torsdag 16 juni 2022

WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS, nr 5/2022


En miljardärsskatt!


För ungefär ett år sedan föreslog Magdalena Andersson att man borde införa en "miljonärsskatt" i Sverige på personer med mycket stora förmögenheter.

I sin senaste och mycket uppmärksammade bok ”Girig-Sverige” med underrubriken ”Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika” föreslår författaren och journalisten vid Aftonbladet Andreas Cervenka införandet av en engångsskatt på förmögenhet - inte för miljonärer - utan för miljardärer! Dvs en skatt för personer som äger en nettoförmögenhet överstigande 1000 miljoner kronor. Han han har tagit reda på att det finns och namnger i bokens slutkapitel 542 svenska medborgare som är miljardärer. Han uppger vidare att de sammanlagt är goda för 3 514 miljarder kronor. I siffror 3 514 000 000 000 kronor. Eller drygt 3.5 biljoner kronor.

Skatten tas ut med 1 procent per år under fem år och beräknas därmed inbringa ca 175 miljarder kronor, eller ”ungefär lika mycket som polisen kostar sammanlagt under lika många år”.

Cervenka skriver med både intellektuell och retorisk elegans. Här följer den ingress han själv lämnar på insidan av omslaget till boken:

Sverige var länge känt som en av världens mest jämlika länder. Men de senaste decennierna har något skett. Klyftan mellan de superförmögna och resten av befolkningen har ökat snabbt. Andelen av ekonomin som ägs av den rikaste promillen är högre än i USA och Sverige har fler dollarmiljonärer än i Japan och Brasilien.

Sverige är ett land där skatten på arbete tillhör jordens högsta, men där tillgångar beskattas betydligt lägre än i många andra länder. Det är ett land där det 2022 råder bostadsfeber, börsfeber och kryptofeber. Samtidigt. ett land där jakten på snabba pengar blivit en folkrörelse. 1996 fanns det 28 miljardärer i Sverige. Idag är de 542. Tillsammans har de blivit trettio gånger rikare på 25 år. Samtidigt är andelen svenska hushåll med låg ekonomisk standard den högsta någonsin.”

På bokens baksida skriver han vidare: ”Skenade bostadspriser. Hundratusentals svenskar som kastar sig in på börsen. Över 330 nya miljardärer inom loppet av tjugofyra månader. Ett tidigare kommunalråd som tjänar miljarder på fastighetsaffärer (Ilja Baltjan, nr 84 på miljardärslistan – författarens påpekande) Vad är det egentligen som har hänt i Sverige?”

Förmodligen dras alla läsares intresse först till den nämnda miljardärslistan på sid.221. Och miljardärerna själva är antagligen intresserade av hur de platsar på listan!

Nummer 1 på listan är Stefan Persson som äger 150 miljarder kronor (eller 150 tusen miljoner). Tillsammans med sina närstående (på platserna 28, 35, 36, 54, 318 och 319) äger familjen 225 tusen miljoner. Familjen Rausing (platserna 2-5 på listan) - 493 tusen miljoner. Familjen Gustaf Douglas (platserna 12, 18 och 19) - 152 tusen miljoner. Familjen Schörling, (platserna 6, 63 och 64) – 128,5 tusen miljoner. Familjen Fredrik Lundberg (platserna 9, 34, 35, 424-428) – 111,5 tusen miljoner.

I kapitel 8 som har rubriken ”Sverige – det nya skatteparadiset. Landet där miljardärer kan betala mindre än städare” räknar Cervenka upp alla de nio tillfällen då riksdagen till alla kapitalägares glädje

1997 avskaffade förmögenhetsskatt för ägare med mer än 25% av aktierna i börsbolag,

2003 avskaffade skatt på utdelningar och aktievinster för ägare med mer än 10% av aktierna i ett bolag,

2004 avskaffade arvsskatten,

2004 avskaffade gåvoskatten,

2006 sänkte 3;12-skatten på utdelningar i fåmansbolag under vissa villkor från 30 till 20 procent,

2007 slopade förmögenhetsskatten,

2008 avskaffade fastighetsskatten,

2008-2012 sänkte bolagsskatten successivt från 28 till 20.6 % och

2012 införde investeringssparkonton (ISK).


Cervenka ger vidare flera exempel på hur mycket skatt som har betalats av vissa av miljardärerna på listan. Ett sådant exempel är Conni Jonsson, medgrundare och styrelseordförande av EQT (förmögenhet 18 miljarder och nummer 33 på miljardärslistan). Han deklarerade mellan 2016 och 2019 för sammanlagt 323 miljoner kronor i inkomst av tjänst och kapital. På dessa inkomster betalade han totalt 59 miljoner eller 18 procent i svensk skatt (trots att en del av hans kapitalinkomster pga förment dålig skatterådgivning av PricewaterhouseCoopers kommit att ”smittas” av de s.k. 3:12-reglerna och därmed beskattats som inkomst av tjänst.) Samtidigt uppger Cervenka att en städare i Stockholm med en månadslön på 24 000 kronor betalar 21 procent i skatt.

Vad gäller beskattningen av ISK-konton redovisas hur ett aktiefondköp 2011 på Stockholmsbörsen vars värde trefaldigats vid en avyttring efter tio år leder till en skatt på bara 4 procent. Med normal kapitalbeskattning på 30 procent hade skatten blivit mer än sju gånger högre. ISK-skatten har inte heller någon ’cap’. Man kan med andra ord sätta in obegränsade medel på ISK. Detta har medfört att de skattebortfall för staten som skett bara under 2021 - 73 miljarder kronor - till allra största delen gynnat den mycket lilla del av befolkningen som satt riktigt stora belopp på ISK. Det genomsnittliga sparandet på ISK är ca 50 000 kronor.

Magdalena Andersson framförde också vissa tankar på att göra ISK-sparandet mindre förmånligt för just dem som sparade stora belopp på sådana konton. Reaktionerna häremot blev mycket starka. Ett (digitalt) upprop mot en sådan förändring samlade 30 000 namnunderskrifter. I en undersökning som nyligen presenterats av den socialdemokratiska tankesmedjan Katalys visas emellertid att det finns en klar majoritet av befolkningen som ställer sig bakom en reform som innebär en begränsning av sparandet på ISK-konton till 10 miljoner kronor.

En ytterligare aspekt vad gäller skatter på inkomster, särskilt  kapitalskatter och i synnerhet kapitalvinstskatter, är att de är lätta att regelmässigt  manipulera, Skattesystemet framstår därmed ofta som ”riggat” till kapitalägarnas fördel. Särskilt gäller detta i en internationell kontext. Borttagandet av gåvoskatten lämnar således fältet fritt att utan rapporteringsskyldighet skattefritt överföra obegränsade medel till utländska och ofta anonyma och juridiskt komplicerade truster vars stiftare och förmånstagare är närmast omöjliga att spåra upp. Och att ta lån från sådana truster är helt tillåtet. Räntor på lån, den mest lättrörliga av alla skattebaser, belastas inte med någon svensk källskatt inte ens för betalningar till utländska långivare i skatteparadis. Enmansföretagare sätter sig på bolag i lågskatteländer som saknar skatteinformationsavtal med Sverige och fakturerar sina tjänster därifrån. Svenska entreprenörer flyttar utomlands och säljer sina bolag skattefritt genom ett sofistikerat kringgående av det regelverk som funnits sedan 1984 och som är avsett att hindra detta. Kryphål i skatteavtal kan vidare leda till intressanta skatteupplägg. Roland Dahlmans doktorsavhandling ”Corporate Form and International Taxation of Box Corporations” utgör intressant läsning för praktiserande internationella skatteplanerare.

På sid 65 i sin bok citerar Cervenka ett uttalande av Harald Mix (förmögenhet 8.5 miljarder och nr 79 på miljardärslistan): ”Sverige är extremt attraktivt för kapital!”


The Wealth Tax Commission i Storbritannien

Cervenkas förslag om en engångsskatt på förmögenhet grundas på de idéer som lades fram i december 2020 i en utredning  av den prestigefyllda London School of Economics i Storbritannien, The Wealth Tax Commission (WTC). Kommissionen har biståtts av bl.a. OECD och ett femtiotal världsledande experter inom den akademiska finansvärlden, näringslivet samt advokat- och revisionskårerna.

Själva konstruktionen av beskattningen enligt WTC är av sådan allmängiltig natur att den faktiskt kan tillämpas ’rakt av’ av vilket land som helst. I Argentina har en engångsskatt på förmögenhet redan införts. Självklart kan dock skattesatsen (1 procent), grundavdraget (1 miljard) samt den tid under vilken skatten skall betalas (5 år) som Cervenka föreslår, varieras på det sätt som kan anses ändamålsenligt. I Amerika har sålunda framlagts ett förslag om en ”Ultra-Millionaire Tax on Fortunes” överstigande 50 miljoner USD dvs ca 500 miljoner kronor.

Med hänsyn tagen till administrativa kostnader beräknar WTC att en engångsskatt på 1% på all individuell nettoförmögenhet överstigande 500 000 GBP (ca 6.1 miljoner kronor) som tas ut under fem år skulle ge den brittiska statskassan ett tillskott på drygt 260 miljarder GBP. Nästan 3.2 biljoner kronor! Om den skattepliktiga förmögenhetsgränsen höjs till förmögenhet överstigande 2 miljoner GBP (ca 24.5 miljoner kronor) får staten in drygt 80 miljarder GBP (975 miljarder kronor). Antalet britter som skulle komma att omfattas av skatten vid den lägre skattepliktiga förmögenhetsgränsen beräknas till ca 8 200 000 – ungefär 8% av befolkningen - och vid den högre förmögenhetsgränsen till ca 81 000.

WTC menar att skatten skall betalas av alla som var bosatta i Storbritannien (inklusive s.k. non-doms) vid den tidpunkt då skattskyldigheten inträder men även de personer som flyttat från landet och dessförinnan varit bosattdär under fyra av de sju år som föregår det år då skatten införs (backwards tail). För dem som flyttat in till Storbritannien någon gång under en treårsperiod före skattens ikraftträdandetidpunkt reduceras skatten proportionellt i förhållande till bosättningstiden.

Skattskyldighet föreslås även för truster som bildats av personer bosatta i Storbritannien.

Skattebasen skall omfatta all slags egendom utan undantag inom eller utom riket och upptas till tillgångarnas marknadsvärde (open market value) den dag då skattskyldigheten inträder. Detta för att bl.a. upprätthålla s.k. horisontell rättvisa. En person som exempelvis lagt undan pengar för pension skall därmed behandlas på samma sätt som den som återinvesterat medel i sitt företag. Och den som sparar till en bostad skall behandlas likvärdigt med den som redan köpt sin bostad. Utredningen innehåller en omfattande reglering om värdering av olika tillgångsslag för engångsskatten.

En viktig aspekt beträffande en engångsförmögenhetsskatt är att den är mycket svår att undvika ”since it is based on behaviour that has already ocurred and past values”. Man kan således inte, som ovan framgår, flytta utomlands för att undvika beskattningen och inte heller reducera skattebasen genom gåvor eller genom att flytta förmögenheten till tillgångar som beskattas lägre eller kan vara undantagna från beskattning. Skatten har vidare enligt WTC den ekonomiskt balanserande effekten att den huvudsakligen drabbar den äldre, och regelmässigt rikare delen av befolkningen, och inte i samma mån de arbetande yngre generationerna som ju generellt belastas med höga skatter på sina arbetsinkomster. Dr Andy Summers, Associate Professor vid London School of Economics’ Departement of Law och Associate Member of International Inequalities Institute säger sammanfattningsvis att:” A one-off wealth tax would work, raise significant revenue, and be fairer and more efficient than other alternatives.”

En svensk miljardärskatt av WTCs modell skulle som ovan anförts ge den svenska statskassan ett tillskott på ca 175 miljarder kronor. Och bara drabba de 542 miljardärer som listats av Cervenka. Alla vilka ”skulle rymmas i en jumbojet”! De administrativa kostnaderna för beskattningen av en sådan liten grupp skattskyldiga skulle således bli försumbara. Beräkningen av de 175 miljarderna - det erkänner Cervenka själv- är naturligtvis ungefärlig. Den är gjord per den 30 juni 2021 och tar alltså inte hänsyn till de värdeförändringar som skett sedan dess. Vidare skall från den beräknade sammanlagda skattebasen på 3 514 miljarder borträknas den skattefria miljard som medges varje miljardär såsom grundavdrag, dvs 542 miljarder (vilket medför att antalet skattskyldiga miljardärer sjunker till 449). Man måste också uppmärksamma att en del av miljardärerna på listan inte är bosatta i Sverige bland vilka särskilt kan nämnas Tetra Pak-arvtagarna i familjen Rausing (platserna 2-5 på listan) samt Roger Akelius (plats 8). Å andra sidan skall dock beaktas att skattebasen måhända bör höjas med en del av de 500 – 600 miljarder kronor som enligt Skatteverket förvaltas utomlands. Ofta i olika anonyma skatteparadis. Något som gett upphov till en enorm uppmärksamhet på sistone när det gäller alla ryska oligarkers biljoner undangömda i dessa jurisdiktioner,

Familjen Persson skulle efter betalning av den engångsskatt som här redovisats ha kvar en förmögenhet på 213 750 miljoner kronor. Närmare en kvarts biljon alltså.

Men det är ingalunda bara Cervenka som pekar på hur en förmögenhetsskatt kan minska de ekonomiska klyftorna. I januari i år kom en rapporter från Oxfam, Patriotic Millioaires och Institute for Policy Studies, den sistnämnda med rubriken ”Taxing Extreme Wealth, An annual tax on the world’s multi-millionaires and billionaires: What it would raise and what it could pay for.” Under ”Sweden Factsheet” meddelas att Sverige (per den sista november 2021) hade 38 995 personer med en nettoförmögenhet på 50 miljoner US-dollar eller mer samt att en förmögenhetsskatt på 2% överstigande en förmögenhet på 5 miljoner US-dollar, 3% på förmögenhet överstigande 50 miljoner US-dollar och 5% på förmögenhet överstigande 1 miljard US-dollar skulle inbringa en skatt på 29.98 miljarder US-dollar årligen.

Men mest överraskande är det stöd för ökade kapital- och förmögenhetsskatter som alldeles nyligen presenterades i en drygt 100-sidig rapport: ”Inequality hysteresis and the effectiveness of macroeconomic stabilization policies”, från ingen mindre än den institution som brukar kallas för alla centralbankers bank, den Basel-baserade Bank for International Settlements, BIS . Rapporten meddelar att modern ekonomisk forskning har övertygande bevisat att ojämlikhet och ekonomiska klyftor minskar samhällets tillväxt och produktivitet och undergräver makroekonomisk stabilitet. Och svaret på frågan hur moderna ekonomier bör motverka de härav följande ”distributional concerns” är mycket precist: ”Nations need to reconsider their tax policies more forcefully for their redistributive consequences” och förespråkar därför införandet inte bara av högre marginalskatter för höginkomsttagare utan även progressiva skatter på arv, gåvor och egendom samt ”a recourse to a wealth tax that would allow us to reduce other existing tax levies that tend to priviledge the already priviledged.”

Även den Internationella Valutafonden (IMF) och OECD förespråkar införandet av förmögenhetsskatter på höga förmögenheter .


Fjällbacka 14 juni 2022

Peter Sundgren

peter.sundgren@gmail.com

070-491 76 70




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar