Kampen mot den internationella skatteflykten - i praktiken

WebJournal on International Taxation in Sweden,WITS. No 1/2026 (2)

Kampen mot den internationella skatteflykten – i praktiken.

Under senare år har den internationella skattedebatten så gott som uteslutande kommit att handla om skatteflykt över gränserna.¹ Detta har manifesterats framför allt av det enorma och nyligen av OECD genomförda BEPS-projektet. Detta projekt föreslår genomförandet av 15 olika ”actions” och innehåller dels förslag/rekommendationer för nationell lagstiftning i medlemsstaterna, dels förändringar av dubbelbeskattningsavtal som slutits mellan staterna dels slutligen nya anvisningar för transferprissättning, allt i syfte att förhindra att skattebaser hänförliga till verksamhet eller värdestegring av tillgångar i en stat på ett otillbörligt eller oönskat sätt förs över till en annan stat för att därigenom vinna skattefördelar. Man talar således om åtgärder som skall förhindra (skatte)baserosion och vinstöverföring. Därav beteckningen BEPS, Base Erosion and Profit Shifting. BEPS skall nu, vilket också medför mycket arbete, implementeras i Sverige och runt om i världen. Information till alla berörda är för närvarande omfattande. Jag har således för en tid sedan varit närvarande vid både Skatteverkets, PriceWaterhouseCoopers' och Grant Thorntons informationsdagar i detta ämne. När jag anmälde mig till Deloittes seminarium om BEPS blev jag emellertid förbjuden att deltaga (av Ove Levin, Assistent Manager/Transfer Pricing) ”för att säkerställa en öppen dialog med skatteansvariga inom multinationella koncerner”!

Storleken på skattebaserosionen globalt uppgår till helt ofattbara siffror. En beräkning för ett par år sedan anger nivån på skatteundandragena till ettusen etthundra elva (1111) miljarder dollar (= 1.11 triljoner) dollar. Krister Andersson som är chef för skatteavdelningen på Svenskt Näringsliv anser dock i en artikel i Svensk Skattetidning 2013 att denna beräkning är överdriven. Ytterligare uppgifter om omfattningen av BEPS finns på www.taxjustice.net/scaleBEPS.

Rapporteringen i medierna om den internationella skatteflykten är omfattande. I november 2014, dvs mitt under OECDs pågående undersökning av BEPS, briserade nyheten, omedelbart benämnd Lux Leaks, och publicerad av ICIJs, International Consortium of Investigating Journalist, hemsida (www.icij.org) om hur hundratals multinationella företag runt om i världen använt sig av Luxemburg som 'hemmahamn' i skatteflyktssyfte. Detta skedde med stöd av selektiva och hemliga förhandsbesked som meddelades av Luxemburgs finansdepartement. Många storbolag med anknytning till Sverige figurerar också i Lux Leaks exempelvis IKEA, SEB, EQT, Tele2 och Björn Borgs Next Investments BV i Nederländerna.² I radioprogrammet Kaliber meddelades för en tid sedan hur Assa Abloy, (som dock inte återfinns i Lux Leaks), upprättat ett lågbeskattat IP(= International Property holding)-bolag i Luxemburg som uppbär royaltyinkomster från koncernens dotterbolag runt om i världen för utnyttjande av Assa Abloys varumärke. Beträffande Luxemburgs fördelar i dessa avseenden se Deloittes broschyr ”Luxembourg – A Hub for Intellectual Property https://www.kpmg.com/LU/en/IssuesAndInsights/Articlespublications/Documents/Luxembourg-IP.pdf. England har också nyligen infört förmånlig beskattning av sina sk ”patent boxes”.

Inom EU-parlamentet har kritiken över Luxemburgs skattefavörer varit mycket stark. Ett särskilt utskott i parlamentet, Greens/EFA Group, har rekommenderat att kraftiga åtgärder skall vidtagas. Utskottet har gjort en särskild utredning om IKEAs s.k. sweet-heart del som i Financial Times fick rubriken ”Ikea avoided paying 1 billion euros of tax in Europe”.³ Enligt rapporten beräknas Sverige i detta conduit company-upplägg – observera att detta alltså bara gäller IKEA - alltsedan 1989 då det initierades ha förlorat skatteintäkter på sammanlagt mellan 7.5 – 10 miljarder euros, ett belopp som skulle kunna finansiera våra försvarskostnader - under två år!

Lux Leaks har också givit upphov till åtgärder inom EU-kommissionen. Dess kommissionär för konkurrensfrågor danskan Margarete Vestager har ansett att vissa av de inblandade bolagen har fått vad som bedömts vara otillåtet statsstöd av Luxemburg och Belgien samt ålagt dess regeringar att kräva tillbaka de skatter som bolagen sluppit betala. Särskilt uppmärksammat är kommissionens beslut att ålägga Irland att begära att Apple skall återbetala ca 13 miljarder euros som anses ha utgjort sådant statsstöd.

Även internt i Sverige har våra lagstiftare vidtagit åtgärder för att motverka internationell skatteflykt. Två specifika områden som därvid ägnats särskild uppmärksamhet under årens lopp, och som här skall särskilt behandlas, gäller dels vår CFC-lagstiftning som angriper oönskad skatteflykt genom utländska lågbeskattade bolag, dels vår s.k. tioårsregel som vill förhindra att aktievinster avseende avyttring av svenska och utländska bolag förs ut ur Sverige skattefritt. När det gäller BEPS, (Action 3) finns också rekommendationer om hur nationella CFC-regler bör utformas för att effektivt motverka de harmful tax practises som behandlas i Action 5 genom bildandet av lågskattebolag. CFC är med andra ord ett instrument för att bekämpa vad som ibland kallas ”tax-poaching” dvs tjuvskytte på andra staters skattebaser.

När det gäller den internationella skatteflykt som ovan just diskuterats har alla våra beslutsfattare och lagstiftare i sin retorik alltid sökt överträffa varandra i vältalighet och med en politisk enhällighet och målmedvetenhet som sällan erfars i andra sammanhang försäkrat att sådan skatteflykt skall utrotas.

I det följande, när det gäller just CFC och tioårsregeln, skall visas hur denna retorik, när den konfronteras med verkligheten, framstår som tomt prat.

CFC

I Sverige infördes CFC-(Controlled Foreign Corporation) regler första gången vid ikraftträdandet av skattereformen 1991. Detta regelverk visade sig emellertid ha allvarliga brister – den kom t.o.m. att utgöra ett verksamt instrument för att åstadkomma skatteflykt! Detta framför allt beroende på att lågbeskattade bolag i alla länder som Sverige träffat skatteavtal med – dvs avtal som syftar till att förhindra dubbel beskattning – undantogs från CFC-beskattning.

CFC-beskattning innebär mycket kortfattat att inkomst som förvärvats av lågbeskattade utländska bolag som kontrolleras direkt eller indirekt av en svensk fysisk eller juridisk person kan fortlöpande tas till beskattning hos denne person i Sverige. (Mycket schematiskt sker genom CFC-reglerna en beskattning i Sverige av det utländska kontrollerade bolagets inkomster som överensstämmer med svenska företags fasta driftställen utomlands).

Etableringen av CFC-bolag används företrädesvis för att samla upp lättrörliga, främst passiva skattebaser som exempelvis ränte- eller royaltybetalningar till finans- respektive IP-bolag samt betalningar av försäkringspremier som inom vissa multinationella företag betalas till särskilda av dessa företag ägda utländska och naturligtvis lågbeskattade försäkringsbolag (s.k. captive-bolag). Bildandet av dessa typer av bolag är enkelt och billigt och kräver normalt ingen omfattande personal eller behov av lokaler eller dylikt. Verksamheten kan i stort sett bedrivas var som helst med hjälp av en dator. Notoriska exempel på lågskatteländer i vårt närområde, även EU, som helt öppet och flagrant strävar efter att attrahera dessa typer av bolag är som ovan nämnts Luxemburg samt Schweiz, Nederländerna, Irland, Liechtenstein och Storbritannien.

År 2004 arbetades vår CFC-lagstiftning om varvid även våra skatteavtalsländer kom att omfattas av CFC. År 2008 infördes med anledning av ett utslag i EG-domstolen – Cadbury Schweppesmålet – en särskild lättnadsregel innebärande att ”verkligt etablerade” bolag inom EU som bedriver en affärsmässigt motiverad verksamhet som är knuten till landets ekonomi inte skall CFC-beskattas.

Den svenska CFC-lagstiftningen är uppdelad i två steg. Dels en huvudregel i 39 a kap 5-6 §§ inkomstskattelagen (IL) som generellt fastställer CFC-skattskyldigheten, exempelvis definitionen av lågbeskattning, hur skattebasen skall beräknas, avräkningsregler m.m. dels en s.k. kompletteringsregel i 7 § som exakt och uttömmande anger de bolag vars inkomst skall helt undantas från och vilka som potentiellt kan träffas av CFC-beskattning hos det svenska kontrollerande (moder)bolaget. Vid tillämpning av lagstiftningen börjar man därför i omvänd ordning. Först fastställer man enligt kompletteringsregeln om det kontrollerade bolaget i det aktuella landet, som söks upp i bilagan, över huvud taget kan bli föremål för CFC-beskattning. Om så är fallet undersöker man därefter om bolaget faktiskt uppfyller förutsättningarna för CFC-beskattning enligt huvudregeln dvs att det är ett kontrollerat bolag, att det är lågbeskattat etc.

I det följande riktas intresset helt på kompletteringsregeln. Till denna har fogats en särskild bilaga som brukar kallas för ”vita listan” och grundar sig på vad som är ett synnerligen omfattande arbete där Skatteverket gått igenom samtliga världens skattejurisdiktioner och därvid vaskat fram vilka bolag i dessa jurisdiktioner som skall undantas resp. icke undantas från huvudregeln i 5-6 §§. I vissa länder, företrädesvis sådana med vilka vi har skatteavtal, har alla därstädes etablerade bolags inkomster undantagits från CFC-beskattning i Sverige. Detta pga att man funnit att bolagen i dessa länder regelmässigt inte är lågbeskattade. Beträffande vissa av dessa länder sker emellertid i specifika fall undantag. Med andra ord CFC-beskattas vissa typer av bolag även om de befinner sig i ett land som är upptaget på vita listan. Slutligen finns en ”svart lista” vilken omfattar de stater där alla bolag utan undantag kan CFC-beskattas enligt huvudregeln. I praktiken betyder det sagda att svenska bolag som har kontrollerade bolag som enligt kompletteringsregeln kan CFC-beskattas alltid i sina deklarationer måste redovisa hur dessa bolag har beskattats i sina hemländer och i förekommande fall ta upp dessa bolags inkomster till beskattning i Sverige. Detta är ett viktigt konstaterande eftersom det förhindrar de aktuella bolagen att träffa sådana sweetheart deals som exempelvis förekommit i Luxemburg utan de svenska skattemyndigheternas vetskap. ”Vita” bolag enligt kompletteringsregeln behöver däremot aldrig redovisas i moderbolagets deklaration i Sverige.

De bolag som särskilt kommer i förgrunden när det gäller CFC är, som ovan angivits, sådana som bedriver passiv verksamhet i lågskatteländer, i synnerhet de som enligt lagtexten har ”inkomst från bank- och finansieringsrörelse eller annan finansiell verksamhet” samt bolag som hanterar inkomster av immateriella rättigheter som patent, varumärken och licenser.

En oklarhet i vår CFC-lagstiftning vad gäller just lågbeskattade IP-bolag i utlandet uppstod för snart ett decennium sedan i förhandsbeskedet RÅ 2008 ref.11. Frågan gällde ett lågbeskattat bolag i Schweiz som var dotterbolag till ett svenskt moderbolag. Det schweiziska bolagets verksamhet avsåg, precis som var fallet i det ovan redovisade fallet angående Assa Abloy, just hantering av koncernens varumärken innebärande administration av varumärkesregistreringar samt åtgärder för att skydda, vidmakthålla och utvidga existerande rättigheter, underlicensiering etc. I kompletteringsregeln som den då var utformad vad avsåg Schweiz sades att CFC kunde vara tillämpligt beträffande bolag som bedrev ”bank- och finansieringsrörelse, annan finansiell verksamhet och försäkringsverksamhet”. Frågan som ställdes i förhandsbeskedsansökningen var huruvida bolagets varumärkeshantering etc. rymdes under begreppet ” annan finansiell verksamhet”. I rättsnämnden blev svaret med litet olika motiveringar jakande innebärande således att CFC-reglerna var tillämpliga. Men i regeringsrätten (med röstsiffrorna 3-1) kom man till motsatt resultat dvs att ”annan finansiell verksamhet” inte skulle anses omfatta ”inkomst från upplåtelse av patent, licenser, varumärken och andra liknande rättigheter”. Lågbeskattade IP-bolag i omvärlden kunde således fortsatt etableras utan risk för CFC-beskattning i Sverige.

Eftersom det framgått av förarbetena till CFC-lagstiftningen att det varit avsikten att royalty- och licensinkomster skulle träffas av CFC, och att den nämnda domen uppenbarligen givit upphov till stor oro hos lagstiftaren ledde detta till att den dåvarande alliansregeringen överraskande skyndsamt - redan i sitt regleringsbrev till Skatteverket för budgetåret 2009 - gav Skatteverket i uppdrag att gå igenom den till kompletteringsregeln fogade länderlistan i bilaga till 39 a kap.och ombesörja att lågbeskattade IP-bolags verksamheten skulle komma att träffas av CFC.

I en 21-sidig promemoria publicerad den 14 april 2010, vilket antyder att ärendet handlagts skyndsamt, föreslog skatteverket att utöver finansiella inkomster och inkomster från försäkringsverksamhet som förekommit i lagstiftningen, även inkomster från upplåtelse av patent, licenser, varumärken och liknande rättigheter skulle i berörda fall bli CFC-beskattade, dvs undantagna från ”vita listan”. Skatteverkets förslag innehöll även en uppdatering av listan i bilagan till kompletteringsregeln varigenom även finansiella inkomster skulle inkluderas i CFC i större utsträckning. Bland de länder som träffades härav kan särskilt nämnas Belgien, Cypern, Irland, Luxemburg, Nederländerna och Ungern. I en kommentar från Deloitte i Stockholm angående promemorians innehåll väntades Skatteverkets förslag komma att ”bli föremål för stor diskussion”.

Men vad har hänt med förslaget sedan Skatteverket 2010 på regeringens egen begäran såg över kompletteringsregeln? Absolut ingenting! Och någon debatt om lagförslaget har inte heller uppkommit. Tvärtom har det varit väldigt tyst härom. Kompletteringsregeln ser alltså fortfarande ut – nästan sju år efter det Skatteverkets lagstiftningsförslag presenterades - precis som den gjorde 2004. Trots avsikten att inkomst av immateriella inkomster skulle kunna CFC-beskattas samt att listan behövde ytterligare kompletteringar beträffande de uppräknade ländernas nya lågskatteregimer avseende finansverksamhet har således ingenting gjorts av den fram till 2014 sittande alliansregeringen dvs samma regering som hade beställt lagändringen. Även den därefter och alltjämt sittande vänsterregeringen har fortsatt att rulla tummarna när det gäller det aktuella förslaget. De ogynsamma skatteeffekter som ansågs uppkomma av RÅ 2008 ref. 11, vilket utgjorde grunden för regeringens skyndsamma påkallande av ny lagstiftnig, kvarstår således alltjämt!

Vid en förfrågan till finansdepartementet om varför inget skett med Skatteverkets lagförslag 2010 uppgavs (av departementsrådet Christina Svanhagen) att ”regeringen under en rad år varit mycket aktiv i arbetet mot internationell skatteflykt. Detta arbete har bedrivits både i EU och i OECD, senast i form av OECD/G20:s s.k. BEPS-projekt (Base Erosion Profit Shifting) och  EU:s motsvarighet på området.” Regeringens intensiva aktivitet avseende arbetet i OECD med att förhindra baserosion och vinstöverföring till andra länder har alltså lett till att ett av regeringen särskilt efterlyst internt lagförslag som specifikt är avsett att förhindra sådan baserosion och vinstöverflyttning har blivit liggande. I snart sju år! Dessutom skall tilläggas att när Skatteverkets lagförslag presenterades 2010 fanns inte BEPS på kartan. Detta arbete sattes igång först flera år senare.

I action 5 av OECDs BEPS-rapport behandlas den baserosion som uppkommer när stater introducerar s,k harmful tax practises vilka ofta avser särskilda skatteprivilegier för bolag som äger immateriella rättigheter sådom patent och varumärken. I en särskild bilaga redovisas inte mindre än 16 länder inom (främst) OECD-länder som infört harmful eller potentiellt harmful tax practises.Genom den konstruktion som vår kompletteringsregel har idag undgår alla sådana bolag att träffas av våra CFC-regler. Om Skatteverkets lagförslag från 2010 hade genomförts skulle effekten bli den motsatta. De skulle alla potentiellt kunna CFC-beskattas i Sverige.

Beträffande just Luxemburg, och möjligen vissa andra länder vilka dock inte undersökts i denna rapport, gäller dock en speciell situation vad gäller tillämpningen av kompletteringsregeln. I tredje stycket av denna regel (7 §) sägs nämligen att om Sverige träffat ett skatteavtal med en annan stat och avtalet föreskriver att vissa inkomster inte skall omfattas av avtalets regler om begränsningar av beskattningen så skall kompletteringsregeln inte tillämpas. I dessa fall skall alltså CFC-beskattning alltid kunna ske i Sverige. Och denna situation är för handen visavi just Luxemburg. I vårt skatteavtal med detta land föreskrivs nämligen (i protokollet till avtalet) att om ett bolag i Luxemburg förvärvar sina inkomster huvudsakligen från andra stater och om dessa inkomster beskattas väsentligt lägre än inkomst som härrör från Luxemburg så skall avtalet inte tillämpas beträffande det aktuella bolaget. Om således finans-, IP eller captivebolag i Luxemburg uppbär lågbeskattade inkomster från tredje stat så är det fritt fram för att beskatta förekommande svenska moderbolag enligt våra CFCregler. (Ovan omnämnda Assa Abloy är således, som det synes, inte skyddad av kompletteringsregeln från CFC-beskattning vad gäller dess IP-bolag i Luxemburg.) Det är oklart om Skatteverket följt upp denna bestämmelse beträffande andra svenska bolag som fått sweet-heart deals i Luxemburg.

Det ovan redovisade ger enligt denne författares mening upphov till frågan om kompletteringsregeln över huvud taget har något berättigande. Såsom påpekats är det en mycket krävande uppgift att hålla den a jour. Varje gång en uppdatering av listan aktualiseras krävs i princip att all världens skattelagstiftningar måste plöjas igenom för att utröna om någon lågskatteregim införts (eller avskaffats). Omfattningen av sådana skatteregimer är stor och införs frekvent. Listan är således egentligen bara aktuell i det ögonblick den fastställs. Den har sedan den infördes 2003 bara varit föremål för en smärre korrigering 2008. Det finns inte heller någon etablerad funktion hos Skatteverket för en uppdatering av listan i takt med det behov som skulle föreligga. En förändring av listan kräver vidare lagstiftning med allt vad det medför. Och det kan knappast anses vara en uppgift för våra riksdagsmän att från fall till fall avgöra i vad mån en lågskatteregim bör CFC-beskattas eller inte! Dessutom ger listan i de flesta fall bara en indikation om huruvida CFC-beskattning skall ske eller ej. Detta fastställs i varje enskilt fall av huvudregeln. Frågan om CFC-beskattning är vidare en typ av beskattning som berör bara en mycket begränsat antal bolag och regelmässigt bolag som under alla omständigheter måste anlita expertis som mer exakt får bedöma frågan i varje enskilt fall. Man skulle alltså frankt kunna påstå att bolag i Sverige som vill dra fördel av utländska (harmful) lågskatteregimer och därmed ge upphov till en oönskad skatteflykt får göra detta på egen risk. Möjligen kan man också i vissa fall få förhandsbesked i en fråga av detta slag.

Såsom ovan påpekats har någon nämnvärd förändring av kompletteringsregeln och dess vidhängande lista ej skett under de senaste elva åren och regeringens sexåriga och till synes sorglösa inställning till Skatteverkets förslag från 2010, och den därav föranledda miljardförlust som skett för statskassan, ger upphov till frågan om inte kompletteringsregeln bör helt avskaffas. Under alla omständigheter borde listans uppdatering delegeras till Skatteverket. Därvid skulle verket, så snart en förändring observeras i något land av dess skatteregler som berättigar en förändring av listan, göra detta fortlöpande.

Slutligen kan påpekas att i action 3 av OECDs BEBS rapport rekommenderas medlemsstaterna att se över sina förekommande CFC-lagstiftningar och pekar på flera punkter som bör beaktas för att motverka baserosion genom utnyttjande av utländska lågbeskattade bolag. Bland annat föreslås, såsom förekommer i många länder, att även icke-inkorporerade företagsformer som handelsbolag och truster bör omfattas av CFC-lagstiftning. Detta samt de synpunkter som ovan framförts påkallar att lagstiftaren vidtar åtgärder för att stoppa den miljardrullning av BEPS som vår nuvarande CFC-lagstiftning ger upphov till. (Enligt underhandsuppgifter finns dock inga antydningar om att finansdepartementet hyser några sådana planer.)

Aktievinstutflyttningar

Ett ytterligare skatteflyktsproblem som lagstiftaren under lång tid också försummat att åtgärda är det som regleras i den s.k. tioårsregeln i 3 kap 19 § inkomstskattelagen. Denna paragraf föreskriver att en person som flyttar från Sverige förblir skattskyldig här i riket under tio år därefter för de vinster som uppstår vid avyttring av aktier m.m.. Denna regel infördes 1984 och alla våra riksdagspartier, oavsett om de suttit i regeringsställning eller inte, har därefter alltid utvecklat en konsensuell ambition att tillvarata detta skatteanspråk.

Som ett led i ansträngningarna att effektivisera lagstiftningen framlade den dåvarande alliansregeringen under år 2007 en kompletterande utvidgning av regelverket (som trädde ikraft 2008) som innebar att beskattning skulle ske i Sverige även vad gäller vinster på utländska aktier som avyttrats inom tio år efter det att aktieägaren flyttat från Sverige . Detta i syfte att motverka att regeln, som fram till dess omfattade bara försäljningar av svenska aktier, regelmässigt kringgicks genom att man först genom en skattefri intern underprisöverlåtelse av det svenska bolaget till ett utländskt (holding)bolag inom EU därefter avyttrade detta sistnämnda utländska bolag efter det att utflyttning från Sverige ägt rum. Av flera remissinstanser (samt även en skrivelse från denne föffattare) framhölls emellertid att en sådan åtgärd var totalt meningslös eftersom många av våra bilaterala skatteavtal endast tillät Sverige i en sådan situation att beskatta vinster på avyttring av svenska aktier. Dessa avtal förhindrade med andra ord en beskattning av aktievinsten i Sverige av försäljningen av det utländska holdingbolaget efter det aktieägaren flyttat ut.

I propositionen till lagstiftningen erkände lagstiftaren att den nya regleringen skulle fortsatt vara enkel att kringgå och framhöll att frågan ytterligare behövde utredas. Denna proposition presenterades i juni 2007 dvs för nu snart tio (10) år sedan.

På hösten 2008 dvs ca ett och ett halvt år senare uppgavs på en förfrågan från denne författare till finansdepartementet att någon utredare ännu ej utsetts ”men att man kände till problematiken”.

I november 2010 dvs efter ytterligare två år, publicerade Riksrevisionen en rapport rubricerad ”Sveriges skatteavtal med andra länder - effekterna av regeringens arbete” (RiR 2009:24). I denna avgavs svidande kritik över att regeringen tillåtit det aktuella ”skatteläckaget” i tioårsregeln att fortgå under så lång tid.

Och det är inga småbelopp som undgår beskattning i Sverige genom de aktuella aktievinstutflyttningsuppläggen. Skatteverket har i flera rapporter, se bl.a. Skattefelskarta för Sverige (Rapport 2008;1) slagit larm om att skattebastappen i dessa sammanhang uppgår till miljardbelopp varje år och rekommenderade lagstiftaren att vidtaga åtgärder. Skatteflyktens omfattning har också bekräftats av Riksrevisionen. Från skattekonsulthåll har under lång tid lämnats omfattande information vid seminarier m.m.till berörda aktieägare om hur man genom utländska holdingbolag (i EU) undgår aktievinstbeskattning i Sverige när man flyttar utomlands, se exempelvis webbsidan www.sparsamskatt.se och deras broschyr ”Exit – så minimerar du skatten vid avyttring av ditt företag”. Vid ett välbesökt seminarium för en tid sedan (ca 80 personer) hos Deloitte, Stockholm som leddes av dess Tax Partner för Deloitte Private Client Services Johan Sander och hans portugisiske kollega Luis Leon om utflyttning och bolagsexit till Portugal erbjöds presumtiva klienter en personlig helhetslösning för hela utflyttningsprocessen för 120 000 kr ex.moms.för två personer och aktievinstutflyttning. På skatteplanerarhåll finns alltså färdigprogrammerade och prissatta skatteupplägg för intresserade svenska bolagsägare. Främst rekommenderades användandet av holdingbolag i Cypern. Detta bolag har som enda uppgift att tillfälligt äga det svenska bolaget för att, sedan aktieägaren flyttat till Portugal, därefter avyttras sig säljas till utomstående köpare eller likvideras vilket medför att vinsten därmed undgår skatt i Sverige. Därmed, simsalabim, undviks skatt både i Sverige, Cypern och Portugal. Det är alltså fråga om en låt vara lagenlig men aggressiv skatteplanering i den meningen att den sker med särskild timing av olika transaktioner och andra åtgärder som inte har något annat kommersiellt syfte än att undgå svensk kapitalbeskattning. Ett ytterligare led i skatteplaneringen är följande: Ofta kan noteras att den utflyttande aktieågaren återvänder till Sverige en kort tid efter det att aktieavyttringen ägt rum. Det kan således i dessa fall misstänkas att utflyttningen skett endast i skatteflyktsyfte. För att motverka detta bör man införa en s.k. claw-backregel som bl.a, finns i Storbritannien. Denna innebär att om en återflyttning sker inom tio år (motsvarande den tidsrymd under vilken Sverige upprätthåller sitt skatteanspråk enligt tioårsregeln) efter utflyttningen så skall den vinst som tidigare uppkommit vid avyttringen under utlandsbosättningen beskattas i Sverige samt avräkning medges för den eventuellt erlagda skatten i utlandet. Retroaktiviteten i förfarandet förklarar uttrycket claw-back.

På våren 2011, ca ett halvår efter Riksrevisionens rapport, togs dess kritik upp först som en skriftlig fråga (2010/11:476) av riksdagsmannen Jacob Johnsson och under sensommaren av samme riksdagsman i en interpellationsdebatt (2011/12:40) i riksdagen där dåvarande finansministern Anders Borg ställde sig upp och erkände att en lagstiftning var angelägen men att frågan krävde ytterligare utredning främst av de EU- och skatteavtalsrättsliga aspekterna ifråga. Han anförde också med beslutsam min – jag satt själv läktaren i plenisalen - att han avsåg att ”noga” följa upp utredningsarbetet och ”skyndsamt” vidtaga åtgärder. Detta var således nu för fem år sedan.⁴

Borgs påstående att frågan kompliceras av EU- och skatteavtalsrättsliga problem är dock med all respekt felaktigt. Vad gäller just dessa frågor framgår nämligen av bl.a. Katia Cejies doktorsavhandling ”Utflyttningsbeskattning av kapitalökningar – en skattevetenskaplig studie i internationell personbeskattning med fokus på skatteavtals- och EU-rättsliga problem” som utkom 2010 att några avgörande hinder inte finns för att stoppa aktievinstutflyttningarna med stöd av en s.k exit- och uppskovsbeskattning. Domstolen i Luxemburg har i olika mål ( Lasteyrie du Saillant, 2004 och det s.k. N-målet 2007) accepterat att en medlemsstat får införa en sådan lagstiftning under förutsättning att uppskovet inte förses med krav på att ställa säkerhet samt att avdrag medges för eventuella förluster vid avyttring av holdingbolagsaktierna. Flera medlemsstater i EU (Frankrike, Nederländerna, Tyskland, Danmark och Norge) har infört exitbestämmelser av det slag som just beskrivits. Ett införande i intern svensk rätt av en exitbestämmelse påverkas inte heller av skatteavtal eftersom tidpunkten för skattskyldighetens inträde äger rum när aktieägaren fortfarande är skattemässigt bosatt i Sverige.

Under våren 2015 – fem år efter Riksrevisionens rapport från 2010 avgav verket sin årliga ”Uppföljningsrapport” i vilken fastslogs att man vid granskningen av vad som skett med det aktuella arbetet sedan 2010 kunnat konstatera att problemen med det aktuella skatteläckaget ”lämnats utan åtgärd”. Beskedet från finansdepartementet till Riksrevisionen (enligt ett telefonsamtal i fotnot 57 i rapporten) var att ”frågan fortfarande är under beredning och att det ännu är en bra bit kvar till ett förslag givet frågans komplexitet”. Den noggranna och skyndsamma uppföljning av frågan som utlovats fyra år tidigare hade uteblivit.

Vid fortsatta påstötningar från denne författare hos finansdepartementet om vad som händer med den aktuella utredningen har kortfattat endast meddelats att frågan om lagstiftning är under fortsatt ”beredning” pga av föreliggande problem i frågan huruvida en intern lagstiftning som ovan beskrivits står i överensstämmelse med EG-rätten. I något meddelande sägs vidare att problemen avser endast detaljer i lagstiftningen. Vid kontakt med den företrädare för finansdepartementet som numera bedriver beredningen( departementsrådet Johanna Bihaic) meddelades att under pågående beredning kunde inte uppges vari själva problemen av EU-natur består, ej heller hur lång ytterligare tid som behövs för att slutföra lagstiftningen. En förfrågan riktad till Bihaic om hur stor del av sin arbetstid hon ägnar frågan har lämnats obesvarad. Om man söker ”beredningar finansdepartementet” på finansdepartementets website får man 46 träffar, dock ingen som behandlar beredningen aktievinstutflyttningar. Vid sökning på internet av pågående arbete inom finansdepartementetunder får man 570 träffar utan någon referens till någon beredning av frågan exitbeskattning. På en nyligen framställd förfrågan till departementetschefen, finansminister Magdalena Andersson, uppges att inget ytterligare finns att tillägga i ärendet.

Under hösten 2015 ingav jag en skrivelse till skatteutskottet i syfte att informera dess medlemmar om problematiken avseende aktievinstutflyttningarna. Två av ledamöterna svarade att de aldrig hört talas om dessa upplägg och att de avsåg att vidtaga åtgärder. Någon reaktion från detta håll har emellertid därefter ej erfarits.

Den skatteflykt som sker genom de ovan beskrivna aktievinstutflyttningarna uppgår, som ovan anförts till miljardbelopp. Skatteuppläggen innebär upprättande av konstlade holdingbolag m.m. representerar en aggressiv och osund skatteplanering som är stötande för den allmänna rättskänslan. Speciellt utmanande är att denna skatteflykt möjliggörs genom utnyttjande av lättnadsregler i avtal för undvikande av dubbelbeskattning och EU-lagstiftning, regleringar som är avsedda för helt andra ändamål än att kringgå länders legitima skatteanspråk.

Avslutning

Frågan om den internationella skatteflykten står högt på den skattepolitiska dagordningen inom både regering och riksdag. I en under våren avgiven promemoria från finansdepartementet (2016-04-28) blåser Magdalena Andersson – för vilken gång i ordningen är oklart - till strid med ett som det framstår ambitiöst tiopunktsprogram mot framför allt internationell skatteflykt. Flera av förslagen såsom ökat informationsutbyte, global svartlistning av icke samarbetsvilliga länder, information om verkliga ägare etc. är sådana som ältats i åratal inom EU och OECD. Vidare presenteras idéer om att informationsplikt för skatterådgivare, förstärkt arbete mot momsbedrägeri och utvidgning av skattetilläggets avskräckande effekter skall bli föremål för utredning. Samtliga förslag är sådana om vilka man alltså skall fortsätta att prata. Om detta arbete bedrivs på samma sätt som ovan beskrivits finns anledning att vara mycket pessimistisk vad gäller den framtida kampen mot skatteflykt.

Våra interna regleringar avseende CFC-bolag och tioårsregeln utgör på sina områden specifika interna instrument för att motverka sådan skatteflykt. Som ovan visats är dock dessa regelverk helt otillräckliga för sina syften. Detta har regering, riksdag och skatteverk sedan länge varit medvetna om. När det gäller CFC föreligger sedan snart sju år en färdig lagtext och när det gäller tioårsregeln bereder man ärendet sedan snart tio år utan att vidtaga åtgärder. Vid förfrågningar härom lämnas undanglidande och avvisande svar. I den promemoria som vår finansminister lade fram i våras sägs inte ett ljud om den skatteflykt som förekommer på dessa områden.

Alla våra opinionsbildare och beslutsfattare utvecklar således en mycket högtravande och vältalig retorik när man redovisar sina ambitioner att motverka internationell skatteflykt. Det är upprörande hur falsk denna retorik är i praktiken. Den skapar klyftor i samhället och ett utbrett politikerförakt.

Stockholm i oktober 2016

peter.sundgren@gmail.com

070 4917670

1Egentligen är uttrycket ”kapitalflykt”, som Gustaf Lindencrona använde i sin doktorsavhandling 1972 ”Skatter och kapitalflykt”, bättre eftersom i internationella sammanhang medför skatteflykten även att kapitalet flyr ifrån Sverige ofta utan att återkomma.

2ICIJs interaktiva databas omfattar 548 förhandsbesked, Själva besluten är regelmässigt mycket kortfattade, angivande att man funnit innehållet i ansökningen varit ”in compliance with current tax legislation and administrative practise”. Normalt expedieras besluten samma dag som ansökningen om förhandsbesked inkommit.

3 Av EU-rapporten framgår att ”Swedish tax analyst Peter Sundgren has written a series of articles that provide insight into IKEA's aggressive tax avoidance, and particularly the use of a Dutch royalty conduit company http://petersundgren.blogspot.se/search?q=ikea)”.

4Travesterande en berömd kuplett av Hasse och Tage hade Jacob Johnsson frågat: ”Vad i helvete har ni för er på finansen efter tre!”