Förslag till ny lag för beskattning av fåmansbolagsägare som efter utflyttning från Sverige säljer sina bolag.

Webjournal on International Taxation in Sweden, WITS, no 2/2019

(Denna artikel har publicerats på Dagens Juridiks hemsida 2019-02-13 under rubriken "Tvätta bort skamfläcken - ta tag i exitskatten när reglerna om fåmansbolag ska ses över".)

Skatteverket har tidigare framlagt ett förslag om beskattning av person som avyttrar aktier efter utflyttning från Sverige. Finansminister Magdalena Andersson beslutade emellertid att inte genomföra förslaget pga att det skulle försvåra generationsväxlingar för familjeföretag och förorsaka problem då svenska företag skickar personal utomlands. Näringslivet har vidare ansett att förslaget skulle medföra svårigheter för svenska företags kompetensförsörjning av utländska experter. I denna artikel lämnas ett förslag till lagstiftning som i princip grundas på Skatteverkets förslag men som löser de nämnda svårigheterna.

Bakgrund

Genom antagandet av en reservation från M och KD har riksdagen vid beslut om budgeten för 2019 röstat igenom ett tillkännagivande om att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag till skatteändringar beträffande ägar- och generationsskiften i befintliga fåmansföretag.

På sin blogg ”Fokus på skatterna” den 4 januari välkomnar Svenskt Näringsliv att lagstiftaren på detta sätt tar ett steg framåt för att åtgärda de regler i de s.k. 3:12-reglerna som berör ägarskiften i fåmans-/entreprenörföretagen. Man uppmanar vidare regeringen att i detta sammanhang även förbättra förhållandena för entreprenörsföretagen genom att beakta Svenskt Näringslivs hemställan (2018-11-13) om att undanröja den skattemässiga särbehandlingen av styrelsearvoden. Denna hemställan avser ett krav på att styrelsearvoden skall kunna faktureras av ett av styrelsemedlemmen ägt bolag i stället för att, såsom Högsta Förvaltningsdomstolen fastslagit, tas upp direkt till beskattning av styrelsemedlemmen som inkomst av tjänst.

Svenskt Näringslivs initiativ berör styrelsemedlemmar i alla slags aktiebolag, både stora och små, och ligger något vid sidan av den problematik som avser själva entreprenörskatten dvs, den beskattning som enligt de nämnda 3:12 reglerna kommer ifråga vid ägar- och generationsskiften i fåmansföretag. Se mina synpunkter om Svenskt Näringslivs hemställan i WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS, no 1/2019)

Vad som däremot mera specifikt berör ägarskiften i fåmansbolag och därmed naturligtvis även beskattningen enligt 3:12regeln, är en annan fråga, som nyligen varit föremål för intensiv debatt, nämligen den som avser ägarskiften av sådana bolag då bolagsägaren flyttar utomlands. Eftersom således frågan om ägarskiften i fåmansföretagen generellt nu skall tas upp av regering och riksdag finns det därför goda skäl att därvid samtidigt beakta frågan om ägarskiften vid bolagsägarens utlandsflyttning.

Tioårsregeln och dess tillämpning

Den beskattningsregim som reglerar beskattningen av aktieöverlåtelser när aktieägaren är bosatt utomlands återfinns i 3 kap 19 paragrafen Inkomstskattelagen och går under beteckningen 10-årsregeln. Denna regel har funnits i vårt land alltsedan 1984, dvs i nu 35 år. Den infördes under total politisk enighet av en socialdemokratisk regering (under Kjell Olov Feldt) 1984 och utvidgades 2008 på initiativ av den då sittande alliansregering i vilken Anders Borg var finansminister. Och det finns ingen som under hela denna tid ifrågasatt legitimiteten i eller berättigandet av det beskattningsanspråk som tioårsregeln uttrycker. Det finns med andra ord inga ideologiska eller politiska åsiktsskillnader när det gäller beskattningen av aktieägare som flyttar utomlands.

Regelverket innebär helt kortfattat att en fysisk person som flyttar ut från Sverige förblir skattskyldig här i riket för vinst som uppkommer på avyttring av aktier/andelar m.m. i såväl svenska som utländska bolag under förutsättning att avyttringen sker någon gång under tio år efter aktieägarens utflyttning från Sverige. Skatteanspråket/'tioårskarantänen' omfattar både svenska och utländska medborgare oavsett till vilket land man flyttar och oavsett hur lång eller kort tid man dessförinnan varit bosatt i Sverige. Skatteanspråket är så långtgående att det även omfattar avyttringar av svenska aktier som man köpt, ärvt eller fått i gåva efter en utflyttning och sedan avyttrar under tioårskarantänen.

Denna beskattning berör oerhört stora belopp för statskassan. Omkring 1 miljard kronor i skatteintäkter om året! Jag repeterar - en miljard kronor.

Problemet med tioårsregeln är emellertid att den aldrig efterlevs! Staten får inte in en enda krona i skatt enligt denna regel! Detta förmodligen främst beroende på att de som flyttar utomlands helt enkelt, medvetet eller kanske omedvetet, struntar i bestämmelserna. En anledning härtill är att risken för upptäckt är mycket liten eftersom skattemyndigheterna inte har, eller inte har skaffat sig, någon praktisk möjlighet att kontrollera utlandsbosatta personers aktieaffärer. De har inte utfärdat några tillämpningsföreskrifter eller broschyrer vad gäller tioårsregeln ej heller upprättat någon speciell deklarationsblankett för ändamålet. Det finns veterligen inga mål om eftertaxeringar eller självrättelser när det gäller tioårsregeln.

Den största delen av de aktievinster som emellertid undgår beskattning när det gäller tioårsregeln uppkommer när fåmansföretagsägare flyttar utomlands, oftast i samband med att de går i pension. Detta på grund av att de kringgår lagstiftningen på ett skattetekniskt mycket sinnrikt sätt. Kortfattat ser tillvägagångssättet ut på följande sätt: Först överlåts fåmansbolagets aktier till underpris, normalt anskaffningspris, före utflyttningen till ett av fåmansägaren bildat brevlådebolag i EU, företrädesvis i Malta eller Cypern som har särskilt förmånliga bolags- och utdelningsskatteregler. Denna underprisöverlåtelse är skattefri enligt svensk intern skatterätt eftersom den, sedan 1991 års skattereform, saknar bestämmelser om beskattning av latenta kapitalvinster. Sedan vi blev medlemsstat i EU är en sådan intern underprisöverlåtelse till bolag inom Unionen också skattefri. Med brevlådebolag avses bolag som regelmässigt helt saknar personal, egna lokaler eller annan ”ekonomisk substans”. Efter internaffären säljer brevlådebolaget det svenska bolaget till dess marknadsvärde, en affär som inte berör Sverige. Alternativt fusioneras de båda bolagen. En mycket viktig konsekvens av denna bolagsförsäljning eller fusion – det kan sägas vara själva nyckeln till skatteupplägget - är att den utflyttande svenske fåmansägaren då endast äger ett utländskt (brevlåde)bolag utan andra tillgångar än de pengar som erhållits genom avyttringen av sitt svenska bolag eller en fusion mellan detta bolag och brevlådebolaget. Därigenom kan inte längre fåmansägaren inför sin utflyttning anses ha sådan ”väsentlig anknytning till Sverige” som skulle kunna konstituera obegränsad skattskyldighet i Sverige. Sedan fåmansföretagsägaren därefter utflyttat från Sverige och fått skatterättslig hemvist utomlands enligt det skatteavtal som Sverige träffat med det aktuella landet, låter han antingen avyttra brevlådeföretaget eller tömma det genom utdelningar till sig själv.

Som nytt bosättningsland väljs sedan en tid företrädesvis Portugal som i samband med finanskrisen införde en särskild lagstiftning 2009 som under tio års tid erbjuder (välbeställda) inflyttande utlänningar s.k. Non Habitual Residence Status innebärande att alla dennes inkomster härrörande från utlandet under denna tid, inklusive aktievinst på eller utdelningar från ett utländskt (brevlåde)företag, är skattefria. (I just de fall som gäller Portugal måste aktieägaren ta ut vinsten i brevlådebolaget genom utdelning för att undgå skatt i Sverige. Om denne säljer brevlådeföretaget uppkommer nämligen skatt i Sverige på vinsten om försäljningen äger rum inom fem år efter det att utflyttningen skett från Sverige. Detta följer av artikel 13 punkt 4 av skatteavtalet mellan Sverige och Portugal.)

Genom denna välstrukturerade kedja av noggrant och tidsmässigt planerade rättshandlingar undviks vinstbeskattning, inklusive den svenska 3:12skatten på avyttringen av det svenska bolaget, i såväl Sverige, som i brevlådebolagslandet som i det nya bosättningslandet!

Om fåmansbolaget i Sverige tecknat tjänstepension för bolagsägaren innan utflyttningen kan denna för närvarande också lyftas skattefritt både i Sverige och i Portugal genom att Sverige givit bort beskattningsrätten till sådan inkomst enligt vårt skatteavtal och att Portugal, som just nämnts, inte beskattar utländsk inkomst. Om pensionerna är livsvariga brukar dessa omvandlas för utbetalning under fem år.

I många fall kan iakttas hur fåmansföretagaren sedan bolags- och pensionsaffärerna genomförts återvänder till Sverige. I några fall har skattemyndigheterna angripit detta genom att hävda att fråga varit om skenutflyttningar. Sådana förhållanden är emellertid mycket svåra att utreda och att bevisa inför skattedomstolarna. Förslag har framlagts (bl.a. från dåvarande Industriförbundets sida) om att införa en s.k. claw-backregel innebärande att om återflyttning sker till Sverige inom tio år så skall de avyttringar som skett under utlandsvistelsen tas upp till beskattning och avräkning ske för den eventuella skatt som i utlandet erlagts. Detta förslag har dock inte vunnit anklang hos lagstiftaren.

Många skattekonsult- och revisionsbyråer bedriver en öppen marknadsföring om hur bolagsägare kan göra en framgångsrik ”exit” vid utlandsflyttning, se t.ex. sparsamskatt.se (som uteslutande ägnar sig åt utflyttningar från Sverige.) Särskilt provocerande är att förfarandet utnyttjar dels EUs regelverk som är avsett att underlätta internationell handel och fria investeringar dels bilaterala avtal för att undvika dubbel beskattning vilka därigenom istället kommit att fungera som instrument för att undvika beskattning helt och hållet inom Unionen!

I vissa fall torde möjlighet föreligga att tillämpa den allmänna skatteflyktsklausulen beträffande de angivna transaktionerna men detta har aldrig testats av Skatteverket. Det finns vidare inte mindre än tre fallgropar som möjligen, allt efter omständigheterna, skulle kunna äventyra skatteupplägg av den typen som ovan redovisats. Den ena är att CFC-reglerna kan användas varigenom brevlådebolagets vinst vid avyttringen av det svenska bolaget tas till beskattning i Sverige. Den andra, med enahanda resultat, är att brevlådebolaget anses ha fast driftställe i Sverige. Slutligen skulle, då 3:12reglerna är tillämpliga, den del av vinsten vid avyttringen som anses utgöra inkomst av arbete kunna beskattas i Sverige som sådan inkomst enligt de skatteavtal vi träffat med andra stater. (Normalt i så fall enligt artikel 15 i avtalen).

Skatteverkets förslag om utflyttningsskatt.

Trots att skatteflykten och skattefusket gällande tioårsregeln varit så omfattande och skett under mycket lång tid och trots att Riksrevisionen upprepat (både 2010 och 2015) krävt ett ingripande häremot, har både socialdemokratiska och borgerliga politiker suttit passiva samtidigt som de dock upprepat och vältaligt (även i Riksdagens talarstol) lovat att man skall sätta stopp för skatteflykten.

Ingenting har således hänt. Inte förrän Skatteverket i november 2017 presenterade ett förslag (på 224 sidor!) med rubriken ”Exitskatt för fysiska personer. Beskattning av orealiserade kapitalvinster som upparbetats i Sverige”. Förslaget innebär i korthet att en aktieägare som flyttar utomlands anses ha avyttrat sina aktier dagen dessförinnan. Tidpunkten för skattskyldighetens inträde äger på detta sätt rum då aktieägaren fortfarande är bosatt och obegränsat skattskyldig i Sverige. Man beräknar därvid aktiernas marknadsvärde och fastställer den skatteskuld som därvid uppkommer vid aktieägarens utflyttning. Om denna sker till ett land inom EES medges anstånd med betalningen av exitskatteskulden till dess försäljning av aktierna avyttras. Vid utflyttning till ett land utanför EES begränsas anståndet till fem år.

Förslaget ledde till en mycket häftig för att inte säga ovederhäftig kritik - på ledarplats i Dagen Industri framförd med vad som får anses vara en vulgär retorik. Man talade om lagstiftning av ”öststatsmodell” och ”resande av Berlinmurar” etc. Att ett tiotal andra demokratiska länder med kapitalistisk ekonomi sedan länge infört exitskattelagar var något som till synes lättvindigt ignorerades. Kännetecknande för alla invändningar mot förslaget i den tsunami av remissvar (82 st.!) som vällde in till finansdepartementet var vidare en fullständig avsaknad av konstruktiv kritik över Skatteverkets förslag eller modifieringar därav. Ingen kommentar till den omfattande skatteflykt som tioårsregeln ger upphov till. Än mindre någon entusiasm att stoppa den. Att denna reaktion förekom bland aktie- och kapitalägarnas intresseorgan och de skatteexperter som tillhandahåller sina tjänster för hugade utlandsflyttande entreprenörer var ingen överraskning, men samma sak gällde även svaren från annat neutralt sakkunnigt håll inklusive akademierna.

Flera debattörer, se exempelvis Cecilia Gunne och Maria Davèrus, Lindskog Malmström Advokatbyrå, i nr 3/2018 av ansedda Svensk Skattetidning, pekade sålunda på den förödande effekt som Skatteverkets förslag skulle få för utländska talangers benägenhet att söka sig till Sverige när de upptäcker att de, när de någon gång i framtiden återvänder till sina hemländer, ådrar sig en utflyttningsskatteskuld på de aktier eller optioner som de eventuellt förvärvat under den tid de arbetat i vårt land. Men redan idag (och sedan 35 år) sker ju en beskattning enligt tioårsregeln av dessa talanger när de återvänder hem och säljer dessa aktier och optioner! Exitskatten innebär därför i princip inget nytt skatteanspråk i förhållande till tioårsregeln. Och dessutom, enligt nu gällande regler, blir de beskattade även för den värdestegring som sker efter utflyttningstidpunkten, vilket inte är fallet enligt den föreslagna utflyttningsskatten som beräknar skatten per dagen före utflyttningen. Hela Stockholms Handelskammares remisskrivelse handlar också om hur regionens innovationsdrivna konkurrenskraft och ” huvudkontorsekonomi” kommer att äventyras av att utländsk spetskompetens som skall rekryteras kommer att få betala en skatt när de återvänder hem enligt Skatteverkets förslag, en skatt som, vilket just påpekats, alltså motsvaras av den som man redan enligt nuvarande tioårsregel måste betala.

Ett annat och upprepat (favorit)argument i många remissvar var att Skatteverkets förslag stred mot EUs lagsiftning. I Uppsala Universitets remiss ägnade sig således dess skatteprofessorer över flera sidor åt mycket djupsinniga funderingar över denna problematik utan att med en rad kommentera eller analysera hur alla andra EU-länder hanterat och löst detta i sina sedan länge genomförda lagar om beskattning vid utflyttning. Dessutom, vilket gäller alla remissinstanser som tagit upp frågan, har man förbisett det faktum att EUs ministerråd för mer än tio år sedan självt framlagt en resolution med rekommendationer avseende de ledande principer som medlemsstaterna bör beakta för att koordinera sina exitskattelagar. (Council Resolution on coordinating exit taxation, 2911^th Economic and Financial Affairs, Brussels, 2 December 2008).

Som bekant beslutade Magdalena Andersson att stoppa genomförandet av Skatteverkets förslag. Hon underströk emellertid därvid att ”det är en grundläggande princip – inte bara i Sverige – att de vinster som har uppstått när en person är skattskyldig i ett land också beskattas i det landet”. Anledningen till tillbakadragandet av förslaget var att det dels syntes medföra problem vid genomförandet av generationsskiften i familjeföretag på grund av att skatten – utan att anstånd med betalningen därvid skulle medges - kunde föranleda en ofrivillig försäljning av företaget, dels att skatten kunde försvåra svenska företags utsändande av personal i samband med sina utlandssatsningar.

Därefter anförde hon: ”Detta innebär att problemen med tioårsregeln kvarstår liksom det hot som detta utgör mot legitimiteten i det svenska skattesystemet... Jag ser nu fram emot – och förutsätter – en konstruktiv dialog med företrädare i det svenska näringslivet om hur en reform av tioårsregeln bäst bör utformas för att säkerställa såväl finansieringen av gemensamma nyttor som konkurrenskraftiga och likformiga skatteregler.”

Som svar på finansministerns debattinlägg välkomnade Staffan Bohman, ordförande i Näringslivets Skattedelegation och Johan Fall, chef för Svenskt Näringslivs skatteavdelning, (den 4 april 2018 i Dagens Industri). finansministerns åtgärd att stoppa Skatteverkets förslag till utflyttningsskatt. Man underströk därvid, i linje med det resonemang som Gunne/Davèrus och Stockholms Handelskammare ovan framhållit, vikten av att utforma de fundamentala skattevillkoren så att det blir ”attraktivt att göra entrè i Sverige och att stanna här så att vi står oss väl i konkurrensen med andra länder”. Man förklarade sig vidare ”givetvis beredda att bidra till en konstruktiv dialog kring beskattningen enligt tioårsregeln”.

Nytt förslag till lag om utflyttningsskatt

I det följande skall, som en grund för den fortsatta diskussion som skall ske om utflyttningsbeskattning, redovisas en alternativ konstruktion av en sådan beskattning som tillgodoser de krav som både finansministern och näringslivet ovan framställt. Förslaget anknyter direkt till tioårsregeln och leder till exakt samma skattekonsekvenser för aktieägaren som följer av tillämpningen av dagens tioårsregel såsom den är avsedd att fungera. Detta gäller även utflyttningsskatt vid benefika överlåtelser till person som flyttat utomlands och erhåller aktier som gåva eller arv. Förslaget är också helt EU-konformt.

1. En utflyttningsskatt införs av den modell som Skatteverket anvisat men att den skall gälla i endast 10 år efter aktieägarens utflyttning dvs under samma period som gäller för tioårsregeln. Efter denna tidsperiod upphör således skattskyldigheten och den skatteskuld som fastställts vid utflyttningen förfaller. Detta till skillnad mot Skatteverket som föreslagit att skatteanspråket skall bestå för all framtid. (Skatteskulden förfaller naturligtvis också om aktieägaren återflyttar till Sverige under tioårsperioden.)

2. Anstånd med betalning av den utflyttningsskatt som beräknas vid utflyttningen medges ovillkorligen och automatiskt ända till dess aktierna faktiskt avyttras och oavsett till vilket land utflyttning sker. Vår nuvarande tioårsregel gäller ju också generellt oavsett till vilket land aktieägaren flyttar. De av Skatteverket rekommenderade anstånden av olika längd beträffande olika utflyttningsländer bör således ej genomföras.

Genom att på detta sätt koppla ihop begränsningen av skattskyldigheten för utflyttningsskatt till maximalt tio år med ett ovillkorligt medgivande av anstånd med betalningen av skatten under motsvarande tid utlöses skyldigheten att betala den vid utflyttningen beräknade skatten först vid avyttringen. Inte i något fall kommer således utflyttningsskatt att behöva betalas innan avyttringen av aktierna i bolaget ifråga faktiskt ägt rum. Detta på precis samma sätt som för närvarande gäller enligt tioårsregeln. På detta sätt upprätthålles skatteförmågeprincipen.

En ytterligare och mycket väsentlig begränsning av den utflyttningsskatt som här föreslås i förhållande till Skatteverkets förslag, och vilket torde framgå av sammanhanget ovan, är att skatten skall gälla endast för fåmansbolag. Det är framför allt dessa fall som ger upphov till de verkligt stora 'skatteklippen' vid strukturerade utflyttningar till utlandet. Det är således sällan som en värdestegring av vanliga kapitalplaceringsaktier utgör anledning att av skatteskäl flytta utomlands. Enligt Skatteverket belöper ca ¾ av skatteundandragandena vid utflyttningar på försäljningar av fåmansföretag. En begränsning av den krets som således bör omfattas av utflyttningsskatt till att gälla endast fåmansbolag medför en betydande reducering av den administrativa börda som uppkommer jämfört med Skatteverkets förslag som omfattar avyttring av alla slags aktier (där utflyttningsskatten överstiger 100 000 kronor.) Skatteverket uppskattar antalet utflyttande aktieägare till mellan 1000 och 2000 personer per år. Av dessa torde antalet fåmansföretagare ligga klart under den nedre gränsen.

Om aktierna säljs med förlust medges avdrag härför. Säkerhet för betalning av utflyttningsskatt införs då utflyttning sker till stat med vilken vi saknar överenskommelser om indrivning av skatt dock ej EES-stater.

Av det förslag till utflyttningsskatt som här redovisats följer att Magdalena Anderssons farhågor att den skulle komma att äventyra familjeföretagens generationsskiften kan avskrivas. Detta på grund av att anstånd alltid medges. Samma sak gäller även de problem som anses uppkomma när svenska företag skickar personal till utlandet. Oron för denna grupp inkomsttagare som oftast för begränsade tidsperioder skickas utomlands bör inte heller överdrivas eftersom de genom starka anknytningsfaktorer till Sverige – inte minst att de är delägare i ett svenskt fåmansbolag - regelmässigt bibehåller sin skatterättsliga bosättning och sitt hemvist i Sverige under den tid de jobbar utomlands. I sådana fall är ju utflyttningsbeskattning aldrig aktuellt.

Villkoren för den utländska expertkompetens som Staffan Bohman och Johan Fall vill hålla om ryggen förblir desamma som enligt tioårsregeln. Utflyttningsskatten med dess automatiska och generella anståndsförfarande som ovan beskrivits medför med andra ord i praktiken ingen förändring för denna kategori jämfört med dagens förhållanden. Man skulle vidare, som Skatteverket för övrigt föreslagit, kunna ytterligare begränsa beskattningen för denna grupp utlänningar, genom att helt befria den från utflyttningsskatt om vistelsen i Sverige varat mindre än fem år. (En motsvarande tidsmässig lättnadsregel finns beträffande inkomstbeskattning enligt den s.k. expertskattelagen för utlänningar som tillfälligt arbetar i Sverige). Förmodligen kommer en hel del av dessa experter att so wie so undgå utflyttningsbeskattning på grund av att de inte ingår i företagets fåmansföretagskrets.

Avslutning

Den nuvarande tillämpningen av tioårsregeln, där en liten kapitalstark elit i samhället med utmanande metoder kringgår lagstiftningen och tillskansar sig jättelika och icke avsedda skattefördelar som står i strid med den allmänna rättskänslan, utgör en alltför typisk illustration på hur systemet blivit ”riggat” till kapitalägarnas fördel och hur därigenom de ekonomiska klyftorna ytterligare vidgas i vårt land.

En utflyttningsskatt är ingen ny skatt (av ”konfiskatorisk” natur som Svenskt Näringsliv i ett visst sammanhang har betecknat den). Den utgör inget annat än en ny metod, ett instrument för att tillvarata det skatteanspråk som sedan länge redan gäller enligt tioårsregeln.

I vårt samhälle pågår för närvarande en ganska livlig, för att inte säga infekterad, debatt om kapitalbeskattning. Huvudsakligen rör sig därvid diskussionen om att höja denna beskattning i en eller annan form eller på ett eller annat sätt. Till skillnad härifrån, vilket kan vara anledning att påpeka, handlar aktievinstutflyttningsbeskattning inte om detta utan endast om att betalningen av en sedan decennier införd kapital(vinst)skatt faktiskt skall säkerställas.

Observera vidare, vilket ovan redan berörts, att skatten genom att den endast beskattar värdestegring fram till utflyttningstidpunkten normalt blir lägre än den skatt som föranleds av tioårsregeln som beskattar värdestegring ända fram till försäljningstidpunkten. I den mån en aktieförsäljning medför beskattning för bolagsägaren även i dennes nya hemland och avräkning (genom ordinary credit) medges för den svenska utflyttningsskatten utgör denna en extra kostnad endast om den är högre än skatten i det nya hemlandet.

En utflyttningsskatt motverkar vad som utgör ett utbrett och osunt skatteflyktsplaneringsgeschäft och skapar rättvisa och neutrala förhållanden visavi bolagsägare som bor kvar i Sverige och säljer sina företag. Skatten medför också en väldig förstärkning av statskassan.

Utflyttningsskatt har sedan länge införts i en lång rad andra demokratiska länder med kapitalistisk ekonomi inklusive flera medlemsstater i EU. Detta har veterligen skett utan större kontroverser eller störningar av deras konkurrenskraft.

Våra beslutsfattare som så passionerat alltid bedyrar sin beslutsamhet att bekämpa skatteflykt och att minska de ekonomiska klyftorna i vårt samhälle bör stå i skamvrån för sin totala och långvariga underlåtenhet att ingripa mot de enorma och provocerande skatteundandraganden som illojala utlandsflyttande entreprenörer i åratal tillåtits ägna sig åt. I samband med den nu förestående översyn som ändock skall göras om ägarskiften i våra fåmans-/entreprenörsföretag yppas ett utmärkt tillfälle för vår nya riksdag att tvätta bort denna skamfläck.

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS

Stockholm 15 februari 2019

Peter Sundgren

peter.sundgren@gmail.com

070 491 76 70

(Näringslivets Skattedelegation och Svenskt Näringsliv har erbjudits att kommentera denna artikel men avböjt detta. Dagens Industri har tackat nej till att publicera den. Skrivelsen har även insänts separat till finansdepartementet som svarat att de är beredda ”att ha synpunkterna i åtanke vid kommande lagstiftningsprojekt”.)

PS: Jag skickade ett förhandsexemplar av denna artikel till en av Sveriges mest välrenommerade skatteexperter för synpunkter.
Han fann att den bakgrund jag redovisat hade passerat ”bäst före datum” och att det som ”gnagt” hos mig kanske inte längre var ”en issue”. Han betonade också hur värdefulla våra fåabägare är för oss som bor här i Sverige.
Jag svarade att jag vidhöll att det var angeläget att tillvarata ett sedan decennier föreliggande skatteanspråk som av alla seriösa bedömare anses viktigt och legitimt och att bekämpa den mycket aggressiva skatteflyktsplanering som ger upphov till ett skatteundandragande på 1 miljard kronor om året. Jag instämde i att vi givetvis måstes värna om våra fåabägare men inte dom som sticker utomlands och smiter från notan. Nej, dom viktiga fåabägarna är dom nya ägarna till bolagen som är kvar här i landet och driver verksamheten vidare!

Bolag, svenska eller utländska, för fakturering av styrelsearvoden

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS, no 1/2019

(Denna artikel är publicerad på Dagens Juridiks hemsida 2019-01-24 under rubriken "Efter HFD:s dom - överdrivet tonläge om förbudet mot att fakturera styrelsearvoden från eget bolag")

Skatterättsnämnden meddelade 2016-12-21 ett förhandsbesked angående beskattning av styrelsearvoden. Under 2017 fastställde Högsta Förvaltningsdomstolen (enhälligt) detta besked i dom HFD 2017 ref.41. Domen går ut på att styrelsearvoden alltid skall beskattas personligen av styrelsemedlemmen som inkomst av tjänst och att de inte kan faktureras som inkomst av näringsverksamhet från ett bolag som styrelsemedlemmen upprättat för ändamålet. Man kan med andra ord inte sätta inkomst av styrelsearbete ”på bolag”. HFDs främsta motivering för sin dom är att aktiebolagslagen uttryckligen föreskriver att endast fysiska personer kan vara styrelsemedlemmar i svenska aktiebolag. Domslutet har givit upphov till starka protester från personer som åtar sig styrelseuppdrag.

Detta har lett till att den s.k. StyrelseAkademin, som är ett intresseorgan för styrelsemedlemmar i Sverige, under våren 2018 vid ett flertal tillfällen uppvaktat både regering och riksdag (Skatteutskottet) och meddelat att HFDs dom kommer att medföra att intresset för att åtaga sig styrelseuppdrag kommer att drastiskt minska och leda till en allvarlig kompetensflykt till skada för svenska företag. Finansdepartementet har emellertid meddelat att frågan är för tidigt ställd och att fråga om eventuell lagstiftning bör anstå till dess faktisk erfarenhet föreligger om konsekvenserna av HFDs dom.

Frågan har likväl numera föranlett även Svenskt Näringsliv (Johan Fall/Richard Hellenius) att vända sig till lagstiftaren och begära att inkomstskattelagen skall kunna tillåta att styrelseuppdragsinkomster faktureras av styrelsemedlemmars egenägda bolag. (Se Svenskt Näringslivs hemsida).

Svenskt Näringsliv har därvid framfört en lång rad argument för sina klagomål. Man anser det sålunda viktigt för berörda personer att kunna samordna sin verksamhet i ett bolag för att därmed trygga avsättning av medel för framtida pensionering. (Att därvid observera är dock att ett icke oväsentligt antal styrelsemedlemmar i våra svenska bolag redan är pensionärer.) Vidare, uppger Svenskt Näringsliv, kan bolag vara bra för att hantera risker för sjukdom (Försäkringskassan etc.), hantera för verksamheten gemensamma kostnader m.m. Med rådande rättsläge följer att många personer inte kan bidraga yrkesmässigt med sin kompetens.

Ytterligare fördelar med att fakturera styrelseuppdragsinkomster via ett bolag, (vilka dock inte påpekats av Svenskt Näringsliv) är att man som aktieägare däri kan tillgodogöra sig åtminstone delar av dess vinst i form av utdelning som beskattas betydligt lägre än löneuttag. Genom att bolagsskatten sänkts och kommer att ytterligare sänkas har utrymmet för lämnande av vinstutdelning ökat. Om maken/makan till en styrelsemedlem utför administrativa eller andra uppgifter för bolaget ifråga kan denne debitera bolaget för marknadsmässig lön vilket medför en lägre beskattning på familjebasis i synnerhet om vederbörandes inkomst ligger under brytpunkten. Man kan vidare tillgodogöra sig diverse lågbeskattade eller skattefria förmåner ur ett bolag i stället för att ta ut lön. Ett bolags rätt till momsavdrag kan också medföra fördelar i vissa sammanhang. Slutligen kan man med diverse uppfinningsrika 'exit-metoder' undvika vinstbeskattning när man avyttrar bolaget ifråga.

Samtidigt bör dock påpekas att man även i inkomstslaget tjänst kan vara berättigad till vissa avdrag för kostnader för inkomsternas förvärvande t.ex., i dessa sammanhang, kostnaden för medlemskap i StyrelseAkademin.

Svenskt Näringsliv menar att HFDs dom är till stor skada för både små och medelstora (entreprenör)företag, särskilt s.k. start-uppföretag men också för stora bolag. Domen har också lett till att man i syfte att kringgå problemet inrättar s.k. ”advisory boards", dvs ett i bolaget särskilt inrättat råd som avger rekommendationer eller förslag till styrelsen om vilka åtgärder som bör företas i bolaget. Genom att åtaga sig uppdrag som medlem i ett advisory board i stället för styrelseuppdrag träffas vederbörande inte av HFDs dom om man fakturerar sina arvoden genom ett eget bolag. Detta eftersom deltagande i advisory boards inte regleras i aktiebolagslagen. Svenskt Näringsliv anser sammanfattningsvis att HFDs dom medför en diskriminerande särbehandling av beskattningen av styrelsearvoden.

I det följande skall dessa synpunkter närmare kommenteras samt, för att utvidga debatten, vidare beaktas även konsekvenserna av innehav av styrelseuppdrag i utländska bolag och/eller användandet av utländska egenägda bolag för fakturering av styrelseuppdragsinkomster.

StyrelseAkademins enkät

Till stöd för sina påståenden om HFDs skadliga effekter för svenskt företagande har Svenskt Näringsliv hänvisat till en enkät som StyrelseAkademin genomfört för att ta reda på i vad mån den aktuella domen kan komma att påverka styrelseledamöters benägenhet att åtaga sig styrelseuppdrag. 967 medlemmar i StyrelseAkademin har besvarat enkäten. Av de svar som inkommit uppger 90 procent, dvs 870, att de avser att skära ned antalet uppdrag pga att de måste ta upp inkomsterna som inkomst av tjänst.

StyreseAkademin har på förfrågan uppgivit att enkäten hade utsänts till 6500 av dess 7000 medlemmar. (500 har förklarat sig inte vilja mottaga utskick från föreningen). Det är alltså bara knappt 14 procent av alla medlemmar i StyrelseAkademin som över huvud taget besvarat enkäten och endast 12 procent som uppger att de kommer att skära ned på antalet uppdrag på grund av att arvodena måste beskattas som inkomst av tjänst. ( I den utsträckning man tar uppdrag i en advisory board i stället för som styrelsemedlem kommer det antal personer som påverkas av domen att bli ännu lägre.)

Övriga ca 88-90 procent av medlemmarna i StyrelseAkademin som inte besvarat enkäten påverkas således inte av HFDs dom. Svarsfrekvensen på den aktuella enkäten är med hänsyn till vad som anförts otillfredsställande liten. Försiktighet måste därför iakttagas vid tolkningen av dess resultat. En ytterligare osäkerhet ligger ju också däri att frågan om de aktuella styrelsemedlemmarnas intentioner kan ha påverkats av att de varit medvetna om att syftet med enkäten varit att förmå lagstiftaren att göra regelverket förmånligare. Eller som ordspråket säger: som man ropar får man svar.

Internationella frågor avseende beskattning av styrelsearvoden

Som ovan nämnts skall vissa internationella skattekonsekvenser också beaktas vad gäller beskattningen av styrelseuppdragsinkomster.

Om man som bosatt här i landet har sådan inkomst från uppdrag i ett utländskt bolag utgör detta givetvis skattepliktig inkomst i Sverige. Om skatt uttas även i det land där det utbetalande bolaget är hemmahörande får denna avräknas mot svensk skatt. Om man i detta land också har bestämmelser om att endast fysisk person kan vara styrelseledamot i landets aktiebolag skall, såvitt kan förstås, HFDs dom tillämpas d.v.s. inkomsten beskattas som inkomst av tjänst. Om förhållandet är det omvända, dvs att det aktuella landets aktiebolagslag inte har bestämmelser om vem som får vara styrelsemedlem torde dock möjlighet föreligga att fakturera genom bolag.

En ytterligare fråga som skall belysas är de konsekvenser som uppstår om man använder sig av ett utländskt bolag för att fakturera sina styrelseuppdragsinkomster, något som kan vara lockande om bolagsskatten är låg i det aktuella landet och om dess reglering av aktiebolag är liberal. I vilken utsträckning sådana utländska faktureringsbolag förekommer kan StyrelseAkademin inte upplysa om. Svaret på frågan om beskattning är dock entydigt. HFDs dom gäller även i detta fall om styrelsemedlemmen är bosatt i Sverige dvs inkomsten skall tas upp till beskattning av denne privat som inkomst av tjänst i sin svenska deklaration. (Generellt gäller att utländska egenägda bolag som fakturerar intäkter av vilket slag det vara må för tjänster utförda av en i Sverige bosatt ägare löper risken att bli beskattade i Sverige pga att bolaget anses ha fast driftställe här i riket. Denna problematik upphör genom HFDs dom eftersom ju inkomsten ifråga, som just påpekats, beskattas direkt hos delägaren i Sverige.)

Om en styrelsemedlem i ett svenskt bolag bor utomlands är arvodet skattepliktigt i Sverige enligt reglerna i SINK.

Slutkommentar

Det får rent allmänt framhållas att det är ironiskt och beklagligt att det i vårt land, där så stora ansträngningar görs för att få människor i arbete, finns sådana som avstår från jobb som får antas vara både stimulerande och välbetalda! Förhoppningsvis kan väl dock några av de drygt 6000 styrelsemedlemmar som kastat StyrelseAkademins enkät i papperskorgen erbjuda sig att ta de jobb som blivit lediga genom de avhopp som HFDs dom uppges föranleda!

StyrelseAkademins och Svenskt Näringslivs beskrivning av våra svenska styrelsemedlemmars oumbärlighet för företagens överlevnad samt risken för de skadliga effekter ”utifrån såväl ett näringslivs- som ett samhällsperspektiv” kan följa av att styrelseinkomst måste tas upp som inkomst av tjänst i stället för inkomst av näringsverksamhet framstår som överdriven. Och de slutsatser som dragits av StyrAkademins enkät är bristfälliga. Propån om en lagändring bör därför snarast uppfattas främst som endast ett bemödande att gynna en elit i samhället.

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS.

Peter Sundgren
peter.sundgren@gmail.com
070 491 76 70

We don't pay tax, only the little people pay tax!

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS. No 6,  nov/2018


På den internationella skattefronten har på senare tid rapporterats flera nyheter. Dels gäller det s.k. ”golden passports”, dels kryphål i det regelverk som OECD och EU genomdrivit angående automatiskt informationslämnande i skatteärenden, dels slutligen de sensationella avslöjandena om s.k. cum ex- och cum-cum-upplägg varigenom - med benäget bistånd av en massa storbanker och satteexperter- statskassorna runt om i världen har dränerats på (käll)skatteintäkter i mångmiljardklassen. Skandinaviska Enskilda Banken finns med bland misstänkta banker.

Golden passports

Med ”golden passports” avses många länders - särskilt diskreta skatteparadisjurisdiktioners - mot skyhög betalning tillhandahållande av medborgarskap och skattehemvist till utlänningar. Dessa tjänster utnyttjas huvudsakligen av ryska oligarker, shejker från mellanöstern och stormrika kineser. Verksamheten generar miljardinkomster för de aktuella länderna. Särskilt allvarligt anser OECD, som är den institution som nyligen framlagt en rapport i frågan, är att bland de länder som är upptagna på dess ’svarta lista’, befinner sig EU-medlemsstaterna Cypern och Malta. För personer som på detta sätt förvärvar medborgarskap i dessa länder är det ju sedan 'fritt fram’ i hela Unionen. Samtidigt ’slarvar’ många banker med att kolla varifrån alla dessa deras kunders pengar kommer ifrån. 



Utbyte av skatteinformation

Vad gäller frågan om de överenskommelser om skatteinformationsrapportering som OECD enligt sin s.k. Common Reporting Standard arbetat fram med ett hundratal stater uppges att den är behäftad med flera kryphål. USA deltar exempelvis inte fullt ut i överenskommelsen vilket medför att skatteskygga individer kan gömma sina tillgångar bakom bolag i Amerika. Ett ytterligare problem enligt EU-parlamentets Green Party, som slagit larm om bristerna i regelverket, är att just personer som köpt ovannämnda ”golden passports/visas” blir osynliga för skattemyndigheterna samt att flera länders nätverk med rapporteringsskyldiga stater inte är heltäckande. I ett scenario beskrivs således hur en person som bor i Italien och köpt medborgarskap i Cypern, som endast har avtal med ett begränsat antal stater, kan gömma sina pengar i stater som inte omfattas av överenskommelsen utan att bli upptäckt.


Skattesvindleri genom cum ex- och cum-cumupplägg

Ett cum ex- eller cum-cumupplägg innebär kortfattat att en bank övertar aktier från den egentliga aktieägaren strax innan utdelning sker och lämnar tillbaka aktierna till denne utan utdelning. Aktieägaren begär sedan återbetalning av skatt enligt förekommande credit of tax-regler i relevanta avtal om - ja, du läser rätt - undanröjande av dubbel beskattning! Aktieägaren får med andra ord en återbetalning av skatt som denne aldrig betalat.
Den specifika affär i vilken SE-bankens filial i Tyskland misstänks ha deltagit har lett till att den tyska statskassan åderlåtits på ca 1000 miljoner kronor varav banken, för sitt deltagande i upplägget, tillgodogjort sig 70 miljoner.
Enligt vissa uppgifter, för att ta ett närliggande exempel, ska den danska statskassan under ett antal år ha dränerats på 18 000 miljoner kronor genom dessa upplägg.


Kommentar

Gemensamt för den skatteflykt eller de skattebrott som orsakas av de ovan redovisade förfarandena är att de kan utnyttjas av endast mycket få personer med avsevärda penning- och andra resurser. De ofta mycket komplicerade juridiska och ekonomiska strukturer som etableras och den fortlöpande administrationen därav kräver tillgång till erfaren (och dyr) expertis. Kanske mest uppseendeväckande är dock att skatteundandragandena ger upphov till sådana helt astronomiska belopp. I cum ex- och cum-cumfallen talas om statskassor som har dränerats på hundratusentals miljoner kronor.

Allt detta bidrar på ett oroväckande sätt till ytterligare klyftor i samhället och ett bristande förtroende för våra samhällsinstitutioner. Trots att Sverige rankas bland de mest jämlika länderna i världen, ökar inkomstklyftorna här i riket snabbare än i något annat OECD-land. (OECD Economic Surveys, Sweden, February 2017, Overview.) Enligt Veckans Affärer (VA) 2016-12-07 var Sveriges 178 miljardärer – 22 fler än året dessförinnan – rikare än någonsin vid 2016 års utgång. Tillsammans ägde de då 2076 miljarder kronor (exklusive – får det antas – eventuellt okända tillgångar i utländska bolag, truster m.m.). Mer än dubbelt så mycket som den svenska statsbudgeten för 2017 som då uppgick till  972 miljarder kronor. För att minska inkomstklyftorna har bl.a. SNS rekommenderat att man i Sverige bör höja skatterna på kapital något som dock tillbakavisats från flera håll bl.a. Svenskt Näringsliv.

På ett specifikt område där vår kapitalbeskattning ger upphov till stora skattetapp som är de aktieägare som flyttar utomlands och därefter skattefritt säljer sina bolag. Och detta trots att vi alltsedan 1984 haft en specifik lagstiftning som skall förhindra sådan skatteflykt! Skattebortfallet uppgår till ca 1000 miljoner kronor om året. Sammanlagt således, för alla de år under vilka detta pågått, ca 35 000 miljoner kronor! När jag häromdagen besökte (nya) Nationalmuseum så slogs jag av tanken hur de ca 1200 miljoner kronor som lagts ned på restaurationen hade kunnat finansieras av några tusen pensionerade aktieägare som stuckit till Portugal!

I syfte att stoppa denna skatteflykt framlade Skatteverket för ungefär ett år sedan ett förslag om införande av en särskild s.k. exitskatt. Förslaget kom emellertid att av aktieägarnas lobbyorganisationer bemötas med en så våldsam kritik - stundtals kännetecknad av en vulgär retorik och innehållande både alternativa och ignorerade sanningar - att Magdalena Andersson inte vågade gå vidare med lagförslaget.

Denna (fortsatta) icke-beskattning av smarta utvandrande aktieägare utgör ett illustrativt exempel på hur skattesystemet anses ”riggat” till förmån för de rika i vårt samhälle. Personer vilka kanske instämmer i det beryktade uttalande som den amerikanska arvtagerskan och miljardärskan Leona Helmsley (The Queen of Mean) gjorde när man granskade hennes deklaration: ”We don't pay tax, only the little people pay tax!”.

Begreppet "ekonomisk arbetsgivare" ger Sverige 50 000 nya skattebetalare.

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS,  no 5/(juli) 2018


För andra gången på kort tid har vår ’internationella skattelagstiftare’ varit i farten.

För en tid sedan gällde det förslaget om exitskatt (se min blogg www.petersundgren.blogspot.se) som handlar om att stoppa den miljardrullning i aktievinster som undanhålls från beskattning av företagare som flyttar utomlands. Och nu senast har det kommit ett förslag som remitterats till lagrådet angående införandet av begreppet ”ekonomisk arbetsgivare”. Kortfattat innebär detta sistnämnda förslag att utlänningar som stationeras av sina utländska arbetsgivare för att arbeta i Sverige under en kortare tid - högst 183 dagar- kommer att beskattas här redan från sin första arbetsdag (med 25 procent skatt enligt lagen om statlig inkomstskatt för utomlands bosatta, SINK) om arbetet utförs för en verksamhet i Sverige och detta även om vederbörandes lön utbetalas av den utländska arbetsgivaren. Enligt nu gällande rätt är inkomst av sådant korttidsarbete i Sverige helt befriad från svensk beskattning om den utländska arbetsgivaren saknar s.k. fast driftställe i Sverige. Den största kategorin arbetstagare som kommer att drabbas av den nya beskattningen är utländska byggnadsarbetare som tillfälligt jobbar i Sverige och ofta är anställda av utländska bemanningsföretag. I ett tv-inslag nyligen har också redovisats hur alla thailändska bärplockare som sommartid tar sig ända hit för att försörja sig får sina ekonomiska förutsättningar härför helt förändrade.

Här skall inte särskilt diskuteras denna nya lagstiftning utan endast kortfattat redovisas vissa likheter och (ironiska) skillnader som föreligger vad gäller själva lagstiftningsarbetet avseende de nämnda lagstiftningsförslagen.

Gemensamt för de båda förslagen är att de framtagits genom utredningar utförda av Skatteverket. Med hänsyn till att båda lagstiftningarna är av en synnerligen detaljerad och lagteknisk komplicerad natur och medför införandet av en lång rad kontrollregler och tillämpningsföreskrifter m.m. får det anses vara klokt att Skatteverket har verkställt det grundläggande utredningsarbetet. Men reaktionen häremot från remissinstansernas sida har varit helt olika. När det gäller utredningen om ekonomisk arbetsgivare har ingen kritik framförts om att Skatteverket gjort utredningen i fråga. Men när det gäller exitskatten har det kommit omfattande och högljudda protester häremot. Detta, menar man, på grund av att det ansetts olämpligt att en lagstiftning som tagits fram av Skatteverket också skall tillämpas av samma myndighet. 

Men detta är ju något som i samma utsträckning gäller frågorna om ekonomisk arbetsgivare! Och i slutändan är det ju alltid våra fristående skattedomstolar som avgör. Även i övrigt har reaktionen från remissinstanserna mot att nu beskatta utländska gästarbetare varit mycket återhållsam medan reaktionen mot exitskatten varit synnerligen stark. I det senare fallet har man t.o.m. låtit upprätta en särskild webbsida, www.stoppaexitskatten.se, med färdigskrivna mallar för företagare landet runt som uppmanats att skicka in privata remisskrivelser över lagförslaget till finansdepartementet. Det är alltså fråga om mallar som i förväg uttrycker den kritik som bör framföras över förslaget. Sammanlagt har över 80 remisser inlämnats.

En ytterligare skillnad mellan de båda förslagen är att arbetet med införandet av en beskattning av tillfälligt verksamma utlänningar i vårt land är en helt ny ide’ som till synes spontant har initierats av Skatteverket utan att det funnits några initiativ härom från politiskt håll medan å andra sidan exitskatten endast utgör en särskild skatteteknisk metod för att tillvarata det beskattningsanspråk som gäller aktievinster som uppkommer för aktieägare som flyttar utomlands som gällt allt sedan mitten av 1980-talet men som genom uppfinningsrika juridiska konstruktioner ständigt kunnat kringgås. 

Enligt Skatteverkets rapport har den nuvarande regimen, den s.k. tioårsregeln som skall tillvarata detta skatteanspråk inte inbringat en enda krona i skatt! Riksrevisionen har vid två tillfällen sedan 2010, dvs för redan åtta år sedan, kritiserat både den tidigare allians- och den nuvarande rödgröna regeringen för att de inte stoppat den miljardrullning i skatteflykt som utlandsflyttande kapitalägare ägnat sig åt. Skatteverkets förslag om införandet av en exitskatteskuld vid utflyttningstillfället är därför i den meningen inget annat än ett (senkommet) initiativ om hur detta beskattningsanspråk skall tillvaratas och som svarar upp mot Riksrevisionens uppmaningar och även de upprepade försäkringar som finansdepartementet under åratal givit om att en lagstiftning mot aktievinstutflyttningarna skall införas. Exitskatten är med andra ord inte något som introducerar ett nytt beskattningsanspråk för aktieägare som flyttar utomlands och därefter säljer sina företag. Likväl kräver flera remissinstanser att en exitskatt inte kan införas utan att dessförinnan noggrannt ha utretts av en särskild parlamentarisk utredning med bistånd av alla slags experter på området.

En ytterligare skillnad mellan de båda lagstiftningsförslagen är att det som handlar om ekonomisk arbetsgivare årligen berör inte mindre än ca 50 000 utländska arbetstagare och deras utländska arbetsgivare vilket drar med sig ett gigantiskt utbildnings- och informationsbehov av både myndigheter och utländska arbetsgivare m.m. samt stora resurser för tillämpning av lagstiftningen. Skatten väntas dra in ca 600 miljoner kronor årligen men föranleder kostnader för både skattemyndigheter, skattedomstolar och kronofogdar med uppåt 100 miljoner kronor om året samt Initiala kostnader på ca 80 miljoner.  Regelmässigt kommer arbetstagarna dessutom att drabbas av (löpande) källskatteavdrag både i Sverige och hemlandet vilket medför att dessa anställda kan få vänta länge med att få ut sina löner och drar med sig tidskrävande åtgärder för att rätta till.

Exitskatten däremot berör endast mellan ett till två tusen svenska bolagsägare som flyttar utomlands och medför mycket begränsade administrativa rutiner. Samtidigt beräknas exitskatten dra in inte mindre än 1 miljard kronor om året dvs nästan dubbelt så mycket som beskattningen av alla utländska arbetstagare.

Den främsta skillnaden mellan de båda lagstiftningsförslagen är dock naturligtvis att det som gäller utländska gästarbetare faktiskt kommer att genomföras (med verkan fr o m 2019) men att förslaget om exitskatt har skrotats. Den främsta anledningen till denna skillnad torde vara att den förstnämnda arbetstagargruppen är svagt representerad på den svenska arbetsmarknaden (och saknar rösträtt) medan å andra sidan de svenska kapitalägarna har kunnat mobilisera mycket starka lobbygrupper och talesmän för att bevaka sina intressen i remissarbetet. Detta arbete har dessutom karakteriserats av en i många fall vulgär retorik om att exitskatten reser en ”Berlinmur runt svenska entreprenörer” (Tobias Wikström i Dagens Industri) och utgör en ”konfiskatorisk skatt ” (Carola Lemne och Johan Fall, Svenskt Näringsliv). Och detta beträffande en typ av skattelagstiftning  som redan finns i tiotalet demokratiska konkurrentländer (även inom EU)! Och den sakliga kritiken mot exitskatten hos remissinstanserna kännetecknas vidare av vad som i många fall kan kallas för alternativa fakta.Se vidare min blogg. Det bör vidare understrykas att den skatteregim som gäller enligt 10-årsregeln beträffande beskattning av aktievinstutflyttningar infördes redan 1984 under Kjell Olof Feldt och utvidgades 2008 av Anders Borg och aldrig har ifrågasatts av några politiska partier eller andra opinionsbildare. 

Slutresultatet är således att ca 50 000 utlänningar, som sannolikt med avsevärda personliga uppoffringar söker sig till Sverige för tjäna sitt uppehälle och bidraga till vår välfärd, kommer att få betala skatt i vårt land medan en liten grupp svenska kapitalägare genom smarta och konstlade skatteflyktsförfaranden med stöd av underprisförsäljningar till utländska brevlådebolag i lågskatteländer och med utnyttjande av avtal för undvikande av dubbelbeskattning (!) och EU-regler vars syfte är att främja internationell handel och gränsöverskridande investeringar kan fortsatt lura den svenska statskassan på miljardbelopp! Detta skattebortfall som av Skatteverket beräknats uppgå till ca 1miljard kronor per år  sedan 1984 skulle således sammanlagt utgöra mellan 30 och 40 miljarder. Något som får de 1,3 miljarder som Skatteverket nu kan kräva in efter sitt slutgiltigt framgångsrika processande angående beskattningen av carried interest att framstå som småpotatis.

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS.
Stockholm juli 2018
Peter Sundgren

Pomperipossa och exitskatten (WITS no 3/2018)

Nu skall jag berätta en saga. Den handlar om en människa, Pomperipossa kan vi kalla henne, för det brukar ju folk heta i sagorna. Hon bodde i ett land som vi kan kalla Monismanien, nånting måste vi ju kalla det.

Pomperipossa hade ett bolag i Monismanien som gav ut dom böcker som Pomperipossa skrev. Bolaget var värt 100 001 kronor.

En dag hittade Pomperipossa en charterresa som gick till Kurrekurreduttön. Och vad hände där? Jo, hon träffade Pippi Långstrumps pappa sjökaptenen och söderhavskungen Efraim Långsrump. Och sen, hör och häpna, han och Pomperipossa blev så kära i varandra att dom bestämde sig för att gifta sig med varann!

Men så, när Pomperipossa slutligen skulle flytta från Monismanien för att bo på Kurrekurreduttön med Efraim, fick hon reda på att finansministern i Monismanien, Magdalena Andersson, hade infört en skatt som hette exitskatt när man flyttade utomlands. Detta betydde att Pomperipossa måste betala nästan 60 000 kronor i exitskatt! Och så mycket pengar hade inte Pomperipossa på banken för att betala skatten med.

Men då kom Pomperipossa på något fiffigt. Hon gav bort bolaget till Efraim och sen flyttade hon till Söderhavet. För då visade det sig behövde hon inte betala någon exitskatt! Och hon behövde inte heller betala någon gåvoskatt för den hade man tagit bort i Monismanien sedan några år tillbaka.

Efter en tid sålde Efraim bolaget  och han behövde heller inte betala någon skatt för Kurrekurreduttön är ett skatteparadis och där finns det inga skatter alls!

Och därefter levde Efraim och Pomperipossa lyckliga i alla sina dagar!

Stockholm den 24 mars 2018

Peter Sundgren

0704917670

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS no 2/2018 Ang remissutfallet över förslaget om exitskatt

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS,

no 2/2018 (11.2.2018)

Angående remissutfallet över skatteverkets förslag om exitskatt.

Remisstiden för skatteverkets förslag om exitskatt gick ut den 5 mars. Jag har läst alla yttranden som ligger på finansdepartementets webbsite vilket givit upphov till en hel del funderingar som redovisas nedan. (Jag har själv skrivit ett enskilt remissyttrande vilket dock inte ligger på finansens webb. Det kan dock läsas på denna blogg, WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS. no 1/2018 (26.1.2018)

Allmänt

Sammanfattningsvis finns tre huvudsakliga problemområden där kritiken varit mycket stark från remissinstansernas sida mot förslaget. Kritiken avser dels de problem som anses uppkomma för svenska företag att rekrytera kompetent arbetskraft från utlandet dels de svårigheter som uppstår för exportnäringen som sänder personal till utlandet samt slutligen, och framför allt, de konsekvenser som uppstår särskilt för ägarledda företag när exitskatteomfattad egendom överlåts benefikt till fysiska personer bosatta utomlands.

Tillfredsställande är dock att det finns en total samsyn bland alla remissinstanser om att Sverige skall behålla sitt principiella skatteanspråk på aktievinster som uppbärs av en fysisk person även efter det att denne flyttat utomlands. Se härom bl.a. SACOs remissvar. Detta synsätt sammanfaller för övrigt också med det som både den tidigare allians- och vår nuvarande rödgröna regering vid flera tillfällen givit uttryck för. Det är således inte så länge sedan den dåvarande finansministern Anders Borg stod i riksdagens talarstol och gav yttryck för det angelägna behovet att motverka den skatteflykt som den nuvarande tioårsregeln ger upphov till och att ersätta den med ett nytt regelverk som tillvaratar Sveriges skatteanspråk på utflyttade aktievinster på ett bättre sätt samt upplyste att frågan var under beredning hos finansdepartementet.

Att skatteverket lägger fram det nu aktuella förslaget om exitskatt får därför närmast betecknas som fullgörandet av ett beställningsuppdrag från hela riksdagens sida! Samtidigt skall beaktas att exitskatten är en skattetekniskt mycket komplicerad produkt t.ex. vad gäller anståndsförfarandet, avräkning, rapporteringskrav m.m. vilket gör att skatteverket får anses ha varit särskilt lämpat för detta uppdrag. De rent av upprörda synpunkter som framhållits om att skatteverket har lagt fram lagförslaget, se t.ex. Hans Peter Larssons kritik på PricewaterhouseCoopers blogg, får därför anses ha skjutit över målet. Under alla omständigheter får det anses vara regeringen som bär ansvaret för det sätt på vilket lagstiftningen bedrivits.

Skatteverkets förslag utgör inte heller något principiellt nytt påfund. Exitskatter har sedan länge införts i både Norge, Danmark, Tyskland, Österrike, Nederländerna, Frankrike, Spanien, Sydafrika, Kanada och USA, alla stater som lyder under demokratiska samhällsformer och har kapitalistiska ekonomier. Det finns inget som tyder på att dessa länder på grund av sina exitskatter drabbats av alla de samhällsekonomiska problem med rekrytering av arbetskraft och utsändning av personal m.m. som enligt remissinstanserna riskerar att hemsöka Sverige.

Att notera vidare är att skatteverkets förslag till exitregel är snävare än vad som gäller enligt tioårsregeln. Således omfattar exitregeln endast värdestegring fram till utflyttningstillfället men inte vinst som därefter uppkommer fram till avyttringstillfället vilket är fallet med tioårsregeln. Vidare uppkommer inte exitskatt för en till Sverige inflyttad person förrän denne varit bosatt här mer än fem år jämfört med tioårsregeln som utlöser skattskyldighet efter utflyttning redan efter en dags bosättning i Sverige. Vidare medför exitregeln en lindring i förhållande till tioårsregeln genom det gränsbelopp på 100 000 kronor som föreslås.

Problem vid rekrytering av utländsk kompetens.

Kritiken har också varit hård pga att skatteverket inte gjort en konsekvensanalys av sitt förslag för näringslivets betingelser och de som berörs av skatten. I stort sett får nu dock dessa konsekvenser en mycket god belysning genom den analys och kritik som i remissförfarandet framkommit över förslaget. Detta är väl för övrigt just vad som är själva syftet med att skicka ut lagförslag på remiss!

Framför allt anses exitskatten medföra svåra konsekvenser för svenska företag att rekrytera kompetent personal från utlandet. Detta gäller särskilt s.k. startups, som ofta har begränsade resurser att betala marknadsmässiga (och högbeskattade) löner och som i stället lockar sina medarbetare med olika former av delägarskap i företaget ifråga. Om de värdepapper som representerar dessa delägarskap avyttras när vederbörande återvänder hem kommer dessa att drabbas av exitskatt , menar de aktuella remissinstanserna, vilket gör att de aktuella löntagarna kommer att avstå från att söka sig till Sverige. Ett sådant beslut av de aktuella personerna torde dock komma att bero på en rad olika faktorer beroende på omständigheterna i varje enskilt fall där frågan om beskattningen bara är en. Vad som därvid synes ha bortsetts ifrån i denna fråga är ju att en hemvändande utlänning efter tjänstgöring i Sverige redan idag enligt vår tioårsregel blir skattskyldig här i riket för vinster på de aktieoptioner eller dylikt han under en tioårsperiod efter hemflyttningen avyttrar. Detta i kontrast till vad som ovan redan påpekats beträffande exitskatten nämligen att denna inte utlöses över huvud taget om vederbörande bott i Sverige mindre än fem år när han flyttar hem. Om vederbörande flyttar hem efter mer än fem års bosättning i Sverige och flytten sker till ett EES-land medges anstånd med betalning av exitskatten ända tills dess aktierna/optionerna avyttras. Se vidare nedan om anstånd.

Vad gäller just startups kan vidare anmärkas att investeringsklimatet i Sverige för dessa i internationella jämförelser visat sig vara bland det bästa i världen. (Se The Atlantic Magazine den 28 september 2017 under rubriken ”Why does Sweden have so many startups?”) En omständighet som i hög grad ytterligare förbättrar detta klimat när det gäller just skatter är de mycket gynnsamma regler för s.k. kvalificerade personaloptioner som införts sedan årsskiftet. Slutligen bör iakttas att inflyttande utlänningar i vissa fall också kan erhålla expertskattestatus om de har ledande befattningar i bolaget eller anses vara nyckelpersoner i dess verksamhet, något som också ger avsevärda skattefördelar.

De aktuella remissinstansernas konsekvensanalys av exitskattens inverkan på våra företags möjligheter att dra till sig kompetent personal från utlandet synes i detta ljus vara alltför pessimistisk.

Exitskatt för personal inom exportföretagen

Den andra och mycket allvarliga konsekvens som en analys av exitskatten enligt flera remissinstanser anses dra med sig är att våra exportföretag skulle få väldiga problem när man skickar personal utomlands eftersom dessa anställda därvid kan komma att bli exitskatteskyldiga om de råkar äga aktier överstigande ett värde på 100 000 kronor.

I vad som var ett genmäle till en artikel i Dagens Industri där man framhöll dessa svårigheter, har jag tillbakavisat dessa farhågor. Detta på grund av att de personer som här avses regelmässigt har kvar sådan anknytning till och bibehåller centrum för sina levnadsförhållande i Sverige under utlandsvistelsen och därmed inte anses skattemässigt utflyttade i den mening som krävs för att exitskatteskyldighet skall uppkomma. I de sannolikt mycket sällsynta fall detta ändock skulle kunna inträffa medför det anståndsförfarande som är kopplat till exitskatten att denna regelmässigt undanröjs när den utsände återvänder till Sverige efter utfört uppdrag.

Näringslivets Skattesakkunnige Johan Fall har i sitt remissyttrande hänvisat till den aktuella artikeln i Dagens Industri men ignorerat mitt genmäle.

Det förtjänar också tilläggas att Konjunkturinstitutet i sin remiss över exitskatten uttalat att denna inte kommer att påverka vår bruttonationalprodukt eller exporten på grund av att exitskattereglerna just innebär goda möjligheter till anstånd.

Exitskatt vid benefika överlåtelser till personer bosatta utomlands.

Den allvarligaste kritiken mot exitskatten, i vilken nästan alla remissinstanser deltagit och till vilken jag också ansluter mig, riktas, som ovan understrukits, mot att exitskatt skall uttas vid benefika överlåtelser av exitskatteomfattad egendom till fysiska personer som bor utomlands. På denna punkt har remissinstanserna på ett mycket förtjänstfullt sätt analyserat och exemplifierat de mycket allvarliga konsekvenser som i dessa fall uppkommer i synnerhet vid generationsväxlingar i ägarledda företag. Främst inriktas kritiken mot det faktum att anstånd ej medges i dessa fall och att skatten därför omedelbart måste betalas trots att någon avyttring ej skett och att arvingen/gåvotagaren därmed saknar medel för betalningen av exitskatten. Svenskt Näringsliv har i en artikel i Dagens Industri tidigare gått så långt att man ansett att exitskatten i benefika situationer är konfiskatorisk (vilket väl i detta sammanhang får anses innebära ett ingrepp i äganderätten!)

I sin remiss över exitskatten påpekar likväl Näringslivets Skattedelegation att flera andra länder, Norge, Tyskland och Österrike, också har regler om exitskatt vid benefika överlåtelser men att man därvid medger anstånd med betalningen av skatten om tillgångarna efter viss tid är kvar i gåvomottagarens/arvingens ägo samt även att exitskattekravet därefter helt slopas. Den kända företagsprofilen Rune Andersson har vid en hearing i riksdagshuset för en tid sedan om Sveriges framtida skattesystem också framhållit att ett sådant anstånd och en sådan eftergift av skatten borde vara ett minimikrav vad gäller exitskatt i benefika situationer.

I den remiss jag skrivit har jag vidare anfört, vilket också uppmärksammats i remissyttrandet från Lunds Universitet, att exitskatten i dessa fall lätt kan kringgås genom att aktierna/egendomen ifråga överförs till en stiftelse eller trust i utlandet i vilken donatorns/arvlåtarens utlandsbosatta avkomlingar är förmånstagare eller till ett utländskt bolag som dessa äger.

Det finns också starka skäl, vilket påpekats av flera remissinstanser, för uppfattningen att en exitskatt vid benefika överlåtelser inte kan anses EU-konform och att redan av denna anledning förslaget i denna del inte bör genomföras.

Anstånd

Frågan om anstånd vid exitskatt har ovan berörts i olika sammanhang men har inte varit föremål för några djupare funderingar i remissomgången trots att detta utgör en mycket viktig komponent i exitskatteförslaget. Enligt förslaget medges i utflyttningssituationerna ett tidsmässigt obegränsat anstånd med betalning av exitskatten i de fall den skattskyldige flyttar till ett EES-land. Om utflyttning sker till ett annat land med vilket vi har träffat avtal om utbyte av skatteinformation medges också anstånd men högst i fem år. Vid utflyttning till övriga länder medges ej anstånd över huvud taget. Sverige har (fullständiga) skatteavtal med informationsutbytesklausuler med ett drygt åttiotal länder och därtill 49 separata avtal om skatteinformationsutbyte med andra länder. Antalet avtalslösa länder är således mycket litet och antalet människor som utvandrar till dem torde vara försumbart.

Skatteverkets förslag om anstånd skall inte uppfattas som ”huggna i sten”. Det finns således inget egentligt skäl varför man inte kan ge evigt anstånd vid utflyttning även till icke-EESländer. Det kan för övrigt vara bra att ha samma anståndslängd för alla länder vilket motverkar problem om den exitskatteskyldige byter land efter utflyttningen. För att belysa den flexibilitet som lagstiftaren har kan man alternativt tänka sig att ge ”EES-status” vad gäller anstånd bara till vissa särskilt utvalda länder. Förslagsvis Kina, Indien och USA. Då har man ju täckt in stora och viktiga delar av våra exportmarknader!

Som ovan nämnts beträffande anstånd i benefika fall kan man också tänka sig att låta exitskatten helt efterges även i utflyttningsfallen efter en viss tid om den egendom som har exitbeskattats fortfarande är kvar i den skattskyldiges ägo. En rimlig tidsgräns skulle kunna vara tio år vilket motsvarar den tidrymd under vilket Sveriges skatteanspråk görs gällande enligt den nuvarande tioårsregeln. I Nederländerna upphör exitskatt efter just tio år meddelar Näringslivets Skattedelegation.

Övriga frågor

Skatteverket föreslår att exitskatt endast skall utgå om den exitskatteomfattade egendomens värde överstiger ett gränsbelopp på 100 000 kr. I syfte att reducera antalet skattskyldiga bör man överväga att höja detta gränsbelopp. Förslagsvis till 500 000 kr som är det gränsbelopp som förekommer i Norges exitskattelagstiftning. Näringslivets Skattedelegation har också tagit fasta på detta belopp.

Man kan också överväga att endast exitbeskatta väsentliga innehav av aktier vilket ju avsevärt skulle ytterligare nedbringa antalet exitskatteskyldiga. I Nederländerna exempelvis uttas exitskatt endast på ”substantial holdings” för aktieägare som ensam eller med anhöriga äger 5% eller mer av ett bolag.

En fråga som vidare dykt upp i flera remisser avser de problem och kostnader som är förknippade med värdering av exitskatteomfattad egendom, särskilt onoterade aktier. Att en sådan värdering måste ske är en ofrånkomlig effekt av en exitskatt och förekommer i alla andra länders exitskattesystem, Samtidigt bör dock påpekas att aktieägare, fråga är då ofta om företagare i pensionsåldern som i samband med en utflyttning ofta står i begrepp att därvid avyttra sitt företag, so vie so anser sig behöva göra en värdering av detsamma. Det är för övrigt just denna kategori bolagsägare som drar stora fördelar av möjligheterna att kringgå tioårsregeln vid utflyttning.

Vad gäller kostnaden har skatteverket beräknat att en värdering av ett onoterat bolag i normalfallet uppgår till ca 25 000-30 000 kronor. Srf-konsulterna anser emellertid i sitt remissyttrande att kostnaden uppgår till dubbelt och till och med tre gånger så mycket. Vad som samtidigt dock bör hållas i minnet är att kostnaden för värderingen torde vara avdragsgill vid fastställandet av exitskatten. En ytterligare omständighet att beakta är att de kostnader som idag, för kringgående av tioårsregeln, läggs ned på anlitande av skatteexpertis både i Sverige och utlandet oftast med råge överstiger Srfs beräkning av en bolagsvärdering och att dessa kostnader således inbesparas vid en tillämpning av exitskatt. 

Avslutande kommentarer

Den tidvis mycket hårda ton som genomsyrar många remissyttranden samt samhällsdebatten i övrigt vad gäller exitskatteförslaget ger upphov till spekulationen att exitskatten kan blåsa upp till strid i den stundande valrörelsen. Oppositionspartierna har således meddelat att det efter ett eventuellt regeringsskifte inte kommer att bli tal om någon exitskatt. Och detta trots att, som ovan påpekats, dessa partier alltid ställt sig bakom tanken att förhindra den miljardrullning till utlandet som aktievinstutflyttningarna ger upphov till!

Eftersom det dock kan konstateras att det i breda samhällsskikt råder en stor frustration över alla avslöjanden om den skatteflykt och det skattefusk som sker på den internationella beskattningens område skulle å andra sidan regeringen - kan man tänka - genom att nu fullfölja framläggandet av en lagstiftning om exitskatt och visa konkret handlingskraft mot skatteflykt finna det välkommet att detta blir föremål för de röstberättigades intresse. Kringgåendet av tioårsregeln som för närvarande sker till förmån för en liten och välsituerad grupp medborgare som flyr/flyttar till utlandet utgör vidare ett tydligt exempel på hur de ekonomiska klyftorna i samhället vidgas. Något som sammanfaller med socialdemokratins verklighetsbeskrivning och dess uttalade ambition att höja skatterna för kapitalägarna.

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS

Stockholm den 11 mars 2018

Peter Sundgren