WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS no 2/2018 Ang remissutfallet över förslaget om exitskatt

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS,

no 2/2018 (11.2.2018)

Angående remissutfallet över skatteverkets förslag om exitskatt.

Remisstiden för skatteverkets förslag om exitskatt gick ut den 5 mars. Jag har läst alla yttranden som ligger på finansdepartementets webbsite vilket givit upphov till en hel del funderingar som redovisas nedan. (Jag har själv skrivit ett enskilt remissyttrande vilket dock inte ligger på finansens webb. Det kan dock läsas på denna blogg, WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS. no 1/2018 (26.1.2018)

Allmänt

Sammanfattningsvis finns tre huvudsakliga problemområden där kritiken varit mycket stark från remissinstansernas sida mot förslaget. Kritiken avser dels de problem som anses uppkomma för svenska företag att rekrytera kompetent arbetskraft från utlandet dels de svårigheter som uppstår för exportnäringen som sänder personal till utlandet samt slutligen, och framför allt, de konsekvenser som uppstår särskilt för ägarledda företag när exitskatteomfattad egendom överlåts benefikt till fysiska personer bosatta utomlands.

Tillfredsställande är dock att det finns en total samsyn bland alla remissinstanser om att Sverige skall behålla sitt principiella skatteanspråk på aktievinster som uppbärs av en fysisk person även efter det att denne flyttat utomlands. Se härom bl.a. SACOs remissvar. Detta synsätt sammanfaller för övrigt också med det som både den tidigare allians- och vår nuvarande rödgröna regering vid flera tillfällen givit uttryck för. Det är således inte så länge sedan den dåvarande finansministern Anders Borg stod i riksdagens talarstol och gav yttryck för det angelägna behovet att motverka den skatteflykt som den nuvarande tioårsregeln ger upphov till och att ersätta den med ett nytt regelverk som tillvaratar Sveriges skatteanspråk på utflyttade aktievinster på ett bättre sätt samt upplyste att frågan var under beredning hos finansdepartementet.

Att skatteverket lägger fram det nu aktuella förslaget om exitskatt får därför närmast betecknas som fullgörandet av ett beställningsuppdrag från hela riksdagens sida! Samtidigt skall beaktas att exitskatten är en skattetekniskt mycket komplicerad produkt t.ex. vad gäller anståndsförfarandet, avräkning, rapporteringskrav m.m. vilket gör att skatteverket får anses ha varit särskilt lämpat för detta uppdrag. De rent av upprörda synpunkter som framhållits om att skatteverket har lagt fram lagförslaget, se t.ex. Hans Peter Larssons kritik på PricewaterhouseCoopers blogg, får därför anses ha skjutit över målet. Under alla omständigheter får det anses vara regeringen som bär ansvaret för det sätt på vilket lagstiftningen bedrivits.

Skatteverkets förslag utgör inte heller något principiellt nytt påfund. Exitskatter har sedan länge införts i både Norge, Danmark, Tyskland, Österrike, Nederländerna, Frankrike, Spanien, Sydafrika, Kanada och USA, alla stater som lyder under demokratiska samhällsformer och har kapitalistiska ekonomier. Det finns inget som tyder på att dessa länder på grund av sina exitskatter drabbats av alla de samhällsekonomiska problem med rekrytering av arbetskraft och utsändning av personal m.m. som enligt remissinstanserna riskerar att hemsöka Sverige.

Att notera vidare är att skatteverkets förslag till exitregel är snävare än vad som gäller enligt tioårsregeln. Således omfattar exitregeln endast värdestegring fram till utflyttningstillfället men inte vinst som därefter uppkommer fram till avyttringstillfället vilket är fallet med tioårsregeln. Vidare uppkommer inte exitskatt för en till Sverige inflyttad person förrän denne varit bosatt här mer än fem år jämfört med tioårsregeln som utlöser skattskyldighet efter utflyttning redan efter en dags bosättning i Sverige. Vidare medför exitregeln en lindring i förhållande till tioårsregeln genom det gränsbelopp på 100 000 kronor som föreslås.

Problem vid rekrytering av utländsk kompetens.

Kritiken har också varit hård pga att skatteverket inte gjort en konsekvensanalys av sitt förslag för näringslivets betingelser och de som berörs av skatten. I stort sett får nu dock dessa konsekvenser en mycket god belysning genom den analys och kritik som i remissförfarandet framkommit över förslaget. Detta är väl för övrigt just vad som är själva syftet med att skicka ut lagförslag på remiss!

Framför allt anses exitskatten medföra svåra konsekvenser för svenska företag att rekrytera kompetent personal från utlandet. Detta gäller särskilt s.k. startups, som ofta har begränsade resurser att betala marknadsmässiga (och högbeskattade) löner och som i stället lockar sina medarbetare med olika former av delägarskap i företaget ifråga. Om de värdepapper som representerar dessa delägarskap avyttras när vederbörande återvänder hem kommer dessa att drabbas av exitskatt , menar de aktuella remissinstanserna, vilket gör att de aktuella löntagarna kommer att avstå från att söka sig till Sverige. Ett sådant beslut av de aktuella personerna torde dock komma att bero på en rad olika faktorer beroende på omständigheterna i varje enskilt fall där frågan om beskattningen bara är en. Vad som därvid synes ha bortsetts ifrån i denna fråga är ju att en hemvändande utlänning efter tjänstgöring i Sverige redan idag enligt vår tioårsregel blir skattskyldig här i riket för vinster på de aktieoptioner eller dylikt han under en tioårsperiod efter hemflyttningen avyttrar. Detta i kontrast till vad som ovan redan påpekats beträffande exitskatten nämligen att denna inte utlöses över huvud taget om vederbörande bott i Sverige mindre än fem år när han flyttar hem. Om vederbörande flyttar hem efter mer än fem års bosättning i Sverige och flytten sker till ett EES-land medges anstånd med betalning av exitskatten ända tills dess aktierna/optionerna avyttras. Se vidare nedan om anstånd.

Vad gäller just startups kan vidare anmärkas att investeringsklimatet i Sverige för dessa i internationella jämförelser visat sig vara bland det bästa i världen. (Se The Atlantic Magazine den 28 september 2017 under rubriken ”Why does Sweden have so many startups?”) En omständighet som i hög grad ytterligare förbättrar detta klimat när det gäller just skatter är de mycket gynnsamma regler för s.k. kvalificerade personaloptioner som införts sedan årsskiftet. Slutligen bör iakttas att inflyttande utlänningar i vissa fall också kan erhålla expertskattestatus om de har ledande befattningar i bolaget eller anses vara nyckelpersoner i dess verksamhet, något som också ger avsevärda skattefördelar.

De aktuella remissinstansernas konsekvensanalys av exitskattens inverkan på våra företags möjligheter att dra till sig kompetent personal från utlandet synes i detta ljus vara alltför pessimistisk.

Exitskatt för personal inom exportföretagen

Den andra och mycket allvarliga konsekvens som en analys av exitskatten enligt flera remissinstanser anses dra med sig är att våra exportföretag skulle få väldiga problem när man skickar personal utomlands eftersom dessa anställda därvid kan komma att bli exitskatteskyldiga om de råkar äga aktier överstigande ett värde på 100 000 kronor.

I vad som var ett genmäle till en artikel i Dagens Industri där man framhöll dessa svårigheter, har jag tillbakavisat dessa farhågor. Detta på grund av att de personer som här avses regelmässigt har kvar sådan anknytning till och bibehåller centrum för sina levnadsförhållande i Sverige under utlandsvistelsen och därmed inte anses skattemässigt utflyttade i den mening som krävs för att exitskatteskyldighet skall uppkomma. I de sannolikt mycket sällsynta fall detta ändock skulle kunna inträffa medför det anståndsförfarande som är kopplat till exitskatten att denna regelmässigt undanröjs när den utsände återvänder till Sverige efter utfört uppdrag.

Näringslivets Skattesakkunnige Johan Fall har i sitt remissyttrande hänvisat till den aktuella artikeln i Dagens Industri men ignorerat mitt genmäle.

Det förtjänar också tilläggas att Konjunkturinstitutet i sin remiss över exitskatten uttalat att denna inte kommer att påverka vår bruttonationalprodukt eller exporten på grund av att exitskattereglerna just innebär goda möjligheter till anstånd.

Exitskatt vid benefika överlåtelser till personer bosatta utomlands.

Den allvarligaste kritiken mot exitskatten, i vilken nästan alla remissinstanser deltagit och till vilken jag också ansluter mig, riktas, som ovan understrukits, mot att exitskatt skall uttas vid benefika överlåtelser av exitskatteomfattad egendom till fysiska personer som bor utomlands. På denna punkt har remissinstanserna på ett mycket förtjänstfullt sätt analyserat och exemplifierat de mycket allvarliga konsekvenser som i dessa fall uppkommer i synnerhet vid generationsväxlingar i ägarledda företag. Främst inriktas kritiken mot det faktum att anstånd ej medges i dessa fall och att skatten därför omedelbart måste betalas trots att någon avyttring ej skett och att arvingen/gåvotagaren därmed saknar medel för betalningen av exitskatten. Svenskt Näringsliv har i en artikel i Dagens Industri tidigare gått så långt att man ansett att exitskatten i benefika situationer är konfiskatorisk (vilket väl i detta sammanhang får anses innebära ett ingrepp i äganderätten!)

I sin remiss över exitskatten påpekar likväl Näringslivets Skattedelegation att flera andra länder, Norge, Tyskland och Österrike, också har regler om exitskatt vid benefika överlåtelser men att man därvid medger anstånd med betalningen av skatten om tillgångarna efter viss tid är kvar i gåvomottagarens/arvingens ägo samt även att exitskattekravet därefter helt slopas. Den kända företagsprofilen Rune Andersson har vid en hearing i riksdagshuset för en tid sedan om Sveriges framtida skattesystem också framhållit att ett sådant anstånd och en sådan eftergift av skatten borde vara ett minimikrav vad gäller exitskatt i benefika situationer.

I den remiss jag skrivit har jag vidare anfört, vilket också uppmärksammats i remissyttrandet från Lunds Universitet, att exitskatten i dessa fall lätt kan kringgås genom att aktierna/egendomen ifråga överförs till en stiftelse eller trust i utlandet i vilken donatorns/arvlåtarens utlandsbosatta avkomlingar är förmånstagare eller till ett utländskt bolag som dessa äger.

Det finns också starka skäl, vilket påpekats av flera remissinstanser, för uppfattningen att en exitskatt vid benefika överlåtelser inte kan anses EU-konform och att redan av denna anledning förslaget i denna del inte bör genomföras.

Anstånd

Frågan om anstånd vid exitskatt har ovan berörts i olika sammanhang men har inte varit föremål för några djupare funderingar i remissomgången trots att detta utgör en mycket viktig komponent i exitskatteförslaget. Enligt förslaget medges i utflyttningssituationerna ett tidsmässigt obegränsat anstånd med betalning av exitskatten i de fall den skattskyldige flyttar till ett EES-land. Om utflyttning sker till ett annat land med vilket vi har träffat avtal om utbyte av skatteinformation medges också anstånd men högst i fem år. Vid utflyttning till övriga länder medges ej anstånd över huvud taget. Sverige har (fullständiga) skatteavtal med informationsutbytesklausuler med ett drygt åttiotal länder och därtill 49 separata avtal om skatteinformationsutbyte med andra länder. Antalet avtalslösa länder är således mycket litet och antalet människor som utvandrar till dem torde vara försumbart.

Skatteverkets förslag om anstånd skall inte uppfattas som ”huggna i sten”. Det finns således inget egentligt skäl varför man inte kan ge evigt anstånd vid utflyttning även till icke-EESländer. Det kan för övrigt vara bra att ha samma anståndslängd för alla länder vilket motverkar problem om den exitskatteskyldige byter land efter utflyttningen. För att belysa den flexibilitet som lagstiftaren har kan man alternativt tänka sig att ge ”EES-status” vad gäller anstånd bara till vissa särskilt utvalda länder. Förslagsvis Kina, Indien och USA. Då har man ju täckt in stora och viktiga delar av våra exportmarknader!

Som ovan nämnts beträffande anstånd i benefika fall kan man också tänka sig att låta exitskatten helt efterges även i utflyttningsfallen efter en viss tid om den egendom som har exitbeskattats fortfarande är kvar i den skattskyldiges ägo. En rimlig tidsgräns skulle kunna vara tio år vilket motsvarar den tidrymd under vilket Sveriges skatteanspråk görs gällande enligt den nuvarande tioårsregeln. I Nederländerna upphör exitskatt efter just tio år meddelar Näringslivets Skattedelegation.

Övriga frågor

Skatteverket föreslår att exitskatt endast skall utgå om den exitskatteomfattade egendomens värde överstiger ett gränsbelopp på 100 000 kr. I syfte att reducera antalet skattskyldiga bör man överväga att höja detta gränsbelopp. Förslagsvis till 500 000 kr som är det gränsbelopp som förekommer i Norges exitskattelagstiftning. Näringslivets Skattedelegation har också tagit fasta på detta belopp.

Man kan också överväga att endast exitbeskatta väsentliga innehav av aktier vilket ju avsevärt skulle ytterligare nedbringa antalet exitskatteskyldiga. I Nederländerna exempelvis uttas exitskatt endast på ”substantial holdings” för aktieägare som ensam eller med anhöriga äger 5% eller mer av ett bolag.

En fråga som vidare dykt upp i flera remisser avser de problem och kostnader som är förknippade med värdering av exitskatteomfattad egendom, särskilt onoterade aktier. Att en sådan värdering måste ske är en ofrånkomlig effekt av en exitskatt och förekommer i alla andra länders exitskattesystem, Samtidigt bör dock påpekas att aktieägare, fråga är då ofta om företagare i pensionsåldern som i samband med en utflyttning ofta står i begrepp att därvid avyttra sitt företag, so vie so anser sig behöva göra en värdering av detsamma. Det är för övrigt just denna kategori bolagsägare som drar stora fördelar av möjligheterna att kringgå tioårsregeln vid utflyttning.

Vad gäller kostnaden har skatteverket beräknat att en värdering av ett onoterat bolag i normalfallet uppgår till ca 25 000-30 000 kronor. Srf-konsulterna anser emellertid i sitt remissyttrande att kostnaden uppgår till dubbelt och till och med tre gånger så mycket. Vad som samtidigt dock bör hållas i minnet är att kostnaden för värderingen torde vara avdragsgill vid fastställandet av exitskatten. En ytterligare omständighet att beakta är att de kostnader som idag, för kringgående av tioårsregeln, läggs ned på anlitande av skatteexpertis både i Sverige och utlandet oftast med råge överstiger Srfs beräkning av en bolagsvärdering och att dessa kostnader således inbesparas vid en tillämpning av exitskatt. 

Avslutande kommentarer

Den tidvis mycket hårda ton som genomsyrar många remissyttranden samt samhällsdebatten i övrigt vad gäller exitskatteförslaget ger upphov till spekulationen att exitskatten kan blåsa upp till strid i den stundande valrörelsen. Oppositionspartierna har således meddelat att det efter ett eventuellt regeringsskifte inte kommer att bli tal om någon exitskatt. Och detta trots att, som ovan påpekats, dessa partier alltid ställt sig bakom tanken att förhindra den miljardrullning till utlandet som aktievinstutflyttningarna ger upphov till!

Eftersom det dock kan konstateras att det i breda samhällsskikt råder en stor frustration över alla avslöjanden om den skatteflykt och det skattefusk som sker på den internationella beskattningens område skulle å andra sidan regeringen - kan man tänka - genom att nu fullfölja framläggandet av en lagstiftning om exitskatt och visa konkret handlingskraft mot skatteflykt finna det välkommet att detta blir föremål för de röstberättigades intresse. Kringgåendet av tioårsregeln som för närvarande sker till förmån för en liten och välsituerad grupp medborgare som flyr/flyttar till utlandet utgör vidare ett tydligt exempel på hur de ekonomiska klyftorna i samhället vidgas. Något som sammanfaller med socialdemokratins verklighetsbeskrivning och dess uttalade ambition att höja skatterna för kapitalägarna.

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS

Stockholm den 11 mars 2018

Peter Sundgren