WITS no 3/2025

Skatt på inkomster av utländska hemliga förmögenhetstillgångar

I vart och vartannat nyhetsmedium lämnas numera uppgifter om de enorma och explosivt växande förmögenheter som ansamlas hos världens superrika. Enligt Forbes Billionaires list 2024 ökade dollarmiljardärernas antal under detta år med 141 till 2781 och deras samlade förmögenhet med med 2 biljoner dollar,(= 5.7 miljarder dollar per dag), till sammanlagt 14.2 biljoner dollar. Världens 10 rikaste personer blev ca 100 miljoner dollar rikare per dag och om de skulle förlora 99 procent av sin förmögenhet från en dag till en annan så skulle de fortfarande vara dollarmiljardärer! Noterbart är också att huvuddelen, 60%, av de superrikas förmögenheter numera utgörs av arv, vänskapskorruption/svågerpolitik (cronyism) och inte av entreprenöriell verksamhet, se ”Takers not Makers:The unjust poverty and unearned wealth of colonialism” Oxfam 2025.

År 2019 hade Sverige enligt Affärsvärlden 208 (kron)miljardärer, dvs. personer som äger minst 1000 miljoner kronor. Särskilt under pandemin accelererade förmögenhetstillväxten då den rikaste procenten svenskar tog hem nästan 2/3-delar därav allt skapat av börsrally, låga räntor och stora statliga räddningspaket till arbetsgivarna. I sin bok ”Girig-Sverige: Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika” visar Andreas Cervenka att antalet namngivna kronmiljardärer i vårt land hade stigit till 542 år 2021. Mer än en fördubbling således på två år.

Men denna redovisning utgör bara halva sanningen! Vad som inte finns med bland alla dessa siffror är alla de tillgångar som göms i utländska s.k. secrecy jurisdictions dvs länder vars främsta funktion, vilket framgår av namnet, är att genom hemlighållande av ägarnas identitet möjliggöra för dem att bl.a. undgå beskattning i sina hemländer. Och dessa undangömda tillgångar och deras avkastning uppgår också till helt astronomiska belopp. Storleken av detta undanhållande och dess konsekvenser tydliggörs av titeln på Raymond W. Bakers bok ”Invisible Trillions: How Financial Secrecy Is Imperiling Capitalism and Democracy”. Baker är grundare av Global Financial Integrity i Washington och en av världens ledande experter på ekonomisk kriminalitet.

Vilka åtgärder har då vidtagits för att spåra dessa tillgångar och att beskatta dem?

Akademisk forskning.

Akademisk forskning har lämnat värdefull information om omfattningen av alla pengar som göms undan utomlands. Något av ett pionjärarbete i detta sammanhang, som för övrigt särskilt kommit att fokusera på Norge, Sverige och Danmark, har utförts av bl.a. Annette Alstadsaeter och Niels Johannesen, knutna till Norges Miljö- och Biovetenskapliga Universitet, NMBU. och publicerats i American Economic Review, 2019 under rubriken ”Tax evasion and Inequality”. Där konstaterar författarna:

”This paper attempts to estimate the size and distribution of tax evasion in rich countries. We combine random audits – the key source used to study tax evasion so far – with micro-data leaked from large offshore financial institutions - HSBC Switzerland (”Swiss Leaks”)and Mossac Fonseca (”Panama Papers”) - matched to population-wide wealth records in Norway, Sweden and Denmark. We find that tax evasion rises sharply with wealth, a phenomenon random audits fail to capture. On average about 3% of personal taxes are evaded in Scandinavia, but this figure rises to close to 30% in the top 0.01% of the wealth distribution, a group that includes households with more than 45 million USD in net wealth. A simple model of the supply of tax evasion services can explain why evasion rises steeply with wealth. Taking tax evasion into account increases the rise in inequality seen in tax data since the 1970s markedly, highlighting the need to move beyond tax data to capture income and wealth at the top, even in countries where tax compliance is generally high.”

Internationellt informationsutbyte

Genom internationellt samarbete om utbyte mellan skattemyndigheter av ekonomisk information, vilket aktiverats huvudsakligen genom OECDs rapporteringsnorm (Standard for Automatic Exchange of Financial Information in Tax Matters) och EUs DAC 2 (Directive on Administrative Cooperation), har man också kommit en bit på väg att identifiera personer som gömmer sina pengar hos banker m.fl. runt om i världen. Detta avser då naturligtvis endast sådana länder som anslutit sig till uppgörelserna och de smärre upptäckter av tillgångar som görs på konton och liknande hos dessa institutioner.

I en analys som genomförts av Skatteverket (Rapport 2024:13) av1000 personer i en rampopulation på ca 20000 privatpersoner avseende runt 1 miljon mottagna kontrolluppgifter från ca 100 länder konstateras att hushållens tillgångar som ligger i utlandet uppgår till 300 miljarder kronor men över hälften av individerna äger endast 10 000 kronor i tillgångar. I den slumpmässiga granskningen av utdelningar och ränteinkomster i kontrolluppgifterna visade det sig att 50 procent av kontohavarna redovisat felaktiga utländska kapitalinkomster.

Åtgärder mot denna typ av smärre kontohavare utomlands är av mindre betydelse i dessa sammanhang utan berör fastmera den kategori av mycket stora förmögenhetsinnehavare som Alstadsaeter m.fl. ovan tar sikte på vilka aktivt och genom sinnrika metoder gömmer eller flyttar sina tillgångar till länder som inte omfattas av rapporteringsskyldighet. 

ICIJ

Särskilt uppmärksammade i ansträngningarna att avslöja inte bara skattebrott utan även terrorverksamhet, vapenhandel, penningtvätt m.m. har också varit det arbete som utförts av journalistnätverket ICIJ. The International Consortium of Investgative Journalists, som i sina nu namnkunniga rapporter som Swiss Leaks, The Panama Papers, The Pandora Papers m.fl. avslöjat den helt astronomiska omfattningen av undangömda förmögenheter runt om i världen. Dessa avslöjanden har publicerats helt öppet på internet. 

Vissa förhoppningar knyts numera sedan en tid till möjligheten att med artificiell intelligens kunna förhindra skattemissbruk. ICIJ meddelar sålunda att de med OSLOMET-universitetet i Norge nu utvecklat maskininlärningsteknik som skall kunna spåra ägare till utländska tillgångar.

Skatteverkets åtgärder

Skatteverkets insatser emot undanhållandet av utländska tillgångar har under senare tid också börjat ge frukt. I sin rapport (30 maj 2024, diarienummer 8-2925066) avseende den just nämnda Panamaläckan vilken, nota bene, gällde avslöjande av de skatteundandraganden som möjliggjorts genom genom mörkerläggande manipulationer av endast ett enda advokatkontor i Panama (Mossoc-Fonseca). Utredning har skett av ca 100 svenskars odeklarerade tillgångar vilket sammanlagt inbringat en skatt på ca 3 miljarder kronor dvs 30 miljoner kronor per person i genomsnitt. Belopp som skulle ha räckt för att avlöna mer än 6000 sjuksköterskor i vårt land.

I en särskild specialrazzia 2023 har Skatteverket vidare avslöjat att av 115 svenska pensionärer som uppburit pension från utlandet hade 82 inte deklarerat dessa inkomster. I genomsnitt höjdes deras taxeringar med ca 620 000 kr per person. Ett sammanlagt undanhållande av inkomster på drygt 50 miljoner kronor således motsvarande drygt 100 sjuksköterskelöner.

Slutligen, i Skatteverkets riktade kontroll (den 25 oktober 2024, diarienummer 8-3143137) av ett trettiotal utländska stiftelser och truster har avslöjandena gällt enorma skatteundandraganden och mycket sofistikerade skatteupplägg, alla aktivt tillhandahållna av professionellt ansedda möjliggörare eller s.k. ”enablers” . I Panamarapporten ägnas just flera sidor åt hur dessa enablers varit centrala i sin rådgivning om hur man effektivast kan mörkerlägga utländska etableringar samt penning- och gåvotransaktioner. I ICIJs databas fick man träff på hur våra svenska storbankers utländska filialer och dotterbolag varit inblandade i 300 - 400 offshorestrukturer med koppling till Mossac-Fonseca.

Särskilt svårutredda när det gäller utländska undangömda tillgångar är de fall där man använder sig av utländska stiftelser och truster som ovan nämnts. De utgör juridiska ’figurer’ som ofta starkt avviker från våra rättssubjekt. De etableras jorden runt företrädasvis i Storbritanniens utomeuropeiska territorier och kronkolonier, ibland kallade för Englands ”second empire”, och är alla omgivna av stränga sekretessregler. En engelsk bankdirektör uttryckte en gång saken sålunda: ”Trusts are unknown in half the world and essential in the other half”! .

Ett av skatteverket redovisat fall som både illustrerar storleken av de belopp som alltid läggs in i utländska truster och den sofistikerade skatteplanering som ägnas åt dessa, avsåg den kände industrimannen Hans-Thomas Klier (som ett år bl.a. utsågs till Entrepreneur of the Year av Ernst & Young). Han ägde ett mycket framgångsrikt svenskt företag vars aktier överförts till ett (skal)bolag i Cypern. 73 procent av dessa aktier såldes senare till ett riskkapitalbolag för en okänd summa. I ett skatteupplägg som föreslagits av Peter Röhmbo vid BDO i Göteborg inkluderande bildandet av diverse skalbolag och foundations i bl.a. Schweiz, Malta, Hong Kong och Sverige avsågs bolagsförmögenheten utskiftas till en i Dubai bosatt dotter som därefter planerade att ge bort en tredjedel av pengarna till sina två bröder i Sverige. Upplägget uppmärksammades av ICIJ och publicerades i deras Paradise Papers, vilket efter utredning och husrannsakan av Skatteverket ledde till att Klier upptaxerades för förtäckt utdelning för åren 2013-18 med belopp som resulterade i ett betalningsåliggande av skatt med närmare 58 miljoner kronor inklusive skattetillägg. (Det är ej känt huruvida målet överklagats eller lämnats till åtal för skattebrott.)

Ett annat i rikspressen uppmärksammat fall, gäller den kände spelbolagsentreprenören Michael Knutsson, ( på plats 287 av Sveriges miljardärer i Andreas Cervenkas ovannämnda bok om girigheten i vårt land) biträdd av sin enabler Peter Brandt på Vistrands Advoktbyrå. Knutsson mottog vad som vid utredningen uppgavs vara ett arv från hans farbrors (engelska) dödsbo på ca 120 miljoner kronor. Efter inhämtning av berörda myndigheter i Jersey framgick emellertid att pengarna härrörde från en av Knutssons fader där bildad trust i vilken Knutsson var förmånstagare. Han avsade sig dock detta förmånstagarförordnande varefter pengarna överläts till dödsboet efter ovannämnde farbror som därefter utdelade pengarna som arv till Knutsson. På detta sätt ’förvandlades’ således Knutsson från en skattskyldig förmånstagare till de 120 miljonerna i sin fars trust till en skattebefriad arvtagare till detta belopp i farbroderns dödsbo! Skatteverket underkände emellertid överlåtelsen av förmånstagarförordnandet till dödsboet som ett led i en mörkläggning av pengarnas ursprung och inkomstbeskattade Knutsson för dessa såsom mottaget periodiskt understöd från trusten samt påförde honom skattetillägg med 40 procent av skatten på upptaxeringen som enligt Expressen ledde till en skattebetalning på 80 miljoner kronor. Förvaltningsrätten i Göteborg (i beslut 23 maj 2024) har vidhållit beskattningen med motivering att förfarandet stridit mot den allmänna skatteflyktsklausulen.

Blev några dömda för skattebrott?

Detta är underrubriken till avsnitt 8.3. i Skatteverkets rapport om Panamaläckan. Man skriver vidare att av de ca etthundra ärenden man utrett har skattebrottsanmälningar gjorts ”i många fall” till Ekobrottsmyndigheten. Man saknar dock statistik på utfallet härav (!) men ”det är känt att endast ett fåtal ärenden lett till åtal.”

Det är alltså Ekobrottsmyndigheten som avgör frågan om åtal till allmän domstol för skattebrott. Därvid får denna myndighet dock assistans i sina brottsutredningar av Skatteverket som har ca 140 medarbetare (!) avdelade för dessa ärenden.

Som regel görs anmälan till Ekobrottsmyndigheten när undanhållen skatt uppgår till två basbelopp vilket för 2025 uppgår till sammanlagt 117 600 kr. Om den undanhållna skatten utgör mer än tio basbelopp dvs, mer än 588 000 kronor, presumeras normalt grovt skattebrott föreligga vilket i så fall kan leda till lägst sex månader och högst sex års fängelse. Det torde vara ytterst sällsynt att de skatteundandraganden som sker i de sammanhang som här diskuteras understiger 588 000 kr!

Veterligen – och vilket getts stor publicitet - finns bara ett fall som gällde Pandoraläckan där någon dömts för skattebrott. Detta gäller den kände deckarförfattaren Håkan Nesser och hans hustru som tog hem 15 miljoner kronor i utdelning från sitt bolag i Malta utan att uppge detta i sina deklarationer. I tingsrätten friades makarna eftersom de förlitat sig på att deras svenska rådgivare, Conny Cedermark på advokatbyrån Astra Advokater i samråd med konsulter vid BDO:s kontor i Malta övertygat dem om att detta kunde ske skattefritt. I hovrätten dömdes emellertid båda makarna till 18 månaders fängelse för grovt skattebrott. Domen är överklagad.

Med hänsyn till den mångfald av skatteundandraganden som utretts i kölvattnet av Panama läckan m.fl. och de stora resurser som finns tillgängliga för att utreda skattebrott samt att skatteundandragandena oftast rör sig om flera tiotals miljoner kronor inklusive skattetillägg pga oriktigt lämnade uppgifter, är det anmärkningsvärt att antalet fall som gått till åtal och dom är så fåtaliga.

Två EU-rapporter angående förmögenheter som hålls undangömda offshore.

De skatteundandraganden avseende utländska förmögenhetstillgångar som ovan berörs bleknar emellertid i jämförelse med de helt ofattbara belopp som avslöjas i inte mindre än två rapporter som båda sponsrats av EU. Och båda veterligen helt förbisedda i den svenska skattedebatten!

I augusti 2021 publicerade sålunda kommissionen en rapport på hela 250 sidor med titeln ”Monitoring the amount of wealth hidden by individuals in international financial centres and impact of recently internationally agreed standards of tax transparency on the fight against tax evasion”. (EUTAX Observatory, Report by ECORYS 2021). Rapporten har 399 fotnötter och en lista på källhänvisningar som sträcker sig över fyra sidor!

Den fokuserar huvudsakligen och vilket här särskilt uppmärksammas dels på vilka personer inom medlemsstaterna som ägnar sig åt att gömma sina tillgångar i utlandet dels på hur mycket skatt som dessa personer härigenom har undanhållit.

Beträffande den förstnämnda frågan riktas ljuset helt lakoniskt på ”very rich people”. För att närmare ringa in dessa personer fokuserar EU-rapporten främst på Credit Suisse Global Wealth Report (2019) m.fl. (Avsnitt 3.1.2.)

Som very rich people definieras därvid miljonärer med en nettoförmögenhet på minst 1 miljon US-dollar. Som s.k High Net Worth Individuals, HNWIs, vilket är den gängse beteckningen i finanskretsar på superrika personer, räknas de vars förmögenheter ligger mellan 30- 50 miljoner USD. Slutligen förstås med Ultra High Net Worth Individuals, UHNWIs, sådana som har mer än 50 miljoner USD i förmögenhet. Det är framför allt de två sistnämnda kategorierna dvs HNWIs och UHNWIs som EU-rapporten tar sikte på.

Enligt Table 3-1 i rapporten fanns 374 000 dollarmiljonärer i Sverige år 2018 och 1698 UHNWIs. Därmed var Sverige vid denna tidpunkt det land inom EU som hade det högsta antalet UHNWIs, 0.017 procent, i förhållande till vårt lands vuxna befolkning.

(Enligt statista.com hade Sverige 2021 ungefär 6400 personer som ägde mer än 30 miljoner US-dollar vilka således alla kan betecknas som HNWIs eller UHNWIs.)

Svaret på frågan varför de gömmer sina tillgångar utomlands besvaras helt enkelt med konstaterandet att ”they can”. Rapporten citerar i detta sammanhang vad Alstadsaeter et.al. skriver i sin ovannämnda artikel: ”Why do the rich evade so much? For them tax evasion is possible: there is an industry – in Switzerland, Panama and other tax havens around the globe – that provide wealth concealment services to the world’s wealthiest individuals. (…) This industry typically only targets the very wealthy (people with more than USD 20 million or sometimes USD 50 million to invest), as serving too many would-be evaders would increase the risk for these banks and law firms that they would be discovered violating the law. Moderately wealthy individuals (below the top 0.1%) do not have access to these services and therefore do not evade so much tax”.

I de beräkningar som anges beträffande den sammanlagda storleken av de förmögenheter som fysiska personer i Sverige innehar utomlands (offshore wealth) uppgår dessa till 43,4 miljarder Euro 2018. Detta fördelas på värdepapper och kontotinnehav 31.7 miljarder Euro, fast egendom 11.60 miljarder Euro. kontanter 0.29 miljarder Euro samt livförsäkringar 0.04 miljarder Euro. En icke försumbar kategori av tillgångar som ytterligare göms oftast indirekt i utländska skalbolag och truster är framför allt fastigheter samt s,k, ”investments of passion” dvs fartyg, flygplan, konst, och bilar m.m. vilka inte finns med i underlaget. Ej heller värdet av ägande i utländska bolag som uppbär låg- eller nollbeskattade inkomster, s.k. CFC-bolag, Controlled Foreign Corporations. (Skatteverket har på förfrågan för övrigt uppgivit att man helt saknar statistik över vilka som deklarerar sådana inkomster!)

För Sveriges vidkommande (Table 5-12) beräknas det aktuella skattetappet för enbart 2018 ha uppgått till 2.3 miljarder Euro och i genomsnitt för åren 2004 - 2018 1.54 miljarder Euro. Omräknat till svenska kronor utgör detta skattebortfall ca 26 miljarder kronor för år 2018 respektive ca 17 miljarder kronor i snitt för femtonårsperioden 2004 – 2018. 

Som jämförelse kan nämnas att det angivna skattetappet för enbart 2018, ca 26 miljarder SEK, ungefär motsvarar den totala kostnaden för byggandet och utrustningen av Nya Karolinska Sjukhuset i Solna! Och det genomsnittliga årliga skattebortfallet för de femton åren 2004 – 2018, 17 miljarder SEK, motsvarar den (hittills) beräknade totala kostnaden för ombyggnationen av Slussen i Stockholm!

Sammanlagt för de femton åren uppgår således det svenska skattebortfallet till drygt 23 miljarder Euro (15 x 1,54)  eller i svenska kronor ca 260 miljarder! Jag repeterar drygt 260 miljarder svenska kronor! Avseende någonstans mellan 5000 - 10 000 personer!

På Svenskt Näringslivs blogg den 20 april förra året anförs i en braskande huvudrubrik: ”Kriminella rånar välfärdssystemen på miljarder – så skall fusket stoppas” och i en underrubrik ”Det är fullständigt orimligt att de gemensamma medlen dräneras av ekonomisk brottslighet”. Denna dränering av våra välfärdssystem, som enligt ekonomistyrningsverket uppgick till mellan 13-16 miljarder 2021 och som får antagas avse främst kriminella hemmahörande i de nedre socioekonomiska befolkningsgrupperna, uppgår således till ungefär samma belopp som årligen undandras genom den kriminella offshoreverksamhet som här diskuteras. Svenskt Näringslivs rubriksättning skulle således vara adekvat även vad gäller alla svenska superrika kriminella som gömmer sina pengar utomlands!

Nationella ansträngningar mot det utländska skattefusket

Såsom framgår av EU-rapportens rubrik har intresse också ägnats åt i vilken omfattning medlemsstaterna själva har tagit initiativ i kampen mot det internationella privata skattefusket. 

 I Frankrike och Portugal t.ex. har således inrättats speciella enheter inom skatteförvaltningen för särskild granskning av personer som genom sina höga skattepliktiga inkomster och kända förmögenheter eller som genom sin yttre iakttagbara levnadsstandard kan misstänkas ha odeklarerade tillgångar utomlands. I Spanien har man infört en allmän förmögenhetsskatt för förmögenheter överstigande 3 miljoner euro och stränga regler om uppgiftsskyldighet just för innehav av utländska förmögenhetstillgångar av betydande storlek.

Beträffande Sverige uppges emellertid att några interna policyinitiativ i dessa sammanhang inte kunnat iakttagas

Den andra rapporten som sponsrats av EU om innehav av utländska tillgångar, (Tax Observatory, Working Paper no 1), publicerad i maj 2022, har rubriken ”Who owns offshore real estate? Evidence from Dubai”. (46 sidor). Den är också skriven av ovan nämnda Annette Alstadsaeter samt Gabriel Zucman tillsammans med Andreas Oekland, NMBU, och Bluebery Planterose. EU Tax Obsevatory. Studien bygger på konfidentiell information från visselblåsande fastighetsmäklare i Dubai som avslöjar vilka namngivna utlänningar de känner till som är ägare till fastigheter i landet. Det sammanlagda värdet på dessa uppgår till 146 miljarder US-dollar vilket är dubbelt så mycket som utlänningar äger av fastighetsmarknaden i London!

Den främsta anledningen till att fastigheter är så attraktivt som investeringsobjekt i dessa sammanhang är att de inte omfattas av de rapporteringsöverenskommelser mellan skattemyndigheter som ovan nämnts, samt att värdet på sådana tillgångar är stabilt.

I den specialgranskning som gjorts i rapporten av just norrmän som äger fastigheter i Dubai och kunnat kontrolleras emot öppna administrativa skattelängder i Norge (som f.ö har förmögenhetsskatt) finner författarna ”that the probality to own offshore real estate rises with wealth, including within the very top of the wealth distribution”. Cirka 66% av de norska fastighetsägarna hade sålunda inte redovisat dessa i sina deklarationer. I de läckta uppgifterna har man även identifierat 852 svenska fysiska personer – om de är bosatta i Sverige anges dock inte - som själva äger 1439 fastigheter i Dubai. Vi har ju för vår del ingen förmögenhetsskatt i vårt land men svensk skatt kan aktualiseras för inkomst av uthyrning av utländsk fastighet - en del fastighetsmäklare i Dubai uppges t.o.m. garantera ägarna vissa hyresinkomster av fastigheterna - och för förmån av utnyttjande av fastighet om de ägs indirekt genom skalbolag. Vinst vid avyttring av utländsk fastighet är naturligtvis också skattepliktigt för ägare bosatta i Sverige. Enligt uppgift är Skatteverket i färd med att kontrollera uppgifterna i denna läcka.

Slutkommentar

Särskilt chockerande är de ovan behandlade EU-rapportenas avslöjanden av den enorma omfattningen av det privata internationella skattefuskandet och den mycket begränsade krets skattebetalare inom vilken detta i så stor utsträckning äger rum. Huvudsakligen några tusental HNWIs och UHNWIs.

Och samtidigt är det ju just denna rika krets av medborgare som kan utöva ett väldigt inflytande över vårt samhälle och som kan ”rigga” regelverk till sin fördel. (Det nya förslaget om beskattning av carried interest framstår sålunda enligt vissa bedömare som ett rent beställningsverk av riskkapitalbranschen!) 

Man talar t.o.m. om en oligarki eller en ”skuggelit” som aldrig suttit på en valsedel och som enligt professor Janine Wedel vid George Mason University i USA, "kringgår den demokratiska processen och fjärmar väljarna från de faktiska besluten." (Se Institutet för Framtidsforskning, IFFS Play den 26 juni 2018). I sin bok ”Därför är ojämlikheten viktig” diskuterar också Jesper Roine vid Handelshögskolan i Stockholm detta problem i kapitlet ”Är ekonomisk ojämlikhet ett hot mot demokratin?”.

Det finns en utbredd opinion i vårt land som anser att de rika i vårt land inte betalar sin ”fair share of taxes” på de inkomster de har och deklarerar i Sverige. En opinion som inte torde dämpas av insikten att samma personer  - genom rent brottsligt förfarande -  helt undanhåller vad som är enorma skattepliktiga inkomster på sina utländska undangömda förmögenhetstillgångar. Detta skapar en stark misstro bland lojala skattebetalare och skadar sammanhållningen och tilliten i vårt land.

peter.sundgren@gmail.com    070 491 76 70

 

WITS no 2/2025

Förmögenhetsskatt för superrika = High Net Worth Individuals, (HNWIs) och Ultra High Net Worth Individuals, UHNWIs).

Debatten om förmögenhetsbeskattning av de superrika har på senare tid tagit väldig fart utomlands men i Sverige har den varit ganska stillsam. I en artikel i Dagens Nyheter hösten 2023 framhöll dock den franske ekonomen Gabriel Zucman att alla rika länder inklusive Sverige borde införa en årlig förmögenhetsskatt på 2 procent för alla de knappt 3000 personer i världen som äger mer än 1 miljard US-dollar dvs mer än drygt 10 000 miljoner svenska kronor. Enligt Affärsvärlden (April 2023) fanns det 39 personer i Sverige som är så rika vid den tidpunkten. Zucman hänvisar i DNartikeln till den Parisbaserade (och EU-sponsrade) forskningsgruppen Tax Observatory’s rapport ”A blueprint for a coordinated minimum effective taxation standard for ultra-high-net-worth individuals”. Skatten avses tas ut endast om vederbörande inte har betalt någon inkomstskatt alls eller en inkomstskatt som understiger 2 procent av förmögenheten. En sådan årlig minimibeskattning av världens alla nämnda miljardärer beräknas inbringa en skatt på upp till 250 miljarder USdollar årligen! Ett belopp som kan jämföras med de 300 miljarder dollar som man vid det nyss avslutade klimatmötet COP 29 i Baku har bestämt, efter mycket segslitna förhandlingar, att världens rika länder skall betala till klimatinsatser i alla fattiga länder!

Zucmans artikel föranledde omedelbart Johan Fall, chef för skatteavdelningen för föreningen Svenskt Näringsliv och tillika Näringslivets Skattesakkunnige, att göra ett inlägg på föreningens blogg med rubriken ”Förmögenhetsskatt fortsatt en mycket dålig och farlig ide'”. 

IMFs, ECBs, OECDs, BIS’ synpunkter på förmögenhetsbeskattning

Som ovan nämnts är frågan om införande av förmögenhetsskatter mycket flitigt diskuterad i omvärlden. Både IMF, ECB, OECD och BiS (Bank for International Settlements)  rekommenderar således att man bör införa sådana skatter. Och det finns flera konkreta utredningsförslag om hur sådana skatter bör utformas och effektiviseras. Som exempel kan nämnas den engångsskatt på stora förmögenheter som föreslagits i en 225-sidig rapport från London School of Economics. En skatt som, om den infördes i Sverige och tillämpades på de 542 (kron)miljardärer som Andreas Cervenka har namngivit i sin bok ”Girig-Sverige: Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika”, skulle inbringa drygt 200 miljarder kronor (över fem år) till den svenska staten! 

Också värt att nämna är att en särkild  "Subcommittee on Wealth and Solidarity Taxes” inom FN nyligen har tagit initiativ till framtagandet av ett fördrag om förmögenhetsskatter för de superrika, vilket nationalförsamlingen med överväldigande majoritet ”givit grönt ljus”.

 Av särskilt intresse är vidare att alla länder i G20-gruppen, världens ”rikemansklubb”,  vid sitt senaste toppmöte i höstas, på rekommendation av den av Zucman ovan framlagda rapporten från EU Tax Observatory, enhälligt bejakade idén om nödvändigheten att de superrika måste bidraga i större utsträckning till sina länders ekonomi. Något som ger en stark politisk legitimitet för en sådan beskattning.

Ett införande av en förmögenhetsskatt på de superrika har f.ö. redan skett i Spanien på förmögenheter överstigande 3 miljoner Euro dvs ca 35 miljoner kronor. Argentina har också infört en (engångs)förmögenhetsskatt på personer med mycket höga förmögenheter. 

Gabriel Zucmans förslag om förmögenhetsskatt vilar således ingalunda på någon enskild obskyr akademisk forskning utan har sin grund i omfattande och seriösa överväganden i hela vår omvärld. Zucman är en nationalekonom med världsrykte. Han undervisar vid Berkely-universitets i Kalifornien "Stone Center on Wealth and Income Inequality". Han är vidare chef för EU TaObservatory och har tilldelats en rad prestigefulla utmärkelser för sin forskning.

Johan Falls synpunkter på förmögenhetsbeskattning

Johan Fall, som ovan nämnts, är dock mycket kritisk till alla Zucmans idéer om förmögenhetsskatter. Och direkt otillbörligt är hans förklenande avfärdande av Zucmans arbete: ”En nåd att stilla bedja om är att de få akademiker som byggt sin karriär på forskning om en skatt med alla dess problem växlar till mer produktiva forskningsfält”.

Det huvudargument som Johan Fall riktar emot alla slags förmögenhetsskatter är att alla som drabbas därav flyttar utomlands. Därvid pekar han, utan någon närmare empirisk grund därför, på våra mest kända superentreprenörer Ingvar Kamprad och Hans Rausing som exempel. Kamprad har dock själv uppgivit att han flyttade utomlands på grund av vår dåvarande arvsskatt och Rausing flyttade på grund av hotet om införandet av löntagarfonder. 

Johan Fall tycks vidare ha förbisett den mycket omfattande akademiska forskning som finns om hur förmögenhetsskatter påverkar migration till andra länder. Denna forskning visar på en försumbar utflyttning till följd av beskattning. Se t.ex. Young m.fl. (2016) ”Millionaire Migration and Taxation of the Elite: Evidence from Administrative Data" och Advani m.fl (2022) "Taxation and Migration of  the Super Rich".

Stor uppmärksamhet har under senare tid riktats på det faktum att några dussin av Norges (ca 300 000) miljonärer flyttat till Schweiz pga en höjning på 0.25% av den norska förmögenhetsskatten.  Möjligen har utflyttarna därvid även påverkats av en planerad norsk exitskatt på 38 procent på aktievinster för de som flyttar utomlands. 

Värt att påpeka är vidare att den omständigheten att vissa företagare flyttar utomlands naturligtvis inte nödvändigtvis medför att själva företaget och dess verksamhet flyttas ut eller att ytterligare investeringar inte görs däri. En sådan flytt av ett företag kan nämligen föranleda oönskade regler om exitbeskattning av själva företaget och skapa stora personalproblem. Värt att vidare påpeka är att utdelningar från ett bolag till sin utflyttade ägare fortsatt alltid beskattas i bolagslandet. 

Vissa bedömare av effekterna av införande om förmögenhetsskatt - något som påpekats även av en person som varit både svensk finansminister och statsminister - menar att en sådan skatt medför att förmögenhetsägarens kapital flyttar utomlands! Detta är emellertid helt felaktigt. Det tillhör elementär kunskap att kapital, var det än investeras, förblir skattepliktigt i den stat där förmögenhetsägaren är skatterättsligt bosatt, s.k oinskränkt skattskyldighet. 

Det kan slutligen också påpekas att en utflyttande person kan, om lagstiftaren så önskar, förklaras skattskyldig även efter en utflyttning. En sådan s.k. ”backwards tail” finns i det ovan nämnda brittiska engångsförmögenhetsskatteförslag för personer som under minst fem av de sju år som föregått lagens ikraftträdande flyttar utomlands. (En motsvarande 'släpande' regel fanns för övrigt även i vår tidigare arvsskattelag,) 

Johan Fall menar också att förmögenhetsskatter orsakar stora snedvridningar av investeringsbeslut som minskar tillväxten i våra samhällen. Men i den ovan nämnda FN-studien säger man tvärtom (avsnitt 1.6.1): ”Taxing wealth has been shown to have a positive impact on economic growth”.  Och i en forskarrapport (2019) från National Bureau of Economic Research i Cambridge, Massachusetts konstaterar författarna:”We conclude that wealth taxation has the potential to raise productivity while simultaneously reducing consumption inequality”.

Ytterligare argument som Johan Fall slutligen tar upp är att förmögenhetsskatter ”ofta drabbar personer som inte har råd att betala dem, ”exempelvis pensionärer med små inkomster med fritidshus som ökat i värde över tid”. Men detta påpekande är ju helt huvudlöst när man talar om en minimiskatt som skall tas ut av någon som äger tusentals miljoner dollar! Lika befängt följaktligen blir då också hans vidare påstående att ”skatten blir dyr att administrera för både myndigheter och skattebetalare” när det ju är ett sådant fåtal skattebetalare som berörs! Inte fler – vad gäller Sverige – än vad som får plats på en buss!

För att avslutningsvis tillämpa samma typ av retorik som Johan Fall själv använder: Det vore en nåd att stilla bedja om att han ägnade sig åt något annat än förmögenhetsbeskattning.

Johan Fall har avstått från att lämna kommentarer till denna artikel.

peter.sundgren@gmail.com. 070-491 76 70 

 

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS. no 1/2025

Exitskatten - återigen!

E-mail till Tobias Wikström, Dagens Industri den 11 december 2024

Hej Tobias!

Jag läste med intresse ditt  inlägg i Dagens Industri för en tid sedan som bl.a. berörde exitskatt. Detta har stimulerat även mig att ånyo fatta pennan när det gäller denna skatt!

Inledningsvis finns kanske skäl att påpeka – något som ofta förbigås i sammanhanget – nämligen att vi ju allt sedan 1984 redan har en exitskatt i vårt land! Detta i form av vår s.k. tioårsregel som fastställer vårt grundläggande skatteanspråk för aktievinster även för en person som varit utflyttad från Sverige och bosatt utomlands under mindre än tio år. 

Och ingen har någonsin ifrågasatt detta beskattningsanspråk som sådant under alla dessa år. Vår dåvarande moderatledda regering med Anders Borg som finansminister t.o.m. utvidgade tio-årsregeln 2007 (till att omfatta även utländska aktier). Och det finns många kapitalistiska och demokratiska länder i vår omvärld som redan har exitskatter på aktievinster utan att detta har ansetts ha påverkat dessa länders  entreprenöranda eller start-upsektorer. All vulgär retorik om straffbeskattning och "öststatsfasoner" m.m. som förekommit i debatten om exitskatt måste därför bestämt tillbakavisas. 

Det måste således förutsättas att även du ställer dig bakom den principiella ide’n att aktievinster skall beskattas även vad gäller personer som flyttar utomlands.

Som du emellertid också vet så funkar inte den nuvarande tioårsregeln. Det finns veterligen inte ett enda rättsfall där regeln har aktualiserats under hela den nu drygt 40-åriga period den varit i kraft. Själv har jag följt frågan i alla år men aldrig varit med om att någon utomlands boende svensk aktieägare spontant inlämnat en deklaration där tioårsregeln varit tillämplig! Och en försäljning av aktier av en utflyttad person ”syns” ju inte för skattemyndigheterna i Sverige och de har inte heller några verksamma instrument för att uppmärksamma sådana försäljningar. Fråga kan också vara om aktier som getts bort till någon (anhörig) i utlandet som aldrig satt sin fot i vårt land. Upptäcktsrisken är således minimal i dessa sammanhang.

En ytterligare anledning till att tioårsregeln aldrig tillämpas är att den med mycket sofistikerade medel ständigt kringgås. Detta kräver naturligtvis omfattande och mycket dyr experthjälp både i Sverige och det land man flyttar till. Det finns en hel ’industri’ som ägnar sig åt hur man skattetekniskt gör en fördelaktig ”exit” vid utlandsflyttning av bolag, ibland t.o.m. med direkt utnyttjande av företagets webbsite i marknadsföringen! Se t.ex. settlalaw.com eller nomadtax.se.

Riksdagen och riksrevisionen har därför vid flera tillfällen under det gångna kvartsseklet uppmanat regeringen att se över tioårsregeln. Skatteverket gjorde – som det synes utan direktiv från regeringen - ett tappert försök 2017 (på över 200 sidor). Men efter häftig kritik från remissinstanserna skrotades förslaget. Det torde dock finnas ett fortsatt starkt stöd i riksdagen för ett behov av en ny och bred parlamentarisk utredning. En sådan tillsattes också av Magdalena Anderssons regering 2023 men lades ned av Ulf Kristersson kort därefter pga bristande utredningsresurser(!). Skattekonsultkåren jublade!

Förutom att behov finns att få till stånd ett regelverk som kan implementeras effektivt är det nuvarande regelverket i vissa avseenden väl långtgående. Framför allt att det beskattar aktier som förvärvats innan en person inflyttar till Sverige (och sedan utflyttar) och även aktier som förvärvas efter utflyttningen och avyttras inom tio år efter utflyttningen. Och detta vare sig aktierna förvärvats genom köp eller genom arv och gåva. Beskattningen träffar även alla som flyttar utomlands oavsett hur länge de bott i Sverige. Det räcker med andra ord att ha varit skatterättsligt bosatt här i landet en enda dag för att därefter bli skattskyldig i 10 år för aktievinster efter en utflyttning! Att tioårsregeln omfattar även noterade aktier är också ovanligt enligt utländska exitskatteregimer. 

När det gäller det förslag till en ny exitskatt som lades fram av skatteverket finns enligt min mening skäl att framför allt kritisera en punkt som dock inte alls berördes av remissinstanserna. Nämligen att den tioåriga skattskyldigheten utvidgades till att gälla för evig tid framåt. Detta får anses vara en helt omotiverad utvidgning som inte överensstämmer med vårt nuvarande och sedan fyrtio år gällande beskattningsanspråk. Vidare bör anstånd medges generellt vid utflyttning till alla länder, åtminstone till alla de länder med vilka vi träffat dubbelbeskattningsavtal. Det är ju nästan uteslutande till dessa länder som folk utflyttar. Med sådant anstånd utlöses exitskatten först när avyttring faktiskt sker under de tio åren som följer på utflyttningen. Härmed uppkommer inga likviditetsproblem med erläggande av skatten. Och efter tio år förfaller skattskyldigheten helt och hållet. Härigenom åvägabringas en beskattning som i princip exakt överensstämmer med tioårsregeln. Observera också särskilt att detta även gäller avyttring av aktier som en utflyttad person erhållit genom arv eller gåva! På denna sistnämnda punkt var kritiken mot skatteverkets förslag mycket hård.

Såsom konstateras i Skatteverkets förslag kan, då anstånd medges, den exitskatteskuld som uppkommer i samband med utflyttningen behöva förses med bankgaranti, i vart fall vid utflyttning till länder med vilka vi saknar skatteavtal.

Härutöver bör vissa ytterligare lättnader ske i beskattningen varav vissa även föreslogs både av skatteverket och i remissomgången.

a)  Om den faktiska skatten vid försäljningen, beräknad enligt svenska regler, understiger den vid utflyttningen fastställda exitskatteskatteskulden skall exitskatten sänkas till detta lägre belopp. Värdestegring som sker efter utflyttning beskattas därmed, i kontrast till tioårsregeln, inte. 

b) Exitskatt  bör bara tas ut på aktier som förvärvats av någon som varit bosatt i Sverige en längre tid och under denna tid förvärvat aktierna, förslagsvis mer än fem år. 

c) Exitskatt bör inte heller tas ut på noterade aktier för att därmed undanta den allra största delen av antalet fall.

d) Man kan överväga att Sverige åläggs att medge avräkning för den skatt som kan komma att betalas i bosättningslandet (omvänd credit), i vart fall om denna stat inte primärt medger avräkning. Härmed undanröjs all risk för dubbelbeskattning.

Som ovan redan särskilt understrukits får man härmed till stånd en exitbeskattning som principiellt och i allt väsentligt överensstämmer med den tioårsregel som vi alla levt med i mer än fyrtio år! Man tillvaratar vår traditionella dubbelbeskattning av värdestegring av verksamhet i Sverige och gör lagstiftningen neutral ur konkurrenssynpunkt visavi aktieägare som inte flyttar utomlands - en s.k. "level playingfield". (En synpunkt som f.ö. fått väldigt litet utrymme i diskussionen om exitskatt.) Och man eliminerar all den vulgära skatteflyktsverksamhet som för närvarande pågår.

Jag menar att dessa synpunkter i stort sett neutraliserar all den kritik som du och andra riktat mot en ny exitskatt. Med den insyn du har i näringslivets förhållanden vore det dock särskilt intressant att ta del av dina eventuella synpunkter jag här anfört. Om du så tycker är jag vidare beredd att skriva om texten i form av en debattartikel för publicering i Dagens Industri!

Med vänlig hälsning

Peter

peter.sundgren@gmail.com    070-4917670

 WITS no 2/2023

Email till Johan Sander, KPMG, Stockholm den 11 februari 2023

Hej Johan

Jag noterar att du genom Dagens Industris notis häromdagen !har kommenterat att regeringen beslutat lägga ned utredningen om exitskatt samt att  KPMG har tagit emot denna nyhet ”med stora famnen”.

Med hänsyn till att en reformering av tioårsregeln faktiskt i princip är något som 'alla' anser nödvändigt tycker jag att en sådan glädjeyttring över beslutet är något malplacerad med hänsyn till att KPMG som rådgivare/skatteplanerare i hithörande frågor är en sådan uppenbar stake-holder i frågan.

Trots att beslutet om nedläggningen av utredningen inte innehåller någon motivering har du låtit tolka beskedet som att det beror på att ett införande av exitskatten skulle avhålla "duktiga entreprenörer från att starta och utveckla företag här som i sin tur skapar jobb och genererar skatteintäkter och välstånd". Själv menar jag att en entreprenör, svensk eller utländsk, knappast - det första han gör - låter en lovande investering påverkas av att en eventuell vinst därpå blir beskattad enligt en exitskatt om han i en obestämd framtid eventuellt flyttar utomlands. Men oavsett detta menar jag att det i anständighetens namn bör påpekas att en sådan beskattning även sker enligt den gällande tioårsregeln! Redan idag måste med andra ord alla entreprenörer alltså ta med i beräkningen att de blir beskattade efter en framtida utflyttning! 

Du skriver också i din notis, utan närmare förklaring, att nedläggningen av utredningen har att göra med att vi i flera av våra skatteavtal förhandlat bort rätten att tillämpa tioårsregeln. Men då, och tvärtom,  är det väl bra att byta ut tioårsregeln mot en exitskatt så att vi därmed kan bibehålla vår rätt att beskatta alla aktivinstutflyttningar enligt intern rätt! Eller hur menar du? 

Du uttalar dig vidare på tidningen Näringslivets website att tioårsregeln ”krockar” med dubbelbeskattningsavtal och inte erkänns av vissa utländska skattemyndigheter. Vad menas härmed och av vilket skäl skulle det avhålla oss från att införa en exitskatt som ju inte påverkas av några sådana ”krockar” eller erkännanden av utländska skattemyndigheter?

Det skulle också ’sett snyggt ut’ om du åtminstone hade påpekat att det främsta och helt överskuggande skälet till att byta ut tioårsregeln mot en exitskatt är att därmed motverka de utmanande skatteflyktsmetoder som finns för att undgå utflyttningsbeskattning, (metoder som KPMG kanske också använder sig av!) 

 Min främsta kritik av Skatteverkets tidigare förslag om införande av en exitskatt, men som egentligen inte påpekats av någon annan, är att man utan någon grund därför har utvidgat  tioårsregeln till ett evigt fungerande (exit)skatteanspråk. Om man således begränsar exitskatten till tio år och samtidigt medger anstånd lika länge så fungerar exitskatten på exakt, jag repeterar, exakt samma sätt som tioårsregeln. Och detta, observera, gäller även om en redan utflyttad person därefter förvärvat aktierna genom arv eller gåva!  På just denna punkt, dvs att exitskatten skall tas ut av den utflyttade personen direkt i samband med den benefika överlåtelsen utan att en avyttring skett av aktierna, delar jag den kritik som riktats mot Skatteverkets förslag.

Vidare, vilket också sopats under mattan av både dig och andra kritiker av exitskatten, är det ju så att den i sig faktiskt är lindrigare än tioårsregeln eftersom den bara beskattar värdestegringen fram till utflyttningstillfället och kan tillämpas först efter fem års bosättning/vistelse i Sverige, jämfört med tioårsregeln som beskattar värdestegring ända fram till tidpunkten för avyttringen av aktierna och som utlöses efter utflyttning redan efter en enda dags bosättning/vistelse iSverige. (I Tyskland har man en tioårsfrist som man dock avser att sänka till sju år innan deras exitskatt triggas.)

Personligen menar jag vidare att en exitskatt, vilket regelmässigt är fallet i de länder som redan har en sådan, endast bör tillämpas på onoterade (fåmans)bolagsandelar, därmed kraftigt reducerande den administrativa hanteringen av skatten. 

Sammanfattningsvis tycker jag att en institution som KPMG, som ju dessutom, vilket jag ovan redan påpekat, har ett så uppenbart intresse av status quo när det gäller beskattning av aktievinstutflyttningar, för sin trovärdighets skull borde agera och resonera mer opartiskt och neutralt i en fråga som denna och utan några sympatiyttringar för den ena eller den andra sidan. 

Jag tänkte ta upp dessa frågor i min nästa blogg , WebJournal on International Taxation in Sweden,WITS, och vore intresserad av dina eventuellt vidare kommentarer.

Bästa hälsningar

Peter

(PS. Johan Sander har avböjt mitt erbjudande att publicera det svarsmail han skickat till mig på mitt ovanstående mail,)

peter.sundgren@gmail.com

070 491 76 70

 

WITS no 1/2023

”Den skadliga förmögenhetsskatten”.

Anders Ydstedt, kommunikationsrådgivare med fokus på skatter, skrev för en tid sedan på Svenskt Näringslivs blogg en notis med rubriken ”Tydliga exempel på att förmögenhetsskatt är skadligt”. Detta med hänvisning till att ett 30-tal norska ”entreprenörer” (som det alltid heter) flyttar till Schweiz sedan Norge höjt sin förmögenhetsskatt. Förutom att Norge går miste om alla utflyttande personers inkomstskatter menar Ydstedt att den främsta förlusten är att investeringskapital och entreprenörskap försvinner från landet vilket hämmar sysselsättningen och tillväxten i Norge. Ydstedt har tidigare tillsammans med Amanda Wollstad, Scantech AB, skrivit en hel bok, som kommit ut i två upplagor, om avskaffandet av bl.a. vår förmögenhetsskatt 2007. Boken heter "Sörjda av ingen saknade av få" och har underrubriken ”Så blev Sverige ett bättre land utan skadliga skatter”. Den finns även på engelska. 

Det finns utöver det Ydstedt/Wollstad skrivit om förmögenhetsskatt en hel del vetenskaplig forskning härom även med fokus på frågan om utflyttning i dessa sammanhang till utlandet. Generellt framgår därav att förmögenhetsskatter inte nämnvärt eller som enda orsak medför att kapitalägare flyttar utomlands. I en 250-sidig expertutredning i Storbritannien 2020 som rekommenderar införandet av en engångsskatt på 1 procent under fem år konstateras sålunda att internationella migrationseffekter är svaga vid införande av förmögenhetsskatter. Vidare kan nämnas en forskarrapport från Stanford University 2014, ”Do millionaires Migrate When Taxes Are Raised?” samt en artikel av professorn vid Stockholms Universitet, David Seim, i American Economic Journal 2017, ”Behavioural Responses to Wealth Taxes: Evidence from Sweden” Enligt dessa rapporter finns inget underlag för påståendet att människor flyttar enbart för att undvika en förmögenhetsskatt. I en rapport från Timbro 2020 meddelas vidare att entreprenörsutflyttningen även i nutid är hög trots de förbättringar av företagsklimatet som gjorts under gångna år. Detta kan då rimligen inte bero på vår förmögenhetsskatt som ju avskaffades för 15 år sedan. Generellt kan sägas att permanent utvandra från sitt hemland är för varje individ en ’stor’ fråga som regelmässigt påverkas av en rad olika faktorer.

Vidare kan nämnas att det finns möjligheter - något som för övrigt föreslås i det ovan nämnda brittiska utredningsförslaget – att förmöghenhetsbeskatta även utflyttande personer om de dessförinnan har varit bosatta i landet under en längre tid. En s.k. ”backwards tail”. (Denna typ av regel fanns f.ö, i vår tidigare arvsskattelag medförande att personer som avlidit utomlands ansågs ha bibehållit bosättning och en vidmakthållen arvsskatteskyldighet i Sverige under fem år efter utflyttningen.)

I sin bok nämner Ydstedt/Wollstad vidare, liksom många andra motståndare till förmögenhetsskatt, att Ingvar Kamprad och Hans Rausing ju flyttade utomlands på 1970-talet på grund av vår förmögenhetsskatt. Detta är emellertid fel. Kamprad flyttade huvudsakligen för att genom bildandet av (delvis hemliga) utländska truster och stiftelser undvika arvsskatt i Sverige och utomlands och Rausing flyttade till England pga det planerade införandet av löntagarfonder.

Ydstedts vidare påståenden om att utflyttande entreprenörer medför en dränering av kapital och investeringar i det land från vilket man flyttar vilket kan hämma sysselsättning och tillväxt där måste också problematiseras. Med dagens fria kapitalrörelser finns det ju ingenting som hindrar en utflyttad person att behålla och vidare investera i det land från vilket hen flyttat och möjligheterna att fortsatt leda företaget från utlandet i dagens virtuella och digitaliserade värld är numera stora och vanligt förekommande. Se på Börje Ekholm som bor i USA och samtidigt fungerar som koncernchef för Ericsson!

Slutligen, och kanske viktigast att påpeka i detta sammanhang är att synen på och behovet av förmögenhetsskatter och andra kapitalskatter har förändrats radikalt både här hemma och utomlands sedan den tid till vilken Ydstedt/Wollstad hänvisar. Hela världen har ju som bekant drabbats av både en finanskris, en förödande pandemi och krig i vårt närområde - företeelser som illustrerar Marknadens otillräcklighet och kräver ökade samhällsinsatser. För att inte tala om hur den nuvarande energikrisen och den galopperande inflationen nu ytterligare späder på de fullständigt astronomiska förmögenhetsklyftorna som råder mellan rika och fattiga. Se härom i Oxfams senaste rapport med den ironiska rubriken ”Survival of the richest”. Utomlands, särskilt i England, strejkar och demonstrerar bl.a. sjukvårdare och ambulanspersonal. Man lyssnar inte längre på parollen från blitzen under andra världskriget: ”Keep calm and carry on”. Kraven på en mer rättvis fördelning av av skattebördorna börjar likna en annalkande tsunami.

Både Världsbanken, IMF och OECD varnar också för de stora ekonomiska ojämlikheterna och föreslår införandet av förmögenhetsskatter. Och i Sverige förespråkar både Studieförbundet Näringsliv & Samhälle (SNS), Jämlikhetskommissionen och Konjunkturrådet att våra kapital- och egendomsskatter bör ses över för att stärka vår samhällsekonomi. Till och med The Bank for International Settlements (BIS), alla centralbankers centralbank, rekommenderar ”a recourse to a wealth tax that would allow us to reduce other existing tax levies that tend to priviledge the already priviledged.” Bland medlemsstaterna i OECD är f.ö. skillnaden mellan den högsta marginalskatten på arbete och den högsta kapitalskatten som störst i Sverige. Sänk därför skatten på arbete och höj skatten på kapital.

Men i denna diskurs ’sitter Ydstedt på en annan planet’! Och meddelar på förfrågan att man inte har något utrymme för kommentarer till vad som skrivs på Svenskt Näringslivs blogg!

(För ytterligare information i dessa frågor se WebJournal on International Taxation in Sweden (WITS) no 1/2022 under rubriken ”Jacob Wallenberg, Göran Persson m.fl. om förmögenhetsskatt och de ekonomiska klyftorna i vårt samhälle” samt WITS no 5/2022 , ”En miljardärsskatt!”)

peter.sundgren@gmail.com

070 491 76 70