Fiscal Association IFA för några år sedan med de visade sig vara ointresserade av frågan.)

Med hänsyn till avslöjandena i Paradisläckan om undangömda bolag i utlandet bör man i första hand se över den specifika svenska lagstiftning som redan finns för att beskatta utländska lågbeskattade bolag som ägs och kontrolleras från Sverige, Controlled Foreign Corporation legislation, (en lagstiftning som för övrigt eventuellt redan idag kan tillämpas på Leif Östling och andra maltabolagsägare.) Detta är en lagstiftning som inte begränsas av skatteavtal. F.n. inträder sådan beskattning vid ett innehav av 25% eller mer av det utländska bolaget och då bolagsskatten i lågskattelandet understiger den svenska skatt som skulle ha utgått på 55% av det utländska bolagets vinst dvs 12.1 %. Man kan således enkelt skärpa bestämmelserna om CFC i vart fall för fysiska personers utländska bolagsbildningar genom att sänka den förstnämnda och höja den sistnämnda procentsatsen. Sedan 7 - jag repeterar 7 - år, ligger för övrigt ett färdigt lagförslag om en effektivisering av vår CFC-lagstiftning på Magdalena Anderssons bord utan åtgärd!

En ytterligare åtgärd mot skatteflykt som just i dagarna aviserats av Skatteverket är införandet av en s.k. exitregel som förhindrar aktieägare att undfly det andra ledet i dubbelbeskattningen av bolagsvinst genom att aktieägaren flyttar utomlands med sina bolag. Även i dessa sammanhang innebär skatteplaneringen att man upprättar (holding)bolag ofta i just Malta och liknande skatteparadis. Denna skatteflykt har tillåtits fortgå under de senaste 15 – jag repeterar 15 - åren utan åtgärd. Skatteverkets prislapp på denna förlust för statskassan utgör ca 1 miljard om året! (Se särskild rapport härom i detta nummer av WITS.)

I denna webbtidning (no 1/2017) har jag vidare pekat på att det tagit finansdepartementet 8 - jag repeterar 8 - år, att vakna till medvetande om den dubbla skattefrihet som alla utflyttande pensionärer använder sig av i vårt skatteavtal med Portugal. Samtidigt har jag visat på hur man ”med ett pennstreck” kan ingripa mot denna skatteflykt. Det sägs att finansdepartementet tagit upp förhandlingar med Portugal om att ändra skatteavtalet vad gäller beskattningen av pensioner, en process som dock kommer att ta sisådär en tre fyra år.

Dessa brister i vår lagstiftning kan finnas anledning att hålla i minnet när man lyssnar till vår finansministers prat om att bekämpa den internationella skatteflykten!

Källbeskattning i Sverige av räntor och royalties som betalas till icke-avtalsländer bör övervägas (med särskilt kännbara skattesatser för betalningar till tax havens). Vad gäller möjligheten att skattefritt slussa räntebetalningar – den mest lättflyktiga av alla skattebaser - skattefritt genom Sverige gör vårt land till en ”lekstuga” för internationell skatteplanering. Vad gäller källskatt på royalties har förslag härom, med positivt bemötande från remissinstanserna, lagts fram vid två tillfällen. Åtgärd från lagstiftarens sida: noll.

Vidare föreslås i punktform följande interna åtgärder:
  • slopande av avdragsrätt för kostnader som inte upptas till beskattning av mottagare (inom koncern) i annan stat
  • införande av offentlig country-by-country reporting (som redan finns för banker)
  • reglering, eventuellt CFC-beskattning som i Norge, av beskattningen av utländska truster och stiftelser med förmånstagare i Sverige
  • slopande av avdragsrätt för räntor för fysiska personer med dubbel bosättning enligt avtal,
  • slopande av RUT- och ROT-avdrag för verksamhet och arbete på fastigheter i EU. För utländska EU-medborgare tillåts i stället sådana avdrag för verksamhet bedriven i Sverige och för arbeten på svenska fastigheter
  • införande av skyldighet (vid vite?) att fortlöpande, (och, såsom gällde under den tid vi hade förmögenhetsbeskattning), lämna uppgifter om tillgångar i utlandet samt att lämna kopia av utländska deklarationshandlingar
  • det nyligen framlagda förslaget om begränsningar av möjligheten att göra självrättelse kompletteras med en höjning av själva skattetillägget för undanhållande av just utländska tillgångar och förlängning av preskriptionstiden för dem som gömmer dessa utomlands. Vidare bör beslut om självrättelse rivas upp om det senare visar sig att vederbörande inte deklarerat alla sina undangömda tillgångar. OECD har publicerat en rapport 2015, Offshore Voluntary Disclosure, Comparativ Analysis, Guidance and Policy Advice som visar att Sverige är den medlemsstat som har den mildaste lagstiftningen för självrättelser och proportionellt sett inbringar minst skatteintäkter från självrättelser
  • ersättande av reglerna om väsentlig anknytning vid utflyttning enligt de förslag som lämnats av juris doktor Katia Cejie i hennes bok ”Den utsträckta hemvistprincipen, Regler om väsentlig anknytning”,
  • en god idé kunde också vara att låta vår allmänna skatteflyktsklusul eller skattepraxis harmonieras med den av EU-domstolens vid flera tillfällen tillkännagivna synpunkten att etableringsfriheten kan inskränkas då bolag eller bolagskonstruktioner inom gemenskapen skett som är ”konstlade” och utan någon affärsmässig eller ekonomisk substans samt uppenbart kan anses ha ägt rum endast i syfte att på ett otillbörligt sätt undvika att bli föremål för en medlemsstats nationella skatteanspråk

Även vad gäller tillämpning av skatteavtal kan en hel del göras internt för att motverka skatteflykt och effektivisera tillämpningen av avtalen:

  • skyldighet för inkomsttagaren generellt att begära och motivera tillämpning av skatteavtal (på sätt gällde våra tidigare tillämpliga skatteavtal beträffande arv och gåva) t.ex. att visa att man som inkomsttagare ”har rätt till inkomsten” (beneficial owner) enligt skatteavtal och att visa att remittering av och beskattning av inkomst i mottagarlandet skett i förekommande fall
  • slopande av den s,k. ”gyllene regeln” som innebär att avtal skall tillämpas endast när de inskränker den skattskyldighet som gäller enligt intern rätt,
  • återinförande av lagen om tillämpning av skatteavtal samt en uppdatering av vårt svenska inofficiella skatteavtal


Förslag till ändringar i skatteavtal

Ytterligare (successiva) förbättringar bör vid förhandlingar om skatteavtal tas in i dessa för att förhindra skatteflykt. Exempelvis införande av subject-to-taxregler (både när Sverige är hemviststat eller källstat), ökad användning av limitation-of-benefitsregler mot treaty-shopping, omvänd credit i vissa fall (särskilt gällande kapitalvinstbeskattning), införande av most-favoured-nationklausuler i våra avtal, överenskommelser om indrivning av skatt i andra länder, uttrycklig möjlighet att säga upp enskilda artiklar i skatteavtal.

Mattias Dahlberg och skattefakulteten i Uppsala kan säkert komma med ytterligare förslag till ovan nämnda axplock.

Det är val till riksdagen om mindre än ett år och därför särskilt opportunt att just nu föreslå åtgärder för att motverka skatteflykt. Det skulle nog de flesta väljare tycka vore en bra ide' i vart fall dom som inte har bolag i Luxemburg och på Malta!

Peter Sundgren
(0704917670)