WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS no 3/2022

Samtal med Leif Östling om skattebrott

Kommissionen för skattenytta som satts upp av Leif Östling anordnade för en tid sedan ett seminarium om brott mot välfärdssystemen. Den mycket namnkunniga panelen bestod av Anne-Marie Begler - tidigare generaldirektör på Försäkringskassan, Juno Blom -, partisekreterare och riksdagsman för Liberalerna, Boel Godner (S) - Kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, Per Wadhed -, Polisöverintendent Nationella operativa avdelningen och Sekretariatet för myndighetssamverkan samt Ida Ingerö – Näringspolitisk expert Vårdföretagarna.

Jag och en handfull ytterligare personer var på plats men seminariet finns på webben. Gå till Kommissionens hemsida.

Omfattningen av och allvaret i problematiken avslöjades redan i inbjudan till seminariet som berättar att varje år utbetalas 18 miljarder kronor felaktigt från välfärdssystemen. ”Det handlar om alltifrån enstaka misstag till grov organiserad brottslighet. Trots att flertalet statliga utredningar föreslagit såväl ny lagstiftning som förändrade organisatoriska former, kvarstår problemen. Inte bara är det ett slöseri med våra gemensamma resurser – det göder också en organiserad brottslighet”. Vid seminariet belystes särskilt den personliga assistansen där det finns risker för kopplingar till människohandel, utnyttjande av utländsk arbetskraft och vanvård.

Av sammanhanget framgick att den brottslighet som förekommer mot välfärdssystemen så gott som uteslutande kretsar kring människor i vårt land som har en mycket svag socioekonomisk ställning och att de i mycket stor omfattning är av utländsk härkomst.

Vid ett samtal med Stig Östling efter seminariet gjorde jag just detta sistnämnda påpekande och att detta borde ställas i motsats till den mycket omfattande brottslighet som även utövas av det motsatta befolkningssegmentet, nämligen den grupp medborgare i Sverige, vilka  tillhör den allra högsta finansiella och ekonomiska eliten i vårt land, människor med mycket stora förmögenheter som ägnar sig åt att mörklägga dessa i utlandet, så gott som uteslutande i s.k. tax havens som välvilligt bidrar till de berörda personernas ansträngningar att inte bara fullborda skattebrott utan även penningtvätt, knark- och vapenhandel och terrorverksamhet.

När det gäller just skattebrott har EU-kommissionen nyligen publicerat en rapport: ”Monitoring the amount of wealth hidden by individuals in international financial centres and impact of recent internationally agreed standards on tax transparency on the fight against tax evasion”. I denna underökning intar Sverige den mindre smickrande fjärde platsen inom unionen vad gäller undanhållen skatt i förhållande till bruttonationalprodukt. I nominella tal ca 28 miljarder kronor av en uppskattad hemlighållen förmögenhet på mellan 500-600 miljarder kronor. Och det är ironiskt att konstatera att denna brottslighet begås av personer i ett land som avskaffat såväl fastighets-, förmögenhets-, arvs- som gåvoskatt!

Omfattningen på världsbasis av den svarta ekonomin har varit föremål för stort intresse under lång tid, särskilt i kölvattnet av finanskrisen och pandemin. Särskilt uppmärksammade har de avslöjanden varit som gjorts av det internationella journalistnätverket International Consortium of Investigative Journalists, ICIJ. Något jag inte behövde påminna Leif Östling om som fått sin utländska bolagskoncern i Luxemburg och Malta offentliggjord av denna organisation.

Skatteundanhållandet i Sverige – 28 miljarder jämfört med välfärdsbrottens 18 miljarder som ovan nämnts, borde - menade jag - motivera Kommissionen för skattenytta att anordna ett seminarium även om den svenska skattebrottslighet som gäller utländska tillgångar. Ett förhindrande av att förmögenheter placeras anonymt utomlands medför ju också den nyttan att dessa i stället kan omsättas och investeras i Sverige.

Leif Östling instämde i allvaret av den aktuella problematiken men ansåg att den framför allt berodde på det den höga beskattningen i Sverige. Jag invände att undanhållandet av de aktuella inkomsterna från beskattning var lika allvarligt. Straffsatserna för grovt bidragsbrott och grovt skattebrott är desamma - fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Och, som just påpekats, förlusten för statskassan är ju betydligt större vad gäller skattebrotten än den som åsamkas av välfärdsbrotten.  En första och självklar åtgärd borde vara att införa skyldighet för alla berörda att i sin självdeklaration redovisa sina utländska tillgångar!

Med en obestämd känsla av pessimism lämnade jag mötet med misstanken att Kommissionen för skattenytta inte kommer att anordna något seminarium om alla internationella skattebrottslingar i vårt land.

En positiv utveckling i kölvattnet av Rysslands krig mot Ukraina är emellertid den beslutsamhet som givits tillkänna om upprättandet av EU-kommissionen, Frankrike, Tyskland, Italien, Storbritannien, Canada och Förenta Staterna av en Transatlantic Task Force ”that will ensure the effective implementation of our financial sanctions by identifying and freezing the assets of sanctioned individuals and companies that exist within our jurisdictions….We will also engage other governments and work to detect and disrupt the movement of ill-gotten gains, and to deny these individuals the ability to hide their assets in jurisdictions across the world”.

I en kommentar härtill säger Tax Justice Network: ”The commitment to establish taskforces dedicated to uncovering the true beneficial ownership of assets provides a powerful opportunity to create a robust international system of financial transparency. The benefits of doing so would go far beyond the immediate crisis, and respond to a longstanding need to remedy a global financial system that loses $483 billion a year to tax havens”.

peter.sundgren@gmail.com

0704917670