WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS, no 1/2022

 

Jacob Wallenberg, Göran Persson m.fl. om förmögenhetsskatt och de ekonomiska klyftorna i vårt samhälle.

Inledning

Ordföranden i styrelsen för Investor AB Jacob Wallenberg intervjuades nyligen i tv-programmet 30 minuter av Anders Holmberg. En stor del av tiden kom därvid att ägnas åt problemet med de växande ekonomiska klyftorna. En problematik som alltsedan finanskrisen för ca tio år sedan skapat en världsomspännande diskussion och som gavs särskild uppmärksamhet genom den s.k. Occupy Wall Street demonstrationen 2011. Sedan dess har också förekommit omfattande akademisk forskning inom området.

Ämnets fortsatta aktualitet understryks vidare av publiceringen alldeles nyligen av The World Inequality Report 2022. Denna rapport beskriver ånyo de hissnande och allt snabbare accelererande inkomst- och förmögenhetsklyftorna som följt i kölvattnet av pandemin. Inkomstklyftorna i Sverige är rekordstora och växer snabbast efter Ryssland. Ojämlikheten i världen har nått den nivå som rådde i början av 1900-talet vid höjdpunkten av världsimperiernas tid. En epok som utmynnade i ett världskrig. Slutklämmen i förordet till rapporten av Abhijit Banerjee och hans maka Esther Duflo, båda nobelpristagare i ekonomi 2019”för deras experimentella ansats för att mildra fattigdomen i världen”, den senare även professor i fattigdomslindrande och utvecklingsekonomi vid MIT, lyder: As the world comes out of the pandemic and there is renewed attention to economic policy, a report like this is extaordinarily timely. It has the potential to light a fire under us to do something now, before the cumulative concentration of economic (and other) power in the hands of a smaller and smaller minority makes it impossible to fight back. Read it, shout out its messages, find ways to act upon it.

Rapporten visar också på att teorin om s.k.trickle-down economics som karakteriseras av låga marginal-, företags- och kapitalskatter, privatiseringar och avregleringar ”does not pass the scrutiny of data. Key lessons from the past 40 years of data is that the cuts in top tax rates have not triggered prosperity for all, as they were supposed to trigger”. Joe Biden säger också; ” Trickle-down is being consigned to the dustbin of history”.

Gordon Geckos berömda replik i filmen Wall Street ”Greed is good” är förlegad.

På facebook för en tid sedan sade också vår nya statsminister Magdalena Andersson att alltfler forskare har kommit fram till att ökande klyftor är dåligt för den ekonomiska tillväxten och även kan leda till extremism och kriminalitet. Wallenberg sade att han höll med statsministern om att det var hemskt om de ekonomiska klyftorna ledde till våld och extremism.

Entreprenörer flyttar utomlands

Han menade dock att Sverige har mindre klyftor än övriga länder i västvärlden och att han därför inte uppfattade att det förelåg några så jättestora problem som andra länder har att hantera. Han framhöll att vad vi inom näringslivet jobbar för är att skapa konkurrenskraftiga företag som i sin tur genererar nya arbetstillfällen som statsministern så gärna vill ha. Han ansåg att det måste finnas en balans i den mycket höga beskattning vi alltjämt har i vårt land och att han inte såg något problem med att enskilda företag går bra och han varnade för en återgång till den situation som rådde under 1970- och 80talet då förmögenhetsskatten föranlett att många företagare och entreprenörer flyttade till utlandet.

På Svenskt Näringslivs blogg (9.12.21 ) ”Fokus på skatterna” lyfter Anders Ydstedt fram vad Göran Persson nyligen uttalade som gästtalare vid Deloittes Stora Skattedag. Som första punkt pekade vår tidigare statsminister därvid på att ”förmögenhetsskatten blev något som kom att drabba Sverige med utflyttning. Vi tappade en hel del framgångsrika entreprenörer. Det var inte värt det”.

Ydstedt hänvisade också till den bok han skrivit om skadliga skatter som kom ut i sin andra upplaga 2020 med titeln ”Sörjda av ingen - saknade av få”. Denna handlar huvudsakligen om hur vår tidigare arvsskatt men kort även om att förmögenhetsskatten drivit entreprenörer ur landet. En version av boken på engelska kom ut 2015.

Även Jan-Olof Jacke, chefen för Svenskt Näringsliv, har nyligen också uttalat att miljonärerna i Sverige kommer att flytta utomlands om man återinför förmögenhetsskatt.

Påståendena av Wallenberg, Persson, Ydstedt och Jacke om att vår tidigare förmögenhetsskatt lett till en fanflykt av svenska entreprenörer till utlandet kräver dock närmare analys.

I Ydstedts bok finns inget statistiskt underlag eller andra uppgifter om omfattningen över utflyttning av entreprenörer på grund av beskattningen i Sverige. Liksom många andra hänvisar han endast till vissa kända entreprenörer, särskilt nämns alltid Ingvar Kamprad och Hans Rausing, som lämnade Sverige under 1970-talet. Ett annat uppmärksammat fall gällde f.ö. Wallenbergs namne och farfarsbror Jacob Wallenberg (1892-1980). När han flyttade till Frankrike på 70-talet i syfte, som det misstänktes, att undvika den arvsskatt som skulle utgå i Sverige efter hans död, vägrade skattemyndigheterna att skattemässigt godkänna utflyttningen. Knäckfrågan gällde specifikt hur Wallenbergs hemvist enligt arvsskatteavtalet med Frankrike skulle bedömas. Frågan avgjordes slutligen i förhandlingar mellan den svenska och franska regeringen! Och frågan avgjordes i Sveriges ’favör’.

När det gäller orsaken till Kamprads utflyttning är saken något oklar. Det är möjligt att den kan ha berott på den svenska arvsskatten – Kamprad var emellertid bara 47 år när han flyttade - men kan möjligen också berott på att den dåvarande svenska valutaregleringen sannolikt aldrig skulle ha gjort det möjligt för honom att såsom bosatt i Sverige genomdriva bildandet av den bolagsstruktur omfattande flera utländska bolag och stiftelser som kännetecknar IKEAs företagsimperium.

När det gäller Rausing har denne i en intervju i Svenskar i Världen härom året framhållit att hans utlandsflytt till helt överskuggande del berodde på hotet om införande av löntagarfonder.

En omständighet som vidare talar emot att just förmögenhetsskatten och arvsskatten skulle ha föranlett att våra företagare flyttade utomlands var att de normalt inte betalade någon sådan skatt i större utsträckning. I Ydstedts bok citeras vad Helena Robertsson, partner på EY Tax Sweden, sade om denna skatt nämligen att den normalt planerades bort genom årsskiftespositioneringar såsom fyllnadsinbetalningar av skatt och förvärv av lägre beskattade OTC-aktier m.m. Och, som Göran Persson sade i sin ovannämnda Deloitte-intervju om skatteplanering”så var det ganska enkelt att ta bort arvs- och gåvoskatten eftersom den bara betalades av sådana som inte hade råd att anlita skattekonsulter”.

Det är motstridigt att jämföra Ydstedts och Perssons resonemang när det gäller utflyttningarna från Sverige. Ydstedt säger att dessa berodde på den svenska arvsskatten medan Persson säger att denna planerades bort av dem som anlitade skattekonsulter. När det gäller förmögenhetsskatten är det tvärtom. Persson säger att entreprenörerna drevs ur landet av denna skatt medan Ydstedt hänvisar till att den undveks genom årsskiftespositioneringar m.m.

Vad gäller svenska inkomstskatter finns emellertid många rättsfall och omfattande litteratur som visar hur svenska entreprenörer och aktie-/fastighetsägare flyttar utomlands för att undgå kapitalvinstbeskattningen i Sverige. Dessa är speciellt skatteplaneringsvänliga i ett internationellt scenario eftersom aktieägaren själv kan bestämma och samordna både tillfället för utflyttningen och tidpunkten för avyttringen.

Ett icke oansenligt antal entreprenörer och företagare som alltsedan1984 således flyttat och alltjämt flyttar utomlands av skatteskäl är de som härigenom vill undvika framför allt (löne)inkomstbeskattningen enligt de s.k. 3/12-reglerna i samband med en avyttring av sina företag. Den mycket sofistikerade skatteplanering som genom interna aktieöverlåtelser och bildande av lågbeskattade utländska holdingbolag därvid utvecklats för att kringgå den specifika anti-skatteflyktsregel som finns i inkomstskattelagens s.k. tioårsregel ger stora pengar till skattekonsulterna. Bortfallet av skatt uppgår till ca 1 miljard om året. Ett förslag om exitskatt i stället för tioårsregeln skrotades för några år sedan av den nuvarande socialdemokratiska regeringen.

Under slutet av 80-talet, och de våldsamma värdestegringar som då ägde rum av fastigheter i Sverige och till följd av avskaffandet av valutaregleringen uppstod vidare vad som närmast kan betecknas som en folkvandring av fastighetsägare till Belgien då det uppdagades att dubbelbeskattningsavtalet med detta land gjorde det möjligt att skattefritt avyttra svenska fastigheter och fastighetsbolag både i Sverige och i Belgien. Under ett antal år gjordes enorma skatteklipp på detta sätt.

Tidigare under 80-talet blev det också ett rally av aktieägare som flyttade till England när det framkom, enligt Regeringsrättens tolkning av vårt dåvarande dubbelbeskattningsavtal med det landet, att man kunde flytta dit och undgå vinstbeskattning både där och i Sverige för oremitterade aktievinster. Upplägget prövades i vad som då blev det största skattemålet som förekommit avseende en fysisk person och medförde att den kommun i vilken den aktuella aktieägaren hade varit bosatt innan hen flyttat till England var tvungen att höja sin kommunalskatt pga det skattetapp som följde av domen i Regeringsrätten!

Och under en tidigare epok kunde man också undgå svensk beskattning av aktievinster vid utflyttning genom tillämpning av den s.k ”första kronans princip”. Upplägget gick ut på att avyttra egendomen innan utflyttningen från Sverige och att lyfta köpeskillingen efter inflyttningen i det nya låg- eller nollskattehemlandet.

Ett skäl till varför de verkliga ”superentreprenörerna” bosätter sig utomlands kan helt enkelt vara att deras verksamheter är så starkt internationaliserade att detta detta är lämpligt av marknadsmässiga skäl. Detta skulle således måhända kunna gälla t.ex. Jan Stenbäck och Bertil Hult.

En nyligen publicerad källa till förståelse av entreprenörsflykten till utlandet återfinns i en artikel från Timbro 2020 av Nima Sanmandaji som redan i första meningen av artikeln förklarar att ”trots att företagsklimatet har förbättrats sedan 1970- och 80-talen, då många av de mest framgångsrika entreprenörerna lämnade landet, lider Sverige fortfarande av en omfattande entreprenörsflykt”. Detta kan ju då inte bero på arv-/gåvoskatten eller förmögenhetsskatten eftersom dessa varit avskaffade de senaste 16 respektive 14 åren.

En ytterligare fråga vad gäller en företagsledares utflyttning från Sverige är i vilken mån detta faktiskt påverkar själva företagets verksamhet i Sverige. Det kan naturligtvis finnas en risk att företagarens utlandsbosättning drar med sig viktiga ledarfunktioner m.m. till samma land men i dagens samhälle som karaktäriseras av snabba virtuella, digitala och andra kommunikationer skall oron häröver inte överdrivas. Se bara på Börje Ekholm som är bosatt i USA och därifrån leder verksamheten i Sveriges största bolag Ericsson!

Såsom påpekats ovan har Ydstedt i sin bok om skadliga skatter inte redovisat något evidensbaserat underlag för sina åsikter. Inte heller har han tagit intryck av den mycket omfattande diskurs som pågått utomlands angående bl.a. förmögenhetsskatter. Inför presidentvalet i USA 2020 förekom en intensiv debatt härom särskilt med anledning av covid-pandemin. I Argentina infördes 2021 en engångsförmögenhetsskatt för att minska den kraftiga statsskuld som pandemin givit upphov till. Och i England har en särskild expertkommission framlagt ett ambitiöst förslag om en engångsskatt på förmögenhet som, om den görs tillämplig på förmögenhet överstigande 500 000 brittiska pund och tas ut med 1% över fem år, beräknas inbringa en skatt på inte mindre än 260 miljarder GBP! Vidare kan nämnas att den internationella valutafonden, IMF, just rekommenderat införandet av engångsskatter på förmögenhet ”that could help tackle inequalities that have widened due to the crises”.

I utländsk forskningslitteratur finns vidare mycket skrivet om ”behavioural responses to the introduction of wealth taxes”.

I det ovan just nämnda förslaget om en engångsförmögenhetsskatt i Storbritannien pekar författarna, (med hänvisning till Advani, A and Tarrant, H (2020) Behavioural reponses to a wealth tax. Wealth Tax Commission Evidence Paper, 5), på den migration som har kunnat iakttagas beträffande å ena sidan Spanien och Schweiz som har interna regionala och kantonala förmögenhetsskatter inom landet, och å andra sidan Storbritannien som enligt förslaget skulle ha en nationell förmögenhetsskatt som skulle kunna föranleda internationell migration dvs utflyttning till ett annat land. Beträffande Spanien och Schweiz konstateras att en viss omfattning av migration kan iakttagas pga variationen inom dessa regioners och kantoners skattesatser på förmögenhet. Däremot konstateras att internationella migrationseffekter är svaga vid införande av en nationell förmögenhetsskatt.

Det engelska förslaget om en engångsförmögenhetsskatt innehåller för övrigt en ’exitklausul’ som innebär att den som varit bosatt i England en längre tid vid det tillfälle då skattskyldigheten inträder måste betala skatten även om hen därefter flyttar utomlands. (I vår avskaffade arvsskattelag fanns f.ö. också en liknande bestämmelse som innebar att dödsfall inom fem år efter en utflyttning från Sverige utlöste arvsskatt för arvingarna.)

Av särskilt intresse när det gäller hur en förmögenhetsskatt påverkar det mänskliga beteendet är också en rapport i American Economical Journal: Economic Policy Vol . 9. No. 4 (November 2017) pp. 395-421, ”Behavioural Responses to Wealth Taxes: Evidence from Sweden” av David Seim. I denna tar författaren över huvud taget inte upp frågan om den elasticitet som föranleds av migration utan endast det bortfall av förmögenhetsskatt som uppkom enligt vår förmögenhetsbeskattning pga dels lagligt undvikande av skatten dels olagligt skatteundanhållande.

När det vidare gäller argumentet att entreprenörer/miljonärer tar sitt pick och pack och flyttar utomlands på grund av förmögenhetsskatter kan slutligen också hänvisas till den amerikanska forskarrapporten från Stanford University, 2014, ”Do Millionaires Migrate When Taxes Are Raised?” Och svaret som gavs var i huvudsak nekande. Skälet för detta är att miljonärer också är fast förankrade (embedded) i sin närmiljö på grund av socioekonomiska, kulturella och sociala omständigheter och där de har sina rötter, nätverk och kunder.

Sammanfattningsvis kan sägas att det inte finns något tillförlitligt underlag för påståendet att en massa entreprenörer i Sverige flyttar utomlands av förmögenhetsskatteskäl. De omständigheter som föranleder en människas och dennes familjs uppbrott och permanenta utflyttning och emigration från sitt fädernesland är normalt så mångfacetterade och av sådan natur att de inte låter sig fångas utan en noggrann analys i varje enskilt fall.

Kapitalet flyttar utomlands

Ett ytterligare argument som envetet bitit sig fast i narrativet om just förmögenhetsbeskattningens skadeverkningar är det som handlar om att kapitalet förs ut ur Sverige. På Ydstedts blogg som har rubriken: ”Göran Perssons kloka ord om skadliga skatter”, säger denne sistnämnde ”att kapitalbeskattning inte fungerar därför att valutaregleringen nu är avskaffad och man kan föra pengar hur man vill. Vi ser att pengar förs ut ur landet och i stället placeras i utländska sparkonton, där man inte tar ut skatt”. Detta uttalande gäller såvitt kan bedömas naturligtvis inte kapital som legitimt investeras utomlands och vars avkastning beskattas i Sverige i vederbörlig ordning utan kan åsyfta endast det kapital som olagligen placeras utomlands utan att deklareras i Sverige. Vår kloka f.d. statsminister menar således att man skall kasta yxan i sjön och avskaffa förmögenhetsskatt för alla medborgare på grund av det skattefusk som en samling av ett förhållandevis mycket litet antal skattebrottslingar gör sig skyldiga till!

Förespråkarna för påståendet att kapitalet flyttar utomlands pga förmögenhetsskatt har veterligen aldrig presenterat något underlag härför trots att det finns omfattande material härom. I den av EU i februari 2021 utgivna rapporten (250 sidor) ”Monitoring the amount of wealth hidden by individuals in international financial centres and impact of recent internationally agreed standards of tax transparency on the fight against tax evasion” finns  således exakta siffror på det kapital som svenskar gömmer utomlands. Enligt denna rapport uppgick den "offshore wealth" år 2008 till 14.9 miljarder US-dollar. År 2018 hade denna siffra stigit till 36.3 miljarder. Avskaffandet av förmögenhetsskatten har således på intet sätt minskat intresset för att gömma pengar utomlands.

Och, vilket knappast behöver påpekas; hela den skatteförlust som Sverige idag åsamkas pga undanhållandet av utländska anonyma tillgångar utgör skatt på avkastningen av dessa tillgångar. Denna  har ju förblivit skattepliktig även efter förmögenhetsskattens avskaffande.

Vidare skall också påpekas att detta utländska anonyma kapital inte är medräknat i diskussionen om de ekonomiska klyftorna samt att det naturligtvis uteslutande ägs av samhällets s.k. HNWI:s och UHNWI; - High Net Worth Individuals resp. Ultra High Net Worth Individuals - vilket inom bankvärlden är den gängse benämningen på dess private banking-kunder. För det är ju inga vanliga knegare i Sverige som har hemliga konton på Bahamas eller truster i British Virgin Islands!

Enligt den ovan nämnda EU-rapporten hade Sverige år 2018 3824 UHNWIs vilket var det överlägset högsta relativa antalet bland EUs medlemsstater. Med UHNWI:s förstås därvid svenskar som äger 50 miljoner US-dollar eller mer. Antalet svenska HNWIs - som äger 1 miljon US-dollar eller mer - uppgick samma år till 374 000. Ett antal som under pandemin har stigit betydligt. (Häromdagen meddelade en fondförvaltare att man under 2021 fått 130 000 nya svenska kronmiljonärer.)

Avslutning

Som ovan nämnts ansåg Wallenberg i sin tv-intervju att man, när det gäller de ekonomiska klyftorna i samhället, måste vidmakthålla en balans mellan beskattningen av kapitalinkomster och arbetsinkomster. Det finns säkert många som anser att det nu är angeläget att just se över denna balans.

Vad gällde Perssons Deloitte-intervju kom de ekonomiska klyftorna över huvud taget aldrig på tal. I sina funderingar på den framtida internationella utvecklingen nämnde han i stället bekymret med all den compliance som framför allt alla banker numera blir underkastade när det gäller transfereringar av pengar. Något som han naturligtvis blivit särskilt varse om sedan han blev styrelseordförande i Swedbank!

Att de tio rikaste procenten av världens befolkning ökat sina tillgångar under pandemin med 35000000000000 (= 3.5 tusen miljarder) US-dollar medan antalet människor i världen som inte har mat för dagen under samma tid ökat med 200 miljoner ägnade han inte någon uppmärksamhet åt.

Göran: Läs The World Inequality Report! Ropa ut dess budskap!

Stockholm 23 januari 2022

Peter Sundgren

peter.sundgren@gmail.com

070 491 76 70

 

WebJournal on International Taxation in Sweden, no 1/2021

Förmögenhetsskatten - på retur?

Sverige avskaffade sin förmögenhetsskatt 2007 och sedan dess har det inte funnits någon betydande opinion för dess återinförande.

Den främsta kritiken som alltid riktas mot förmögenhets- och andra kapitalskatter är att de minskar tillgången på kapital och leder till färre jobb och investeringar. I en så sent som i december förra året publicerad rapport från Kings College, London, visas emellertid ”that cutting taxes for the wealthiest in a host of Western societies has had no significant effect on economic growth and unemployment but did serve to concentrate a greater share of national income among those at the very top”. Rapporten baseras på en undersökning av effekterna av kapitalskattesänkningar i en rad OECD-länder inklusive Sverige sedan mitten av 1990-talet. Enligt OECD är Sverige vidare den medlemsstat där inkomst- och förmögenhetsklyftorna ökar snabbast.

En negativ effekt av förmögenhetsbeskattning, nyligen även framhållen av Klas Eklund i hans ESO-rapport 2020:7 med förslag på en genomgripande skattereform, är att deN driver kapitalet ur landet. Något som dock bortser från att detta kapital förblir förmögenhetsskattepliktigt här i landet om ägaren är fortsatt bosatt här!

Ett ytterligare narrativ som envist bitit sig fast som ett argument emot förmögenhetsbeskattning är att den medför att de som drabbas av den själva flyttar utomlands. De exempel som alltid nämns är familjerna Kamprad och Rausing som flyttade utomlands på 1970-talet. Men i deras fall skedde detta på grund av den då gällande arvsskatten.

I en forskarrapport från Stanford University, 2014, ställde författarna Cristobal Young och Charles Varner frågan: ”Do Millionaires Migrate When Tax Rates Are Raised?” Och svaret de gav var nekande. Skälet för deras resonemang var att miljonärer också är fast förankrade (embedded) där de bor på grund av socioekonomiska, kulturella och sociala omständigheter m.m. vilka motverkar deras benägenhet att flytta. Under vissa år efter det att Kalifornien införde en miljonärsskatt fann man att antalet inflyttade miljonärer t.o.m. var större än det som flyttade ut. Och, tillade författarna avslutningsvis: ”If these millionaires’ tax dollars are prudently managed and well-invested in communities , some of the benefits may even be appreciated by millionaires themselves.”

Vidare kan framhållas att en utflyttning från Sverige inte nödvändigtvis behöver medföra att vederbörande undgår beskattning. Man kan nämligen utforma lagstiftningen på så sätt att den omfattar även utflyttade personer om de dessförinnan varit bosatta i Sverige. (En sådan typ av ex-territoriell lagstiftning finns för övrigt sedan länge både i Sverige och utomlands vad gäller utflyttade personer som avyttrar aktier och andra värdepapper efter en utflyttning.)

Utomlands har frågan om att införa förmögenhetsbeskattning kommit att bli väldigt livlig.I den amerikanska valrörelsen framlade således presidentkandidaterna Bernie Sanders och Elisabeth Warren förslag om en förmögenhetsskatt på 2% för ultramiljonärer och 3% för miljardärer. Joe Biden har på senare tid också aviserat högre beskattning för både bolag och kapitalägare.

Även i England och Tyskland finns en växande opinion för att införa förmögenhetsskatt och - vilket är av särskilt intresse och som nedan skall visas – nya ide’er om hur sådana förmögenhetsskatter bör konstrueras.

Den främsta orsaken till intresset för höjda kapitalskatter är naturligtvis den sedan länge galopperande förmögenhetskoncentration som skett hos ett fåtal kapitalägare i våra samhällen. En utveckling som tagit ytterligare fart i takt med att kapitalägarna kommit att ytterligare gynnas av den pågående världspandemin samtidigt som de som arbetar för sin försörjning har blivit arbetslösa.

I Amerika har man i miljonärskretsar, Millionaires for Humanity, t.o.m. begärt att man skall få betala mera skatt! I en TED-föreläsning utbrast en miljardär, med uppenbar anspelning på pöbeltåget som under franska revolutionen förde kungafamiljen från Versailles till Paris: ”The pick-forks are coming!”

I Sverige har, utan närmare specificering, i januariöverenskommelsen 2019 uttalats att man skall verka för att minska klyftorna i landet och finansministern har på sistone flera gånger talat om att öka kapitalskatterna.

I syfte att stimulera debatten om förmögenhetsskatt även i Sverige skall här kortfattat redovisas två modeller för en sådan beskattning som på senare tid diskuterats utomlands vilka – och detta är av särskild vikt att påpeka - går fria från den kritik som enligt vad ovan anförts gjorde sig gällande mot vår tidigare förmögenhetsskatt.

Engångsskatt på förmögenhet

Engångsskatter är ingen ny företeelse. Första gången en sådan nämns är den som togs ut av kung Alyattes II av Lydien i dagens Mindre Asien på 600-talet f.Kr. Och i det antika Grekland finns flera exempel på en förmögenhetsskatt, eisphora, som ålades de rikaste medborgarna i Aten under kris- och krigstider.

I en nyligen publicerad utredning (på 146 sidor), ”A wealth tax for the UK”, från London School of Economics, föreslås införandet av en engångsskatt på (netto)förmögenhet vilken, beroende på vilken skattesats som tillämpas och vilket grundavdrag som medges, kan inbringa mycket avsevärda statsinkomster. Med ett grundavdrag på 500 000 GBP och en proportionell skattesats på 5% skulle skatten – såsom föreslås av utredningen - ge den engelska statskassan ett tillskott på hela 260 miljarder GBP. Ett belopp som motsvarar praktiskt taget hela den statsskuld som Storbritannien dragit på sig under pandemin!

Skatten föreslås tas ut av alla i Storbritannien bosatta personer inklusive non-doms samt alla som flyttat utomlands om de tidigare varit bosatta i Storbritannien under fyra av de sju senaste år som föregår den dag som fastslås för skattskyldighetens inträde. På detta sätt kan skattskyldigheten inte kringgås eller manipuleras genom gåvor till närstående eller utlandsflyttning eller på andra sätt.

Utlandsbosatta som direkt eller indirekt (genom bolag) innehar fast egendom i Storbritannien blir också skattskyldiga.

Skatten baseras på all lös och fast egendom i och utanför Storbritannien inklusive pensions- och företagsförmögenhet samt truster.

Skatten betalas med 1 % per år under 5 år. För personer som är ”asset rich but cash poor” medges särskilda lättnader.

Det kan nämnas att Argentina nyligen infört en progressiv engångsskatt på förmögenhet som uppgår till 3.5% för egendom i Argentina och 5.25% för utländsk egendom som sammanlagt överstiger (omräknat) ca 20 miljoner kronor. Skatten beräknas omfatta bara 12 000 av landets rikaste personer och inbringa ett belopp som betydligt lättar landets statsskuld.

Av särskilt intresse är vidare att den internationella valutafonden IMF ställt sig positiv till tanken att stater inför en temporär postpandemisk förmögenhetsskatt, en Covid-19 recovery contribution, på de rika i samhället. 

Förmögenhetsskatt ”by consent”.

En annan ide' för en förmögenhetsskatt diskuteras i en artikel av Ibrahim Khan i novembernumret 2020 av Foreign Policy under rubriken ”Wealth taxes will not disrupt or end capitalism, as champions and critics allege”.

Författarens grundide’ är att skatten, med beaktande av den samsyn som alltmer gör sig gällande om att det nu är kapitalägarna som särskilt gynnats av pandemin måste bära ett större ansvar för att utjämna de ekonomiska klyftorna i samhället. Genom den särskilda utformning av skatten som Kahn föreslår skall kapitalägarna kunna ’acceptera’ den samtidigt som den inte framstår som en attack från vänsterorienterat håll på själva kapitalismen.

Så här skriver Kahn härom: ”To get consent, a new wealth tax would need to be framed so that it preserves capitalism in its most sustainable and meritocratic forms and encourages wealth creation, Indeed, a wealth tax would not tax wealth-creating activities, like investments, but would rather only go after wealth hoarding”. Skatten skall således tas ut endast på kontanta och andra likvida tillgångar men inte på andra tillgångar. Detta betyder att man kan undvika skatten genom att omsätta sitt kapital genom konsumtion eller investeringar i stället för att bara dumpa det på sitt bankkonto. En sådan förmögenhetsskatt skulle därmed drabba endast de icke-riskbenägna men belöna entreprenörer och riskvilliga personer som är beredda att satsa sina pengar i det ekonomiska kretsloppet till allas gagn.

Khan fortsätter: ”To be sure, the real benefit of a wealth tax framed in this way is not in the additional money it might raise for government but the money it circulates into the economy. For example, if someone is sitting on 2 million dollars in cash and doesen’t invest it, the government could take in 40 000 dollars with a 2 percent tax. But if that same person wants to avoid the tax, the full 2 million could well end up circulating in the economy instead, an outcome that could be 50 times better (as a contribution to GDP) than the 40 000 dollars. This increased economic activity would in turn create more activities for productive and vauable activity that would fuel tax receipits and job creation – and help alleviate poverty.”

En fördel med en förmögenhetsskatt av detta slag för ett land som Sverige är att den ju är utomordentligt lätt att administrera eftersom banktillgångar m.m. redan redovisas i kontrolluppgifter inom hela EU och att metoder för att få fram uppgifter om tillgångar i andra länder numera har effektiviserats betydligt.

Enligt CIA World Factbook finns det ca 80 000 miljarder dollar runt om i världen huvudsakligen i form av kontanta och likvida medel varav det mesta är obeskattat. En universell förmögenhetsskatt härpå på 2% skulle inbringa 1600 miljarder dollar per år.  Därtill kommer naturligtvis också den inkomstskatt som belöper på detta kapital. (Enligt International Food Policy Research Institute skulle så litet som 7 miljarder dollar per år räcka för att eliminera svälten i världen.) I Sverige beräknar Skatteverket att det oredovisade kapital som undanhålls utomlands av här bosatta personer till ca 500 miljarder kronor. En förmögenhetsskatt plus vanlig inkomstskatt härpå skulle efter några få år kunna betala av en stor del av notan för coronaepidemin.

Stockholm i maj 2021

peter.sundgren@gmail.com

070 491 76 70

Version för publicering i Expressen

Sverige avskaffade sin förmögenhetsskatt 2007. Detta främst pga att den ansågs minska tillgången på kapital och ledde till färre jobb. En färsk rapport från Kings College i London som studerat flera länder inom OECD inklusive Sverige som avskaffat sina förmögenhetsskatter visar dock att detta inte medfört någon påtaglig tillväxt utan bara lett till en ytterligare förmögenhetsökning för kapitalägarna. Ytterligare kritik mot förmögenhetsskatten var att den drev kapitalet ur landet trots att det dock fortsatt behåller sin skatteplikt (!) Skatten ansågs vidare medföra att även de skattskyldiga flyttade utomlands.

I den internationella diskursen har frågan om förmögenhetsbeskattning, särskilt på senare tid, kommit att bli väldigt livlig. Detta pga att pandemin har gjort att alla kapitalägares inkomster och förmögenheter har skjutit i höjden med en väldig fart genom stigande aktie- och fastighetsvärden.

Mot bakgrund härav skall här redovisas två modeller för förmögenhetsbeskattning som diskuterats utomlands vilka helt undviker den kritik som enligt ovan riktats mot vår förmögenhetsskatt.

Engångsskatt på förmögenhet

I en nyligen publicerad rapport från London School of Economics ”A wealth tax for the UK” förordas således införandet av en engångsskatt på (netto)förmögenhet vilken kan inbringa mycket avsevärda statsinkomster. Skatten tas ut av alla som bor i Storbritannien men även de som som flyttat utomlands om de tidigare varit bosatta i landet under en längre tid. På detta sätt kan skattskyldigheten inte kringgås genom utflyttning eller på annat sätt. Skatten baseras på all – dvs även utländsk - egendom inklusive företagsförmögenhet m.m. Skatten betalas med 1 % per år under 5 år. Med ett grundavdrag på 500 000 pund och en skattesats på 5% beräknas skatten ge ett tillskott till den engelska statskassan på hela 260 miljarder pund! Något som skall jämföras med att den engelska regeringens totala utgifter för pandemibekämpningen hittills uppgår till ca 280 miljarder pund.

Det kan nämnas att Argentina nyligen infört en engångsskatt på förmögenhet som beräknas omfatta 12 000 av landets rikaste personer och inbringa (omräknat) så mycket som drygt 20 miljarder kronor.

Förmögenhetsskatt ”by consent”

Ett annat förslag på en (årlig) förmögenhetsskatt diskuteras i en artikel av Ibrahim Khan i höstnumret (2020) av Foreign Policy under rubriken ”Wealth taxes will not disrupt or end capitalism, as champions and critics allege”.

Författarens grundide’ är att skatten inte skall framstå som en attack från vänsterorienterat håll på de rika och på själva kapitalismen utan framstå som en solidaritetsskatt som skall kunna ’accepteras’ även av dem som betalar den.

Skatten skall därför endast tas ut på kontanta och likvida medel, ”hoarded wealth”, både inom och utom landet men inte på riskvilligt kapital som omsätts och investeras i värdeskapande aktiviteter och tillgångar.

Detta betyder att den som träffas av skatten inte ’straffas’ för sina tillgångar per se utan i stället entusiasmeras att cirkulera och investera sitt passiva kapital.

Som exempel nämner Khan att om en person sitter på kontanta medel uppgående till 2 miljoner dollar skulle en förmögenhetsskatt på 2% inbringa 40 000 dollar till statskassan. Men om vederbörande i stället vill undvika skatten kan hen göra detta genom att omsätta de 2 miljonerna genom investeringar eller köp av varor och tjänster. Något som han menar skulle vara 50 gånger bättre för att öka tillväxten och sänka arbetslösheten!

Skatteverket har beräknat att de kontanta och obeskattade tillgångar som gömts undan utomlands av här bosatta personer uppgår till ca 500 miljarder kronor varå en lämpligt beräknad förmögenhetsskatt enligt ovan (plus inkomstskatt) på några år sannolikt skulle kunna betala en avsevärd del av notan för coronaepidemin.

 

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS no 10/2020

Ojämlikheten och det anonyma (utländska) kapitalet – och coronan.

Rubriken pekar på två av vår tids mest mest brännande samhällsproblem. Ojämlikhetens återkomst, som har kunnat observeras i stort sett överallt sedan 1980-talet, tillhör en av de mest oroväckande strukturella förändringar vi står inför idag. Enligt OECD är Sverige det land där ojämlikheten accelererar snabbast. Och när det gäller det anonyma utländska kapitalet dvs alla de tillgångar som hemlighålls runt om i världen är detta också något som hela tiden tilltar i en skrämmande omfattning.

Ojämlikheten i ett internationellt perspektiv

För en övergripande sammanfattning av ojämlikheten i världen, men redovisad också land för land, kan hänvisas särskilt till The World Inequality Report 2018.

Ambitionen att motverka den tilltagande ojämlikheten i vårt land, och framförd i högtravande retorik, står högt på den nuvarande regeringens agenda. Och den är inskriven som punkt 4 i januariöverenskommelsen 2019. Men de faktiskt genomförda lagstiftningsåtgärderna under senare tid har tvärtom snarast kommit att öka de ekonomiska klyftorna. Den mest uppmärksammade åtgärden har naturligtvis varit avskaffandet av värnskatten för snart ett år sedan. Debatten i övrigt handlar huvudsakligen om ett återinförande av vissa egendomsskatter och att höja eller sänka skatten på kapitalinkomster. I dessa frågor råder dock avsevärda politiska motsättningar vilket lett till att problematiken har grävts ned i diverse utredningar. Under tiden kan dock innehavare av svenska aktier i stället glädjas åt ytterligare sänkt bolagsskatt och därmed höjda utdelningar. 3:12are kan sannolikt också se fram emot en ytterligare uppluckring av beskattningen, och om de för ut sina vinster till utlandet genom finurliga skatteupplägg kan de – vilket de kunnat göra under 36 års tid - fortsätta att skratta hela vägen till banken. Något de direkt kan tacka regeringen för sedan den spolat ett förslag om s.k. exitskatt som skulle stoppa denna årliga miljardskatteflykt.

Ett belysande exempel på det internationella skatteområdet som illustrerar våra makthavares olikabehandling av rika och fattiga är det som gäller beskattningen av utlänningar som arbetar i Sverige. Sålunda aviseras i höstbudgeten att utländska medborgare, bara de tjänar mer än två basbelopp i månaden, vilket motsvarar en årsinkomst på drygt 1.1 miljon kr om året, skall betala skatt på endast 75% av sin löneinkomst även under det fjärde och femte året av sin vistelse i Sverige. I just det löneinkomstskiktet blir skattesänkningen inte mindre än ca 150 000 kr per år eller 750 000 kr över en femårsperiod. Denna s.k. expertskatt, som ursprungligen var avsedd att omfatta endast för vårt näringsliv attraktiva och kompetenta utländska ”experter” och ”nyckelpersoner” m.fl. kan dock utnyttjas av varje utländsk inkomsttagare bara hen har tillräckligt hög lön. Särskilt uppmärksammat är hur detta kommit att utnyttjas av utländska ishockey- och fotbollsproffs. Det finns inte heller någon cap på denna typ av skattelättnad. Utländska chefer i svenska börsbolag och andra utlänningar med tiotals miljoner i lön får därmed skatterabatter med vad som också är miljonbelopp varje år. Samt förmånsfria hemresor för familjen två gånger om året, skattefria ersättningar för barnens skolgång samt resorna till och från Sverige när tjänsten tillträds och avslutas. Om lönen tas ut före eller efter det att experten tar bosättning i Sverige, s.k. sign on bonuses, utgår skatt med 75% på den för utlandsbosatta gällande SINK-skatten på 25% dvs. en skattesats på endast18.75%. I vissa av dessa fall när man använder sig av sign on bonuses och tillämpar skatteavtal med det land där ’experten’ är bosatt och iakttar noggrann timing av löneutbetalningarna kan man nedbringa skatten i Sverige till noll! (se WITS nr 1/2014, "Expertskatt 15% eller noll (ibland) m.m." Om ’experten’ ifråga bildar bolag och fakturerar sina tjänster kan beskattningen i dessa sammanhang ytterligare ’finjusteras’. En ytterligare förmån med expertskatten är att arbetsgivaren bara behöver betala arbetsgivaravgifter på 75 % av lönebetalningarna. Detta medför en avgiftsminskning för arbetsgivaren med ca 90000 kr per år. Skatteverket har inga siffror på hur mycket expertskatten kostar den svenska statskassan. År 2006 genomförde Institutet för Näringspolitiska Studier (ITPS) en utvärdering av expertskatten men fann att den inte bidragit till att just de personer sim sökt sig till Sverige hade gjort detta pga expertskatten, ITPS fann att personerna ifråga mer hade attraherats av ta ytterligare ett steg i sina karriärer eller därför att arbetsuppgifterna varit intressanta. Till och med fritidsintressen och tryggheten hade varit viktigare än lönen. Föreningen Svenskt Näringsliv har uttryckt tillfredsställelse med utvidgningen av expertskatten men vill ha ytterligare förbättringar av den. Denna typ av beskattning är som ovan antyds föremål för intensiv skatteplanering. KPMG (m.fl.) har en omfattande verksamhet avseende ”Global Mobility Services”.

Som kontrast till de nämnda utländska höginkomsttagarnas förmånliga skattesituation meddelas däremot vidare i höstbudgeten att andra utlänningar med ofta mycket låga inkomster som exempelvis utländska bärplockare som under kortare tid – mindre än sex månader - tar jobb i Sverige måste börja betala svensk skatt på sina bruttolöner fr.o.m. nästa år, något de tidigare varit befriade ifrån.

Med andra ord: vi hjälper våra allsvenska klubbar att värva högbetalda utländska proffsspelare men klämmer åt fattiga lingonplockare från Thailand!

The World Inequality Report pekar på att beskattning, särskilt progressiv beskattning, är ett effektivt medel för att motverka ojämlikhet och skriver: ”Progressive tax rates do not only reduce post-tax inequality, they also diminish pre-tax inequality by giving top earners less incentive to capture higher shares of growth via aggressive bargaining for pay rises and wealth accumulation”. Vad gäller Sverige är det också intressant att ta del av vad rapporten säger om arvsskatter: ”It is also worth noting that inheritance taxes are nonexistent or near zero in high-inequality emerging countries, leaving space for important tax reforms in these countries”. Eller med andra ord, avskaffandet av arvsskatt i Sverige har varit ägnat att öka och permanenta ojämlikheten.

Det utländska anonyma kapitalet

När det gäller det utländska anonyma kapitalets omfattning räcker det med att bara ta del av alla tidningsrubriker om bankskandaler om penningtvätt, skattefusk och hemlighållanden. I en alldeles färsk rapport från Tax Justice Network: ” The State of Tax Justice 2020: Tax Justice in the time of COVID-19” har man fastställt hur mycket skatt som olika länder gått miste om p.g.a. både genom laglig internationell skatteflykt och direkt skattefusk. För Sveriges del meddelas sålunda att den skatt som härigenom undanhållits p.g.a. rent skattefusk av privatpersoner under 2019 uppgått till ca 2 miljarder dollar. Värdet på de tillgångar som lett till dessa skattetapp kan därmed beräknas till flera hundra miljarder kronor. Av inkomna självrättelser, dvs uppgifter som självmant inlämnas av skattskyldiga i Sverige om deras utländska inkomster, fick statskassan för år 2019 in 133 miljoner kronor enligt uppgifter från Skatteverket. Mörkertalet är således enormt.

Andra källor av intresse i sammanhanget är vidare den nyutkomna boken ”Big Dirty Money:The Shocking Injustice and Unseen Cost of White Collar Crime” och en doktorsavhandling från London School of Economics, ”Hidden Wealth” 2018. I rapporten ”Tax Evasion and Inequality”(Technical Report, American Economic Review 2019) avslöjas genom bankläckor och mikro-data från Norge, Danmark och Sverige hur ”0.01 procent av de rikaste hushållen undviker att betala ca 25 procent av sin skatt”. I samhällsdebatten klagas ofta på hur mycket bidrag och stöd som utbetalas för uppehället av  invandrande flyktingar m.fl. Detta problem skulle vara som bortblåst om all den skatt som undanhålles utomlands av rika svenskar med hemliga konton hade gjort rätt för sig. Hemlighållandet av tillgångar i utlandet och annan korruption har t.o.m. lett till att undersökande journalister och visselblåsare har blivit brutalt mördade. Som exempelvis Sergej Magnitsky i Ryssland och Daphne Caruana Galizia i just Malta.

The World Inequality Report pekar också på hur tillväxten och utnyttjandet av hemlighetsfulla skatteparadis runt om i världen har skjutit i höjden sedan 1970-talet. Vad som därvid måste särskilt beaktas är ju hur allt det anonyma kapitalet som hemlighålls i dessa stater snedvrider och undervärderar beräkningen av den faktiska ojämlikheten. I avsaknad av kännedom om såväl de aktuella kapitalägarnas antal och identitet som storleken av deras tillgångar måste ju ojämlikheten i de länder där dessa ägare bor vara betydligt större. I synnerhet som de uteslutande utgörs av den förhållandevis mycket lilla sektor av befolkningen som finns i toppen av inkomst- och förmögenhetsskalan. Det finns ju inga 'vanliga jobbare’ som har holdingbolag eller truster och hemliga konton utomlands! Att mäta de ekonomiska klyftorna utan att ta hänsyn till det utländska anonyma kapitalet ger således en felaktig och undervärderad bild av ojämlikheten. 

Ansträngningar görs förvisso för att skapa insyn i vilka personer som är ”the beneficial owners”, de verkliga ägarna, bakom alla holding- och skalbolag, truster och fonder m.fl. runt om i världen men detta motarbetas frenetiskt och framgångsrikt av många inflytelserika länder, inte minst USA men även stater i Europa (och EU) särskilt de som ingår i ”the axis of tax avoidance”, Storbritannien, Nederländerna, Schweiz, Luxemburg, Malta och Cypern.

När det gäller att skapa insyn i det internationella finanskapitalet är det också intressant att jämföra vår regerings vältalighet med dess åtgärder i praktiken. Inför parlamentsvalet i EU 2018 stod således Magdalena Andersson och Stefan Löfven hand i hand på valaffischerna och bedyrade hur man med krafttag skulle avslöja alla utländska skatteskojare. Men nyligen lade man in sitt veto mot ett Kommissionsförslag som skulle tvinga multinationella företag att offentligt redovisa sina utländska dotterbolags vinster och skattebetalningar (country-by-country reporting). Vidare, när ett förslag nyligen lades fram om att alla skattekonsulter/revisorer m.fl. skulle rapportera sina (aggressiva) skattearrangemang i Sverige till skattemyndigheterna kastade regeringen också in handduken efter ilskna protester från företrädare för skatteplaneringsindustrin. Föreningen Auktoriserade Revisorers skatteansvarige Hans Peter Larsson twittrade triumferande att förhindrandet av genomförandet av förslaget utgjorde hans främsta näringspolitiska bedrift under de senaste trettio åren! Att beakta vidare är att aggressiva (och dyra) skattearrangemang är något som ju endast de mer välbeställda inkomsttagarna och kapitalägarna i samhället kan ägna sig åt.

Förslag till åtgärder

Man behöver inte invänta tvingande EU-direktiv m.m. för att driva kampen mot internationell skatteflykt, skattefusk och hemlighållande av utländska tillgångar. Detta kan beslutas helt unilateralt av den svenska riksdagen! Särskilt befogat är detta vad avser de mest beryktade skatteparadisen i vår omvärld som bygger hela sitt välstånd på att med låg- eller obefintlig skatt locka till sig utländskt kapital. Investeringar och affärer i dessa jurisdiktioner har ju aldrig några genuina kommersiella motiv utan bedrivs uteslutande av skatteskäl och för att undgå upptäckt och andra former av regleringar.

En åtgärd kunde vara att, utöver vad som redan skett beträffande vår s.k CFC-lagstiftning, införa fler ’svarta listor’ med restriktioner avseende investeringar i dessa skatteparadis.

I USA för ett antal år sedan tillgrep man en så drastisk åtgärd som att hota Caymanöarna att man skulle vägra amerikanska företag skatteavdrag för kostnader för arrangemang av bolagssammanträden, seminarier och andra företagsjippon på Caymanöarna – en för deras hospitalitysektor mycket lukrativ verksamhet – om de inte öppnade sina bankvalv! Men i Sverige röstade man nyligen för att Caymanöarna inte skulle tas upp på EUs svarta lista över skatteparadis.

Och att i dagens internationella finansvärld fortsatt låta räntebetalningar - den mest lättrörliga skattebasen av alla – till alla skatteparadis och länder med vilka vi saknar skatteavtal ske utan att ta ut källskatt framstår som att göra självmål i kampen mot alla skatteflyktsplanerare! Det gör vidare Sverige till en gynnsam ”stepping-stone” även för utländska skatteplanerare.

En åtgärd, som jag rekommenderat i annat sammanhang för att skapa ytterligare transparens vad gäller förekomsten av utländska tillgångar, är att göra som i Spanien - införa skyldighet för medborgare med större förmögenheter utomlands att årligen deklarera dessa - med höga böter för dem som bryter häremot.

Särskilt angeläget är vidare att få insyn i de mycket stora belopp som ligger i utländska truster och stiftelser vilka svenskar numera helt gåvoskattefritt kan bilda utomlands. I dagspressen har nyligen avslöjats hur Antonia Ax:son Johnson och (ELLOS-grundaren) Olle Blomqvist använt sig av allehanda sofistikerade utländska truster och stiftelser i ekonomiska skurkstater som mörklagt deras ekonomiska förhållanden och varigenom de kan tagas ha fuskat med beskattningen i Sverige.

Ett ytterligare åtgörande som kan övervägas är att, såsom gäller i USA, komplettera den visselblåsarfunktion som redan finns hos såväl Finansinspektionen och Skatteverket med att låta visselblåsaren få del av de böter eller skatter som de nämnda myndigheterna drar in på grund av visselblåsarens avslöjanden. Nyligen rapporterades att den amerikanska finansinspektionen, Securities and Exchange Commission, SEC, till en enskild och anonym visselblåsare betalat ut en rekordsumma på 114 miljoner dollar (!) avseende en del av de böter som SEC i ett visst ärende dragit in för brott mot de amerikanska finansmarknadsreglerna.

Man kan också överväga att skriva om vår allmänna skatteflyktslagstiftning i linje med de principer som EU-domstolen anammar. Framför allt gäller detta vad man kallar "konstlade" bolag som saknar ekonomisk substans. Bolaget måste vara "en verklig etablering från vilken en affärsmässigt motiverad verksamhet bedrivs och - tillägger EU-domstolen: "The purpose of the establishment must be to participate and assist for an indefinite period and for economic gain in the commercial and economic environment of the Community and not just for the purpose of achieving tax benefits"

Jag har tidigare skrivit en rapport med ytterligare ett dussintal åtgärder som unilateralt och enkelt skulle kunna införas för att motverka skattebedrägeri och hemlighållanden m.m. när det gäller utländska affärer och investeringar.

Avslutning

Vi lever i en värld och i en tid där hundratusental människor dör i den pågående världspandemin och där våra samhällen hotas av en ekonomisk härdsmälta av aldrig tidigare upplevda proportioner. Och detta samtidigt som det rapporteras hur de rika i samhället fortsätter att höja sina inkomster och förmögenheter i coronans spår och därmed ytterligare vidgar de ekonomiska klyftorna. En del miljardärer i USA har nervöst börjat ana oråd över den galopperande ojämlikheten och t.o.m. själva begärt att få betala mer skatt! En av dem utbrast; ”högafflarna kommer”! I San Fransisco röstade man i en lokal folkomröstning (i samband med det senaste presidentvalet) med bred marginal igenom en ny progressiv bolagsskatt som skall tas ut av bolag som till sin chefer utbetalar mer än hundra gånger bolagets medianlön (excess executive compensation tax). Teslas chef Elon Musk som bor i San Fransisco tjänade 2019 595 miljoner dollar vilket representerade ca 10 000 gånger mer än företagets medianlön! Den nya skatten skall finansiera sjuk- och socialvård för de 45 000 hemlösa i San Fransisco.

T.o.m. påven Franciskus har lagt sig i skattedebatten och lägger skulden på alla skattefuskare för de brister som har uppstått i coronabekämpningen. I sin senaste encyklika ”Fratelli Tutti” tillbakavisar han med mycket frän retorik de förhärskande marknadsteorierna. Så här låter det: The marketplace, by itself, cannot resolve every problem, however much we are asked to believe this dogma of neoliberal faith. Whatever the challenge, this impoverished and repetitive school of thought always offers the same recipies. Neoliberalism simply reproduces itself by resorting to the magic theories of ”spillover” or ”trickle” - without using the name – as the only solution to societal problems….and does not resolve the inequality that gives rise to new forms of violence threatening the the fabric of society.”

Pandemin har helt förändrat vår värld. Död och fattigdom, splittring mellan länder och folkgrupper, protektionism, fake news och just ökande ekonomiska klyftor kastar mörka skuggor över våra samhällen och hotar själva demokratin. Våra nuvarande beslutsfattare som med sin halvkvädna retorik och hyckleri fortsätter att ”rigga systemet”så att de rika i samhället kan springa iväg med kyrksilvret har anledning att skämmas. Opinionsbildningen och motståndet mot denna utveckling – och här står hoppet främst till våra unga generationer - måste sättas in med en helt annan kraft för att rädda framtiden för våra barn och barnbarn.

Stockholm november 2020

Peter Sundgren

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS

peter.sundgren@gmail.com

070 491 76 70

--------------------------------------------------------------------------

PS. Under fem dagar, 7-11 december, utlyser OffshoreAlertvGLOBAL, www.oavglobal.com en  virtuell konferens ”on intelligence and investigations for stakeholders in high-value, cross-border finance”.

Programmet omfattar bl.a. seminarier under rubrikerna:

The Use of Artificial Intelligence to Locate Hidden Bank Accounts

Developments in Transnational Whistleblowing: The Impact of the EU Whistleblowing Directive and New Rules Governing the Foreign Corrupt Practises Act, (FCPA) Whistleblower Reward Program

Trumps Tax Returns: An Analysis of Techniques (Legal or Illegal?).

WebJournal on International Taxation in Sweden no 9/2020

Country-by- country reporting för fysiska personer

När vår förmögenhetsskatt avskaffades i Sverige 2007 förekom en del funderingar om att man likväl skulle behålla en skyldighet för alla skattebetalare att avge förmögenhetsdeklaration. Så blev dock inte fallet.

När det gäller deklaration av svenska tillgångar torde det inte finnas något behov av att separat upplysa om dessa eftersom de ofta redovisas direkt eller indirekt i deklarationen eller på obligatoriska kontrolluppgifter m.m. och eftersom de på annat sätt vid behov kan lätt kontrolleras av skattemyndigheterna.

När det gäller förmögenhetstillgångar som innehas utomlands och de transaktioner som dessa kan ge upphov till är det däremot mycket svårt för våra myndigheter att få insyn däri. Detta beror inte så sällan på att många stater, främst de med vilka vi saknar avtal om informationsutbyte, ’lever på’ att gömma pengar åt utlänningar samtidigt som de dessutom marknadsför och tillhandahåller olika bolagstyper, fonder, stiftelser/truster m.m. vars verkliga ägare och förmånstagare (beneficial owners) omgärdas av starkt anonymitetsskydd. Något som i sin tur exploateras av oseriösa ekonomiska rådgivare och även främjas av våra bankers skandalösa anings- och ansvarslöshet vad gäller penningtvätt som bidragit till finansieringen av terrorism, trafficking, knarkhandel, korruption och all annan slags ekonomisk brottslighet som ödelagt miljoner människors liv.

I det fortsatta skall därför framläggas synpunkter för ett återinförande av deklarationsplikt – inte skattskyldighet – för förmögenhet som innehas utomlands.

Hur stort är det utländska anonyma kapitalet?

På IMFs hemsida (September 2019) anges att det kapital som fysiska personer har gömt undan i världens skatteparadis uppgår till mellan 8.7 – 36 biljoner USD. Det stora spannet i bedömningen har att göra med dessa staters aktiva mörkerläggning samt bristen på officiella data. (1 biljon = tusen miljarder.)

Att märka beträffande detta anonyma kapital är att det inte beaktas när man mäter ginikoefficienter och de ekonomiska förmögenhetsklyftorna i världen.

I en nyligen framlagd rapport ( 2020-02-20), ”Skattefelets storlek och utveckling”, har Skatteverket beräknat hur stora de finansiella tillgångarna är som i Sverige bosatta fysiska personer innehar utomlands. Med stöd av en forskarrapport ”Who owns the Wealth in Tax Havens? Macro Evidence and Implications for Global Inequality?” och statistik bl.a. från Bank of International Settlements anses av svenskar i omvärlden undanhållna tillgångar uppgå till ca 61 miljarder dollar vilket vid nuvarande växelkurs motsvarar drygt 600 miljarder kronor. Av detta anser Skatteverket att ca 80 procent, dvs 480 miljarder kronor inte har deklarerats i Sverige.

Anmärkningsvärt beträffande det svenska anonyma kapitalet är vidare att Sverige sedan länge avskaffat våra tidigare gällande skatter på förmögenhet, arv och gåvor vilket ju måste förmodas ha medfört att utländskt kapital har återförts till Sverige i stor utsträckning. Ett specifikt incitament för att mörklägga innehavet av en utländsk juridisk person kan dock vara att därigenom t.ex. undvika våra svenska CFC-regler samt att genom denna person göra investeringar även i svenska tillgångar vars avkastning i form av förekommande utdelningar genom skatteavtal sänker skatten till regelmässigt 5 procent och medför att räntor befrias helt från svensk skatt. Det är vidare inte ovanligt att i Sverige bosatta och verksamma entreprenörer med egna bolag etablerar dessa i ’lämpliga’ jurisdiktioner utomlands i stället för i Sverige. Något som - förutom att svensk bolagsskatt undviks - ger ’flexibilitet’ och möjligheter att undgå beskattning på uttag av pengar och förmåner ur bolaget samt att avyttra tillgångarna utan insyn. Avskaffandet av gåvoskatten medför att kapital genom benefika överföringar till utländska självständiga personer såsom stiftelser och truster utomlands kan ske helt lagligt och utan rapporteringsplikt.

Åtgärder mot mörkerläggning av utländska tillgångar.

I den globala samhällsekonomiska debatten predikas alltid betydelsen av principerna om frihandel, fria kapitalrörelser samt behovet av obehindrade internationella investeringar och avregleringar. Men detta legitimerar då också en motsvarande transparens, öppenhet och insyn i den verksamhet som följer härav. I kölvattnet av den globala finanskrisen – och detta är en av de få positiva effekterna därav - har detta medfört att det internationella arbetet, inom särskilt OECD och EU, varit intensivt inriktat på att skapa sådan transparens och insyn i det internationella finanskapitalet och gränsöverskridande transaktioner. Inom OECDs projekt Base Erosion and Profit Shifting, BEPS, har en rad initiativ lagts fram. Från Bryssel har vidare kommit propåer om att multinationella koncerner skall land för land även öppet redovisa den skattemässiga bokföringen i alla sina utländska filialer och dotterbolag, s.k. country-by-country reporting. Bindande direktiv har också framlagts om att ömsesidig information skall lämnas om meddelade förhandsbesked och särskilt medgivna skattestimulanser samt, alldeles nyligen, att skattekonsulter och ekonomiska rådgivare skall fortlöpande rapportera till skattemyndigheterna alla de gränsöverskridande ”skattearrangemang” de rekommenderar sina klienter. EU har också sjösatt ett regelverk om skyldighet för medlemsstaterna i sina register över bolag och stiftelser/truster skall redovisa vilka fysiska personer som är de verkliga ägarna och förmånstagarna (beneficial owners) till dessa. Slutligen kan också nämnas att EUs direktiv om skydd för visselblåsare nu har trätt i kraft.

Även nationellt görs på många håll ansträngningar för att skapa ekonomisk transparens.

I Spanien där man har vissa regionala skatter på förmögenhet, men endast på tillgångar i Spanien, har således införts en skyldighet för fysiska personer att varje år rapportera innehav av de förmögenhetstillgångar som man innehar utomlands i syfte att motverka kapitalflykt och skattefusk.

Det är endast större förmögenhetsinnehav i utlandet - som måste rapporteras till de spanska skattemyndigheterna.

De delas in i tre kategorier:

a) banktillgodohavanden, fordringar o dyl. om dessa sammanlagt överstiger EUR 50 000,

b) innehav av bolag, fonder, stiftelser/truster (i vilka man är förmånstagare) m.m. vars sammanlagda värde överstiger EUR 50 000 samt

c) bostäder och annan fast egendom i utlandet med marknadsvärde överstigande EUR 50 000.

Lagstiftningen är förknippad med mycket höga böter för brott mot bestämmelserna. Upp till 10 000 EUR för varje post som saknas eller felrapporteras. Den deklarationsblankett som används heter Modelo 720 vilket också givit lagstiftningen dess informella benämning. För närmare information om regelverket (på svenska) se www.abacoadvisers.com.

I Italien har man en förmögenhetsskatt men endast på utländska tillgångar vilket naturligtvis också förutsätter och medför deklarationsplikt för dessa.

Vidare kan också tilläggas att USA inkomstbeskattar alla sina medborgare var de än är bosatta vilket naturligtvis också kräver att deklaration avseende samtliga inkomster och tillgångar i omvärlden måste deklareras. Särskilt uppmärksammad är vidare den amerikanska lagstiftningen FATCA (Foreign Account Tax Compliance Act) som föreskriver att alla finansiella institut i omvärlden som har bankkonton tillhörande amerikanska skattebetalare måste översända löpande information härom till de amerikanska skattemyndigheterna.

I Sverige finns också starka röster för öppenhet och transparens vad gäller internationella affärer. Sålunda kunde man under valrörelsen 2018 till det senaste parlamentsvalet i EU se Stefan Löfven och Magdalena Andersson stå hand i hand och avge solenna proklamationer om alla de åtgärder man minsann skulle vidtaga för att bekämpa internationell skatteflykt. Men när det nyligen kom till kritan att implementera det ovan nämnda förslaget om offentlig country-by-country reporting för bolag röstade den svenska regeringen nej härtill! Och detta tillsammans med EU-klubbens notoriska skatteflyktsivrare Malta, Cypern och Luxemburg! Och för ett par år sedan kastade Magdalena Andersson in handduken inför en högljudd opinion från näringslivshåll som ville försvara svenska företagares möjligheter att fly till utlandet och smita från skatten på sina aktievinster. Vidare lät hon också nyligen begrava förslaget om skyldighet för våra skattekonsulter att rapportera aggressiva skattearrangemang inom Sverige. Även detta efter kraftigt motstånd från alla berörda lobbyorgan. (Från Föreningen Auktoriserade Revisorers (FAR) sida framhölls att framgången med att stoppa förslaget om redovisning av sådana arrangemang var den främsta man haft på det näringspolitiska området under de senaste trettio åren!)

Förslag om ytterligare åtgärder mot mörkerläggning av utländska tillgångar.

Vi har haft en sextioårig tradition (1947-2007) i vårt land att lämna upplysningar till skattemyndigheterna om våra förmögenhetsförhållanden något som då gällde alla skattebetalare och alla tillgångar både i Sverige och utlandet. En förmögenhetsdeklarationsplikt som här beskrivits omfattande endast utländska tillgångar och endast om de är av betydande storlek liknande den modell som införts i Spanien skulle komma att beröra endast en mycket begränsad del av det totala skattekollektivet, den som brukar benämnas HNWIs, High- Net-Worth- Individuals. Till dessa kan särskilt räknas de s.k. private banking kunder som har finansiella tillgångar på minst ca 3-5 miljoner kronor och som av våra banker erbjuds särskilt kvalificerad finansiell service, något som är helt nödvändigt för tillgångar som placeras utomlands. Att mörkertalet vad gäller personer med utländska tillgångar kan misstänkas vara ganska betydande visades av den flod av deklarationssjälvrättare som skyndade sig att anmäla sina utländska banktillgodohavanden hos Skatteverket då det stod klart att man inom EES skulle börja att automatiskt skicka kontrolluppgifter till svenska skattemyndigheter beträffande dessa tillgångar. Ett ytterligare hjälpmedel som på senare tid utvecklats för att spåra utländska tillgångar och som kan påverka berörda personers beteende är ny digital teknik som med stöd av artificiell intelligens kan avslöja hemliga bankkonton i 200 000 banker runt om i världen. Googla ”Greylist Trace”!

Med tanke på de enorma, jag upprepar, enorma ekonomiska skadeverkningar och lidanden som med anledning av den pågående coronapandemin nu drabbar hela mänskligheten måste det vara ett första och absolut krav att man tvingar upp alla i omvärlden undangömda tillgångar till ytan för att därmed i förekommande fall åstadkomma en riktig och rättvis beskattning och att generellt bekämpa den internationella ekonomiska brottsligheten. Men för att åstadkomma detta krävs en helt annan målmedvetenhet och beslutsamhet än den som visats av den hypokritiska inställningen hos vår nuvarande politiska generation. Framför allt handlar det om att sätta ett mycket högre tryck dels på de osolidariska (skurk)stater som missbrukar sin statsrättsliga (skatte)suveränitet och som vägrar att lämna ut uppgifter om de de verkliga fysiska kapitalinnehavarna dels de professionella ”enablers” som främjar mörkläggningen av den internationella ekonomiska brottsligheten.

På Tax Justice Networks hemsida kan man man läsa; ”Could the wealth in tax havens help to pay for the Coronavirus response?” Ingen mindre än påven Franciscus kan antas ha instämt häri när han i en audiens för en tid sedan menade att den skriande bristen på de resurser som uppkommit för vården av alla coronaoffer berott på alla som smitit från skatten.

Det förslag som här framlagts om en partiell deklarationsplikt för utländska tillgångar kan införas med ett pennstreck utan att komma i konflikt med några internationella åtaganden eller diskrimineringsförbud. Det går hand i hand med de krav på transparens och insyn som redan ställs på bolag om country-by-country reporting av utländska tillgångar samt med den rapporteringsplikt som införts för skatterådgivare för utlandsrelaterade skatteupplägg.

Det kan således vara dags för en country-by-country reporting även för fysiska personer - en svensk Modelo 720!

Stockholm i maj 2020

Peter Sundgren

peter.sundgren@gmail.com

0704917670

(På denna blogg no 1 /2018, www.petersundgren.blogspot.com har jag föreslagit ett tiotal ytterligare åtgärder som ensidigt och enkelt kan vidtagas på hemmaplan för att effektivisera hanteringen av internationella skatteproblem och för att motverka skatteflykt och skattefusk.)